Caroline Seger har inte varit en del av landslaget sedan EM i somras. Den svenska lagkaptenen drog av hälsenan i en match mot Schweiz och tvingades stå över en del matcher. Men i semifinalen mot England var lagkaptenen tillbaka – sedan dess har hon inte spelat en enda fotbollsmatch.
- Nu mår jag bra. Det har varit jätteskönt att få spela fotboll och jag har gjort det nu i två och en halv vecka. Det går enligt plan, får bra hjälp här och det sista egentligen i min rehab har fått belastas lite till i fotbollen och tempo. Det är klart att det är en bit kvar, men jag är mycket närmare match nu, säger Seger till Fotbollskanalen.
37-åringen fick beskedet att det krävdes en operation. Ett tufft besked, men när det handlade om att spela eller avsluta karriären var det ett enkelt val.
- Jag var målmedveten direkt och sa till min fystränare att gör mig starkare än innan och bygg upp mig och låt mig komma tillbaka till en bra fysisk form där jag kan vara med och tävla på högsta nivå igen. Det har varit en lång men nyttig resa för min del. Det är där jag vill vara nu.
Hur viktigt var det att själv få bestämma över ditt eget fotbollsöde?
- Det är klart att jag förstår att kroppen varit pressad under många år när man spelat på den här nivån. Som elitspelare krävs det otroligt mycket, så jag är fullt medveten om att skador hör till och kan sätta stopp. Jag har bara varit lyckligt lottad som hann så här långt innan jag drabbades av något så här allvarligt. Sluta kommer jag göra ändå, sedan när det är vet jag inte och vad det är som sätter stopp det vet jag inte. Om det är mitt huvud, min motivation eller om det är min kropp. Jag hoppas bara att det blir jag själv och mitt hjärta får ta beslutet.
I sommar väntar ett VM, ett mästerskap som mittfältaren längtar efter. Först ska hon komma in i matchtempo och rytm innan hon är helt redo, samtidigt måste Seger ta det försiktigt för att inte stöta på något bakslag.
- Det är jätteviktigt för mig att spela fotbollsmatcher och komma in i tempo och rytm och allt som händer under minutrarna man spelar. Det är mitt mål, det kommer vara mycket matcher inför VM. Jag är inte så orolig för speltid, det handlar snarare om att hitta en balans i allt så jag inte blir överbelastad eller att det går åt andra hållet. Jag ska stegra i den fart som vi kom överens om, sedan hoppas jag att det blir som jag vill.
Svenska Fotbollförbundet gick under veckan ut med att man kommer att utbilda föreningar inom mens och kvinnlig hälsa. Enligt en undersökning som SvFF låtit genomföra menar närmare 50 procent av respondenterna, bestående av spelare och tränare, att mens är svårt att prata om. För att lyfta frågan och bryta tabun har man startat initiativet ”Alla dagar” där Seger är ambassadör för initiativet.
- Det är jätteviktigt. Där spelar media en jättestor roll i det. För min del är det en icke fråga. Det är något alla flickor och kvinnor lever med, det är en del av oss. Det påverkar så mycket i den form att många slutar spela fotboll vilket är otroligt sorgligt, så ska det inte vara. Det ska inte sätta stopp för en flicka att spela fotboll, snarare ska det finnas allt runtomkring i form av information och trygghet och att ledare och spelare ska känna sig trygga i frågan och att prata om det, så det inte blir tabubelagt, säger hon och fortsätter:
- Menskit ska finnas hos alla så man aldrig behöver tänka tanken och vara orolig, vita shorts ska bort helt och hållet. Varje individ är olika och alla reagerar olika på sin mens och hur man mår och prestationsmässigt. Det är mycket information som ska ut och många behöver ta lärdomar så att vi kan komma framåt och normalisera det.
Hur var det för dig som ung – var det något du pratade om, känns ju som att det var lite mer tabu några år tillbaka?
- Absolut, mig själv har det aldrig drabbats i den mån att jag har mått dåligt av det eller att det har varit ett hinder för mig. Men i senare skede av min karriär har det påverkat mig rent känslomässigt eller prestationsmässigt där jag har känt mig nedstämd eller svagare. Det är klart att det också har med cykeln att göra. Men hade jag inte haft folk runtomkring mig och den vetskapen där jag hade kunnat prata om det och fått igenkänningsfaktorn i det hade det nog varit svårare och man kanske hade tänkt att det var fel på en. Där behöver vi upplysas så att vi någonstans kan komma vidare, att det inte pratas högre och är mer normaliserat i klubbar och på ledarnivå är trist 2023.