Den gamle landslagsspelaren och landslagstränaren Tommy Svensson är veckans gäst i podcasten "Lundh". Där berättar VM-bronshjälten om den magiska sommaren 1994, om hur han som spelare vände tillbaka från proffslivet i Belgien då hans mamma dog, och också om relationen med Klas Ingesson - det före detta utlandsproffset och den 57-faldiga landslagsspelaren som gick bort i cancer för ett drygt halvår sedan.
Den nu 70-årige Tommy Svensson berättar att Ingessons död påverkade honom.
- Det gjorde det väldigt mycket och gör fortforande. Jag har svårt att acceptera det fortfarande. Det var en fantastisk kille på många sätt och vi hade en tät kontakt som far och son kan man säga. Jag sa hellre som storebror men han sa nog hellre farsan i så fall. Det var lite speciellt. Vi pratade ofta, säger Svensson.
I september 2013 tog Klas Ingesson över tränare för Elfsborg under återstoden av säsongen då Jörgen Lennartsson fått sparken. Inför sin första match som tränare ringde Ingesson upp Tommy Svensson.
- Han körde från Ödeshög till Borås och då ville han ha lite råd på vägen. "Vad ska jag tänka på när jag tar min första match?". Det gladde mig mycket.
För några veckor sedan släpptes boken "Det är bara lite cancer", en självbiografi som Klas Ingesson skrev tillsammans med Henrik Ekblom Ystén och som de arbetade med ända fram till Ingessons bortgång.
I boken så är det en paradox i den här starke, kraftfulle spelaren men samtidigt också någon slags osäkerhet. Att han inte riktigt vet vad han är värd. Känner du igen den bilden?
- Ja, det gör jag faktiskt lite grann. Han fick ju lite kritik av en del journalister under VM 94 som tyckte Anders Limpar skulle spela istället för Klas. Han tog nog lite illa vid sig. Jag pratade med Klas om det flera gånger, att "du behöver inte bry dig om vad journalister tänker utan det är vad vi tänker och vad jag tycker som är det viktiga". "Du betyder jättemycket för det här laget" och det vet jag att han kände. Men utåt sett så fick han inte kredd för det på alla håll. Det tyckte han nog var lite tråkigt.
- Jag vet inte om det var tvivel på sig själv. Utan att han kände att han inte fick bekräftelse från alla håll som han tyckte han var värd och som vi tyckte han var värd. Jag tror mer att det var det.