Den förre förbundskaptenen gästar veckans avsnitt av podcasten "Lundh" och där kretsar såklart en stor del av samtalet kring det legendariska mästerskapsåret 1994 då en rejäl värmebölja invaggade hela Sverige i en behaglig högsommarvärme och stora delar av befolkningen bänkade sig framför TV-apparaterna. Den välbekanta pepplåten från trion GES gjorde gällande att Tommy Svenssons manskap grävde guld i USA, och nu förklarar tränaren att budskapet från sången var långt ifrån några tomma ord.
Även om det aldrig kommunicerades utåt hade Sverige spänt bågen rejält inför turneringen och även om ingen – såklart – var besviken över bronsmedaljen hade spelartruppen bespetsat sig på ännu ädlare metaller än så. Det var guld som gällde när landslagets plan lämnade Arlanda och korsade Atlanten.
- Utåt sett var vi tydliga med att vårt mål var att gå vidare från gruppen, och det var ett svar som de flesta journalister kunde acceptera. Men sinsemellan var vi helt överens om att vi skulle kunna ta oss till final och bli världsmästare. Det upprepade vi gång på gång under våren -94 och jag är övertygad om att alla som åkte med till USA trodde att vi skulle gå långt. Det var inte bara något vi sade, säger Svensson i podcasten.
Vad byggde ni det på, Sverige är ju ett litet land som inte hade tagit medalj vid VM sedan hemmamästerskapet 1958?
- Vi hade ändå gjort ett bra EM 1992, där vi tog brons, och sedan dess var truppen oförändrad. Alla spelare var kvar och dessutom var de i en ålder där de var utvecklingsbara. Mycket talade för att om vi kunde fortsätta den utveckling vi redan startat och bli både flexibla och trygga i vårt spel, då hade vi chansen att bli jäkligt bra, säger Svensson.
En annan ingrediens var förberedelserna.
- Både fysiologiskt och planeringsmässigt var vi otroligt bra rustade. Killarna visste hur noggranna vi hade varit och det blev en styrka för hela gruppen. Alla visste att vi var bättre förberedda än några andra.