Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Annons
SVERIGE
1v

Wettergren om vilka lag som sätter trender, förebilder och heta diskussioner med Janne: ”Någon spelare som vi tyckt olika om"

Foto: Bildbyrån

DOHA. Peter Wettergren och Janne Andersson är nöjda med sitt samarbete.
Men duon är inte alltid överens.
- Vi har haft heta diskussioner. Där har vi någon spelare någon gång som vi kanske tyckt lite olika om, säger Wettergren till Fotbollskanalen.

På elitnivå har Peter Wettergren aldrig varit huvudtränare utan varit assisterande i Elfsborg, FC Köpenhamn och svenska landslaget. Han har två SM-guld och var i somras med när Sverige tog sig till kvartsfinal i VM. Till Fotbollskanalen berättar Wettergren om sina förebilder, att det kan bli heta diskussioner med Janne Andersson, att han drömmer om ett uppdrag utomlands men att det kan bli svårt på grund av att han inte varit huvudtränare, och om trender inom fotbollen.

- Jag ser två olika trender. Om man tittar efter ett VM som brukar vara ett mästerskap som ofta sätter en trend så tycker jag att det finns en liten skillnad mellan klubbfotbollen och landslagsfotbollen i dag. Tittar man på landslagstrenden, eller VM-trenden som var, så de lagen som hade mest framgång var ju lagen som hade ganska lågt försvarsspel. Det var lag som inte hade mest possession. Spanien, Tyskland, Brasilien, Argentina och de här hade ju överlägset mest och låg väl enligt Fifa på mellan 65-70 procent i bollinnehav. Men det är inte lika med att du är framgångsrik som lag, säger Wettergren.

- Frankrike som hade 48 procent bollinnehav, de hade inte ens mer än vad motståndarna hade i snitt, det är det laget som blev världsmästare. Samma sak med Kroatien och med oss också. Det blir ju då en trend. Det är låga försvarsspel, mycket omställningsspel medan det i klubbfotbollen i dag om man tittar på Liverpool, Manchester City, PSG, Real Madrid och de här har ju bollinnehav och jobbar också med ett högre försvarsspel. Så där finns det en stor skillnad.

Finns det andra trender som är intressanta?
- Ja, det är att lagets playmaker har ju legat väldigt centralt i spelyta ett för att bli rättvänd. Den rollen är på väg att dras ut och lägga sig utanför forward i stället, för att motståndarna har ju lärt sig att där vill motståndarna in och då försöker man täppa till den ytan och då flyttar sig ju playmakern till andra delar. Så nu kommer det säkert gå en tid där playmakers lägger sig väldigt mycket snett utanför forwards i stället, för där finns det mer plats, och så kommer det ta något år och så kommer motståndarna lära sig detta och då kommer man att förflytta det.

- Det är det som är lite intressant med fotbollen, att du kan ju säga att pendeln slår hela tiden. Allt kommer tillbaka men det går i olika cykler. Spelbredden är i dag nästan bara wingers eller ytterbackar som står för. Alla lag, både i klubblagsfotbollen och landslagsfotbollen, jobbar ju med att det är yttermittfältare eller ytterforwards som hela tiden lägger sig i de inre korridorerna. Det är också ett tydligt exempel. 

Du har pratat om att du gillar Toni Kroos – vad är det som du har fastnat för?
- Jag tycker att han är en fantastisk spelare. Just på att positionera sig, vilka pass han ska slå, hur han pulserar matcher. Tidigare var han väldigt central, men tittar man på Tyskland och Real Madrid nu, och så var det också mot oss i VM, så söker han sig hela tiden utanför våra forwards för att bli spelbar därifrån, för att han fick mer tid och plats. Det är en spelare som jag hyser stor respekt för. Just i hans offensiva speluppfattning.

I allsvenskan blev det förra säsongen mycket snack om spelsystem, som 3-5-2, och lite yngre tränare som Jimmy Thelin, Poya Asbaghi och så vidare – hur ser du på den trenden som är i allsvenskan?
- Jag tycker om att det är olika spelsätt i allsvenskan. Det gör att vi kommer att få välutbildade spelare. När jag var i allsvenskan så spelade alla väldigt likt och jag tycker om influenser i svensk fotboll, för det tror jag är bra för svensk fotboll. Men om du spelar 3-5-2, 5-3-2, 4-4-2, 4-2-3-1 och du kan ju välja vilket system du vill så är det ju den tränaren som tränar det laget som bestämmer. Grejen är att om man jämför internationell fotboll med svensk fotboll så tror jag att vi tjänar på att ha ett positionsförsvar, att vi förflyttar oss efter bollen.

- Medan internationellt i dag så är det väldigt mycket markeringsinslag, alltså zonmarkering. Det gör ju att många lag jobbar med flytande formationer i sitt anfallsspel för att dra bort spelet från vissa ytor, medan vi på landslagsnivå förflyttar oss efter bollen, och det gör att motståndarna kanske inte får lika bra utdelning när man försöker dra bort oss. För vi går inte med i de fällorna. Det kan man väl se i allsvenskan i dag också att många lag jobbar med flytande formationer i sitt anfallsspel, men alla lag jobbar ju inte med zonmarkering så man kanske inte får lika bra betalt för det som man kanske hade fått mot ett markeringsorienterat lag.

Om man pratar om mode och system – upplever du att trender sätts tidigare i andra ligor och kommer några år senare till allsvenskan?
- Ja det måste jag säga att jag tycker. Jag var i Valencia på ett studiebesök precis innan VM och pratade med deras tränare och då hade vi en lång diskussion om trender och den spanska fotbollen. Han berättade att 2014-2015 så skulle alla spela som Barcelona med mycket tiki-taka. Men Barcelona började gå på pumpen och när andra började lära sig hur Barcelona spelade så ändrades lite, dels Barcelona som fortfarande har sitt possession, även om det inte är samma med det här korta spelet och utan djupledsspel, och nu spelade nästan alla lag, berättade Valencias tränare, 4-4-2.

- Han sa att det var ett lag som testade lite annat förra året, men annars spelade alla lag 4-4-2, och jag tror också att i svensk fotboll att vi ligger lite efter Tyskland, England, Italien, Spanien. Det kanske ska vara så också. Det är ändå länder som är världsledande när det gäller fotbollen.

Hur tror du nästa trend kommer att bli i allsvenskan och vilken trend blir nästa i internationell fotboll?
- Jag tycker att det är kul att allsvenskan provar olika spelsätt för det tror jag är bra för svensk fotboll och vi har väldigt bra utbildade tränare i Sverige och det ser man när vi får spelare hit. Det är spelare som är välutbildade och fattar snabbt. Så vi är jättetacksamma för det. Men om man ska prata trender internationellt så om lagen på landslagsnivå hade fortsatt att jobba med lågt försvarsspel, ja då kanske du behöver titta på vilka forwardstyper du behöver. Är vi tillbaka lite till det här där du behöver stora och starka targetforwards, boxforwards, inläggsforwards i stället för de kvicka, snabba? Det är möjligt att det är så.

- Men klubbfotbollen då som jobbar lite annorlunda än landslagsfotbollen, där är det lite intressant med många lag som Liverpool med tre ganska starka forwards, ganska kvicka och snabba, där man har tre innermittfältare och man går in med sina kanter och det blir ett lite annat forwardsspel. Vi jobbar ju alltid med två forwards. Jättesvårt att säga vart vi är på väg där. Men det är många olika klubbar som provar lite olika.

I landslaget spelar ni på ett sätt som skiljer sig en del från hur många av spelarna gör i sina klubblag - hur påverkar det er?
- Att det ställs ganska höga krav på mig och Janne som driver det här. Att koppla teori med praktik. Vi tror ju väldigt mycket på det sättet som vi har jobbat, att om vi ska ha ett försvarsträningspass så har vi en ganska stor teori innan, så kopplar vi den teorin till vad vi sedan gör på planen. Så för mig är det praktiska det viktigaste, men det är bra om man bygger in en grund i det teoretiska för spelarna innan så att alla vet hur man ska agera.

- När vi är på landslagsnivå och träffar våra spelare så tror jag väldigt mycket på repetition. Jag tror inte att jag hade jobbat på samma sätt i ett klubblag som jag gör i ett landslag. Kanske inte heller på det sättet som vi spelar. Det är svårt att säga men min känsla är att man har inte så mycket tid i ett landslag utan det handlar om att snabbt ta upp spelarna där vi slutade sist och bygga vidare därifrån. Så det ställs ju höga krav på spelarna, att alla har en bra fotbollshjärna och kopplar på hur vi spelar i landslaget. Att diskutera väldigt mycket med spelarna. Även om vi inte har givna samlingar med alla spelare så pratar vi väldigt mycket med varje individ mellan… alltså om vi har haft en praktik på eftermiddagen så kan jag sitta med individuella klipp mot en spelare för att jag tycker att det här är en spelare som behöver komma upp lite i just den ingrediensen i vårt försvarsspel, för att ta ett exempel.

Har du några förebilder som du tittar mycket på?
- Jag har många förebilder. Den dagen du tror du kan och vet i den här branschen då ska du lägga av. Det gäller att hela tiden vara nyfiken. När jag sitter och tittar på en match live så tittar jag lika mycket på tränaren, vilka instruktioner han ger ut till sitt lag. Jag är jätteintresserad av det. Jag är oerhört intresserad av att se metoder, hur tränare jobbar i den dagliga verksamheten för att komma fram till matchen och hur matchen ser ut sedan. Jag tror mycket på det här med mönsterträningar. Jag var väldigt inspirerad och fascinerad av han i Valencia, hur han jobbade taktiskt fram mot matchen.

- Guardiola är en grym tränare. Jag håller Ståle Solbakken väldigt högt, jag jobbade nära honom i FCK. Han är väldigt systematisk. Han jobbar varje vecka med spelidén. Ancelotti tycker jag är en duktig tränare. Tränare som har en bra organisation i sina lag, för jag tror att det är en nyckel till att bli framgångsrik, att ha en bra organisation. Vilken metod du än väljer, vilket spelsätt du än väljer. Men du kan inte förbereda laget genom att bara kasta ut några teorigenomgångar och tro att spelarna ska göra det. Utan jag tror på en långsiktig väg att jobba och systematiskt.

Några svenska tränare?
- Det finns väldigt många duktiga tränare. Magnus Haglund som jag har jobbat med, Jörgen Lennartsson som jag också har jobbat med. Pelle Olsson har jag diskuterat mycket med. Jag tycker också att de här nya tränarna som har kommit in i allsvenskan också är intressanta att titta på vilka idéer som finns där, just med det här med flytande formationer, att man uppfyller kraven och det behöver inte vara samma spelare som gör det. Jag är nyfiken på väldigt många tränare i Sverige.

I landslaget jobbar ni mycket med att betona bra saker som spelarna gör och berömmer mycket – varför är det viktigt?
- Jag hade själv en tränare en gång i tiden och när jag flyttade från innermittfältare till mittback och gjorde saker som han tyckte att jag skulle göra så förstärkte han det på ett jäkla bra sätt, och det fastnade hos mig. Sedan dess har jag burit med mig det. När jag ser saker som är klockrena ifrån hur jag vill att till exempel försvarsspelet ska vara så brukar jag nästan överdriva min förstärkning till det till spelaren eller laget, för då tror jag att det går in bättre hos spelaren.

- Man har en minnesbild av att det där sa Wettergren var så bra, så någonstans tror jag att det sjunker in snabbare. När jag träffar spelaren efteråt kan jag fråga om han kommer ihåg den här situationen när jag busvisslade eller jublade, då kanske spelaren kommer på att han hörde det. Det är min egen erfarenhet hur bra inlärning är på olika sätt och därför har jag burit med mig det, och att leta fel kan man göra men då är det bättre att man ställer frågor till spelaren, som vad har du för alternativ i de här lägena? Det är min egen pedagogik som jag tror på.

I fredags uppmärksammades det att Leeds hade haft en spion på Derbys träning – tror du att det är något som är vanligare än vad många tror, det är ju inte så ofta man läser om det?
- Det är jag helt säker på. Att du ska ha en träning hemlig utan att någon ser det, det kan vi ju bara se i landslaget när vi har tränat, ni brukar ju själva ha koll på vilken startelva vi har kört med, så det finns alltid scouter och spioner över allt. Men om vi går tillbaka till Leeds så är deras tränare Bielsa en oerhört intressant tränare som jag skulle vilja göra ett besök hos. Jag har några kompisar som har varit där. Det som är fascinerande med honom är ju att hans lag spelar efter motståndarnas organisation. Om motståndaren har en forward, ja då har han en fyrbackslinje, har motståndaren två forwards så kör han en trebackslinje eller fembackslinje.

- När jag hade kompisen där så hade Leeds spelat matcher på onsdag och lördag och på den korta tiden mellan matcherna så hade han ändå ändrat spelsätt, och det tyder på att dels måste du vara jäkligt säker som tränare och veta exakt vad du vill ha ut, dels ställer det ju också stora krav på spelarna och att alla förstår vad han vill. Det är fascinerande att titta på det. Jag tycker att Leeds är ett intressant lag. Det har jag på min to do-lista, att göra ett besök där hos Pontus Jansson och se hur Bielsa jobbar.

Om vi går tillbaka till det här med spioner på träningar, ni blev ju uppmärksammade under VM för att er scout Lasse Jacobsson hade spionerat på Sydkorea – jobbar ni så?
- Ja men alltså jag har ju själv varit scout och det är ju lite upp till dig själv. Jag kan väl säga att jag har smugit i buskar när jag var scout. Det gör alla. När vi var i Ukraina och skulle träna där inför matchen mot Ukraina så var jag scout, då satt jag vid sidan av och det fanns någon läkare som var där, påstods det i alla fall, men han stod ju och skrev ner allt vad vi gjorde. Men det är inte något man ska lägga stor vikt vid. Det är bättre att göra saker och ting bättre själv för du kan nästan räkna med att det andra laget har koll på vad du har gjort. Gör det så bra som möjligt i stället, om motståndaren rättar sig efter dig så får det väl vara så. Men jag tror att det förekommer överallt och jag har själv gjort det.

Hur ser din roll ut i landslaget - är det fortfarande så att du har ansvaret för försvarsspelet?
- Det kan man väl säga. Under VM blev det lite så att jag kanske tog mer träningar eftersom det var så kort tid mellan matcherna, det är jag som drar motståndarna och då kanske jag höll i mer teoripass och Janne gick mer och tittade på detaljer. Då var det viktigt att vi fick ut det mesta av det och då kanske jag drev det lite mer både offensivt och defensivt medan Janne var den som stod där när det var skarpt läge och tog ut laget. Ska man titta under ett VM när du har tre dagar mellan matcherna så är det viktigt att vi gör rätt saker. Men nu är vi tillbaka i det normala sättet och då drar jag försvarsspelet och han anfallsspelet. 

Har det varit tillfällen då ni inte har varit överens om saker?
- Ja, och det är ju den miljön som både Janne och jag vill att det ska vara och det är ganska prestigelöst oss emellan, och mellan övriga ledare också. Men om vi alltid tycker likadant så jag att vi inte hade utvecklats speciellt mycket, då blir man bara en ja-sägare. Om jag tror på något då driver jag ju det, om Janne tror på något så driver han det. Då gäller det att övertyga varandra, och Maths (Elfvendal, målvaktstränare) som också är med och även våra scouter, om hur vi ska spela. Så det är ganska bra diskussioner. Men inget så att någon blir tjurig för att man inte fått igenom sin idé. Det är prestigelöshet. Det som är bäst för laget det gör vi och jag tycker att det är bra att vi inte alltid tycker lika.

Hur mycket strider ni för era saker när det kommer dit?
- Det är klart att om man tror på något så strider man ju för det, men man har ju också blivit övertygad om att man har haft fel någon gång. Det har ju alla haft. Då är det fine och man lägger sig. Jag tycker om den miljön. Det är så det ska vara. Det är inga stora saker som vi är oense om. Det kan vara i försvarsspel och hur högt vi ska pressa, det kanske rör sig om fem meter. Sedan får man argumentera för sin sak. Sedan kommer vi fram till att det här är bästa lösningen för laget.

När det kommer till laguttagning då?
- Vi har ju haft heta diskussioner. Men sedan i slutändan så är det ju Janne som bestämmer.  Där har vi någon spelare någon gång som vi kanske tyckt lite olika om, men inga stora grejer, och sedan när vi väl har kommit överens och när Janne har sagt att han väljer det här. Då är det bra, då gör vi så.

Du har varit assisterande tränare i 14 år, är du inte sugen på att bli huvudtränare?
- Det har ju kittlat mig lite. Men sedan är det så att jag inte känner mig som en assisterande, det är det som är grejen. Jag har varit i miljöer där jag har fått stort ansvar och tagit stort ansvar. När jag jobbade med Magnus Haglund i Elfsborg, med Ståle Solbakken som gav mig väldigt stort ansvar i FCK, Jörgen Lennartsson som jag jobbade mycket parallellt med, och Janne ger mig jättemycket ansvar, och jag tycker om att ta ansvar. Så länge jag har den rollen så trivs jag ganska mycket. Man ska inte gapa efter för mycket. Blir jag en bättre tränare bara för att jag skulle vara chefstränare?

- Jag tror ju mycket på det här med team. Sedan är det klart att jag vet att någon ska vara förstegubbe. Skulle Janne säga att det bara är han som bestämmer hur vi ska spela fotboll och att jag inte har något att säga till om, då hade det säkert inte varit roligt. Men det är ju inte så att jag inte har bestämt hur vi ska spela fotboll utan när vi tillträdde den här tjänsten så var vi ganska överens om vilka linjer vi skulle ha och jag fick påverka väldigt mycket där. Då trivs jag i min roll och jag är inte ute efter att stå där och vara chef. Men det är klart att någon gång så hade det varit roligt att bära hela hundhuvudet. Det är ju alltid så att om det går bra för laget så får man mycket beröm som chefstränare och går det dåligt för laget så får man mycket skit. Är man assisterande så får man inte lika mycket beröm när det går bra och man får inte lika mycket skit när det går dåligt.

Innan intervjun pratade vi lite om vad du gör om fem år och du sa att du någon gång är sugen på att vara tränare utomlands, kan den drömmen hålla tillbaka dig eftersom du ”bara” har varit assisterande?
- Ja men där har du helt rätt. Det är klart att det gör det. Jag får hoppas att någon som jag har jobbat med går utomlands och kanske vill ha med sig mig. Det är det som jag får hoppas på. Att jag skulle komma utomlands själv, den chansen är ju oerhört liten. Så därför blev jag överraskad när Ståle Solbakken värvade mig som assisterande från Elfsborg till Danmark. Men det betyder ju att jag har gjort något bra, annars så skulle han inte ha värvat mig. Men som läget är nu, om jag vill utomlands så får jag ju hoppas att någon får ett uppdrag och vill ha med sig mig. Det lider jag ju lite av som assisterande.

Vad lärde du dig av Ståle?
- Jag lärde mig väldigt mycket om organisation och ett annat tänk. Han driver ju helhet, spelidé. När jag kom från Sverige så jobbade jag väldigt mycket med individen, om man tar försvarsbiten. Medan han jobbade med hela laget direkt och han menar att varför ska du jobba en mot en för? Du hamnar ju i en mot en-lägen när du jobbar med hela din organisation direkt, så varför inte gå direkt dit och sedan att du kan bryta ut saker och ting ifrån den organisationen om du känner att du vill förbättra något där. Han var väldigt klar och tydlig med att så här vill han att det ska se ut.

- Om man tar anfallsspelet, som jag hade mycket förtroende för hos Ståle, så visade han mig helheten och så drev han det och så fick jag plocka ut ingredienser ifrån helheten som vi behövde förbättra. Det kunde vara sista tredjedelen och då kunde jag få jobba med våra innermittfältare, våra forwards och yttermittfältare, och jobba med mönsterträning därifrån och utifrån spelidén. Jag tyckte om sättet att jobba där och vi försöker på den korta tiden vi har med landslaget, att om vi tar anfallsspelet så kanske Janne jobbar med helheten, elva mot elva, hur vi ska se ut som lag. Sedan kanske Maths och jag jobbar med sista tredjedelen. Under VM gjorde vi det några gånger. Vi bröt ut och bara jobbade med hur ska forwards jobba ihop, hur ska vi få samhandling med våra yttermittfältare, när ska vi komma in på den ytan och så vidare. Det älskar jag. Det var Ståle grym på.

Du sitter med i juryn på Fotbollsgalan och för ett år sedan blev det en del reaktioner när Victor Nilsson Lindelöf inte fick plats bland de tre nominerade som årets back och då pratade du om att det är svårt med sådana nomineringar och priser – är det problematiskt att som tränare i landslaget ta ut tre stycken och det då blir att en ordinarie back och mittfältare hamnar utanför?
- Generellt tycker jag att fotboll är en lagidrott och på något sätt så förstår jag att det finns galor och bästa manliga och kvinnliga fotbollsspelare. Men för att de bästa ska vara bäst så är man så beroende av sin omgivning. Fotboll är en lagidrott där alla har en roll och det är klart att någon gör målen, någon har en teknik som är bättre, någon försvarsspelare är lite bättre på det och det, och så vidare. Så jag tycker att det är svårt att utse att den spelaren är den bästa spelaren. Jag tycker det. Jag vill ju att laget ska hyllas i stället.

Hur ofta ser du landslagsspelarna i sina klubblag, hur ser du och hur ofta är du på plats och tittar live?
- Väldigt mycket. Jag och Janne har rest jättemycket för jag tror att besöka spelarna i sin miljö, se hur spelarna ser ut i sina lag, vilken roll man har där och om vi kan föra in den rollen i landslaget. Det kan man väl säga att om jag ser en spelare spela på en viss position i sitt lag och har en speciell roll i det laget och vi söker den rollen i landslaget, så får man ju också vara så smart att man för över den rollen i landslaget. Det är ju inte så att om du är innermittfältare i ett lag i Italien, England eller var det än är, så har du en speciell uppgift där, och den uppgiften kanske vi också vill ha i landslaget.

- Är man på plats och ser spelarna live så ser man ju exakt, även när bollen är långt ifrån spelaren, hur han agerar då och så kan Janne och jag prata om det. Då kanske spelaren får samma roll i landslaget just när det gäller den saken. Så jag tror mycket på att besöka spelarna. Träffas, prata, bry sig, visa att vi är där för deras skull. Då känner spelarna uppskattning, kan ställa frågor till oss om landslaget. Att inte bara åka dit och titta utan även träffas, prata och smyga in lite landslagstänk. Det tror jag väldigt mycket på och det har jag och Janne gjort väldigt mycket. Vi har besökt väldigt många spelare.

I oktober valde du att förlänga ditt avtal till över VM 2022 – varför?
- Jag trivs oerhört bra i landslaget och jag trivs väldigt bra med Janne och övriga ledarna. Vi har ett gott gäng och när jag hoppade på detta så var mitt stora mål EM 2020. Det är klart att jag ville gå till VM i Ryssland 2018 men där och då kände jag att vi har ett kval på oss för att ta oss dit och hinner vi bli klara med laget, hinner vi bygga laget så? Nu lyckades vi med det. Nu har jag fått uppleva ett VM-slutspel och jag skulle som ansvarig tränare på något sätt vilja ta ett lag till EM 2020 också, och även vara med här i Qatar 2022. När jag fick frågan och Janne kände att han ville ha med sig mig så kände jag att det var ett enkelt beslut.

Hur ser du på lottningen till det kommande EM-kvalet?
- En intressant lottning. Spanien har vi inte mött. En väldigt svår motståndare. Rumänien är också ett bra lag som vi fick stryk mot senast. Norge är på frammarsch och där Lasse Lagerbäck har gjort ett fantastiskt jobb. Vi vet vad Lasse besitter och hur han har lyckats med landslagen. Så det är en svår nöt att knäcka men om du ska gå till ett slutspel så ska det vara tuffa matcher. Ska man lyckas måste man vinna de här matcherna där man möter jämbördigt motstånd och vi har några sådana motståndare, plus Spanien som är klart bättre än oss på pappret.

Publicerad 2019-01-13 kl 08:00
Annons
Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
Annons