De flesta känner till "Idol", programmet som tar tv-tittarna genom Sverige i jakt på nästa stora artist. Under våren 2013 sändes fotbolls-Sveriges motsvarighet, "Proffsdrömmen". I tio delar på TV4 Sport (numera Sportkanalen) gick det att följa 22 herrspelare som gjorde upp ett proffskontrakt med IF Elfsborg, för tiden regerande svenska mästare.
De tävlandes öden låg i en jurys händer, likt upplägget i "Idol". Förutom Elfsborgs sportchef, Stefan Andreasson, bestod juryn av den tidigare stormålvakten Thomas Ravelli och ex-Djurgårdaren Abgar Barsom. Den spelare som trion till sist utsåg till vinnare var Tobias Sandström, då 18 år gammal.
I dag ser Umeåsonen tillbaka på sin medverkan i "Proffsdrömmen" och det som följde, med glädje, även om det fanns stunder som var tuffa. Han inleder dock med att berätta hur det kom sig att han sökte till talangjakten från första början.
- Precis som alla andra grabbar, hade även jag proffsdrömmar, för att uttrycka det lite klyschigt. Så länge jag kan minnas har jag velat bli proffs, och jag tänkte att det här kunde göra det möjligt. Jag har aldrig varit rädd för att misslyckas eller tvekat när chanser dykt upp, säger han till Fotbollskanalen.
För den som ville vara med i programmet gällde det att ta sig till Borås, Kristianstad, Stockholm eller Sundsvall, där spelare till den senare slutcampen i Borås togs ut. I april 2013 reste Tobias Sandström de drygt 25 milen som skiljer Umeå från Sundsvall.
- Jag åkte dit med farsan. Jag var där och spelade under en hel dag och vi testades på mycket: allt ifrån hur vår teknik var till hur vi agerade i matcher. Med facit i hand kan man väl säga att det gick vägen.
Onekligen. Du blev uttagen och fick åka med till Borås, där 22 spelare skulle bli färre och färre. Hur var det?
- Det var så klart nervöst; jag kände att jag behövde prestera i precis varje ögonblick. Att du plötsligt kunde åka ut var en läskig tanke i sig, men jag försökte att inte haka upp mig för mycket vid det. Ett sådant tankesätt hade bara satt käppar i det egna hjulet.
Under tiden som tittarna fick följa Tobias och hans medtävlanden, blev det för varje avsnitt allt vanligare att han kallades "Justin", som en blinkning till hans utseendemässiga likhet med världsartisten Justin Bieber. Hur den kvicke yttermittfältaren tog den skämtsamma jämförelsen? Ganska bra.
- De tyckte det var roligt. Och jag ska vara ärlig: Jag knuffade inte bort det smeknamnet. Även om det var lite retsamt, så får du också se det som en komplimang. Det är ändå en av världens största artister någonsin. Det går att liknas vid personer som är värre, för att säga så.
När han till sist korades till programmets vinnare var det också just Justin Biebers "Beauty And A Beat" som kom att ackompanjera glädjescenerna i tv-rutan. Tobias Sandström minns vinnarögonblicket med värme.
- Det var överväldigande och verkligen otroligt, otroligt stort. Jag trodde någonstans djupt inom mig att det fanns en chans att gå hela vägen och vinna, men när jag väl fick höra det… Det var speciellt. Som folk såg på tv, blev det också några tårar. Att jag lyckades med något jag hade kämpat för gör att det förblir en stor stund i mitt liv.
Jag gissar att det också påverkade dig ur ett större perspektiv att vinna?
- Jag svävade iväg litegrann. Dels efter de lovord jag fick från Ravelli, Abgar Barsom och Stefan Andreasson. Dessutom tror jag Bayern Münchens talangscout hade varit och kollat och menat att jag kunde gå väldigt långt. Jag köpte det där rakt av och tänkte att jag kunde blir hur bra som helst. Att få höra mycket fint var positivt i många aspekter, men för stunden steg det mig också åt huvudet.
"När vi var på Liseberg var det så många som kom fram att jag nästan inte hade tid att åka något"
Genom åren har det blivit en del intervjuer. Den nu 27-årige västerbottningen återger en händelse han menar är talande för hur han kunde uppträda precis efter programmets slut, då hans mediala närvaro var som högst.
Den morgon han berättar om utspelade sig för ungefär nio år sedan och gästspel i TV4:s Nyhetsmorgon stod på schemat. Tobias Sandström säger att han tyckte det var “skitballt” att han skulle få vara med, men lät sig väckas av en annan intervju över telefon, som han genomförde liggandes i hotellsängen. Därefter somnade han om och vaknade upp av att det ringde från lobbyn: det väntade en taxi på honom. Yrvaken kastade han på sig kläderna, hoppade in i bilen och klev in i TV4-huset, där han åt frukost och sminkades innan sändning.
Även om det blev stressigt den gången, har det funnits tillfällen då han kunnat njuta desto mer av den uppmärksamhet som "Proffsdrömmen" fört med sig.
- Under mitt sista Gothia Cup den sommaren kunde jag knappt gå runt för att folk stannade mig och ville ta bilder. Mina polare blev skitledsna på det där. När vi var på Liseberg var det så många som kom fram att jag nästan inte hade tid att åka något. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte tyckte om det; jag tyckte att det var skithäftigt.
Det har inte varit jobbigt att vara så förknippad med något?
- Nej, det skulle jag inte säga. Det är klart att det ibland kunde vara mycket uppståndelse, men det har mattats av. Nu för tiden blir det nästan inga intervjuer.
"Det var en hel del som såg programmet och alla verkade tro att jag skulle slå mig in i Elfsborgs A-trupp direkt"
Det som han de facto var ute efter när han sökte till programmet var däremot möjligheten till spel i Elfsborg. Som utlovat, fick kantspringaren också ett ettårigt proffskontrakt med klubben, men efter att ha spelat i U19- och U21-lagen och fått sitt avtal förlängt med ett halvår, blev det ingen fortsättning i Boråslaget.
- Det var ganska stor press på mig, vill jag påstå. Det var en hel del som såg programmet och alla verkade tro att jag skulle slå mig in i Elfsborgs A-trupp direkt. Det fanns en tanke om att jag skulle stiga uppåt hela tiden. “Det här kommer bli jävligt tufft”, var det jag tänkte. Givetvis kämpade jag däremot allt vad jag kunde för att stiga i ranking under tiden där, men jag var helt enkelt inte tillräckligt bra.
Sejouren i Elfsborg var därmed slut och den Sandvik-fostrade talangen valde att vända hem för spel i Umeå FC. Därefter representerade han Skellefteå FF, Hudiksvalls FF och FC Gute, innan han valde att helt lägga av med fotbollen hösten 2020 - bara 25 år gammal. Bakgrunden till beslutet är återkommande skador och allt vad de innebar.
- För nästan två och ett halvt år sedan slet jag sönder knät. När jag var tillbaka på planen vågade jag inte fullt ut spela på det patenterade trixiga sätt som jag hade gjort tidigare. Samtidigt blev skavankerna fler och under tiden utanför planen började jag fundera allt mer över framtiden. Jag tänkte på att det även finns ett liv utanför fotbollen.
"Jag bröt ihop när jag sa det - det blev definitivt på ett sätt som det inte hade varit tidigare"
Tobias Sandström blickar tillbaka till ett känslosamt telefonsamtal.
- Jag minns när jag ringde och berättade för mina föräldrar, som alltid varit väldigt stöttande, att jag planerade att sluta spela. Jag bröt ihop när jag sa det - det blev definitivt på ett sätt som det inte hade varit tidigare.
Därmed blev det inget ordentligt proffsäventyr för dig. Varför du tror att det inte riktigt lossnade?
- Du ska ha tur och rätt person ska se dig vid rätt tillfälle, och den biten hade jag inte riktigt med mig. Samtidigt måste du vara ärlig med dig själv; hade jag varit några nivåer bättre, då hade kanske inte de där detaljerna som spelar in varit av samma betydelse.
Hur ser du tillbaka på åren som fotbollsspelare?
- De var fantastiska, även om jag drömde om de största arenorna och verkligen kämpade för att försöka ta mig dit. Uppenbarligen nådde jag inte ända fram, utan har befunnit mig på kanten till det riktiga proffslivet. Trots att jag hade hoppats på mer, är jag superlycklig över hur det blev, jag har ändå fått resa runt i Sverige och träffat många fantastiska människor.
Trots att karriären som spelare är slut sedan en tid tillbaka, har han fortsatt att tävla. I dag gör han det dock på en annan arena: i fastighetsbranschen. Senare samma år som han lämnade fotbollen, hörde han av sig till några mäklarfirmor i sin hemstad - och fick ett överraskande mottagande.
- Jag kontaktade ett gäng kontor här i Umeå och fick riktigt positiv respons. Jag blev nästan chockad över att det gick så pass bra; jag hade ju ingen tidigare erfarenhet av försäljning på något sätt.
Tobias beskriver sig själv som en "lärling"; sedan förra vintern studerar han till fastighetsmäklare på kvällarna och jobbar på Fastighetsbyrån under dagarna. Utbildningen är egentlig tvåårig, men han pluggar 150 procent, så i sommar är han färdig med studierna. Redan nu uppskattar han sitt nya jobb.
- Jag har kommit igång och det känns otroligt bra. Jag älskar verkligen det här, för det är också en möjlighet för mig att fortsätta mäta mig med andra. Men till att börja gäller det att få en hyfsad start, för det här yrket är tufft de första åren.
Vad är målet på längre sikt?
- Planen är att jag ska bli Umeås främsta mäklare.