Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Den tyska fotbollen är på väg tillbaka till normalitet

Följ mig på twitter: @atnilsson

En seger, tre oavgjorda och två förluster – så lyder facit för de tyska klubbarna efter den första veckan av europeisk fotboll. Med det tappade också Tyskland andraplatsen i koefficientranknigen som numera England innehar. Är det en tillfällig dipp eller ett kommande  standardläge för den tyska fotbollen?

Redan i våras flaggade jag och flera andra att det väntade en tuff säsong ute i Europa för de tyska lagen. De klassiska topplagen föll bort och lämnade med det en lucka bakom sig som fylldes av klubbar som inte alls är lika etablerade på den europeiska toppscenen. Något som vi redan fått sett bevis på.

Att både Freiburg och Hoffenheim misslyckades i sina respektive kval var det första tecknet på den steget ner på rankingen. Visst, Hoffenheims chanser var redan innan lottningen små och när Liverpool kom var Hoffenheims chanser förhållandevis små. Freiburg slarvade i sin tur bort Europa League-platsen (för nog borde man gått vidare mot Domzale från Slovenien), precis som många andra tyska lag gjort i kvalet till den turneringen genom åren.

Klubbar som just Freiburg och Hoffenheim har inte alls den erfarenhet som Schalke 04 och Bayer Leverkusen, eller för den delen som Borussia Mönchengladbach. Det är en klyscha, men någonstans sitter erfarenheten i väggarna och stabiliteten i den tyska fotbollstoppen har också legat till grund för de senaste årens framgångar ute i Europa.

Alla klubbarna har haft möjlighet att lägga sig an ny erfarenhet, kunnat värva tungt när intäkterna har ökat och därmed än mer cementerat sin plats som ett av de stående tyska inslagen i den europeiska toppfotbollen. Bortsett från i år då, när flera orutinerade lag fått möjligheten när de andra fallit från.

Betyder att tysk fotboll är svagare än på länge? Ja, kanske är det så. Men framför allt tror jag att tysk fotboll är på väg tillbaka mot normalitet. De senaste åren har varit en peak för den tyska fotbollen och det har synts i framgångarna ute i Europa. Nu börjar det avta och för Tyskland betyder det ett steg tillbaka till där den varit innan.

Med ett Bayern Münchens i tre Champions League-finaler mellan 2010-2013, ett Borussia Dortmund på uppgång och som en av utmanare till de stora satte sig den tyska fotbollen på kartan efter ett förhållandevis svagt decennium mellan 2000-2010. Finalen 2013 på Wembley mellan just Bayern och Dortmund blev den absoluta maktdemonstrationen för den tyska fotbollens framgångar.

Lägg därtill att klubbar som Leverkusen, Schalke och Mönchengladbach alltid var med i gruppspelen och många gånger tog sig förbi dessa. Vilket gjorde att närvaron att tyska klubbar ofta syntes lång väg in i turneringarna. Något som visade på den stabilitet och klass som fanns inom den tyska fotbollen.

Möjligen var det en tillfällighet att alla klubbarna levererade under samma säsonger. Möjligen inte. Men det räckte för att skapa en bild hos gemene man om att flera klubbar från Tyskland hade i världsfotbollen att göra. En bild som tidigare dominerats av Bayern München från tysk sida, med lite hjälp av Werder Bremen under en kortare period.

Bayern vann sin första gruppspelsmatch och kommer fortsatt att vara fanbäraren för tysk fotboll. Dortmund har kommit så pass långt i sin utveckling att även de ska kunna håll fast i sin plats. Bakom dessa två giganter är det flera klubbar som slåss om att ställa sig i rangordningen och det är dessa som måste hjälpa till med att upprätthålla nivån och inte få fotbollen att falla tillbaka till normalitet.

RB Leipzig är en ung klubb som behöver tid, men som har förutsättningarna. De gamla stötarna i Leverkusen, Schalke och Mönchengladbach har alla sina bekymmer, men har också förutsättningarna att fortsatt vara med högst upp om de får allt på plats. Men det är skillnad på att ha förutsättningar och att faktiskt vara där, något vi såg resultat av i veckans Europaspel.

Hertha Berlin och Köln har också förutsättningar, men en betydligt längre väg att gå än de tidigare nämnda klubbarna. Från Hoffenheim kan vi inte förvänta oss något annat än att de kommer att vara ett etablerat lag i Bundesliga, men inte ute i Europa. För det steget är svårt att ta, speciellt för en klubb som Hoffenheim.

Slagkraften må inte finnas där den här säsongen, kommer kanske inte att finnas där nästa. För mig är det en återgång som speglar sanningen av var den tyska fotbollen står just nu och var den är på väg. I något av en limbo, på väg mot normalitet efter en period som varit bättre än vanligt.

Adam Nilsson

Problemen i Bayern påminner om de 2009 – då var det Lahm, nu är det Lewandowski

Följ mig på twitter: @atnilsson

En förlust och helt plötsligt faller hela Bayern München ihop? Det är enkelt att tro det efter vad som utspelat sig under gårdagen och idag. Det rör på sig i den bayerska staden och just nu är det inte i den riktning som klubben själva vill. Istället utspelar sig ett internt drama inför öppen ridå.

Med en Robert Lewandowski som tycker att att klubben spenderat på tok för lite jämfört med de europeiska konkurrenterna, höjer den största stjärnan rösten gentemot sin egen klubb. En sällan skådad handling i Bayern München som närmst kan liknas med Philipp Lahms uttalanden om klubbens brist på stringens under 2009.

Karl-Heinz Rummenigge var inte sen att kontra RL9 (ja, även Lewandowski har ett eget varumärke att bygga) med tänkbara reprimander för uttalandet i tidningen Der Spiegel. För Rummenigge var det otänkbart att spelare uttalar sig i negativa ordalag mot sin egen klubb och han ville också gärna påpeka att Lewandowskis agenter kan ha haft en finger i uttalandet.

Men Rummenigge fick inte den ryggdunkning som han önskat sig. Under eftermiddagen gick Uli Hoeneß ut och sa att spelare absolut har rätt till kritik, att det likt kravbilden från en förälder till ett barn visar på omtänksamhet. Inte heller skulle spelarna behöva väga varje uttalande på guldvåg, menade Hoeneß på.

En som många hade förväntat sig ett uttalande ifrån är sportchefen Hasan Salihamidzic men från Brazzo kommer inte ett ljud. Något som kommer att ge hans belackare vatten på sin kvarn att hans roll och plats är långt ifrån den hierarkiska toppen. Jämfört med företrädaren, pitbullen Matthias Sammer framstår Brazzo som en lydsam cocker spaniel utan reell makt.

Därtill sitter Carlo Ancelotti på tränarrollen som blir allt mer kritiserad för var dag som går. Italienaren kan mycket väl vara en lame duck in the making, för ryktena om tänkbara efterträdare ökar allt mer. Trots att Ancelotti har kontrakt i ytterligare en säsong efter denna ser det ut som om han inte kommer att få fullfölja det till dess ände. Hans lugnande presskonferens framstod därför som rätt meningslös, eftersom hans ord just nu inte tycks ha någon större vikt.

Vad som sker i Bayern påminner i mångt och mycket om det som skedde för ganska exakt tio år sedan. Då var det Jürgen Klinsmann som var tränare. Hoeneß var sportchef och Rummenigge hade sin nuvarande roll. Vad som först såg ut att vara sportsliga problem på planen blottade senare en föråldrad klubbstruktur med en hierarkisk mischmasch som gav upphov till stora meningsskiljaktigheter mellan de ansvariga.

I slutändan var det Philipp Lahm som satte tillräckligt med salt i såren (och fick böta €50 000 för det) innan Bayern faktiskt tog tag i sina bekymmer och började jobba i en mer målmedveten riktning med alla ombord. Kanske var det precis därför som Lahm tackade nej till jobbet som sportchef i klubben i våras, för att han såg var klubben var på väg och kände att han i en sådan roll inte skulle kunna påverka tillräckligt för att undvika det sår som just nu spricker upp i realtid framför alla att skåda.

Rummenigge, som såg ut att styra klubben i helt rätt riktning under Hoeneß fängelseår, har nu fått intern konkurrens om rampljuset från kåkfararen. En relation som innehåller en hel del mer friktion nu än tidigare. Hoeneß spanar efter den tid som flytt, Rummenigge försöker att föra klubben i en riktning där han kan lämna över den med trygg vetskap om en god framtid. De två olika synsätten och dess slitningar visar sig allt tydligare för varje dag som går, för varje förlust som tillkommer kommer det att bli än tydligare.

Klart är att Lewandowski med sitt uttalande satt fingret på något som inte stämmer alls internt. Ett uttalande ska inte kunna göra sådan stor skada – på sådan kort tid – även om det svider i den bayerska själen. Exakt vad det är som inte stämmer lär vi bli mer varse om ju längre tiden lider, speciellt om framgångarna uteblir. Med lite tur kan RL9:s uttalande få liknande effekt som Lahms för drygt ett decennium sedan.

Och på tal om Lahm. Någonstans vill jag tro att han hade en grand plan, att han förutsåg detta och visste vad som skulle innan någon annan kunde se det. Precis som 2009. För visst vore det en alldeles ypperlig återkomst att få se Lahm styra klubben i rätt riktning återigen, men denna gång från klubbledningsposition? En position alla är övertygade om att han vill återvända till. Han klarade det då, är övertygad om att han skulle göra det igen.

Adam Nilsson

Müllers vara eller icke vara och Nagelsmanns ankomst – Ancelotti hamnar i kläm

Följ mig på twitter: @atnilsson

Det borde handla om ett möte mellan fjolårsmästarna Bayern München mot fjolsårsuppstickarna och tabellfyran Hoffenheim. Istället har uppsnacket handlat om Thomas Müllers vara eller icke vara i startelvan och om Julian Nagelsmann står på Bayerns tränarbänk.

Om vi börjar i diskussionen Thomas Müller har det enda sedan Carlo Ancelottis ankomst varit en av de mest uppmärksammade i Bayern. Den blivande 28-åringen har aldrig varit en given pusselbit i Ancelottis startelva. Italienaren har istället föredragit Thiago och med värvningen av James Rodriguez har konkurrenssituationen ökat ytterligare.

Müller hade liknande problem när Pep Guardiola tog över som tränare för klubben. Efter en första säsong där Müller mer än sällan spelade 90 minuter, ofta valdes bort från startelvan i de stora matcherna handlade mycket av det mediala intresset om Guardiolas arbete kring hur tränaren skulle få in Müller i spelsätt.

Guardiolas sista säsong i Bayern fick han äntligen allting på plats. Müller gav aldrig upp och den spanske tränaren hittade helt rätt för den bayerske sonen. Med 32 mål och 12 assist på totalt 49 matcher var Müller en av de absolut bästa och viktigaste spelarna för Bayern. En given del av startelvan och samarbetet med Robert Lewandowski var utomordentligt bra.

Under årets försäsong såg det ut som om Müller återigen skulle stå för en renässans när han imponerande i träningsmatcherna. Han utsågs till en av vinnarna men ändå tycks Ancelotti inte sätta sin tilltro till Müller som fortsatt valt andra alternativ när han har haft möjlighet.

I den senaste omgången av Bundesliga då Bayern mötte Werder Bremen satt tysken på bänken till den 73:e minuten. Han kom in och bidrog till 2-0 men sa efter matchen att ”hans kvalitéer inte till 100% var efterfrågade”. Något som blev det stora samtalsämnet under landslagsuppehållet.

Två av Tysklands och Bayerns mest profilerade spelare i Mats Hummels och Manuel Neuer gick ut till Müllers försvar med uttalanden som visade upp förståelse för Müllers frustration. Även landslagschefen Oliver Bierhoff ställde sig i Müllers ringhörna när han sa att han önskade sig att Bayern skulle visa på att ”vissa spelare skulle vara givna”.

Från Bayerns håll har det varit radiotystnad under de senaste veckorna. Varken Uli Hoeneß eller Karl-Heinz Rummenigge har yppat ett ord kring uttalandena. Dels för att inte försvaga Ancelottis roll, dels för att inte visa tillstymmelse till att klubbledningen skulle vara med och påverka laguttagningarna.

Först igår uttalade sig någon från Bayernhåll och det var Ancelotti. Den erfarne tränaren tackade syrligt för råden, men sa att det var något han skötte och att det var något han hade erfarenhet av från tidigare. Att han också önskade sig spelare som inte var nöjda med att sitta på bänken.

Oavsett Ancelottis erfarenhet och kunskap är situationen ansträngd. För i Thomas Müller har Bayern en av de få identifikationsfigurerna som finns kvar i klubben. En spelare som är uppväxt i Bayern, som är en av Tysklands mest kända personligheter och vars ”Heimat” är just den bayerska huvudstaden och fotbollsklubben Bayern München.

Det är inte för inte som klubben för två år sedan gick ut och sa att han var ”unverkäuflich” (osäljbar). Hans koppling till klubben gör honom ovärderlig i en värld där fotbollen blir allt mer global. Dessutom är det ingen på ledningsnivå som ifrågasätter Müllers kvalitet som fotbollsspelare, alla är övertygade om att man sitter på en riktig toppspelare trots fjolårssäsongen som var mindre imponerande (men statistiskt sätt långt ifrån dålig).

Klubbledningen följer med intresse utvecklingen och önskar sig att Ancelotti, precis som Guardiola, hittar en väg in för Müller i startelvan. Alternativet skulle vara världsledande fotboll och total framgång med ett stort antal titlar. Något gubbar som Hoeneß och Rummenigge inte är övertygade om att Ancelotti kan leverera.

Det är därför ögonen idag finns på motståndarbänken där Julian Nagelsmann sitter. Fotbollstysklands sämst bevarade hemlighet är att Bayern är högst intresserade av honom. Nagelsmann är bayrare själv, hans fru kommer från München och just nu håller de på att bygga ett hus på de bayerska slätterna.

I Nagelsmann ser Bayerns klubbledning en ung tränare som likt Guardiola kan utveckla spelare som inte varit mycket för världen till något i hästväg. En tränare som trots blygsamt material levererar mer än förväntat. Något som sätts i motsats till Ancelotti som anses vara mer inriktad på erfarenhet och stjärnstatus för att kunna leverera resultat.

Jag flaggade för det redan under våren och jag är fortfarande rätt övertygad om att Bayern går i tankarna på att ersätta Ancelotti till sommaren med Nagelsmann. Både Hoeneß och Rummenigge går mot slutet av deras tid i klubben. De vill lämna klubben i trygghet och med en tydlig framtidsvision där Nagelsmann skulle passa som handen i handsken. Med Nagelsmann tror ledningen också att Müller skulle få en mer framskjuten roll i klubben, vilket vore en extra bonus av anställningen.

För Ancelotti klämtar klockan alltjämt, men har hamnat i en situation där han själv hamnar i kläm till följd av andra intressen. Något som ser ut att vara början på slutet för Ancelotti, förutsatt att han levererar den efterlängtade Champions League-bucklan. Om ens det nu räcker. För ärligt talat är intrycket av ett inofficiellt beslut redan har tagits. Och det inte till Ancelottis fördel.

Adam Nilsson

De gjorde sommarens bästa värvningar

Följ mig på Twitter: @atnilsson

617 miljoner euro i utbetalade transfersummor, 539 miljoner euro i intäkter från spelarförsäljningar. Båda siffrorna rekord för Bundesliga och gedigna höjningar jämfört med förra året.

Vinnare i sammanhanget är Borussia Dortmund som kan räkna hem ett plus på 80,6 miljoner euro. Långt borta i horisonten följer Bayer Leverkusen på ett transferplus på 28,8 miljoner 10 miljoner euro framför 1899 Hoffenheim (plus 18,1 miljoner euro).

På andra sidan myntet har vi Bayern München som avslutade sommaren med ett transferminus på 67,6 miljoner euro. Schalke 04 följer med ett minus på 40,9 miljoner euro och sedan är det fjolårstvåan RB Leipzig som placerar sig trea med ett minus på 28,3 miljoner euro.

Föga förvånande är det, sett till de nämnda siffrorna, att det är Bayern som betalat mest för en spelare i sommar (Corentin Tolisso, €41,5 miljoner) medan Dortmund är det lag som sålt en spelare för mest (Ousmane Dembele, €105 miljoner). Båda rekordvärvningar på var sitt håll sett till övergångssummorna.

Det är lätt att stirra sig blind på siffror. Vi är alla medvetna om att det finns fantastiska värvningar som knappt kostat en euro. Lika medvetna är vi om att det finns bedrövliga värvningar som slagit klubbrekord.

En övergångssumma är i slutändan ingen garanti för sportslig framgång. Speciellt i Tyskland där de unga fynden har fått stå allt mer i centrum för framgång än de stora, dyra värvningarna som till stor del varit Bayerns verk genom åren. Ha det i beaktning när jag rankar sommarens transferfönster nedan i punktform.


Sommarens bästa nyförvärv

  1. Sebastian Rudy, Bayern München
  2. Mahmoud Dahoud, Borussia Dortmund
  3. Vincenzo Grifo, Borussia Mönchengladbach

 

Det har gjorts en hel del bra och intressanta värvningar under sommarens transferfönster. För mig är två som blev klara redan innan fönstret öppnade de två bästa. Att Bayern knep åt sig landslagsmannen Sebastian Rudy utan kostnad ser jag som given sett till kvaliteten klubben får. Mahmoud Dahoud betalade Dortmund för €12 miljoner för men jag övertygad om att de pengarna kommer att betala sig väldigt snabbt. Sist hittar jag en personlig favorit (ja, listan är högst subjektiv) i Vincenzo Grifo som var en poängspelare i SC Freiburg som jag tror kommer passa alldeles utmärkt i Borussia Mönchengladbach.


Sommarens tre största floppvarningar

  1. John Anthony Brooks, VfL Wolfsburg
  2. Davie Selke, Hertha Berlin
  3. Andrij Jarmolenko, Borussia Dortmund

 

Många var vi som blev tagna på sängen när VfL Wolfsburg hade gjort klart med John Anthony Brooks och betalat för €17 miljoner för hans tjänster. Mittbacken har haft mycket outnyttjad potential, men jag har svårt att se att Wolfsburg någonsin ska få igen de pengarna. David Selke var en billigare spelare, var i slutändan en bänkvärmare i RB Leipzig och Hertha Berlin betalade €8 miljoner för att få loss honom. Levererade i Werder Bremen, men har stått stilla sedan dess och jag ser inte just nu hur Selke ska ta nästa steg i huvudstaden. Sist på listan är Andrij Jarmolenko som var Dortmunds svar på försäljningen av Dembele. Ukrainaren är absolut ingen dålig fotbollsspelare, har dock aldrig spelat utomlands och kommer att behöva leva upp till oket som Dembeles ersättare (även om han inte är det). Tror det där kan bli en tråkig historia i slutändan.


Sommarens potentiella guldfynd

  1. Matthew Leckie, Hertha Berlin
  2. Ludwig Augustinsson, Werder Bremen
  3. Konrad Laimer, RB Leipzig

 

En lista där det kan se väldigt olika ut beroende på vem talar med eftersom att en har sett olika mycket av olika spelare. För mig framstår värvningen av Matthew Leckie som en potentiellt sett riktigt vass en. Var bra i FC Ingolstadt och för en kostnad på €3 miljoner så anser jag det vara ett riktigt kap för en klubb som Hertha. I Bremen hittar vi en kanonvärvning Ludwig Augustinsson som jag tror kommer bli oerhört viktig för laget. Känns redan nu redo att kliva ett steg ytterligare och kommer på sikt att ta sig vidare till en högre nivå. Kostade bara €4,5 miljoner, en summa Bremen lätt kommer att få igen. Sist hittar vi Konrad Laimer som Leipzig hittat hos kompisarna i Salzburg. Tror stenhårt på den här unge österrikaren som kostade €7 miljoner och redan utmanar om en plats i startelvan.


Sommarens största tapp

  1. Anthony Modeste, FC Köln
  2. Benedikt Höwedes, Schalke 04
  3. Maximilian Philipp, SC Freiburg

 

Sett till förgående säsong är solklart att Anthony Modeste är sommarens största tapp. Han lyfte FC Köln till en ny nivå med sitt målskytte och jag skulle vilja påstå att han blir omöjlig att ersätta. Svår att ersätta blir även Benedikt Höwedes vars hela aura var viktig för Schalke som lag och klubb. Där kommer de kungsblå få jobba hårt på att täppa igen luckan. Likaså kommer Freiburg få kämpa för att fylla skorna efter Maximilian Philipp som var strålande förra säsongen för klubben.


Klubbarna som gjorde sommarens bästa fönster

  1. Borussia Dortmund
  2. Bayern München
  3. Borussia Mönchengladbach

 

Känner ni igen klubbarna? Samma tre klubbar huserar på listan över de tre spelare jag valde som sommarens bästa. För mig gör Dortmund på nästan alla sätt en kanonsommar. Klubben går ekonomiskt plus, fyller på med rejäl bredd och har ett stort tapp i Dembele men där pengarna är ett fint plåster på såret. Har svårt att gnälla på arbetet sportchefen Michael Zorc gjort under sommaren. Tycker även att Bayern gjort ett bra fönster, men där är det för att pengarna fått tala. Stora utgifter men laget ser också riktigt vasst ut, där förlusterna varit knappt kännbara. Håller även Mönchengladbachs fönster högt då de värvat helt i min smak. Värvat klokt och fyllt de hål som uppstått under sommaren på ett adekvat sätt.


Klubbarna som gjorde sommarens sämsta fönster

  1. VfL Wolfsburg
  2. FC Köln
  3. 1899 Hoffenheim

 

Tycker det fanns många kandidater på den här listan, men få som verkligen gjort särskilt usla sommarfönster. Det blir någonstans självklart att Wolfsburg får lida när det sportsligt gått knackigt. Flera nyckelspelare lämnar och in kommer en handfull spelare med svårberäknat kvalitet. Ser inget större lyft i truppen till följd av förändringarna. Inte heller Köln tycker jag har imponerat trots att de fick en rejäl hacka på Modeste. Hade nog förväntat mig mer här, men kanske dömer jag Jörg Schmadtke för hårt. Kölns sportchef har ju trots allt varit nästan prickfri de senaste åren på värvningsfronten. Hoffenheim lider av framgångar och tappar nyckelspelare, samtidigt som de får svårt att ersätta med samma kvalitet när de inte är ett etablerat topplag. Bittert, men sant och Julian Nagelsmann kommer få kämpa för att vara nära förra årets resultat.

Adam Nilsson

Schalke har pissat på lagets största trotjänare

Följ mig på Twitter: @atnilsson

I transferfönstertider blossar det alltid upp diskussioner kring klubblojalitet. Det här fönstret har inte varit annorlunda. Det förgående var inte annorlunda. Det nästkommande kommer heller inte att vara annorlunda.

När diskussionerna kommer på tal handlar det nästan uteslutande om spelares lojalitet gentemot klubbarna. När Neymar lämnar Barcelona är det han som sviker klubben. När Ousmane Dembele lämnar Dortmund är det han som sviker klubben, inte tvärtom. Det är att utgå ifrån och i de flesta fallen är det precis så, att spelaren sviker klubben.

Ett fall som skiljer sig är ett som just nu håller på att avslutas. Benedikt Höwedes kommer inom kort att skriva på för Juventus. Med det kommer han för första gången i sin professionella fotbollskarriär att bära en annan tröja än den kungsblå i Schalke 04.

Säga vad man vill om Schalke, men Gelsenkirchenklubben är inget Juventus. Snarare dess antites. En klubb som så många gånger snavat på sin egen förmåga att leverera att de stundtals har blivit ett skrockande skämt runt om på olika fotbollsarenor i Tyskland.

Sportsligt är det ett lyft för Höwedes. Han kommer att få spela i klubb som vinner ligatitlar på löpande band, som utmanar i Champions League varje år och har sanslöst mycket historik att leva upp till. En fantastisk utmaning för en spelare som på klubbnivå endast har en titel på sin meritlista, DFB-Pokal (räknar inte den tyska Supercupen då ingen bryr sig).

På många sätt hade flytten kunnat varit en vacker avslutning på ett kärleksfullt förhållande. Likt när klubblegendaren Ray Bourque fick tillåtelse att lämna Boston Bruins för att avsluta sin karriär i Colorado Avalanche där chanserna att vinna Stanley Cup var betydligt större (första och sista hockeyreferensen jag kommer dra i den här bloggen).

Schalke hade kunnat gjort exakt samma sak i det här skedet. Klubben genomgår en stor omstrukturering, hade utan tvivel kunnat släppa världsmästaren Höwedes på ett värdigt sätt för att kunna fortsätta med sitt arbete. Istället har Schalke pissat på lagets största trotjänare och behandlat honom på ett fasansfullt uselt sätt.

Allting började med den högsta tydliga markeringen att slita av honom lagkaptensbindeln och dela ut den till målvakten Ralf Fährmann. Fine, den nye tränaren Domenico Tedesco ville sätta sin prägel på sitt nya lag. Höwedes accepterade det, gnetade på i sedvanlig ordning och alla vittnade om att det var no hard feelings mellan parterna. Försvararen var en fortsatt viktig del av lagbygget.

Lagkaptensbindeln var inte snygg, men förståelig. Nästa steg i utvecklingen var att Höwedes petades ut ur startelvan i båda de inledande omgångarna av Bundesliga. I första matchen motiverades det med att han inte var 100% frisk, i den andra knappt alls. Snabbheten sas vara en av anledningarna.

Istället fick 20-årige Thilo Kehrer plats till höger i trebackslinjen borta mot Hannover. Kehrer är visserligen snabbare än Höwedes, men det är klasskillnad mellan de här två sett till helheten och 99 av 100 tränare skulle välja världsmästaren före Kehrer i sina startelvor även om Höwedes saknar lite speed. Nykomlingen Hannover vann med 1-0 och Höwedes satt på bänken hela matchen.

Glömde jag säga att Kehrer fick sämst betyg av alla i den matchen av tidningen Kicker? Alltså alla. Inte bara i Schalke utan även med spelarna i Hannover inräknade.

Vid det här laget hade alla insett varåt det barkade, men pissandet på klubblegendaren var inte över. För när det i helgen blev mer tydligt än någonsin att Höwedes var på väg bort och intresset från Italien konkretiserades, kunde Schalke inte hålla sig från att göra det mer ovärdigt framför de öppna ridåerna.

Ihärdigt påpekade sportchefen Christian Heidel att Höwedes fortsatt var viktig, trots ryktena om flytt. Samtidigt kom det ut uppgifter om det var klubbens egen VD, stor Schalkeälskare så klart, som varit delaktig i att få bort Höwedes. Det var Schalke all over again och jag kunde knappt tro mina ögon.

En petitess i sammanhanget var att Schalke tackade Schalke nej till Juventus inledande bud för att det var för dåligt betalt, för en spelare som de bevisligen inte ville behålla. En förståelig, men likväl dålig gest kan jag tycka. Speciellt eftersom att det också lyckades läcka ut.

Höwedes själv har inte sagt ett knyst. Han har kört på. Varit superprofessionell trots att han måste ha känt sig både förråd och sårad över vad som skett under de senaste veckorna. För hans målsättning var aldrig att lämna. Han har tackat nej till erbjudanden förut och han planerade att göra det igen.

Men det spelade inte roll att Höwedes skötte sig utmärkt, värdigt som vanligt. I det här fallet var det klubben som svek spelaren och det var inte vackert. Jag har full förståelse för att Schalke vill förändra, att klubben vill göra plats för andra än Höwedes, men sättet som det har genomförts på har varit under all kritik.

Schalke hade en jättemöjlighet att få fortsätta med sin omstruktering och samtidigt tjäna några politiska pluspoäng på att sälja en av fansens favoriter och en klubblegendar. Nu har vänt många mot sig och får återigen jobba i rejäl uppförsbacke av ren inkompetens.

Av alla moraliska lågpunkter som Schalke befunnit sig på genom åren är den här nog den lägsta. För maken till sämre behandling har jag aldrig sett. Och det av en spelare som varit en av de få stabila pjäserna i en klubb som vacklat betänkligt de senaste åren. Pinsamt.

Adam Nilsson

Dortmund, inte Bayern, ser ut som laget att slå

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Vi är två omgångar in i Bundesliga och tre lag har just nu full pott i poängskörden. Två väntade lag i Borussia Dortmund och Bayern München, ett mindre väntat i Hamburger SV. Schalke 04 eller Hannover 96 kan stå på sex poäng efter dagens omgång, beroende på vem som vinner i mötet dem mellan.

Oavsett hur det mötet slutet har tabellen redan utkristalliserat sig i en riktning som av många varit väntat. Bayern och Dortmund är tilltänkta topplag och de ser inte ut att vara på väg mot något annat håll. Men för mig finns det två helt olika anledningar till att lagen befinner sig i toppen.

Kollar vi på Bayern München ser vi ligans bästa lag om man kollar till spelarna på pappret. Världsstjärnorna utmanar varandra om att ta plats i startelvan. För tränaren Carlo Ancelotti är det både en lyxsituation och komplicerad situation.

Samtidigt som han har möjlighet att byta ut och rotera spelare utan större kvalitetstapp måste han också hålla alla spelare nöjda med situationen. Något som redan, alltså bara två omgångar in i säsongen, har blivit en problem efter att Thomas Müller muttrat irriterat om sin bänkplats igår efter matchen.

Två inledande segrar har det blivit för Bayern. 3-1 mot Bayer Leverkusen och igår 2-0 mot Werder Bremen. Resultat som på pappret ser okej ut, för att inte säga bra. Men spelet har varit långt ifrån övertygande i båda matcherna.

I premiären mot Leverkusen var de första 45 minuterna starka. Andra halvlek däremot, det var vidöppet och hade inte Sven Ulreich stått för några avgörande räddningar hade siffrorna kunnat vara rejält annorlunda.

Igår hade Bayern kontroll på matchen, men det var den individuella klassen som ordnade de tre poängen. Inte Ancelottis taktiska förmåga att få ihop sina superstjärnor till en enhet. Något vi såg tecken på redan förra året. Bayern ser bra ut, men de ser långt ifrån övertygande ut.

Den tendensen får jag istället från ett helt annat håll. För Peter Bosz må ligga en säsong bakom Ancelotti i sin klubb, men holländaren ser redan nu ut att ha kommit längre i utvecklingen av det taktiska. Det trots att Ousmane Dembele-”härvan” legat honom i fatet under inledningen.

För till skillnad från i Bayern ser Dortmund ut som en enhet. Det taktiska upplägget har långt ifrån nått vägs ände, de är trots allt bara i början, men det har fått stort genomslag hos de svartgulda och Dortmund ser ut som laget att slå än så länge.

Nyförvärven har integrerats fint. Dembele-försäljningen ser inte ut att ha påverkat nämnvärt. Och då har vi inte ens nämnt att Marco Reus, Julian Weigl, Raphael Guerreiro och André Schürrle alla saknas och ännu inte spelat en enda minut under de två inledande omgångarna.

Dortmund har helt enkelt mer att ta av och när de här spelarna kommer tillbaka kommer kvaliteten att höjas ytterligare. Något som talar för att Dortmund kommer att bli allt mer svårslaget, förutsatt att inte ytterligare skador tillkommer på listan.

Wolfsburg, som Dortmund körde över i premiären med 3-0, hade ingen chansen hemma på VolkswagenarenaHertha Berlin hade svårt att skapa något offensivt igår på Westfalenstadion och fick mest rikta in sig på att försvara. I båda matcherna har Dortmund varit entydigt det bästa laget på planen och kontrollerat tillställningarna.

Visst är det ännu tidigt, kanske för tidigt, att slå fast vilket lag som är laget att slå. Men för mig är det solklart att det är Dortmund, inte Bayern, som inlett bäst och ser ut som laget man behöver slå för att visa sin egen kvalitet. Hatten av för arbetet Bosz gjort i Dortmund än så länge. Hatten av.

Adam Nilsson

CL-lottningen: ”Leipzig i slagläge”

Följ mig på Twitter: @atnilsson

En intressant Champions League-lottning men första gången på ett tag endast tre tyska lag som medverkade. På de stora tre grupper där alla de tyska lagen har goda chanser att ta sig vidare. Mitt tips som följer nedan.

Grupp B

Bayern München

Paris-Saint Germain

Anderlecht

Celtic FC

En intressant lottning för Bayern där Paris-Saint Germain från den andra potten naturligtvis är en stor utmanare. Som alla minns åkte de ju ut i förra årets mest spektakulära dubbelmöte mot  FC Barcelona men ser starka ut i år. Neymar livsfarlig, revanschsugna och mer erfarna. Carlo Ancelotti får en möjlighet att gå upp mot sin gamla klubb och kommer behöva ta fram något extra för att komma vinnande ur de två matcherna mot PSG. Anderlecht är ett erfaret lag ute i Europa men där behöver Bayern inte oroa sig. Inte heller när det kommer till Celtic ser jag någon fara för Bayern, trots att skottarna har visat tidigare att de kan överraska i denna turnering. Det här kommer bli ett tvålagsrace om vilka som kommer att vinna gruppen, där jag tror Bayern har det lilla extra som leder till gruppseger. Men det är med minimal marginal framför PSG.

Mitt tips: Bayern vidare som gruppetta

Grupp G

AS Monaco

FC Porto

Besiktas

RB Leipzig

För nykomligen RB Leipzig var det en lång väntan och våndan innan de äntligen blev dragna som första klubb i den fjärde rundan. Och jag skulle säga att de fick bästa möjliga lottning sett till alla de grupper som fanns. Monaco är ett riktigt bra fotbollslag, vilket de visade förra säsongen, men med en del förändringar. Fransmännen är dock favoriter till att gå vidare. Porto är erfarna men som alltid tycker jag det är svårt att säga hur de faktiskt står sig. Vissa år riktigt, riktigt bra. Andra något svagare. Besiktas är ingen dålig klubb och turkiska lag har alltid stort stöd i Tyskland så det lär bli livat när de kommer till Red Bull Arena. Men på det stora hela en lottning som ger Leipzig ett riktigt bra slagläge och jag tror att de kommer att överraska.

Mitt tips: Leipzig vidare som grupptvåa

Grupp H

Real Madrid

Borussia Dortmund

Tottenham

APOEL Nicosia

Det vore inte Champions League om inte Borussia Dortmund ställs mot Real Madrid. Förra året gjorde Dortmund två bra insatser mot Real men självklart är de tvåfaldigt regerande mästarna långt ifrån enkel nöt att knäcka. Den självklara konkurrenten om den andra platsen i gruppen är Tottenham som har haft det svårt i CL tidigare år. Frågan är om de kan lyckas bättre den här säsongen än vad de gjort tidigare. Alla vet att det finns kapacitet där och får de ut sin potential får Dortmund något ordentligt att bita i, men jag håller BVB snäppet högre och det blir avgörande för utgången. För jag kan inte se APOEL utmana kring andraplatsen, även om de inte är ett dåligt fotbollslag.

Mitt tips: Dortmund vidare som grupptvåa

Adam Nilsson

5 spaningar från premiärhelgen

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Den första omgången av årets Bundesliga är spelad och med det har vi fått de första indikationer på varåt det barkar den här säsongen. Här är några av mina reflektioner efter den första helgen av Bundesligafotboll.

  1. Videodomarna kommer att bli omdiskuterade

Diskussionerna har varit många men nu är videogranskningen på plats i Bundesliga och kommer vara det på test i två år framöver. Redan i premiären mellan Bayern München och Bayer Leverkusen kom den till användning när Robert Lewandowski revs ner i straffområdet och först inte fick med sig någon straff. Men drygt 30 sekunder därefter kom domslutet och Bayern kunde göra mål.

Det blev en produktiv helg i slutändan för systemet som fungerade stundtals. Ska ha varit problem med offsidelinjen under lördagen, men på det stora var det ett lyckat test. Schalke fick en straff tack vare den, Freiburg fick ett mål bortdömt på grund av (?) den. Klart är att videogranskningen kommer att bli en rätt central del av matcherna.

Vilket också kommer leda till stora diskussioner. För det finns klara sidor av myntet, precis som det finns olika läger i frågan. Dessutom finns det många nyanser som alltid kommer att diskuteras. Så även om granskningen finns där för att underlätta, så kommer sannerligen debatten inte att sluta.

  1. Borussia Dortmund såg oförskämt bra ut

De senaste månaderna har mest handlat om problem i Borussia Dortmund. Först var det hela historien med Thomas Tuchel som upptog mycket uppmärksamhet. På sistone har det nästan uteslutande handlat om Ousmane Dembeles strejk, väldigt lite har handlat om det sportsliga.

Premiären mot VfL Wolfsburg var däremot en jäkla kraftansamling som visade att Dortmund blir att räkna med i år. 3-0 var i underkant, Dortmund borde ha fått in ytterligare en boll eller två. Spelmässigt såg det inte perfekt ut, men stora framsteg har gjorts från Supercupfinalen mot Bayern München.

Visst ska vi alla medge att Wolfsburg såg bedrövliga ut, men det är ett annat kapitel. Dortmund visade upp kvalitet rätt igenom och då saknar man namn som Weigl, Guerreiro och X. Och i slutändan tänkte ingen på Dembele när Pulisic visade upp sig från sin allra bästa sida. Dortmund blir att räkna med i år.

(PS. Vad var det för mål som Bartra gjorde!? Herre. Min. Gud.)

  1. #NURDERHSV

Hamburg gick och vann mot Augsburg med 1-0 i vad som var en av omgångens svagaste matcher. HSV, som jag tippat ska åka ur, övertygade inte mig om att de går en enklare säsong till mötes till följd av den här segern. Tvärtom känner jag att jag ligger mer rätt än vad jag tidigare trott.

Augsburg såg nämligen inte bra ut. Jag har nog missbedömt deras nivå en hel del. Bortalaget saknade struktur och spets, vilket gjorde att Hamburg utan att imponera kunde ta hem tre viktiga poäng mot vad jag tror blir en bottenkonkurrent.

Men Hamburg vore ju inte Hamburg om det inte skulle finnas lite drama i det hela. Självklart skulle målskytten Nicolai Müller skada sig under sitt firande av målet. Brolinpiruetten kostade honom ett korsband och nu missar en av Hamburgs viktigaste spelare en större del av säsongen. Endast i Hamburg, sanna mina ord.

  1. Mönchengladbach med momentum

Oscar Wendt förlängde nyligen sitt kontrakt med Borussia Mönchengladbach och det är enkelt att förstå varför den nu 31-åringen stannar ytterligare ett tag i Tyskland. För Mönchengladbach må ha missat Europa till den här säsongen, men klubben tänker inte göra det igen.

Premiären och derbyt mot FC Köln var en imponerande tillställning av hemmalaget Gladbach. De svartvita var redan från start laget med taktpinnen och visade prov på riktigt fin anfallsfotboll. Ytterbackarna fyllde på längs kanterna, Stindl och Raffael rörde sig konstant och ett annars stabilt Köln såg överansträngda ut hela tiden.

Det slutade 1-0 och Köln skapade en del chanser mot slutet. Gladbach borde ha dödat matchen vid tidigare tillfälle men den första insatsen var imponerade och visade att de siktar på att återerövra en plats ut i Europa.

  1. Låg målskörd för att vara Bundesliga

Bundesliga har länge varit omtalad som en av de mest offensiva ligorna i Europa där matcherna alltid slutar med en tre-fyra gjorda mål. Men om man får tro den här premiäromgången är det möjligen historia för det var inte något målfyrverkeri som vi fick se i helgen.

Endast 15 mål gjordes det vilket är den lägsta siffran på bra länge, om inte någonsin för en premiäromgång. Hälften av de 18 lagen i ligan lyckades inte spräcka sin målnolla i premiären. Det var enkelt sagt en premiärhelg där offensiven saknades. Hoppas det inte är en fingervisning på vad vi kan förvänta oss resten av säsongen.

Adam Nilsson

Så slutar Bundesliga 17/18

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Ikväll smäller Bundesliga äntligen igång igen. Därför är det dags för mig att leverera mitt tips för hur det kommer att sluta. Efter förra årets usla tips, hoppas jag i år kunna ta revansch och ligger mer rätt i min tippning.

Bundesliga 17/18 – sluttabell

  1. Bayern München
  2. Borussia Dortmund
  3. RB Leipzig
  4. Borussia Mönchengladbach
  5. 1899 Hoffenheim
  6. Schalke 04
  7. FC Köln
  8. Hertha Berlin
  9. Werder Bremen
  10. Bayer 04 Leverkusen
  11. VfL Wolfsburg
  12. Eintracht Frankfurt
  13. Mainz 05
  14. VfB Stuttgart
  15. SC Freiburg
  16. FC Augsburg
  17. Hamburger SV
  18. Hannover 96

————————

Motiveringar

Plats 1, Mästare: Bayern München

Kanske den enklaste av alla utnämningar den här säsongen. Bayern München spelar i sin egen liga och jag ser inte att något lag ska kunna utmana över 34 omgångar. Den sjätte raka Bundesligatiteln i följd borde vara ett faktum när säsongen är över.

Plats 2-4, Champions League: Borussia Dortmund, RB Leipzig och Borussia Mönchengladbach

Borussia Dortmund kommer fortsatt att vara med i toppen och även om de har en knackig säsong förväntar jag mig en plats i toppen. RB Leipzig måste visa att de klarar av spel både ute i Europa och i Bundesliga. Kan kosta poäng i tabellen men förväntar mig att de hänger sig kvar i toppen. För Borussia Mönchengladbach ser jag en trupp som håller kvalitet för att konkurrera om topplatserna igen. Därför tror jag de kniper den sista platsen ut till Champions League.

Plats 5-(7), Europa League: 1899 Hoffenheim, Schalke 04 och (genom cupen) FC Köln

Hoffenheim har en tuffare säsong framför sig, men truppen är stabil och med Julian Nagelsmann som tränare så förväntar jag mig fortsatt fina resultat. Det borde räcka till spel i Europa League kommande säsong. Bakom kommer att Schalke 04 på uppgång med en ung tränare som kommer att visa vägen framåt. Det kan vara en knackig väl, men Europa ska de nå. Och Köln kniper platsen till följd av att cupplatsen kommer att gå till tabellsjuan. Dessutom är Köln ett enormt stabilt lag som kommer konkurrera om platserna även i år.

Plats 16, Kvalplats: FC Augsburg

Augsburg har blivit ett stående inslag i Bundesliga trots små resurser. Inför den här säsongen ser dock den gigantiska truppen (stört i Bundesliga) svagare ut än på länge. Det kommer att hacka betänkligt och en bottenstrid väntar. Tacksamt läge är det däremot då pressen på Augsburg (både internt och externt) är mindre än på många andra håll.

Plats 17-18, Nedflyttning: Hamburger SV, Hannover 96

Nästa år kommer klockan i Hamburg sluta ticka. Sommaren har inte varit framgångsrik på värvningsfronten. Det är mer eller mindre samma lag som förra säsongen och efter förlusten mot Osnabrück i DFB-Pokal är krisen i sin början. Med Hamburg kommer Hannover följa vars trupp inte ser särskilt stark ut. Det saknas riktig kvalitet för att nykomlingarna ska kunna klara sig kvar och därför blir deras sejour i Bundesliga kort.

————————

Skytteligavinnare: Robert Lewandowski

Efter år borta från tronen kommer Robert Lewandowski ta tillbaka den. Han kommer upp i sina dryga 30 mål vilket borde vara tillräckligt för att han ska knipa förstaplatsen framför kandidater som Aubameyang och Werner.

Assistkung: Vincenzo Grifo

”VA!?” finns det nog några som tänker. Ingen Emil Forsberg högst upp på listan, inte heller en Thomas Müller eller Ousmane Dembele. Nyförvärvet Grifo kommer att göra stordåd i Gladbach och därför lägga på ett par assist till den skörd han fick ihop förra säsongen i Freiburg, dvs 12 stycken.

Kortkonungen: Omar Mascarell

Få lag spelar så fysiskt som Eintracht Frankfurt och Omar Mascarell visade redan förra säsongen att han är villig att stoppa sina motståndare på alla möjliga sätt. Det kommer bli många kort även i år och därför är han min kandidat.

Genombrottet: Lukas Klostermann

Han är visserligen 21 år och har visat upp sig i 2. Bundesliga, men förra säsongen blev spolierad av skador. Den här säsongen kommer Leipzigs högerback att visa alla att han varför han är en ytterback att räkna med och jag tror Joachim Löw kan komma att fundera på att ta med honom till Ryssland nästa sommar.

Adam Nilsson

Vilka av fjolårets flopplag har bäst chans att ta revansch?

Följ mig på Twitter: @atnilsson

När Bundesliga avslutades förra säsongen var det fyra förmodade topplag som inte hade levt upp till förväntningarna. Vi hade Borussia Mönchengladbach, Schalke 04, Bayer 04 Leverkusen och kvalande VfL Wolfsburg som alla hade betydligt högre förväntningar på sig inför säsongen men som i slutändan gick i mål med mungiporna nedåt.

När Bundesliga imorgon drar igång kommer alla fyra vilja ta revansch för fjolåret. Alla fyra har aspirerat på platser ut i Europa de senaste åren och förväntar sig mer eller mindre att ta sig tillbaka inom kort. Men hur ser chanserna ut för flopplagen från fjol att faktiskt göra återtåg tillbaka till Europa?

Borussia Mönchengladbach

Mönchengladbachs chanser på Europa grusades tidigt förra säsongen. Succétränaren André Schubert lyckades inte alls med att bygga vidare på säsongen innan och fick lämna till förmån för Dieter Hecking. Med den före detta Wolfsburgtränaren stod Gladbach för en imponerande vår där man trots skadebekymmer tog 28 poäng och till slut placerade sig som nia.

Tidigt var det klart att Mahmoud Dahoud (Dortmund) skulle lämna. Andreas Christensens lån gick ut och skulle inte förlängas. André Hahn är en kännbar förlust men var inte Heckings förstaval. Egentligen är det de två förstnämnda som försvunnit ur startelvan och behövts ersättas.

Matthias Ginter och Denis Zakaria är de två namnen som på förhand ser ut att göra detta. Även om ynglingen Michael Cuisance (från Nancy) har gjort en bra försäsong. Ginter har erfarenhet från Bundesliga, men aldrig riktigt blommat ut på det sättet många förutspådde. Zakaria en spännande talang, men ett oprövat kort på den här nivån. Inte heller att glömma att Freiburgs poängkung Vincenzo Grifo kommer och vässar offensivt.

På det stora hela ser Mönchengladbach ut att vara i gott skick, trots två kännbara förluster. Den före detta polisen Hecking har gjort det bra med Wolfsburg tidigare, likaså Nürnberg och kan ligan från insidan ut. För mig har Mönchengladbach det tillräckligt bra ställt för att få nå ut till Europa, till och med att konkurrera om Champions League. Jag förväntar mig att se Mönchengladbach spela ute i Europa kommande.

Mina förväntningar: Europaspel nästa år

Schalke 04

Tätt bakom Mönchengladbach placerade sig Schalke som under ledning av Markus Weinzierl aldrig riktigt lyckades hitta sig själva under säsongen. Ojämna insatser rätt igenom hela säsongen och även om det kom överraskande, var det inte förvånande att tränaren fick lämna efter säsongen.

Ersättaren Domenico Tedesco, 31 år gammal, hämtades in från Erzgebirge Aue där han på bara några månader fört laget från given nedflyttningskandidat till säkrat kontrakt. 31-åringen är ytterligare en i mängden av unga, spännande tyska tränare som har stor potential. Men att träna Schalke är en helt annan sak än att träna Aue.

Schalke har tappat Sead Kolasinac, men i övrigt är det inga egentliga kännbara tapp. Klubben köpte loss Nabil Bentaleb och Yevhen Konoplyanka som båda var inlånade förra säsongen. Dessutom har Amine Harit (Nantes), Bastian Oczipka (Eintracht Frankfurt) och Pablo Insua (Deportivo La Coruña) anslutit under sommaren och givit ytterligare bredd.

På pappret har Schalke ett lag som borde kunna göra betydligt bättre ifrån sig och försäsongen har visat på en helt annan nivå i spelet. Tedesco är omtyckt och det råder just nu lugn och ro i Gelsenkirchen. En krävande start kan dock leda till oro, men jag tror Schalke har goda chanser att nå Europa och med en frisk Breel Embolo snart tillbaka ser det riktigt bra ut.

Mina förväntningar: Europa League nästa år

Bayer 04 Leverkusen

Förra årets stora tips av mig var att Leverkusen skulle knipa åt sig andraplatsen, framför Dortmund, men istället slutade det hela med att de placerade sig tolva. Roger Schmidt fick lämna, ersättaren Tayfun Korkut gjorde det inte bättre och Leverkusen underpresterade något å de grövsta.

Efter att både Peter Bosz och Thomas Tuchel tackat nej till jobbet valde sportchefen att höra av sig till sin gamle vän Heiko Herrlich. Tränaren, som fört upp Regensburg i 2. Bundesliga till kommande säsong, tackade ja direkt och vill nu visa sig redo att träna på allra högsta nivå.

Hakan Calhanoglu, Chicharito och Ömer Toprak är tre viktiga spelare som har lämnat klubben under sommaren. För Toprak har klubben hämtat in Sven Bender och i Dominik Kohr har Leverkusen köpt tillbaka sin gamla mittfältare efter en framgångsrik tid i FC Augsburg. I övrigt har det varit en stillsam sommar i den sömniga staden precis utanför Köln.

Leverkusen har, trots förlusterna, ett spännande lagbygge men försäsongen har varit långt ifrån imponerande. Det saknas en anfallare av klass och Herrlichs fotboll lämnar en del att önska i form av stabilitet. På pappret har Leverkusen ett bra lag nog för att nå ut i Europa. Men jag tror risken är stor att de kommer att snubbla på sin egen brist på balans och behöva byta tränare innan säsongen är över. Därför hamna tätt utanför Europaplatserna.

Mina förväntningar: Missar Europa med liten marginal

VfL Wolfsburg

Wolfsburg har inom loppet av tre år gått från att vara Bayern Münchens främsta utmanare till att behöva kvala sig kvar i Bundesliga. En resa som har lett till stora förändringar både på och vid sidan av plan. Förra säsongens kvalplats var långt ifrån de förväntningar man hade och klubben hoppas på att göra det betydligt bättre i år.

Andries Jonker (assisterad av Fredrik Ljungberg) hoppade in under våren med en vision om att förändra klubben, både på och vid sidan av planen. Resultaten har till en början inte vittnat om några vidare steg i rätt riktning, men Jonker står för något helt annat än vad hans föregångare har gjort.

Tre kännbara tapp finns det i lagkaptenen Diego Benaglio, Ricardo Rodriguez och Luiz Gustavo. Men klubben har lagt stora summor på nyförvärv för att kompensera tappen. I John-Anthony Brooks, Ignacio Camacho och Nany Landry Dimata har Jonker tre spelare tänkta för startelvan. Även ett annat nyförvärv i William kan komma att gå direkt in i elvan.

Räcker det för att kunna hoppa upp hästen och konkurrera om Europa? Jag är ytterst, ytterst tveksam. Jonker må vara lite av en visionär och nyförvärven ser visserligen spännande ut, men jag saknar både lite bredd och spets för att det ska kunna gå hela vägen. En bra högerytter, en till mittback och en central mittfältare skulle ge mig större hopp. Men just nu har jag svårt att tro att Wolfsburg kommer ha något med Europaspel att göra.

Mina förväntningar: Har inget med Europaplatserna att göra

***

Nytt avsnitt av Bundesligapodden finns ute med mig, Andreas Holm och Filip Wollin. Vi tippar Bundesliga den kommande säsongen. Finns där ni lyssnar på poddar. (Ber om ursäkt för dåligt ljud, min inspelning som strula)

***

Medverka också i fantasy Bundesliga i vår liga som heter “Bundesligapodden”. Välj din bästa elva, konkurrera och vinn fina priser!

***

Medverkade även i Tutto Balutto och pratade om den kommande säsongen av Bundesliga. In och lyssna på det med vettja!

Adam Nilsson