Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Ingen var bättre lämpad att bli årets tränare

Igår fick SC Freiburgs tränare Christian Streich den tyska fotbollens tränarpris för sina insatser inom fotbollen. I motiveringen tog man upp att Streich gjort ett utomordentligt arbete inom ungdomsfotbollen, något som han sedan fört vidare i sitt arbete som huvudtränare i Freiburg och dessutom för att Freiburg har haft sitt framgångsrikaste år någonsin under Streichs styre.

Det var i slutet av december 2011 som Streich tog över rodret i Freiburg efter att klubben sparkat den dåvarande tränaren Marcus Sorg. Det var första gången som klubben under sin Bundesligatid sparkat en tränare – innan dess hade man haft Volker Finke som lämnat klubben efter sexton år 2007 och han följdes av Robin Dutt som lämnade klubben för Leverkusen just till säsongen 2011/2012.

Streich var assisterande tränare till Sorg och klubben bestämde sig tidigt för att han skulle bli det långsiktiga valet. Det handlade inte om någon interimlösning likt Jens Keller i Schalke utan klubben ville direkt sätta en man vid rodret som skulle styra laget över en längre tid. Anledningen var att han helt enkelt kände laget och spelarna bättre än någon annan som kunde tänkas ta över.

Med bakgrund som spelare i Freiburg var Streich ett annars förhållandevis anonymt namn i den tyska fotbollsvärlden. Han hade utöver sin tid i Freiburg och spelat tio Bundesligamatcher för FC Homburg men utöver det hade han ingen större meritlista, varken som spelare eller tränare.

När Streich tog över Freiburg i slutet av kalla december år 2011 så hade de gått in i vintervilan som tabelljumbo och avslutat hösten med förlust mot de kommande Bundesligavinnarna Dortmund med 4-1. Med endast tretton poäng hade Streich ett svårt arbete framför sig och jag var en av människorna som dömde ut klubbens chanser att klara sig kvar i serien.

Men Streich och Freiburg ville annat. Laget stod för en fantastisk vår och kunde redan i den 32:a spelomgången säkra en plats för kommande säsong i Bundesliga. Under våren tog laget 27 poäng, förlorade inte en enda hemmamatch och spelade hela tio raka matcher utan förlust. Det trots att en spelare som Papiss Demba Cissé lämnade för spel i Newcastle.

När många av oss som stod vid sidan inte förstod hur förändringen hade skett verkade spelarna fullt medvetna om vem det var man skulle tacka för framgångarna – Christian Streich. Han hade kommit in och kommunicerat med spelarna, varit en känslomänniska och framför allt gjort de förberedda på alla motståndare in i minsta detalj. Framgångsreceptet var inte svårare än så.

Den fantastiska våren 2012 följdes av en hösten i årets säsong där Freiburg och Streich visade på att man byggt vidare på förra årets framgångar. När det tyska fotbollsförbundet räknade ihop Bundesliga efter hösten fann vi Freiburg på en femteplats i tabellen. Dessutom lyckades laget ta sig hela vägen till en semifinal i DFB-Pokal senare under våren.

Nu hyllas Christian Streich för den omvandling han har genomfört i Freiburg med hjälp av tålamod, lugn och ett gott öga till talanger samt egna produkter. Visserligen har lagets form hackat lite under vårkvisten men ingen kan kritisera att Streich får priset, för ingen är bättre lämpad att få det efter hans fantastiska tid som tränare i Freiburg.

Nästa match, Freiburg: lördag klockan 15.30 mot Mönchengladbach.

Adam Nilsson

Dortmunds framfart i landslaget

Ännu en match mot Kazakstan. Ännu en tremålsseger. Ännu ett tecken på att Dortmundspelarna har tagit ett steg mot att vara kärnan i det tyska landslaget.

Visst, nu kommer folk (Bayern München-supportrar) direkt att hoppa på mig och säga att nog fan är det allt fler Bayernspelaren i startelvan i 90% av fallen än vad det är Dortmundspelare. Visserligen är det så, jag tänker inte ifrågasätta statistiken och jag själv – jag är ju också Bayern-supporter – vill också att det ska stanna så, åtminstone så länge det går. Men vi kan inte ifrågasätta det faktum att Dortmund, likt Bayern, har byggts med en kärna av tyska spelare (nej, BVB ska inte kallas Polen längre) och att det är just dessa spelare som börjar att ta plats i det tyska landslaget till förmån för, just det, Bayernspelare.

2009, den 28:e mars ställdes Tyskland mot Liechtenstein i VM-kvalet. Matchen slutade 4-0 efter att Michael Ballack, Marcell Jansen, Bastian Schweinsteiger och Lukas Podolski nätat. Laget bestod av spelare som Serdar Tasci (VfB Stuttgart), Marko Marin (då Mönchengladbach) och Thomas Hitzlsperger (då VfB Stuttgart). Inte en enda spelare kom från Borussia Dortmund som medverkade i den matchen. Tre spelare kom från Bayern München.

2011, den 26:e mars mötte Tyskland Kazakstan i EM-kvalet. Även den matchen slutade 4-0 och på målskyttelistan hittade vi Miroslav Klose och Thomas Müller med vardera två mål. I det laget fanns det en spelare från Borussia Dortmund: Mario Götze. Från Bayern München hittar vi sju: Lahm, Badstuber, Schweinsteiger, Kroos, Müller, Gomez och Klose.

2013, den 26:e mars möter Tyskland Kazakstan i VM-kvalet. 4-1 blir slutresultat efter mål av en trio från Dortmund: Marco Reus (x2), Mario Götze och Ilkay Gündogan. I startelvan hittar vi utöver dessa tre herrar också Marcel Schmelzer från Dortmund. Från Bayern hittar vi också fyra spelare: Neuer, Boateng, Lahm och Müller. På fyra år har Bayern legat stabilt mellan allt från tre till sju spelare från klubben, Dortmund har gått från inga alls till fyra.

Utvecklingen talar sitt tydliga språk.

I en framtida VM-uppställning kommer Schweinsteiger och Badstuber med största sannolikhet ha en plats i startelvan. Det kommer också Mats Hummels att ha. Från gårdagens kommer Bayerns Boateng och Dortmunds Gündogan att få sitta på bänken till förmån för dessa herrar. Det skulle ge oss fem stycken Bayernspelare i startelvan (Neuer, Lahm, Badstuber, Schweinsteiger och Müller) och fyra stycken Dortmundspelare (Schmelzer, Hummels, Reus och Götze).

På bara några år har Dortmund gått från att vara hästlängder ifrån Bayern på såväl det inhemska planet som det europeiska till att vara en huvudkonkurrent. Nu börjar även Dortmund att ta sig in i det så annars Bayerndominerade tyska landslaget och det svider självklart i Bayerns själ, även om man inte vill visa det men att Bayern har en vision om att ha så många tyska landslagsspelare som möjligt är ingen hemlighet.

Utvecklingen är spännande och det visar också på hur framgångssagor byggs. De två största tyska klubbarna som just nu röner stora framgångar i Europa har båda en tysk spelargrund att stå på. Om den legeringen kan kan växa sig starkare i landslaget kan Tyskland för första gången sedan 1996 ta sig hela vägen till en mästerskapstitel. Frågan är om det blir med en Bayern- eller Dortmundkärna i startelvan.

Adam Nilsson

Löw skapar sig nya sätt att vinna på

Astana är utbytt mot Nürnberg. Matchstart vid midnatt lokaltid har bytts ut till 20.45. Bastian Schweinsteiger har åkt hem till München. Marcell Jansen och Patrick Hermann har tillkommit. Förutsättningarna är förändrade men precis som i fredags är förväntningarna att Tyskland ska vinna mot Kazakstan i kvällens landskamp.

Efter 3-0 i en ganska trött tillställning i Astana så har det var lugnt i tyska lägret under de senaste dagarna. Tyskland gjorde precis vad de skulle göra och diskussionen om den “falska nian” (som var Mario Götze) dog lite i och med resultatet. Mario Götze som spjutspets fungerade, han blev målskytt och det såg minst lika bra ut som det har gjort med en utpräglad anfallare som Gomez och Klose på topp.

Jogi Löw har jobbat på möjligheterna att kunna använda sig av en annan spets än Gomez och Klose. I den moderna toppfotbollen har Löw visat sig vara kunnig, intresserad och engagerad nog att faktiskt våga testa nya delar i sitt spel för att utveckla det tyska landslaget. Många hade nog varit nöjda med idel topplaceringar i de stora mästerskapen men i Löws och Tysklands fall har det inte räckt att sluta trea-fyra, utan det som gäller är att bli etta.

Stefan Kießling (Leverkusenanfallaren) har blivit en följetong i tysk media eftersom att han, trots att han ofta legat i toppen av skytteligan i Bundesliga, inte har blivit uttagen till landslaget. Löw har förlitat sig på Miroslav Klose eller Mario Gomez att göra jobbet. Spiken i kistan blev det nu när Kießling inte blev uttagen till denna landslagssamling, trots att Klose var skadad och att Gomez skadade sig.

Samtidigt var det också en del av processen i utvecklingen som Löw tänkte på när han inte tog med Kießling. Hade han valt att ha med Kießling hade han varit det troligaste startalternativet i båda matcherna mot Kazakstan. Nu när han inte var med var Löw tvungen att testa något nytt. Löw ställde sig själv medvetet vid ett vägskäl för att veta att han skulle ta möjligheten när den dök upp.

För er som såg på den Allsvenska upptaktsträffen igår så kanske ni såg en intervju med Häckens tränare Peter Gerhardsson av Chris Härenstam (annars finns den att hitta på SVT:s hemsida). Där pratade Gerhardsson om att han aldrig pratade om slutprodukten (gjorda mål, matchresultat). Han ville vinna matcher men att det fanns olika sätt beroende på vilka förutsättningar som fanns.

Och just nu skapar sig Löw olika sätt att vinna fotbollsmatcher på.

Därför är det så att vi får se en annan typ anfallare än vad vi har varit vana vid. För vi får inte glömma det, Götze spelade inte som någon sorts offensiv mittfältare i Astana utan han spelade som en anfallare. Skillnaden blev ett stundtals rörligare anfallsspel som behövdes mot det handsbollsförsvar som Tyskland ställdes mot.

Ikväll kommer vi med största sannolikhet att få se vidare prov på hur Tyskland testar att spela med en rörligare, mer teknisk anfallare än Gomez och Klose. Det lutar åt att Löw fortsätter med Götze på topp och att vi får se Marco Reus tillbaka på en av positionerna bakom Götze tillsammans med Özil och Müller.

Jag vet inte vad ni känner men själv tycker jag det är förbannat spännande, för potential för något utöver det vanliga finns det verkligen.

Adam Nilsson

Ballack överglänste landslaget i Kazakstan

Jogi Löw hade det inte svårt när det kom till att sätta sin startelva mot Kazakstan. Mario Gomez försvann från möjligheterna då han åkte på en skada inför matchen mot Kazakstan och därför blev det Mario Götze som inledde matchen som spjutspets, som en så kallad “falska nia”.

3-0 slutade matchen och Tyskland vann precis så enkelt som förväntat. Kazakstan ställde upp med ett handbollsförsvar men tyskarna kämpade sig igenom det och visade upp att man helt enkelt är på annan planet när det kommer till fotbollskvalitet.

Tyvärr fick vi inte se Julian Draxler spela särskilt länge då han fick utgå efter att han nickat ihop med en motspelare. Podolski ersatte och Draxler kommer inte heller att kunna medverka i returen mot Kazakstan nästa vecka.

Målskyttar för Tyskland blev Bastian Schweinsteiger, Mario Götze och Thomas Müller.

***

Ett av de större samtalsämnena efter matchen, som styrker hur tråkig match vi fick se, var Michael Ballacks insats som expert på ZDF där han ersatte Oliver Kahn. Ballack, som tycks ha enats med förbundskaptenen Löw efter tidigare schismer, fick ett fullgott betyg och många tyckte att han var bättre än sin tidigare lagkamrat från Bayern München.

***

Annars måste det dock funderas på om det inte är dags att införa något slags gruppspel för blåbärsnationerna innan de får ställas mot landslag som Tyskland, Holland, Italien med flera. Dessa landskamper mot Kazakstan skänker ingen större glädje för fotbollen och även om det är kul för supportrarna i Kazakstan (som höll bra låda igår), så känns det som om FIFA måste fundera på strukturen kring kvalen.

Det är sedan tidigare känt att klubbarna är missnöjda med hur många landskamper de måste släppa i väg sina spelare till. Jag kan förstå att reaktionerna finns, speciellt när motståndet är just Kazakstan, Andorra eller San Marino. Att få tillbaka en spelare, som kostar multum i lön, skadad efter en landskamp mot en blåbärsnation svider självklart enormt och därför måste man fråga sig om det är värt besväret.

Jag är själv öppen för att man har ett inledningskval för de “sämre” fotbollsnationerna och att de efter detta kval ställs mot länder av högre rang. Det är precis så det fungerar i princip alla klubblagsturneringar så varför skulle man inte införa ett liknande system för landslagen? Klubbarna skulle skriva på imorgon och jag tror även att förbundskapterna känner att det vore dags att ta detta steget. Jogi Löw uttalade sig positivt kring den tanken bara för några dagar sedan. Förhoppningsvis blir det förändring i framtiden.

***

På tal om Jogi Löw ställde Kicker frågan om att förbundet borde förlänga med förbundskaptenen innan VM 2014. Resultatet efter cirka 14 000 röster: 67% säger nej och 33% säger ja. Jag gissar nog på att Brasilien-VM blir Löws sista mästerskap som tysk förbundskapten. En föga vild gissning.

***

Silly Season ligger på is men Borussia Mönchengladbach planerar redan för nästa säsong. Kicker rapporterade idag om att klubben är nära att signa Freiburgs Max Kruse och jag kan bara hylla Gladbach om man får igenom denna värvning.  2,5 miljoner euro sägs Mönchengladbach behöva betala för mittfältaren.

Adam Nilsson

Löw testar "falsk nia"

Götze, Özil eller kanske Kroos? Vem kommer Jogi Löw låta axla rollen som falsk nia i matcherna mot Kazakstan? Eller väljer han tryggheten och spelar med Mario Gomez som ensam anfallare? Ja, frågorna är många inför morgondagens match men svaren är få.

I brist på anfallare i truppen (endast Mario Gomez är en utpräglad anfallare i truppen) har dock Jogi Löw helt klart dragit sin filosofi åt en formation med falsk nia. En formation som han har testat i de två senaste träningsmatcherna mot Holland (0-0) och Frankrike (2-1) med blandade resultat.

Ännu ett tecken på att han vill att laget ska behärska spelsättet var att han lämnade Leverkusenanfallaren Stefan Kießling på hemmaplan i Tyskland trots att Miroslav Klose fick lämna återbud på grund av skada. Det enda valet att spela med en anfallare är Gomez, en anfallare som just nu inte ens står som försteval i Bayern München.

Förbundskaptenen har sett möjligheterna som större på den offensiva mittfältssidan än på anfallssidan. Med namn som Reus, Özil, Müller, Götze och Kroos har han ett nästintill en handfull spelare som håller absoluta högsta europeiska kvalitet och som alla har bra säsonger bakom sig. Dessutom har Schalkes Julian Draxler gått från klarhet till klarhet och ser ut att kunna räknas som ett alternativ när upploppet mot Brasilien-VM närmar sig.

Det är kittlande känsla att spela med alla dessa fantastiska spelare samtidigt på planen. Jag ser framför mig en enorm rörelse, kreativitet och en svårstoppad offensiv men det är dessvärre ett oprövat kort – åtminstone just nu.

Därför tror jag att Löw kommer att ta chansen att testa en falsk nia när motståndet heter Kazakstan. Visserligen förväntar sig alla att Tyskland ska köra över Kazakstan och självklart skulle det kunna dyka upp lite kritik om det inte blir vinster med ett par mål, men samtidigt är tyskarna såpass pragmatiska att man tar en vinst för en vinst.

I träningsmatchen mot Holland under hösten – kanske en av de absolut tråkigaste landskamperna som spelades under år 2012 – fick Mario Götze chansen att axla rollen som en falska nia. Inte mycket går att utläsa från den insatsen då Tyskland i mångt och mycket gick in för att hålla defensiven efter raset mot Sverige (4-4). Det var en hygglig insats men den var långt ifrån revolutionerade.

Mot Frankrike (vinst med 2-1) spelade man de sista trettio minuterna med Özil som falsk nia men vinsten kan inte tillskrivas detta drag utan en god insats mot en bra motståndare. Det var helt enkelt för lite tid för att bedöma om ett Tyskland utan en utpräglad anfallare skulle kunna stå upp mot ett såpass bra motstånd som Frankrike trots allt var.

Därför kommer chanserna den kommande veckan att på allvar testa om det finns någon framtid för en formation utan Gomez eller Klose. Löw behöver ett tecken som tyder på att Tyskland kan spela med en Götze som spjutspets, utan att man tappar i offensiv kraft. Därför är jag helt övertygad om att Löw också kommer att starta med en falsk nia i morgondagens match mot Kazakstan. Jag gissar också på att det blir Götze som får chansen att axla den roll som han hade mot Holland i höstas.

Det blir ett spännande test. Det blir intressant att se om Löw faktiskt kan bygga vidare på sitt nya system. Ett system som skulle ge honom mycket större möjligheter i framtiden eftersom att hans landslags styrkor ligger i de offensiva mittfältarna. Vid ett negativt utfall så har han mycket att fundera på och kanske blir det början mot slutet för en förbundskaptenen som suktar efter en titel.

Adam Nilsson

Löws makt över media

Joachim Löws 23-mannatrupp till VM-kvalmatcherna mot Kazakstan innehöll inga som helst överraskningar. Den stora överraskningen var bristen på överraskningar och att Löw ännu en gång valde att bortse från Leverkusen-anfallaren Stefan Kießling i truppen.

Kießling har sedan länge varit föremål för diskussioner. Hans landslagsfrånvaro har väckt ont blod hos Leverkusens sportchef Rudi Völler som tyckt att den bäste tyske målskytten i Bundesliga självklart ska ha en plats i landslaget. Bland andra Bayern München-tränaren Jupp Heynckes (“Hans insatser har gjort honom förtjänt av en plats”) har ställt sig på Völlers sida medan Kießling själv hållit en låg profil i fallet.

Extra intressant blir det självklart efter att diskussionerna i tyska medier för några månader sedan gick heta om att Kießling skulle få chansen mot just Kazakstan. När dessutom Miroslav Klose gick sönder kändes det klart att anfallaren skulle utnämnas i truppen men Löw valde att satsa på Mario Gomez, just nu bänkad i Bayern München (dock målskytt mot just Leverkusen), som ensam anfallare.

Uttagningen öppnade inte för några större diskussioner. Medierna verkade nästan ha tröttnat på att fråga och Löw kunde enkelt glida undan med Gomez som ensam anfallare i truppen när han presenterade truppen i förra veckan.

Dagarna har gått och först lämnade Kießlings lagkamrat Lars Bender återbud till landskamperna. Han följdes av tvillingbrodern Sven och Toni Kroos som igår (måndag) lämnade återbud. Tre mittfältare borta inför mötena mot Kazakstan och frågan var: vilka skulle nu nomineras som ersättare till dessa tre spelare?

Löw bad om tid. Han hade inga planer på att ta något snabbt, nästintill forcerat beslut men nu fick han chansen att välja ut upp till tre namn att följa med till Astana, Kazakstan. Efter att ha tagit sin tid kom svaret: ingen ny spelare skulle tillsluta till truppen utan han var nöjd med de tjugo som han redan hade tillgång till.

Jag kan inte låta bli att förundras över hur hela situationen har behandlats. För visst borde det ha höjts röster i ett sådant här läge. Löw hade en ypperlig möjlighet att plocka in tre nya namn i leken som kunde ses som alternativ till nästa års VM-slutspel i Brasilien.

Möjligheten var dessutom bra på det sättet att motståndet är ett landslag som Tyskland bara ska ta sex poäng mot i dubbelmötet. Han hade alltså haft chansen att ge dessa nya namn möjligheten, en chans som han nu försakar.

Spelarna kanske inte behövs. De nuvarande tjugo spelarna ska enkelt vinna matcherna mot Kazakstan, även om bredden saknas till viss del i och med att tre namn har försvunnit.

Men lik förbannat blir jag intresserad över hur mediasituationen speglar ett landslag som har full kontroll över vad pressen skriver. För få människor har ens höjt rösten mot vad som pågår. Tilliten till Löws förmåga och uttagningar tycks vara på en nivå där han helt enkelt inte kan bli kritiserad.

Istället läser jag om hur Mesut Özil pratar om sina insatser i Real Madrid och hur fotbollen har gett honom utrymmen att träffa kända politiker – inte minst förbundskanslern Angela Merkel som självklart försöker att vinna röster genom att synas i sportsliga sammanhang.

Men var är frågan: “hur ser du egentligen på att ni är tjugo spelare istället för tjugotre?” eller “klarar ni er på en anfallare?” eller “hur ser du på Stefan Kießling-situationen?”. Den finns inte. Den där svidande, kritiska frågan finns just nu inte i den tyska fotbollen och det grämer mig. För ett Tyskland behöver kritik, det behöver vara lite rabalder och rubriker för att laget på allvar ska vara hundraprocentiga. Nu känns det harmoniskt och tråkigt – usch.

Adam Nilsson

Sahin har vaknat

Efter en svag inledning tog Dortmund tag i matchen på Signal Iduna Park och visade att man är att räkna med när det svänger som allra mest. Efter underläge med 1-0 behövde Dortmund bara fem minuter i slutet av den första halvleken för att gå in i halvtidsvilan med en bekväm 3-1-ledning.

Avsaknaden av Mats Hummels, Sven Bender och Kevin Großkreutz från Revierderbyt mot Schalke märktes inte av. Ersättarna Santana, Sahin och Reus gick in och visade att Dortmund har bredd i truppen på de flesta fronterna. Och dessutom av högsta internationella kvalitet.

“Jag kan föreställa mig att Freiburgarna är besvikna, för klockan 16.10 hade man aldrig kunnat tro att detta skulle bli slutresultatet. Motståndarna spelade ytterst robust och taktiskt bra i den första halvleken, men då reagerade mitt lag super och spelade en bra fotboll”, sa tränaren Jürgen Klopp efter matchen enligt fotbollstidningen Kicker.

Trots att Freiburg tog ledningen var jag övertygad om att Dortmund skulle vända på matchen. Dels för att Freiburg har haft ett gäng dåliga matcher i följd den senaste tiden, dels för att Dortmund har den styrkan att kunna vända matcher på nolltid.

Spelaren som tog tag i taktpinnen var Nuri Sahin. Real Madrid-lånet spelade från start och visade upp den Sahin som vi fick se för ett par säsonger sedan i Dortmund-tröjan. Den Sahin som från början gjorde Mourinho intresserad nog att ta honom till Los Galácticos. Den Sahin som många tvivlat på om han kunde komma tillbaka till den kvalitet som han hade i Tyskland.

Sahin var generalen på mittfältet. När Freiburg tog ledningen var det Sahin som satte igång motorn och fick Dortmund att börja rulla boll, få igång rörelse och kreativitet i laget. Föga förvånande var det också Sahin som assisterade till Lewandowskis kvitteringsmål i den 41:a minuten.

Sahin ville inte vara sämre utan satte själv ledningsmålet till 2-1 och när Lewandowski utökade ledningen till 3-1 på tilläggstid av första halvlek slog Dortmund spiken i kistan. Det fanns inte på kartan att Freiburg skulle kunna ta sig tillbaka in i matchen trots ivriga försök att göra det.

4-1 gjordes även det av Nuri Sahin och det sista målet sattes av Bittencourt som offrade sig själv rejält för att sätta sitt första mål i Bundesliga och Dortmunds 5-1-mål. Bittencourt, född 1993, gjorde för övrigt ett fantastiskt spännande inhopp och visade verkligen upp sig på absolut bästa vis.

Men matchen var Nuri Sahins och nu tog han på allvar det klivet som Dortmundfansen har väntat på att han ska ta. Med två mål, en assist och ett enormt driv visade Sahin att trots att Bundesliga är över så är Dortmund långt ifrån vilsna.

Hade jag varit Malagasupporter och sett denna match hade jag starkt funderat på hur Malaga ska ha någon chans att rubba detta tysk manskap. Ett manskap som visar upp en sådan där klassisk, tysk vinnarattityd och som i sina bästa stunder spelar en fotboll som är helt magisk att beskåda.

Och då har Dortmund dessutom sparkapital att ta av. Skadorna är en del men Marco Reus har hamnat i en formdipp och vi vet alla hur fantastisk Reus är när han är i form. Han är en spelare som kan göra skillnaden mellan en vinst och en förlust.

Klart är att Dortmund kommer att sätta skräck i flertalet motståndare under våren och att kvaliteten att nå hela vägen till en Champions League-final finns där. Det handlar bara om att vitalisera krafterna när det som mest behövs och var det något Dortmund lyckades med förra säsongen så var det just att vara som bäst när det gäller.

Så vad säger ni – ser vi Dortmund på Wembley i maj?

Adam Nilsson

Bra lottning för BVB, FCB får det svårare

Dortmund mot Malaga, Bayern München mot Juventus – två högintressanta matcher med goda förutsättningar för båda de tyska lagen att ta sig vidare. Dortmund får ses som favoriter mot Malaga medan Bayern-Juve får ses som ett möte mellan två jämlikar på förhand.

Dortmund ställs alltså mot spanska Malaga i kvartsfinalen av Champions League. En lottning som självklart Klopp, Zorc och Watzke är nöjda med ur sportslig synpunkt då de nog ser sig själva som favoriter i dubbelmötet lagen mellan.

Jag tror inte att Dortmund underskattar sitt motstånd. Däremot tror jag att de är oerhört nöjda över att ha undvikit lag som Barcelona, Real Madrid och framför allt ett tyskt dubbelmöte mot Bayern München. Detsamma gäller självklart Malaga som absolut ser sina möjligheter att ta sig vidare till en potentiell semifinal.

Dortmunds största fokus ligger på Champions League efter att chanserna att vinna ligan och/eller DFB-Pokal dött ut. Därför är jag hoppfull om ett fullt fokuserat Dortmund som kommer att kunna gå in i mötena fullt förberedda med extremt taggade spelare.

Fördelen i att Dortmund inte har några fler matcher i DFB-Pokal att spela och att chansen på Bundesligatiteln är lika med noll, är att Klopp med största sannolikhet kommer att rotera spelare och ha så fräscha ben som möjligt på nyckelspelare i de viktiga Champions League-matcherna. Jag menar inte att han kommer att ställa upp med ett b-lag i Bundesliga men självklart kommer han att rotera på platser där möjligheterna finns.

Mats Hummels kommer att saknas i mötena men att döma av hans form på senaste tid kanske det inte är det stora avbräck som man kunnat förutse. Hummels – en världsback i sina bästa stunder – har inte kommit upp i sin normala standard på senare tid och ersättaren Santana är en högst fullgod ersättare. En mittback som håller hög klass och får alldeles för lite beröm för sina insatser.

Mitt utgångstips: Dortmund vidare efter två tuffa, målrika matcher.

***

Bayern München ställs i sin tur mot Juventus. Ett möte mellan två av Europas absoluta giganter. Två klubbar med fina prisskåp, fina traditioner och som har haft spelare av Europas högsta kaliber i sina trupper genom åren.

Av alla kvartsfinaler skulle jag vilja säga att denna är svårast att sia om. Det känns som två lag som är jämbördiga med mestadels enorma styrkor men med ett fåtal svagheter. Det handlar om att hitta dessa svagheter och med en nåls precision sticka hål på de för att gå vidare.

Bayern vaknade i torsdags upp med en rejäl baksmälla efter förlusten mot Arsenal. En förlust som jag tror att Bayern behövde för att inse att de inte kan ställa in skorna och tro att det “fungerar”. Arsenal var aldrig riktigt nära att gå vidare men deras seger med 2-0 på Bayerns hemmaborg Allianz Arena är en väckarklocka som kan bli guld värd i slutet.

Var det en match som Bayern kunde förlora så var det i returen mot Arsenal. Nu klarade Bayern sig kvar i turneringen och fick ett bryskt uppvaknade. Mot Fortuna Düsseldorf lyckades laget vinna med 3-2 efter ett sent ledningsmål men mot Arsenal kunde Bayern inte rädda situationen och nu får laget återigen hitta rätt fokus.

Mitt utgångstips: Bayern. Det blir två tuffa matcher men Bayern drar det längsta strået.

Adam Nilsson

Förlust för Schalke talar för CL nästa säsong

Det räckte inte hela vägen för Schalke. Trots ett ledningsmål kunde Kellers mannar inte ta sig vidare till Champions League-kvartsfinal utan fick se sig slagna av ett Galatasaray som visade prov på mer Europarutin.

Jag kan säga en hel del om Schalkes insats igår. Försvaret såg naivt ut, de var tagna av stundens allvar. När lagkaptenen Benedikt Höwedes inte kunde hålla huvudet kallt i en enda situation, förstod jag att något inte stod rätt till. Det var som om lugnet och stabiliteten från tidigare veckor var som bortblåst.

Schalke gav dock allt och lyckades få in ett ledningsmål genom Roman Neustädter. Den unge mittfältaren som kom som Bosmanfall till Schalke denna säsong har blommat ut till att bli en av de absoluta nyckelspelarna i Schalke. När han dunkade in 1-0 efter att Drogba försökt få en frispark i eget straffområde trodde jag att det skulle gå Schalkes väg.

Men verkligheten kom ikapp Schalke och när den tidigare Schalkespelaren och hemmasonen Hamit Altintop kvitterade till 1-1 efter ett fantastiskt skott från 30 meters håll blev det återigen nerv i matchen. Det var också här som Schalke till viss del föll för istället för att visa vilja och lite jävlaranamma såg man ängsliga ut.

Galatasarays ledningsmål kom som ett brev på posten efter ett extremt dåligt försvarsspel. Det var en bjudning som Schalke gott och väl hade kunnat undvika men som lite definierade hela matchen – det var Schalkes brist på rutin, brist på lugn som lös igenom.

Schalke gjorde en heroisk andra halvlek där laget verkligen försökte att pressa för en seger. Kvitteringen kom genom Bastos men trots försök lyckades Schalke sätta 3-2 utan istället kunde Galatasaray genom en kontring få till ett mål och skriva slutresultatet till en bortaseger för turkarna med 3-2.

Det största positiva tecknet från matchen får tillskrivas den 19-årige Julian Draxler som visade att han hör hemma på absolut högsta nivå. Talangen gjorde en helt fenomenal insats och när Schalke pressade för en vinst i andra halvlek var det han som låg bakom många anfall i offensiven. I Draxler har Schalke ett ess i rockärmen och han visade att han hör hemma i Jogi Löws landslagsuttagningar i framtiden.

Schalke lämnar Champions League på ett dystert sätt men med högt hållna huvuden. Förlusten ger mig en större tro på att laget kommer att knipa en Champions League-plats i Bundesligaspelet vilket vore, i mitt tycke, det bästa för tysk fotboll till den kommande säsongen.

***

Jonas Eriksson var domaren på planen i matchen. Han stod för en stabil insats men i mitt tycke var det stundtals för många avblåsningar som inte hade behövts. Men Jonas är alltid Jonas och han är en domare av absoluta högsta klass. Han höll en match med extremt mycket känslor på en bra nivå och fortsätter att vara den största stjärnan efter Zlatan i Fotbollseuropa.

***

Idag går så Bayern München in för returen mot Arsenal. Utgångsläget från Emirates är en klar seger med 3-1 och jag ser ingenting som ska kunna stoppa Bayern från att gå vidare. Avsaknaden av Schweinsteiger, Ribéry och Boateng i all ära men Arsenal saknar i sin tur Podolski, Wilshere och Sagna vilket är minst lika tunga avbräck.

Bayern ska bara gå ut och visa att laget är ett av Europas bästa. Så enkelt är det.

Adam Nilsson

Schalkes framgång är Kellers fall

Veltins-Arena står ikväll återigen i tysk fotbolls fokus då Schalke tar emot Galatasaray i Champions League. För Schalke handlar det om att kröna vinsten i helgen mot Dortmund med en kvartsfinalplats i Champions League och alla möjligheter finns för att Schalke ska knipa åt sig den platsen.

För några veckor sedan såg jag ett harmlöst, nästintill hopplöst Schalke förlora hemma på Veltins-Arena mot Greuter Fürth i Bundesliga. Tabelljumbon Fürth gjorde långt ifrån en fantastisk match, hade en hel del tur men vad som var det mest bekymmersamma för Schalkesupportrarna var deras lags oförmåga att etablera ett självständigt spel.

Schalke inledde hösten strålande och tappade sedan farten rejält. Från att ha varit huvudutmanare till Bayern München såg laget ut att gå mot en plats närmare bottenstriden än toppstriden. Valet av Schalkes ledning var att göra sig av med legendaren Huub Stevens och istället installera den unge Jens Keller (U23-tränare) på hans post som tränare.

Kellers inledning var långt ifrån vad Schalke hade önskat sig. Det såg lite tafatt ut som tidigare. En spelare som Klaas-Jan Huntelaar var inte nära fjolårssäsongens form då han öste in mål och ryktades vara på väg bort till diverse storklubbar.

Klimax nåddes när det blev klart att Lewis Holtby skulle lämna klubben. Spelaren gjorde klart att han inte tänkte förlänga med Schalke och helt plötsligt hade den spelare som imponerat under hösten, burit laget under sina vingar, bestämt sig för att lämna klubben. Schalke gjorde det rädda draget och sålde Holtby under vintern till Tottenham för att få lite pengar för den flyktande mittfältaren.

Detta hjälpte inte Jens Kellers installation i klubben och jag var en av de som höjde rösterna om att Schalke skulle ha plockat in ett namnkunnigare alternativ under vilan i januari. Det ryktades om namn som Roberto Di Matteo och Bert van Maarwijk men sportchefen Horst Heldt stod fast vid att Keller skulle leda säsongen ut.

Ingen hade väl kunnat tro att Keller skulle kunna få leda laget längre än säsongen ut men nu börjar rykten sippra ut om att Keller kanske är Schalkes framtid. Efter att han fått laget att börja prestera och vinna mot Dortmund i ett revierderby är inte längre möjligheten någon omöjlighet, trots rykten om att klubben kontaktat Eintrachts Frankfurts Armin Veh.

Segern mot Wolfsburg på bortaplan med hela 4-1 blev väckarklockan för oss som dömt ut Keller och Schalke. Den imponerande vinsten följdes upp av helgens vinst mot Dortmund med 2-1 där laget gjorde en strålande inledning. Visserligen var sista 45 minuterna stundtals ett rop på hjälp men Schalke höll undan och vann i mångt och mycket rättvist.

Om nu Keller kunde kröna den senaste tidens form med en vinst mot Galatasaray och en kvartsfinal i Champions League ser han helt plötsligt ut som det mest realistiska alternativet att fortsätta leda laget in i säsongen 2013-2014.

Vad som dock skulle kunna fälla Kellers framtid i Schalke är just det – hans framgångar. För när Schalke har börjat spela upp sig och lagt grepp om Champions League-plats har intresset hos större tränarnamn att ta över Schalke ökat. Roberto Di Matteo sägs vara intresserad av att arbeta på Veltins-Arena förutsatt att klubben når Champions League, något som ser långt ifrån otroligt ut just nu.

Schalke går in som favoriter ikväll. Lagets form talar för att kluben ska kunna slå ut Galatasaray vars form inte alls varit särskilt uppseendeväckande. Klaas-Jan Huntelaar saknas på grund av skada och det är Schalkes stora frågetecken: vem ska ersätta Huntelaar? Mycket talar för att det blir finländaren Pukki. Han håller inte Huntelaar-klass men är likväl en spelare som kan göra det stökigt för Galatasarays försvar.

Det ska dessutom sägas att matchen dessutom kommer att bjuda på en publikfest utan like. Tysklands och Ruhrområdets befolkning består av en hel del människor från Turkiet och en hel del tyskar med turkiskt ursprung. Därför kan vi vänta oss en rejäl tillställning ikväll och många tillresta Galatasarayfans väntas dyka upp.

Vi har en spännande kväll att se fram mot. Och för Jens Keller kan hans största bedrift bli hans fall. Vilket öde det skulle vara.

Adam Nilsson

Fürth är ingen enkel uppgift för Kramer

Frank Kramer – där har ni namnet på mannen som ska ersätta Mike Büskens i Greuther Fürth.  Den 40 år unge tränaren kommer från Hoffenheim där han har tränat klubbens U23-lag. Kramer har dock ett förflutet som ungdomstränare i Fürth där han tränade både U19- och U23-laget. Hans kontrakt gäller till och med sommaren 2015.

Kramer har inget större facit från högre nivåer i sin tränarkarriär utan han får ses som en ungdomstränare som nu tar det slutgiltiga klivet till att bli en etablerad tränare på högsta nivå – även om han inte lär stanna särskilt länge på den nivån.

För en sak är säker och det är att Frank Kramer inte kommer att träna ett 1. Bundesliga-lag nästa säsong utan att han kommer till Fürth för att leda ett blivande 2-Bundesliga-lag. Det finns ju inga som helst tecken på att laget ska ha någon chans att kunna hålla sig kvar. Nykomlingarna ser helt enkelt ut att få lämna Bundesliga lika fort som man anlände till ligan.

Året har präglats av negativa resultat för Fürth. Mike Büskens hade inga större ekonomiska resurser att förstärka förra årets 2. Bundesliga-segrare med utan fick inrikta sig på att arbeta vidare med det material han hade.

Jag trodde att det var rätt väg att gå. Jag var faktiskt, innan säsongen drog igång, förhållandevis övertygad om att Fürth skulle kunna klara sig kvar i Bundesliga just genom det faktum att klubben valde att satsa på det lag som vann 2. Bundesliga och förgylla med ett antal “kap”.

Jag fick fel.

Greuter Fürth inledde säsongen svajigt. Självklart var det ingen dröm att få möta Bayern München i premiären på ett fullsatt Trolli Arena i Fürth (visserligen kanske en dröm för spelarna att få möta en sådan stor klubb) eftersom att utgången i matchen var klar redan på förhand – Bayern skulle vinna. Och så blev det.

Bayern vann med 3-0 men Fürth gjorde en stark inledning på säsongen ändå tyckte jag. Det fanns goda intentioner. Det fanns energi. Det fanns hopp. Dessutom hade man en enormt karismatisk ledare i Büskens vid sidan av som gav mig en tro på att Fürth skulle kunna ta poäng mot andra motståndare i bottenskiktet.

Det hände aldrig.

Visserligen vann Fürth mot Mainz i den andra omgången men efter det var det få poäng som trillade in på kontot. Det blev någon poäng mot Bremen som letade efter sin nya trygghet, det blev en pinne mot ett Eintracht som slarvade och i derbyna mot Nürnberg och Augsburg var det likets sista vilja som slog till.

Under januari så slog man till och värvade Nikola Djurdjic. Anfallaren skulle sätta igång målskyttet för ett lag som haft extremt svårt att skapa något framåt. Träningsmatcherna under vilan lovade mer och medierna i Tyskland började på allvar tro på att något speciellt var på gång i Fürth.

När laget sedan vann mot stora FC Schalke (tillika den klubb som Büskens är mest förknippad med) efter att just Djurdjic nätat var jag på tåget igen och trodde att Fürth nog trots allt skulle kunna vakna till och göra ett sista ryck.

Så blev aldrig fallet.

Efter segern mot Schalke i februari har laget tagit två poäng på fem matcher. Att två av dessa matcher var mot Düsseldorf och Hoffenheim och båda resulterade i förluster var självklart en katastrof. För när Fürth inte tog de viktiga poängen så började de andra bottenlagen att göra det.

Augsburg och Fürth hade nio poäng efter att halva serien spelats – nu står Fürth på 14 poäng och Augsburg på 21 poäng.

Sju poäng har Fürth upp till kvalplats med nio omgångar kvar (och 27 poäng att spela om). I praktiken, det rent matematiska, är det långt ifrån en omöjlighet att Fürth ska klara av att vända på det. Men i realiteten så finns det inte på kartan att Fürth ska kunna klara sig undan nedflyttning.

Så den 40-årige Frank Kramer har ett långt och tufft arbete som väntar. Hans mål är att satsa på unga talanger och det är vad klubben måste göra för det finns inga pengar att ta av, inga pengar att värva nya spelare för.

Risken som jag ser det är att klubben åker ur Bundesliga och går ett mörkt öde till mötes för just nu ser Fürth ut som ett slaget lag som gått och väl kan åka rätt igenom ner till 3. Bundesliga om det vill sig riktigt illa.

Ja du Frank Kramer, det är ingen enkel uppgift du har framför dig – det är ett som är säkert.

Adam Nilsson

Fantastiska Bundesliga!

Vilken lördag det hittills varit och ännu är den inte över! Idag har vi (hittills) bjudits på en helt otrolig omgång i Bundesliga med ett gäng möten som bjöd på absolut högsta underhållning.

***

Låt oss inleda i Gelsenkirchen och på Veltins-Arena där vi bjöds på en repris av höstens Revierderby. Schalke vann med 2-1 efter en thriller utan dess like. Precis som i höstens möte var det en match med två ansikten. Den första halvleken var Schalkes och laget spelade en stundtals strålande fotboll. Schalke avväpnade Dortmund på ett effektivt sätt och satte själva två bollar i mål genom Draxler och Huntelaar.

Dortmunds svar var att redan i halvtid byta in Nuri Sahin och Marco Reus och satsa offensivt. Bytena gav utdelning och när Lewandowski satte reduceringen i den 59:e minuten började en enorm jakt på en kvittering för Dortmund. De sista 30 minuterna var bland det mest böljande jag sett där Lewandowski hade ett jätteläge att kvittera och Schalkes inbytte finländare Pukki (Huntelaar gick ut skadad, ryktas om knäligament som gått sönder och han lär missa CL-matchen på onsdag) kunde ha avgjort matchen men Sven Bender klev in som en räddande ängel. Matchen slutade 2-1 till Schalke och Dortmund förlorade säsongens båda Revierderbyn på i princip samma vis – genom att skänka bort första halvlek.

***

I München bjöds det också på stor dramatik där bortalaget Fortuna Düsseldorf tog ledningen i den 16:e minuten på Allianz Arena. Bayern såg till en början extremt taffligt ut och hade svårt att få bollen under kontroll. Laget slarvade enormt i uppspelsfasen och såg inte alls ut som den serieledare som de är. Mot slutet av den första halvleken tog Bayern dock tag i taktpinnen och efter att ha bränt ett antal fantastiska chanser kunde till slut Thomas Müller sätta kvitteringen i den 45:e minuten.

I den andra halvleken var det ett mer fokuserat Bayern som gick för seger och laget radade upp chanser utan att förvalta någon av dessa. Istället var det Fortuna som återigen tog ledningen efter att Lambertz kommit fri med Neuer och enkelt satt 2-1 till bortalaget i den 71:a minuten. Ledningen höll dock inte sig särskilt länge för i den 73:e minuten satte Ribéry kvitteringen och jakten på ett ledningsmål för Bayern fortsatte. I den 86:e minuten slog så Jerome Boateng till och nickade in 3-2 till sitt Bayern, ett resultat som stod sig till slutsignalen och Bayern inkasserade tre poäng. Bayern borde dock ha avgjort matchen i ett tidigare skede. De tre poängen betyder dock att laget nu är 20 poäng för Dortmund och 21 poäng före Bayer Leverkusen.

***

Bayer Leverkusen, som saknade det ordinarie mittbacksparet Toprak och Wollscheid, hade en svårt bortamatch mot Mainz 05 som jagar Europaplats till den kommande säsongen. Länge stod matchen 0-0 men i den 61:e minuten slog Andreas Ivanschitz till på straff och ordnade med segern till Mainz.

***

Hoffeheim tog en viktig seger i bottenstriden mot Greuther Fürth och nu får nykomlingarna från Bayern räkna med spel i 2. Bundesliga den kommande säsongen. 3-0 slutade matchen till bortalaget Hoffenheim som enkelt vann matchen på Trolli-Arena inför 15 000 åskådare.

***

Det stora målkalaset bjöds vi på i Freiburg där hemmalaget förlorade med hela 5-2 mot VfL Wolfsburg. Freiburg som innan dagens match hållit nollan i fyra raka hemmamöten fick se sig överkörda av motståndarna från norr. Redan efter 22 minuter hade Wolfsburg skaffat sig en ledning med 3-1 och när Ivica Olic utökade ledningen till 4-1 i inledningen av den andra halvleken var det inte längre något snack om att bortalaget skulle åka hem med segern. Johannes Flum reducerade i den 65:e minuten men det hjälpte föga i matchen där Diego avslutade målskyttet i den 92:a minuten med sitt 5-2-mål.

***

Lördagen har hittills bjudit på 19 mål och ännu är den inte över. Om cirka 45 minuter drar kvällsmatchen mellan Borussia Mönchengladbach och Werder Bremen igång. Bjuder den på hälften av den intensitet och energi som funnits i dagens omgång har vi en riktig godbit att se fram mot! 18.30 smäller det!

Adam Nilsson

Bear with me

Jag tänkte inleda med en förklaring till varför mitt skrivande den senaste tiden har varit fram och tillbaka. Anledningen är att jag just nu har ledigt från studierna och sedan två veckor befinner mig på resande fot genom Europa. Jag har tagit mig från Regensburg till Hannover, från Hannover till Amsterdam, från Amsterdam till Paris, från Paris till Madrid, från Madrid till Barcelona och från Barcelona till Nice där jag just nu befinner mig.

Jag har hunnit med att besöka Santiago Bernabeu i Madrid. En fantastisk upplevelse som jag rekommenderar alla att göra om ni får chansen. Jag besökte Nou Camp i Barcelona vilket även det var en imponerade upplevelse och har ni chansen att besöka även Nou Camp så bör ni göra det.

Idag stod jag utanför en arena som lika gärna hade kunnat vara ett kontorshus. Det tog innan jag förstod att jag faktiskt stod utanför Stade Louis II i Monaco. Arenan är varken vacker eller särskilt praktisk, speciellt inte en regnig dag som denna. Inget som faller en i ögonen om man uttrycker det milt men likväl är det en fotbollsarena där flertalet stora namn har figurerat genom åren.

I en vecka till kommer jag att befinna mig på resande fot. Efter Nice kommer jag att bege mig till Rimini i Italien och avsluta resan i Rom för att sedan återvända till mitt kära Regensburg under mitten av nästa vecka. Väl tillbaka i Tyskland kommer skrivandet att hamna i ett större fokus igen.

Nåväl. I helgen finns det en match som står ut mer än alla andra och det är Revierderbyt mellan Schalke 04 och Borussia Dortmund. En av de absolut hetaste matcherna i Tyskland (troligtvis den hetaste), en av de hetaste i Europa mellan två lag som verkligen har en stor rivalitet sinsemellan.

Matchen spelas i Gelsenkirchen på Schalkes hemmaplan. För några veckor sedan hade jag sagt klart och tydligt att Dortmund skulle vinna. Men efter att Schalke

på allvar sparkat igång maskineriet igen är jag inte lika övertygad om att BVB kommer att glida iväg med de tre poängen. Istället tror jag på att vi har stora möjligheter att få se säsongens batalj på Veltins-Arena imorgon.

Höstens match var en oväntad historia där Schalke spelade strålande fotboll under stora delar av matchen. Framför allt lyckades laget effektivt att avväpna Dortmunds offensiv och BVB var under den första halvleken uddlösa. Den andra halvleken blev en omvänd historia men Schalke var det starkaste laget och drog det länga strået. 2-1 slutade matchen till bortalaget Schalke.

Imorgon tror jag på en jämn historia. Jag håller dock Dortmund som favoriter av den enkla anledningen att de var strålande mot Shakhtar i veckans Champions League. Den klara segern med 3-0 ger mig tron på att Dortmund även kommer att kunna segra på Veltins-Arena, dessutom är det extra tändvätska för laget att man förlorade höstens möte på Signal Iduna Park.

Schalke är dock ingen enkel språngbräda och har alla chanser att få med sig poäng. 4-1 fick man mot Wolfsburg på bortaplan förra veckan och segern gav laget andrum och hopp om en ljusare framtid. Jens Keller tycks ha börjat få ordning på lagbygget och hoppas självklart på att man kan bygga vidare på förra helgens goda resultat.

Spännande blir det i vilket fall och jag är övertygad om att vi kan vänta oss en extremt intensiv och bra fotbollsmatch mellan två lag som just nu har en uppåtgående form. Det klingar gott i mina öron!

Adam Nilsson

Vehs framtid: Frankfurt eller Schalke?

40 poäng. Det var vad Armin Veh behövde nå med Eintracht Frankfurt innan diskussionerna om en förlängning av hans kontrakt, som går ut till sommaren, skulle sätta igång. Eintracht står just nu på 38 poäng och förhandlingarna ser ut att närma sig, men nu har Schalke gett sig in i jakten på Veh och skapat oro i Eintracht-lägret.

Veh har stått för ett bra jobb i Eintracht sedan han kom till klubben. Förra året tog han upp laget från 2. Bundesliga till Bundesliga. Under hösten var Eintracht en överraskning som utmanade i toppen och trots att formen har dippat ligger laget fortfarande kvar på fjärdeplats vilket är den sista platsen till Champions League.

Det som har imponerat mest med Eintracht Frankfurt är deras förmåga att våga spela offensiv fotboll. Blandningen av en rutinerad tränare (Veh) blandat med ett gäng unga entusiastiska spelare (Jung, Rode, Trapp) och en kebabätande offensiv mittfältare i sitt livs form (Meier) har slagit ut extremt väl. Eintracht har satt skräck i den största av motståndare och respekten för laget har ökat med många procent under säsongen.

Nu kan dock drömmen vara på väg mot ett abrupt slut. Om Veh skulle försvinna skulle laget tappa en duktig tränare med en bra meritlista. Laget på planen har självklart gjort ett bra jobb men utan Veh hade det inte kunnat hända. I en intervju tidigare under säsongen sa Veh själv att anledningen till att han gjort ett bra jobb är att han har mer rutin nu och framför allt ett annat lugn än vad han hade tidigare.

Vehs öde har garanterat ett samband med hur klubben agerar på transfermarknaden och om klubben lyckas förlänga kontraktet med en spelare som Sebastian Jung vars kontrakt innehåller en klausul som gör att han kan lämna klubben till sommaren för 2,5 miljoner euro. Mittfältaren Sebastian Rode sägs också ligga under FC Bayerns lupp och Münchenklubben sägs vilja locka över mittfältaren till sommaren.

Skulle Eintracht förlänga med Jung och undvika att få honom såld till sommaren, samt behålla Rode (något som är svårare att sia om) ökar chanserna drastiskt för att Veh skulle kunna tänka sig en förlängning i Eintracht. Något som garanterat klubben vill med tanke på det jobb han har gjort under de senaste säsongerna.

Schalkes val att ge sig in i jakten på Veh är långt ifrån dum. I Veh skulle klubben hitta en tysk tränare med en bra meritlista som tidigare har vunnit Bundesliga och har medverkat i större europeiska cuper.

Veh har rutinen att kunna genomföra en förändring, sätta tydliga regler för hur han vill att hans lag ska spela och skapa tydliga riktlinjer för hur de ska agera i olika situationer. Det är något som Schalke till viss del har saknat och Veh vore inte en dum pusselbit att fylla den sista ruta som saknas till nästa säsong.

Vehs förmåga att jobba med unga talanger skulle dessutom gynna ett lag som Schalke. Spelare som Draxler och Neustädter skulle kunna blomma ut ordentligt under Vehs styre och bilda det “nya Schalke” om man nu får sätta en etikett på det hela. Möjligen skulle Veh även kunna locka över en eller två spelare från sin nuvarande arbetsgivare.

Förutsättningarna är bättre i Schalke på lång sikt. Historien finns där, klubbens ekonomiska tyngd väger starkt så jag tror helt klart att Veh ser det som ett gångbart alternativ för sin framtid. Samtidigt tror jag att han har svårt att slita sig från Eintracht där han fått bygga upp ett lag helt på eget bevåg och där han är betrodd till hundra procent. Om Veh får klartecken att Jung och Rode blir kvar så stannar han, annars tror jag att vi får se honom på Veltins-Arena nästa säsong.

Adam Nilsson

Klopps ursäkt

Dortmund behövde inte många dagar på sig för att vända blad efter den svidande förlusten mot Bayern i DFB-Pokal. I matchen mot Hannover gjorde BVB precis det man behövde för att vinna. Med Robert Lewandowski, vars avstängning upphävts, på planen såg man till att göra striden kort med sina motståndare. Två mål av Lewy förde honom upp till delad skytteligaledning på totalt 16 mål och efter ett mål av Julian Schieber kunde Dortmund se sig som segrare efter 3-1 mot Hannover.

Mest intressant var dock Jürgen Klopps ursäkt inför matchen. Efter förlusten mot Bayern uttalade sig Klopp negativt om motståndarna, ord som jag kritiserade men som den store man Klopp är tog han tillbaka det han sagt och bad om ursäkt. “Det sista jag vill är att kritisera en renommerad kollega. Jupp Heynckes är en fantastisk tränare”, sa Klopp och tillade även “Jupp, om du lyssnar på ARD, förlåt”.

Jag har läst på olika forum där man jämfört Klopp med Mourinho i hans sätt att hantera media, något som förvånar mig. Klopp är inte i närheten av Mourinho när det kommer till hanterande av media. Klopp använder sig inte av psykologiska “mindgames” på Mourinhos sätt och är i mitt tycke en mycket mer öppen och sympatisk person i alla lägen. Dessutom: hur stor är chansen att Mourinho skulle be en kollega om ursäkt för något han uttalat sig om? Det finns inte på kartan. Cred till Klopp, cred till Dortmund mediahanteringen av detta fall.

Ludas: Om Höneß uttalar sig klumpigt i media i framtiden lovar jag ett lika långt och kritiskt inlägg. Vi kommer nog inte att behöva vänta alltför lång tid innan det händer!

***

I övrigt var lördagen en dag av skrällar. Augsburgs vinst mot Bremen var oväntad. Jag hade kunnat se att Augsburg skulle kunna ta en poäng uppe i norr, men att laget skulle åka hem till Bayern med hela tre poäng kändes osannolikt. Markus Weinzierl har verkligen skapat en trygghet i Augsburg och laget verkar i harmoni. Pressen på Hoffenheim och Fürth ökar.

***

Fürth lyckades i sin tur ta en poäng borta mot Hamburg. Nikola Djurdjic, tidigare i Helsingborg, slog till redan i den 14:e minuten för bortalaget Fürth, Hamburg kvitterade i den 21:a minuten och sedan höll Fürth. En extremt viktig poäng för Fürth som kämpar för att hålla sig kvar i Bundesliga.

***

Freiburg fick en poäng borta mot Nürnberg. Christian Streich hade nog hoppats på tre poäng mot “Der Club” i jakten på Europaplatser men just nu dippar Freiburgs form. Något som kan bli avgörande i den stentuffa striden om Europaplatserna.

***

Wolfsburg hade ingenting att sätta emot Schalke på hemmaplan. Schalke har vaknat till liv och vann med hela 4-1 efter två mål av supertalangen Draxler. Huntelaar syns återigen i målskyttslistan och om han får igång sitt målskytte kan Schalke börja klättra i tabellen och kanske nå upp till den Champions League-plats som man hoppats på hamna på i slutet av säsongen.

***

Vad Stuttgart sysslar med är dock en gåta. Laget hade ledningen med 1-0 (straff av Ibisevic) fram till den 82:a minuten. Då fick Leverkusen en straff som Kießling iskallt satte och i den 86:e minuten slog hemmalagets Lars Bender till och Stuttgart fick se sig komma ur matchen lottlösa. Under vintern förlängde Stuttgart med tränaren Bruno Labbadia, något som klubben just nu säkerligen ifrågasätter.

Adam Nilsson

Klopp gör Bayern till vinnare

“Just nu är det så som kineserna gör det i industrierna. De tittar på vad de andra gör för att kopiera det och sen med mer pengar och andra spelare slår de sig in på samma väg. Och så är man bättre bättre igen”, sa Jürgen Klopp efter förlusten i DFB-Pokal mot FC Bayern.

Det går inte annat än att förundras över Klopps utspel. Efter två år som mästare med Dortmund och efter fjolårets säsong där laget vann mot Bayern i de absolut viktigaste mötena fanns det inga tvivel om att Bayern skulle byta inriktning i sitt spel.

Bayern har gått från att vara någorlunda passiva i sin defensiv till att pressa högre och aggressivare för att återerövra bollen så snabbt som möjligt. Detta har Heynckes lyckats genomföra snabbt och på ett bra sätt, något som har bidragit till Bayerns dominans i årets Bundesliga.

Var det så Dortmund spelade? Absolut, en av Dortmunds absoluta styrkor under de senaste åren har varit lagets förmåga att sätta hög press på sina motståndare och inte ge några utrymmen för motståndarna att etablera något anfallsspel.

Det har fungerat fantastiskt bra för Klopps lag. Först en Bundesligatitel säsongen 2010-2011 som följdes av förra årets imponerade insats i Bundesliga som gav lagets andra titel på två år samt den imponerande uppvisningen i finalen av DFB-Pokal då Dortmund vann med hela 5-2 mot Bayern.

Medan Bayern under alla år var etablerade i toppen, vann titeln åtminstone en gång vartannat år, så etablerade sig Dortmund så sakteliga i toppen av Bundesliga igen med sitt vägvinnande spel. Att Bayern skulle se sig om efter nya influenser inför årets säsong var ingen överraskning, men att laget kopierat Dortmund är inget annat “quatsch” (nonsens) som man så fint uttrycker det på tyska.

Först och främst ska det klargöras väldigt tydligt att Dortmund inte på något sätt var först med sitt sätt att spela fotboll, inte ens i Tyskland. Redan på 80-talet spelade Hamburger SV en liknande fotboll under Ernst Happel som tog sitt lag till såväl Bundesligatitel som Europatitel.

Efter det har flertalet klubbar försökt att spela på ett liknande sätt med blandade resultat. Det lag som troligtvis lyckats bäst med att spela på detta sätt var AC Milan under 80-talets slut då Arrigo Sacchi satt vid rodret och tog laget till höga höjder.

Det är dock inte förvånande att uttalandet kommer från Klopp. Förlusten i DFB-Pokal var ännu en titelmöjlighet som försvann, dessutom en titel som laget kunde försvara. Nu har Dortmund den största chansen i Champions League och som vi alla vet är det också Europas svåraste titel att vinna.

Chansen finns fortfarande för Dortmund, men risken är att laget går titellösa denna säsong. Det vore självklart vara en besvikelse för ett lag som hoppats på att kunna ta nästa steg i utvecklingen och säkerligen säkra åtminstone en titel i år.

Bayerns muskler är alltid ett samtalsämne i Tyskland men ingen kan kritisera laget för att inte “förtjäna” dessa. Klubben har under flera årtionde jobbat för att bygga upp sin storhet. Den fantastiska ekonomi som klubben har tillkom inte genom att en rysk oligark eller liknande satte sig vid rodret och bestämde sig för att pumpa in pengar. Utan pengarna är resultatet av ett långsiktigt arbete där Bayern hanterat sin ekonomi på ett nästintill perfekt sätt.

Därför har klubben också skaffat sig möjligheterna att spänna musklerna när det som bäst behövs. Det är självklart att värvningen av Javi Martinez för 40 miljoner euro var ett tecken på att klubben ville visa att man är störst. Att Bayern dessutom plockade in den förre Dortmundprofilen Matthias Sammer som sportchef var ett ännu tydligare tecken på det faktum att Dortmund ännu inte är på Bayerns nivå.

Det största tecknet vore om Bayern lyckades plocka in Robert Lewandowski, något som verkar långt ifrån otroligt om man får tro mediespekulationerna.

Klopps frustration leder ibland till lustiga uttalande i media som man enkelt kan negligera bort. I detta fall tycker jag dock att han var ovanligt klumpig. Samtidigt får man ha förståelse för att hans uttalande, att han uttalade sig i affekt. Det kan dock krävas mer av en person som basar över en av Europas bästa föreningar.

Vinnare efter uttalandet är Bayern, speciellt efter att Jupp Heynckes avväpnat uttalandet bättre än den mest rutinerade politikern: “FC Bayern har funnits längre vad Jürgen Klopp har varit tränare och hade redan en egen spelstil. Det är väldigt viktigt, att man vid vinst och förlust visar storhet, speciellt när man förlorar.”

Men i slutändan, när allt är sagt och gjort, kan jag inte sluta glädjas åt det faktum att Klopp skakar om balansen och sätter färg på Bundesliga – även utanför planen.

Adam Nilsson

De Jong är Mönchengladbachs framtid

15 miljoner euro betalade Borussia Mönchengladbach för den holländske anfallaren Luuk de Jong inför årets säsong – klubbens dyraste transfer i historien. Jag kanske inte ska dra på den stora trumman och säga att han skulle ersätta flyktande Marco Reus, men tanken var att han skulle bli Borussias nya vassa anfallsvapen.

Transfern var långt ifrån enkel. Först ville Twente ha hela 20 miljoner euro, en summa som fick de Jong att “nästan falla av stolen”. Sedan sa anfallaren att kunde tänka sig att avstå från de 20 procent av transfern han skulle få för att få lämna klubben.

En utdragen och seg historia slutade dock lyckligt. Det hade den dock inte behövt göra, Borussia Mönchengladbach var flertalet gånger nära att dra sig ur förhandlingarna men klubben hade ställt sig in på att få 22-åringen till klubben. Lucien Favre såg honom som en viktig pusselbit i sitt bygge som skulle kvala till Champions League och därför valde sportchefen Max Eberl att fortsätta förhandlingarna.

Inledningen i Mönchengladbach lämnade mycket i övrigt att önska. Holländaren hade svårt att passa in i Favres system och såg ofta vilsen ut i anfallsspelet. I anfallet spelade han som ensam spjutspets vilket inte underlättade för honom i hans anpassning till laget, speciellt eftersom att Mönchengladbach inledde svagt.

Favre höll dock kvar de Jong i anfallet och hoppades på att genombrottet skulle komma. Efter två mål på åtta omgångar så hände det som inte fick hända – de Jong ådrog sig en knäskada. I en match mot Marseille i oktober låg han på marken och vred sig i plågor. Diagnosen: sex veckor utan fotboll.

Olägligare än så kunde inte en skada komma för en spelare som jobbade på att etablera sig i sin nya klubb. Dessutom måste man lägga till det faktum att han var klubbens dyraste värvning och att förväntningarna från fansen var höga.

Rehabperioden var ingen fantastisk period för de Jong. Borussia Mönchengladbachs inledning, som varit skakig och inte alls imponerade för ett lag som slutade fyra förra säsongen, började så sakteliga att hitta rätt i spelet och ta poäng. Något som inte talade till holländarens fördel om han ville ta sig tillbaka till startelvan.

I januari var han så dock tillbaka i truppen i vårpremiären av Bundesliga. Han inledde matchen från start mot bottenlaget Hoffenheim och stod för en habil insats, varken bra eller dålig men med goda intentioner. Det blev inget mål för något av lagen men för holländaren var det förlösande att återigen få vara på planen.

I de tre efterföljande matcherna mot Düsseldorf, Nürnberg och Leverkusen visade dock de Jong att han kunde bidra till målskaran. Mot Düsseldorf och Nürnberg blev det en assist i vardera match och mot Leverkusen lyckades han återigen näta – hans första mål i Mönchengladbach-tröjan på fyra månader.

I kvällens viktiga bortamöte mot Eintracht Frankfurt så var det återigen holländarens tur att slå till. I den 22:a minuten stod nickade de Jong in Thorben Marxs skarvnick i mål. Ett mål som var viktigt, inte endast för Mönchengladbachs jakt på Europaplatser men också för de Jongs självförtroende. Målet blev också matchens enda, Mönchengladbach åkte hem med tre poäng efter 1-0.

Holländarens fjärde mål mot en toppmotståndare ger honom tron på sig själv att näta i viktiga sammanhang. I och med att klubben i veckan bestämde sig att inte förlänga med anfallaren Mike Hanke (ett konstigt beslut enligt mig) visade klubben också på att de Jong är den man tror på, framtidsnamnet. Målet blev därför ett svar på att han kan vara den mannen som Borussia Mönchengladbach hela tiden hoppats på. Och den som han själv trott sig vara.

Adam Nilsson