Loret Sadiku och Agon Mehmeti har valt Albanien och i lördags var det Malmö FF:s Miiko Albornoz tur att nobba det svenska landslaget för att i stället representera Chile. Tunga avbräck för förbundskapten Erik Hamrén med tanke på att han varit tydlig med att han tror spelarna.
Karl-Erik Nilsson är säker på att vi i framtiden kommer att få se fler exempel på spelare som har utvecklats i Sverige och som sedan väljer andra landslag.
En som är orolig för svensk fotboll är Ola Larsson, akademiansvarig för landets största ungdomsförening, Brommapojkarna.
- Man växer upp och går genom de svenska ungdomslandslagen, man har varit här sedan man var liten och spelat hela vägen upp till A-landslaget då är det självklart att man ska representera Sverige, det är inget snack och vi ska göra allt för att spelarna ska representera Sverige annars kan vi ju skita i att lägga ner pengar på spelarna i ungdomslandslagen, säger han till fotbollskanalen.se.
- Det går inte, de får bestämma sig tidigt i så fall. Tänk på Miiko Albornoz, han är hur bra som helst, men vad fan, det finns ju andra spelare vi hade kunnat satsa på i stället för honom i U21-landslag och så vidare som hade kunnat gå samma väg som honom, vem vet vilka kliv de andra hade kunnat ta.
Vad kan Svenska fotbollförbundet göra?
- Kompetens är det viktigaste, det är inget snack om att man måste vara tillräckligt bra. Men vi har för få ledare med invandrarbakgrund i våra föreningar. Det är ett problem. Jag har några ledare i akademin med invandrarbakgrund och de pratar med spelarna på ett annat sätt, eller kommer åt en helt annan typ av spelare än vad jag kan göra och det tycker jag är viktigt, att man kan prata med varandra.
Hur jobbar ni i BP?
- Jag har tänkt mycket på att söka tränare i andra kretsar än vad jag normalt befinner mig i. Om vi tar en kille som vi har som har rötter i Västafrika. Jag frågade om han har kompisar i sin bekantskapskrets som skulle kunna vara tillräckligt bra på att vara tränare. Då får han lägga ut den kroken för jag kommer aldrig att träffa de här personerna annars. Sedan får vi in ansökningar och då har jag faktiskt valt att särbehandla för att bjuda upp folk som har invandrarbakgrund för att sitta i samtal med dem. Inte för att vara någon barmhärtig samarit utan för att vi måste börja jobba med spelare med invandrarbakgrund annars har vi i framtiden inget att göra.
Ola Larsson framhäver Malmö FF och AIK som två klubbar som är ligger i framkant i svensk fotboll. Förra säsongen slutade klubbarna etta och tvåa i allsvenskan.
- AIK har ju marknadsfört sig som det här med ”blå linjen”. Man vill jobba med spelare från Akalla, Hjulsta och Rinkeby. Det här är en Martin Mutumba-effekt, han och Henok Goitom är starka namn i de här områdena. Då vill spelarna och ungdomarna där vara som dem. När förorten brann, i stället för att hålla på med dumheter så kan man fylla sin fritid med något meningsfullt. Där är Henok och Mutumba fantastiska förebilder. Det Henok och Bojan Djordjic har gjort med Kista Galaxy är fantastiskt. Jag tror på den typen av förebilder, att man kan ha personer med invandrarbakgrund som talar till personer med invandrarbakgrund.
Om vi går till förbund och landslag, det finns många spelare med invandrarbakgrund i ungdomslandslagen, många har dubbelt medborgarskap och kan välja andra landslag – är det ett problem?
- Inte för spelarna utan det är ett problem för svensk fotboll. När man kommer hit till Sverige - min fru är från Chile - så lever man här i en diaspora, i en påhittad värld. Det vill säga man är här men man drömmer ändå om, som Miiko Albornoz, ett Chile som inte existerar, det finns ju bara i deras huvuden.
- Alltså det Chile som de tänker på finns inte. När Miiko tänker på Chile, han har precis varit där med sin familj och han vill göra sin familj stolt. Han vill betala tillbaka på något sätt till sin familj. Han kanske känner en stolthet för att kunna representera sitt hemland eller sin familj på något sätt. Jag tror att sådana grejer väger in.
Med tanke på att det finns många duktiga spelare i ungdomslandslag och i klubbar som har dubbelt medborgarskap, hur kan vi bli bättre på att få spelarna att välja det svenska landslaget?
- Man måste bestämma sig tidigt, att man har en diskussion med de här spelarna tidigt. Kanske genom deras rådgivare, men att man faktiskt tycker att det här är en viktig fråga. Tänk på en spelare som Tankovic som kommer fram nu. Det är en superspelare som är i Fulham. Han har spelat i alla våra ungdomslandslag och förbundet har satsat jättemycket pengar på honom, vad händer om han väljer att spela för ett annat land? Då har vi dels satsat på honom, dels valt bort någon annan för honom. Det är ju en jätteförlust.
- Tidigt måste man ha den här diskussionen och få dem att förstå att okej nu satsar vi på dig, är du beredd att satsa på oss. Vill du inte satsa på Sverige då kommer vi att välja någon annan på din plats. Men sen tror jag också att rikta strålkastaren på den här frågan så att man ser att det här faktiskt är viktigt, det här är något som spelarna tänker på, det här är spelarnas vardag. Bilden av svensk fotboll ute i förorten är inte positiv.
Varför?
- Nu är ju Zlatan där så det är positivt, men man har ingen respekt för spelare i allsvenskan. Allsvenskan är inte en liga som spelarna drömmer om att spela i. Det här jobbar vi med dagligen för att få spelarna att förstå att först ska du upp i vårt A-lag, sedan kan du spela i Barcelona. Jag tror inte att man har någon respekt för det som vi gör på allsvensk nivå eller på landslagsnivå, det är inte tillräckligt bra.
Ola Larsson kommer tillbaka till att han efterlyser fler ledare med invandrarbakgrund i förbundet. I det framgångsrika U17-landslag som nyligen tog brons i VM fanns spelare med ursprung från tolv olika länder. Något som inte speglades bland de tio ledarna kring laget. Ett problem, enligt Larsson.
- Ja, absolut. För att man är förebilder. Precis som jag sa att jag tycker Martin Mutumba och Henok Goitom är utmärkta förebilder. Att man kan se, jaha den här killen har växt upp på samma gata som jag har gjort och sedan har han kommit dit, och jag vill göra samma sak. Sedan kan en ledare förstå spelarna på ett annat sätt.
- Bara det här att leva i ett annat land än sitt hemland det där förstår inte du och jag. Att dela den typen av problematik som det är, att kanske ha en mamma som inte kan hjälpa till med läxorna. Pressen från familjen också, alltså hoppet från hela familjens axlar, det är sådant som ledare med samma bakgrund kan förstå.
På Twitter skriver du: ”Vilken utbildning har en SvFF-anställd? Hur mycket integration, diskriminering och feminism diskuterades på GIH 1980?”
- Det är ju spetsigt formulerat, det är lite elakt men att Svenska fotbollförbundet inte är förberedda på alla diskussioner som har varit här under hösten det är väl ingen överraskning. Det är väl ingen som har funderat på det där.
När Albornoz valde Chile sa Karl-Erik Nilsson: ”Det förs givetvis en dialog med spelarna, och särskilt de som kommit upp i en ålder där de lämnar U21-landslaget. Jag är övertygad om att de bitarna redan finns i vår verksamhet.” Tror du på att det är så?
- Jag tror att man bör fundera mer på de här sakerna och adressera frågan så man har ett klart svar i stället för att säga: jag tror att. Att man börjar fundera på hur man ska jobba med spelare med invandrarbakgrund. Det är svensk fotbolls framtid. Det är inget snack.
- Inom tio år kommer vi att ha ett landslag som till den större delen kommer att bestå av spelare med invandrarbakgrund. Det här är ju en jätteresurs. Om vi inte tar tillvara på det så blir det som de här läkarna som sitter och kör taxichaufförer, det är ju en katastrof. Fasen, se till att skapa en plan för hur vi ska jobba med det här och se det som något positivt i stället.
Är det förbundskaptenernas uppgift?
- Jag ska ta fram en kallelse från Svenska fotbollförbundet här så ska jag se hur ledarstaben ser ut. Av ledarna som har varit inblandade för 96-landslaget så har vi i ledarstaben av tio personer så borde man ju åtminstone om man tittar hur spelartruppen ser ut så borde det i alla fall vara tre eller fyra ledare med invandrarbakgrund, men det finns inte en enda.
- Jag är ingen stor fan av kvotering, eller positiv särbehandling i det här fallet, men jag tror att det kan vara ett medel att använda på kort sikt för att tvinga in personer med invandrarbakgrund i landslagsledningen.
Om du skulle få bestämma något som SvFF skulle göra för att förbättra sig på det här, vad skulle det bli?
- Jag skulle direkt börja se över min rekryteringsprocess kring ledarna kring landslagen. Sedan skulle jag tänka på det här innan jag anställer folk. Det finns hur mycket bra folk som helst som har utländsk härkomst. En sådan som Carlos Banda – assisterande tränare i Hammarby – till exempel är ju jätteintressant att få in en sådan person. Kan kanske gå in och erbjuda ett annat perspektiv.
- Jag skulle se till att nästan tvinga in någon person som kan komma in och jobba i landslagsledningen som tränare främst, eller ha en funktion, inte bara med de här frågorna utan som kan komma in på kompetens och jobba för att få in det här perspektivet i ledarstaben.
- Så skulle jag också från ledningshåll påvisa att nu måste vi börja prata med våra spelare så att vi förstår varandra. Jag tror att det är viktigt att få in det här så att spelarna ser.