Många blev nog både överraskade och kanske lite besvikna när den nye U21-förbundskaptenen presenterades.
Ännu en gång en doldis rekryterad direkt från förbundet istället för ett yngre ''massmediavänligt'' tränarnamn. Men Håkan Ericson förstår reaktionerna och säger sig vara van vid motvind.
- Jag är van att få försvara det jag gör. I och med att jag inte varit någon stor spelare själv så får jag automatiskt ett annat utgångsläge, jag börjar mer från noll, säger Håkan Ericson till FotbollDirekt.se.
Han skulle kunna lagt till att han är "Åby:s son" också.
Pappa Georg "Åby" Ericson är en av våra mest klassiska svenska förbundskaptener, med femteplatsen i VM 1974 som största triumf.
För Håkan Ericson är det mest högprofilerade tränarjobbet en sejour i Norrköping 2002-2003. På senare år har han varit tränarinstruktör på fotbollsförbundet.
- Jag förstår att folk undrar, "vem är det här?" Men jag blev ju rekryterad inifrån och det känns som jag ändå måste ha gjort något slags avtryck med det arbete jag gjort i förbundet.
Ericsons mångåriga vänskap med Erik Hamrén spelade in för rekryteringen, menar han.
- Ja, det var nog inget minus i alla fall, sedan så var ju inte Erik med och bestämde själv. Men det är klart att vi känner varandra sen länge och vet var vi har varandra.
Vänskapen ska nu tas tillvara på.
En röd tråd ska löpa från A-landslaget ner till U21. Ericsson följer med på januariturnén till Sydafrika för att diskutera upplägget med Erik Hamrén.
- För mig är inte den exakta sifferkombinationen det viktigaste, vi behöver inte spela 4-2-3-1 bara för att A-landslaget gör det.
Men det måste finnas en röd tråd i hur vi agerar i försvar- och anfallsspel, där ska det vara lika.
- Som jag ser det har U21 två mål, dels forma spelare till A-landslaget, men också göra resultat. Det första målet är överordnat det andra och det viktigaste är att förbereda de här unga killarna på framtiden.
U21-landslagets succé under hemma-EM 2009 var formidabel och frågan är om det unga landslaget någonsin blir så hett igen.
Hajpen var total kring "Det nya landslaget" och röster höjdes om att behålla Zlatan och sedan byta ut resten av A-landslagsspelarna mot U21-namn.
Riktigt så har det inte blivit och U21-slutspelets store kung Marcus Berg är en som har haft det motigt.
Men Ericson ser det landslaget som en guld-generation.
- Det känns som att utfallet blev väldigt bra. Vi har Toivonen, Wernbloom, Lustig och Bajrami som gick in och tog ordinarie A-landslagsplatser i år. Att få in tre-fyra spelare från varje kull på det sättet är optimalt, mycket mer kan man inte hoppas på. Det är helt enkelt inte möjligt.
- Och en sån som Marcus Berg... det har mer handlat om vilken klubb han hamnat i, skador och så vidare. Det mesta sker ju trots allt i spelarnas klubblag, det är väldigt avgörande vilken miljö man hamnar i. Jag som förbundskapten kan bara påverka en liten del.
Nu väntar ett EM-kval till hösten och spelare födda 1990 och senare kan vara med.
Håkan Ericson räknar upp Viktor Noring, Ivo Pekalski, Jiloan Hamad, Robin Söder och Rasmus Jönsson som sina nyckelspelare.
- Det är väldigt svårt att sia om framtiden, men det ser bra ut. Jämfört med för fem-sex år sedan så är det fler unga spelare som går in och spelar avgörande roller i allsvenska lag, så utvecklingen är väldigt positiv. Sedan återstår att se hur den här kullen står sig mot internationellt motstånd.
- Och ser man statistiskt så är det väl 50 procent av spelarna i A-landslaget som inte gjort några ungdomslandskamper alls. Så det här med utveckling är väldigt svårt att sia om. I Sverige har vi valt att jobba brett, vi har 60 spelare i varje årskull som vi följer och som är aktuella för juniorlandslagen. Det är möjligt att man jobbar smalare i andra länder och att de därigenom kan nå resultat tidigare.
Men sedan är frågan om man vinner något på det i längden, på seniornivån. Många riskerar att slås ut.
En framtid som förbundskapten i stora landslaget är inte otänkbar för Håkan Ericson.
Hans assistent i U21-landslaget, Tommy Söderberg har gjort resan från U21 till A-landslaget och tillbaka. Men Ericson vill inte sätta upp A-landslaget som ett givet slutmål.
- Jag är i himlen nu, jag får jobba med en av mina stora tränarförebilder Tommy Söderberg. Jag tänker inte längre framåt än de tre år jag har kontrakt nu.