Hedvig Lindahl, 36, var i april i år nära tårar när hon inför landskampen mot Tyskland på Friends Arena fick frågor om en tuff säsong med knapp speltid i Chelsea. Lindahl berättade bland annat att det var jobbigt att inte bli erbjuden ett nytt kontrakt och påfrestande att känna att hon blev utfasad.
Sedan vände allt - och i dag ser situationen helt annorlunda ut.
Lindahl gjorde i somras, ihop med det svenska damlandslaget, ett minnesvärt VM i Frankrike med bland annat en straffräddning mot Kanada och var därmed starkt bidragande till att Peter Gerhardssons landslag tog VM-brons. Senare skrev hon på för tyska storklubben Wolfsburg och har under den här säsongen varit ordinarie i laget som hittills är obesegrat, kvar i alla turneringar och toppar Bundesliga. Lindahl har dessutom endast släppt fyra bollar förbi sig i ligaspelet.
Hade det egentligen kunnat gå mycket bättre än så här?
- Jag tycker alltid att man kan bli bättre och jag brukar sällan sätta fem av fyra i betyg för en prestation i spel eller i livet generellt, men jag måste säga att jag är otroligt tacksam och ödmjuk över chansen jag fick efter VM och våren jag hade där jag var ställd åt sidan, åldersuppgiven och kände att jag inte kunde mer, säger Lindahl till Fotbollskanalen.
- Jag var verkligen uttömd och att ha fått vända på den steken lite grann känns bra, samtidigt som jag får representera och spela i Wolfsburg. Många tänker kanske att tyska ligan gått ner lite, men jag ser ett lag som nu och ett par år framåt är ett av Europas bästa. Det gäller att ta chansen, fortsätter hon.
Du säger att tyska ligan gått ner. Hur tänker du då?
- Det behöver hända något för att det ska bli mer jämställt för tjejerna. Männen är i mer fokus och det behövs mer fokus på tjejerna. Det är känslan jag får och sådant jag hör av de som har varit här längre, även om jag inte vet exakt hur de jobbar. När man åker runt ser man det. I England är det visserligen ett annat klimat än i Tyskland, men det är högre kvalitet på planerna där och det ställs högre krav, även om det är först under senaste åren, då det var ganska amatörlikt där innan.
Lindahl fortsätter:
- Men Tyskland har alla förutsättningar. Det är kul att Dortmund-fansen sätter press på sin klubb om att de vill in på damsidan och den diskussionen börjar ta fart här nu. Det går också att se i Sverige, där det nu blir fokus på division 4 med bland annat IFK Göteborg och Malmö FF. Det börjar också komma i Tyskland. Stora herrklubbar börjar jämställa det. Det är mer resurser som skiftar mellan lagen. I Wolfsburg går det nog att tacka Volkswagen lite för det, då de står bakom klubben och inte bara kan supporta ett kön. Det här drivs i hela landet och förhoppningsvis kan det inspirera andra klubbar att haka på. Det finns säkert exempel.
36-åringen har därmed behövt anpassa sig till en ny liga och ett nytt land, både på och utanför planen. En stöttepelare? Frun Sabine Willms, som kommer från Tyskland, och förstås klubben.
- Utmaningen är såklart språket. Jag kunde inte någon tyska och det mesta som sker här är på tyska. Vad gäller fotbollen handlar det mest om att förstå tillräckligt av det som förväntas av mig, men jag har haft lite tyska-lektioner och jag tycker att det annars har gått rätt smidigt. Sabine har verkligen dragit ett jättelass med privata grejer, försäkringar och att man ska ansöka om saker hit och dit. Mycket är ju i pappersform och då är det svårt att översätta via Google Translate.
Lindahl fortsätter:
- Klubben har också hjälpt till med vad som förväntas av en och har varit bra med ”feedback” efter matcher kring vad som är bra och vad som behöver utvecklas. Det är en bra och öppen dialog och de tror på att jag kan fortsätta att utvecklas. Många tänker säkert att det är svårt att lära en gammal hund att sitta, men så är det inte här. Man jobbar på.
På planen är det också lite annorlunda. Wolfsburg har tre raka ligatitlar och är ännu obesegrat i år. Därmed kan det emellanåt ta lite tid mellan ingripandena för målvaktens del.
- Jag tycker att jag har hittat ett sätt att spela mitt eget spel, oavsett matchbild. Jag är här och nu och där och då. Jag har alltid en uppgift, även om det inte skjuts skott eller slängs in inlägg. Det kan vara i uppbyggnadsspelet och liknande, vilket jag också tycker har gått bra. Jag tycker att det hade kunnat gått bättre, även om jag bara släppt in fyra mål, men jag känner att jag kunde gjort det bättre vid ett mål där jag kom ut fel vid ett 50-50-läge. Annars kan jag kanske inte belastas för något.
Lindahl och Wolfsburg har nu tre matcher kvar av höstsäsongen. Därefter väntar långledighet från matchspel fram till mitten av februari, då allt börjar hetta till på allvar. Avgörande i ligan och cupen, men framför allt en slutspelsvår i Champions League. Wolfsburg har under fyra senaste åren åkt ut mot senaste årens stora dominant Lyon, varav två gånger förlorat i finalen. Vänder det möjligen i år?
- Jag tänker, utan att ha fått det uttalat för mig, att den här klubben alltid går för att vinna alla tävlingar. Vi kan möta Lyon på vägen, men nu har vi först Glasgow och sedan kan det bli Lyon först i finalen. Om man ska vinna måste man vinna mot Lyon och det har kanske varit ett litet spöke, men det är en ny grupp nu och alla har inte varit med om de förlusterna. Vi kanske kan komma in med en annan tankegång kring de matcherna. Först är det Glasgow och det är en annorlunda och spännande uppgift som vi tar på fullaste allvar. Vi har en tradition av att vinna och vet vad som krävs.
Lindahl har kontrakt med Wolfsburg över säsongen, men möjligen kan det bli förlängning även över kommande säsong. Tyska tidningen Kicker rapporterade tidigare i höst att Wolfsburg överväger att skriva ett nytt avtal med målvakten, då tidigare förste- och tyska A-landslagsmålvakten Almuth Schult fortsatt rehabiliterar efter skadeproblem och dessutom ska bli mamma nästa år, vilket förstås också innebär mammaledighet. Därmed behöver klubben en förstemålvakt.
Lindahl berättar att ett nytt kontrakt kan vara en möjlighet.
- Min agent har varit i kontakt med klubben och börjat prata om ett eventuellt möte, men det är inget konkret och nu är det snart julledighet, så det blir väl inte förrän nästa år, säger hon och fortsätter:
- Jag trivs absolut väldigt bra i både staden och laget och det ska bli väldigt intressant att prata om vad de vill. Jag är intresserad om vi kan komma fram till något.
Lindahl har haft en lång karriär, men blir i slutet av april nästa år 37 år gammal. Det är en ålder där många börjar se slutet, men ännu vill inte målvakten tacka för sig. I stället kan det möjligen bli en annan lösning - större fokus på klubblaget än landslaget efter OS nästa sommar i Tokyo.
- Ja, det beror lite på annat än bara på mig som individ. Jag är en del av en familj också och vill se hur de mår och vad de gör. Jag tycker att det kan vara jobbigt att vara borta en längre tid från barnen och det blir bara jobbigare för varje år. Jag kanske kan spela utan landslaget och i stället släppa fram den nya generationen för att också få mer egen tid. Jag är borta med landslaget tio dagar varje eller varannan månad. Då landar väldigt mycket på Sabine, samtidigt som barnen inte ser mig många dagar i månaden. Jag kan se mig i någon sådan variant för att förlänga karriären, men då vill jag vara en del av ett sådant här lag. Jag skulle inte vara intresserad av det om jag inte får spela på högsta nivå. Det lockar inte lika mycket på lägre nivå. Då ska det vara på högre nivå.
Med tanke på att du tittar på en sådan lösning. Blir OS sista turneringen med landslaget?
- Jag vet såklart inte om jag kommer med till OS eller vad som händer på vägen, men stora målet är att vinna guld med Sverige om alla är med på det tåget och har det i sikte och den tron. Då finns det stora möjligheter att det kan ske i sommar. Det är färre lag i VM och det är typ som att vi redan klarat gruppspelet och är med i slutspelet. Det är många stora motståndare som inte är på plats i Tokyo. Det finns ens stor chans, men sedan ska man ha tur med lottning och sådana bitar. Det gäller att vara i form och ha en tro. Det är en jätteutmaning för ett litet land som Sverige, men det finns många spelare med en bra utbildning. Det kanske är nu, vi får se.