Under VM 2006 fick världen först upp ögonen för ”det nya Tyskland”. Solen sken i veckor från en molnlös himmel, landets befolkning var på ständigt festhumör och det tyska landslaget stod för en fröjdfull fotboll. Men ändå uteblev den stora succén – om man nu räknar en bronsplats i ett VM på hemmaplan som en utebliven succé (då det kanske verkar alldeles för tyskt!).
Kort sammanfattat, tyskarnas väder och hur deras fotbollsspelare agerade var raka motsatsen mot hur det brukar vara. Och inget symboliserade det lätta humöret bättre den här sommaren än ständigt leende ”Schweini och Poldi” med sin pojkaktiga charm. Bastian Schweinsteiger och Lukas Podolski var vid tiden de två stortalangerna i det tyska landslaget. Magin från 2006 förvandlade dem till hjältar för det nya, hämningslösa Tyskland, likt två skolgårdslekande pojkar i fotbollens paradis.
När den tyska truppen anländer till EM 2012 som storfavoriter i sommar gör de det med Schweinsteiger och Podolski som nu fyllt 27 år. Men deras roll och betydelse för laget har förändrats på olika sätt. Medan Schweinsteiger – säkerligen placerad bredvid Mesut Özil – är den ohotade maestron på det tyska mittfältet är Podolski numera en liten del av laget och kommer med sin briljanta vänsterfot att slåss för att kunna hålla borta Bayer Leverkusens André Schürrle. För att förstå dessa förändringar till fullo måste man ta en närmare titt på Schweinsteiger och Podolskis utveckling de senaste åren.
När man ser Lukas Podolski på träning så förstår man vilken typ av person han är. Han älskar nämligen det. Det har inte funnits mycket att jubla över i FC Köln den senaste tiden men Podolski är ändå en som har ett upplyftande humör även i tuffare situationer. Likt en stolt tävlingshäst skuttar han runt bland gruppen av spelare. Han retar lagkamraterna genom att skicka iväg hårda, sneda passningar mot dem och gnäller sedan om någon har problem med att få kontroll över bollen. Han flinar varje gång bollen studsar iväg för en lagkamrat. Det fräcka leendet. Tummen upp. Den evige busgrabben är där igen. Hans dynamiska löpstil, de indragna axlarna och armarna högt uppdragna. 100 procent Poldi!
När han var barn behövde aldrig hans föräldrar oroa sig. Kom han hem sent så visste alla på gatan var han hade varit: i parken och spelade fotboll.
Även som proffs ger Podolski intrycket av att under en match glömma allt runt omkring planen. Som om han efter matchen, som en gång i tiden i hemstaden Bergheim, skulle hoppa på sin cykel och åka hem med bollen på pakethållaren.
Podolski säger själv:
”När jag är på planen är jag glad. Jag kan stänga ute allt annat. Fotboll är ren nöje för mig. Jag spelar hellre inomhusfotboll än går ut och äter eller shoppar.
Som den strålande sommarsagan, verkade det som att ingenting kunde stoppa Podolski. Efter VM 2006 flyttade turneringens bästa unga spelare från sin moderklubb FC Köln till Bayern München, där han hoppades ta nästa steg till att bli en världsstjärna tillsammans med sin landslagspolare Bastian Schweinsteiger.
Men han lyckades inte ta med hajpen från Köln, där han var stadens stora stjärna, till München. Redan under första säsongen gick han vilse, blev skadad och skar av sig själv från München.
Han bodde i den lugna staden Hechendorf am Pilsensee, en bra bit från storstaden vid floden Isar.
”Genom att göra det, lärde sig Lukas aldrig mentaliteten i München”, har Schweini sagt.
Oavsett så ljusnade Podolskis chanser under sin andra säsong när förre förbundskaptenen Jürgen Klinsmann blev ny tränare i Bayern München.
Allt var upplagt för en repris av sagotrion från 2006: Schweini, Poldi och Klinsi. Men direkt efter att ha anslutit till Bayern satte sig Klinsmann ned med Podolski och meddelade att han såg anfallaren som tredjevalet efter Miroslav Klose och Luca Toni. Podolski fick aldrig en förklaring.
”När jag hörde att Klinsmann skulle ta över Bayern så såg jag fram emot det”, har han sagt.
”Men efter vår första konversation så frågade jag mig själv: Vad hände där?”
De lätta dagarna var därmed över. Podolskis tid i Bayern var blandad.
”Jag lärde mig otroligt mycket och vann några titlar, men jag fick alldeles för lite speltid. Och när jag väl fick speltid i tio minuter eller något, så blev det alltför stor grej över det. Missade jag ett skottläge så sa alla direkt att ’Lukas har tappat det’”
”Om det fortsätter ett tag så blir det svårt för en fotbollsspelare. Man tappar lite av glädjen. När jag ser det nuvarande Bayernlaget så frågar jag mig själv ibland varför jag inte lyckades passa in där, men det tillhör det förflutna nu”.
”Det var tufft varje gång jag fick veta att jag inte skulle starta. Men under veckan försvann besvikelsen på träningarna”.
2009 återvände han till sitt älskade hem, FC Köln, som de senaste åren kämpat för att undvika nedflyttning. Det var heller inte särskilt förvånande att han då även tappade i hierarkin i tyska landslaget. Efter EM ansluter Lukas Podolski till Arsenal. Om han lyckas sätta sitt avtryck på en klubb av den kalibern återstår fortfarande att se.
Fortsättningen från den underbara sommaren 2006 har inte varit helt enkel för Bastian Schweinsteiger heller. Efter turneringen verkade det som att han säkrat sin bekväma plats i mesta mästarna Bayern München. Hans agent Robert Schneider sa följande:
”En bra spelare tjänar redan tidigt bra med pengar i Bayern”.
Det var även vad styrelsemedlemmen Uli Hoeness menade när han tyckte att Bastian alltid hade haft det väldigt lätt.
”Schweinsteiger var en vanlig startspelare i Bayern, medan andra spelare gjorde det bättre. Bilden av publikfavoriten Schweini, vilket hade hjälpt både honom och Podolski uppnå hela landets uppmärksamhet på rekordtid, blev istället en förbannelse. Det var bilden av en fotbollsspelare som inte ville växa upp”.
Hans vänskap med Poldi var tydligen aldrig så nära som det verkade utifrån. Men en sak hade de gemensamt och det var att 2009 började båda två fundera på sina karriärer. Efter en misslyckad tid i München bestämde sig Podolski för att återvända till Köln och acceptera sitt öde som karnevalstadens prins. Schweinsteiger, å andra sidan, bestämde sig för att kämpa för att bli Michael Ballacks naturlige ersättare.
Han hjälptes i sin strävan genom att inte längre behöva bli förpassad till kantspelet. Han hade startat ute på kanten och likt en strandsatt man på en öde ö, hade han och hans talang blivit förbisedd varje gång en ny tränare kommit till klubben och valt andra spelare till de centrala positionerna. Det var inte förrän Louis Van Gaal drog en liten pil på sin taktiktavla som Bastian Schweinsteigers karriär tog ett rejält kliv framåt. I samband med det här och i kontrast till Podolski gav han upp sin roll som bråkstake. Både i landslaget och i Bayern München är Schweinsteiger numera i den innersta kretsen av seniorspelarena.
Han var en av de ledande spelarna som stod emot ett publikt mottagande i Berlin efter VM 2010, därför att han inte ville att laget skulle hyllas för något som han kände inte var värt att hyllas för – att sluta trea.
”Jag har kommit trea i VM förut så jag var inte så jag var inte alltför lycklig. Det kommer en tid när jag måste börja vinna internationella titlar också”, har han sagt och även förtydligat med:
”Jag vill inte vinna 20 dubblar och sen lägga av utan att ha vunnit en stor titel med Tyskland. Det vill jag bara inte”.
Det verkar som att han numera, tillsammans med Bayernkollegan Philipp Lahm, agerar mer som en mentor, genom att hjälpa till att fostra kommande generation med stortalanger som Mesut Özil, Thomas Müller och Sami Khedira.
”När du gör mer och mer högklassiga prestationer så får du mer och mer ansvar. Så är det i varje jobb, eller hur? Det är lättare att dela med sig av sina erfarenheter efter några år. Faktum är att sedan min tränare i Bayern valde att spela mig på min bästa position, som innermittfältare, så tog det fart. Sedan blev jag tredjekapten i Bayern och vicekapten i landslaget. Nu känner jag att jag kan hjälpa till att slussa in de yngre spelarna. Jag vet från mina egna erfarenheter att de förmodligen kommer att falla ned i ett litet hål under ett visst steg i karriären. Och det gäller för dem att visa hur snabbt de kan ta sig upp från det hålet och kanske kan jag hjälpa till med det”.
Schweinsteiger har själv ramlat i några hål. Utvisningen i EM 2008 mot Kroatien är ett – Tyskland förlorade med 2-1 – och att ha blivit utbuad under ett Bayernmöte med fansen i november 2009 är en annan.
”Alla tre kaptenerna var på mötet och när Mark van Bommel och Philipp Lahm kallades ut så jublade fans men när mitt namn ropades ut så buade alla. Det var tufft. Numera jublar alla men under ett år blev jag utvisslad av mina egna fans. Mina egna fans som jag alltid gjort mitt yttersta för i varje match. Jag kommer alltid att komma ihåg det ögonblicket för att det visade att i fotboll kan man snabbt stiga till toppen men också rasa rakt ned väldigt fort.
Scenariot verkar väldigt omöjligt för Schweinsteiger i nuläget. Och så länge han fortsätter att förbättra sig på planen, så förändras hans rykte vid sidan om. Schweinsteiger har till och med begärt att bli nämnd med hela hans namn. Enligt rapporter har Tysklands största kvällstidning Bild kommit överens med Schweinsteigers representanter om att inte kalla honom för ”Schweini” längre. Det är inte tillräckligt seriöst längre.
”I början av min karriär hjälpte smeknamnet mig väldigt mycket. Men alla går vidare. Jag är en annorlunda person nu.”