Yngste brodern från Broakullas mest kända familj blev förste Elm att slå sig in i landslaget när konkurrensen var som allra hårdast.
Han gjorde ingen besviken.
Rasmus 93 minuter på Dragao-stadion avslöjade att den som vill ha platsen till höger på mittfältet får det svettigt.
Efter bragdmatchen var han helt slutkörd.
-Man får aldrig vila när de har bollen, i allsvenskan är det lite annorlunda. Jag är riktigt trött, det kändes kan jag säga att säsongen inte är igång. Man gick på tänderna i slutet.
Hur var det därute?
-Klart man var lite spänd. Det var lite nervigt, men jag kom in i det bättre och bättre, blev lite tryggare med bollen i andra. Allt som allt känns det skönt
Har du känt under veckan att du haft en påtaglig chans att få starta?
-Nja, jag tycker nog att de (förbundskaptenerna) dolt det ganska bra och roterat oss spelare på olika positioner. Det blev en glad överraskning.
När du gick in till spelarmötet, vågade du tro på spel från start då?
-Man har ju inga direkta förväntningar, men hoppas förstås att få spela. Det var riktigt roligt att få vara med.
För två månader stod du och skrattade efter succématchen mot Mexiko i Oakland. Nu står du här och har spelat 0-0 mot Portugal i ett VM-kval. Vad tänker du på när du reflekterar över vad som hänt under vintern?
-Att det gått fort...jäkligt fort. Det har varit en rolig väg och det har gett mig en jäkla kick. Men jag har inte hunnit tänka så mycket på det.
En perfekt försvarsinsats, men kunde ni ha presterat mer framåt?
-Vi kunde gjort mål givetvis, men det kostade krafter att jaga, i alla fall för egen del och jag är inte i tävlingssäsong och det kändes.
-Men med lite flyt kunde vi ha satt någon chans.
Orkar du 90 minuter mot Serbien på onsdag?
-Det tror jag.
Vill du spela igen, trots att allsvenskan börjar till helgen?
-Det är klart, man vill alltid spela i landslaget. Jag känner att jag kommit in i gruppen bra och fått stöd.
TT