Pekalski är 22 år. För att vara så ung har han upplevt smärta alldeles för ofta och lagt på tok för mycket tid på diverse rehabiliteringsformer.
Det sägs i Malmö att skillnaden mellan ett Malmö FF som spelar stabilt och ett Malmö FF som inte gör det hänger på om Pekalski är med eller inte.
Man ska inte tro på allt. Men ingen rök utan eld.
När MFF vann allsvenskan 2010 var den defensive mittfältaren en av grundbultarna i guldbygget. Men medaljen hade en baksida.
Den satt i Pekalskis ena lår.
-Jag hade en bristning som jag spelade med i två månader och tränade bara dagen innan match.
Där sprack vinterturnén till Sydafrika i januari 2011. Året därpå kallade Hamrén in honom till resan till Qatar. Då stoppades Pekalski av en fotoperation.
-Jag försökte in i det sista. Jag ville verkligen, men det gick inte. Det kanske var lite naivt av mig, säger han.
Till årets King's Cup i Thailand fanns han inte med i den ursprungliga truppen, men fick skadade Oscar Lewickis plats. Men att han halkade till Chiang Mai på ett bananskal och nu får chansen att äntligen debutera i A-landslaget, håller Pekalski inte med om.
-Det tycker jag definitivt inte. Jag vet ju att det största problemet är att jag varit skadad. Erik har tagit ut mig två gånger tidigare och det visar på att det finns en tro från hans sida. Det känns väldigt bra. Ett litet bevis på att det finns förtroende.
Pekalski tänker återgälda det.
-Jag är inte här för att bara glida med. Jag är inspirerad och vill övertyga. Det är första gången jag är med på en försäsong på två år och det är skönt. Det är en otrolig glädje att få vara på planen varje dag. Det ger mycket energi, säger han.
Han har lärt sig tålamodets dygd den hårda vägen.
-Tålamod har funnits i allt jag gjort. Det finns inga snabba genvägar. Inte i mitt fall. Jag har fått stanna upp och jobba mer mentalt än andra, men fortfarande vet jag vad jag vill.