“Vem är nummer 8 i Dortmund?”, frågade en engelsk polare mig förra veckan när vi såg på Dortmund-Real Madrid. “Ilkay Gündogan”, svarade jag kort, alldeles för intresserad av spelet för att dra historien om honom. “Jävlar vad bra han är, han skulle kunna gå in i vilket lag som helst”, svarade engelsmannen. Och ja, visst skulle Gündogan det. Men vem är egentligen denna 22-åring?
Ilkay Gündogan är en av de många tyskarna med turkiskt ursprung. Född och uppvuxen i Gelsenkirchen likt bröderna Altintop och en viss Mesut Özil, med en viss skillnad. Medan de tre andra levde i segregerade invandrarområden kring Gelsenkirchen så växte Gündogan upp i en stadsdel med övervägande del inhemska tyskar.
Det var ett val av hans föräldrar som ville se deras son integreras på bästa möjliga sätt i det tyska samhället, trots att deras egna språkkunskaper i tyska var undermåliga. Ilkays framtid betydde mer än deras oro för att framstå som främmande.
Valet av bostad gjorde att Ilkay snabbt blev tvungen att snappa upp språket. Från det att han började att spela fotbollen på gården var det tyska som gällde, även om hans identitet innehöll turkiska drag.
Som åttaåring fick Gündogan chansen i Schalkes ungdomslag. Anledningen var att tränaren i hans klubb Gelsenkirchen-Hessler 06 gick över till Schalke och ville ha med sig Ilkay.
Efter en bra inledning i sitt nya ungdomslag blev Gündogan förbjuden att spela fotboll i ett halvår på grund av problem med hälsenan, något som ledde till att han fick lämna ungdomslaget då gallringen var stenhård hos klubben.
Det beslutet från Schalkes sida tog hårt på den unge Gündogan. Han trivdes bra i laget, bra hos föreningen och hans vänner såg upp till honom eftersom att han var en del av den stora föreningen Schalke. Efter beslutet var allt bortblåst, och han återvände med brustet självförtroende till Gelsenkirchen-Hessler 06.
Kontakten bröts dock inte med Schalke. Några år senare var Schalke återigen intresserade av att se Gündogan spela i klubbens blåa tröja. Men denna gång tackade Gündogan nej, oroad över att återigen bli ratad när det skulle komma till kritan.
Det tog ett par men som 17-åring fick Gündogan chansen i en annan klubb från Ruhrområdet – Bochum. I sin första träningsmatch med a-laget, mot Hoffenheim, nätade han direkt för att sedan stå för en fantastisk insats.
En ung, lovande och glad debutant sa dock efter matchen: “Inte kan jag bli proffs nu, först vill jag utan tvivel gå ut ur skolan!”
Det stora steget blev flytten till FC Nürnberg som då befann sig i 2. Bundesliga. Efter två och ett halvt år i Nürnberg, där han blommat ut till lagets bästa spelare och mittfältsmotor, blev han så uppsnappad av Borussia Dortmund som behövde en ersättare till flyktande Nuri Sahin.
Gündogan tog steget från ett nedflyttningskandidat till de tyska mästarna. Ett steg som till en början var alldeles för stort för den unge mittfältaren. Men med tiden kom intrycken att falla in och Gündogan började så sakteliga att gå den vägen som Jürgen Klopp eftersträvande, inte Sahins utan “hans egna”.
I samma veva dök ett annat dilemma upp: vilket landslags skulle han representera? Valet för Gündogan var sedan tidigare klart – det var Tyskland som gällde. Ty, han hade inte ens turkiskt pass.
Familjen utövade inga påtryckningar mot Gündogan utan han fick själv bestämma. Trots förfrågningar från det turkiska fotbollsförbundet var det inga tvivel om att hans framtid fanns i det tyska fotbollslandslaget.
Under sina ungdomsår hade han representerat de tyska ungdomslandslagen och även om han själv insåg att chansen för att representera a-landslaget i Tyskland var mindre än i det turkiska, kände han sig trygg i sitt val.
Men inte var det ett val emot Turkiet, det var ett val för Tyskland. Inte heller var det ett val emot hans turkiska bakgrund, det var ett val för hans tyska. Blandningen mellan den turkiska, emotionella sidan och den tyska, pragmatiska sidan fann han själv vara den bästa.
Under de två åren hos Dortmund har Ilkay Gündogan så gått från att vara en oslipad talang till att vara en absolut stjärna. Jürgen Klopp tog den unge mittfältaren och gav honom förtroendet, något som han återgäldat sedan dess.
Idag så står han så på en av Europas kändaste scener, iakttagen av miljontals människor. Jagad och eftertraktad av några av världens bästa fotbollsföreningar, spelande för en av de absolut bästa.
Från de där första stapplande stegen på gården i Gelsenkirchen till Santiago Bernabeu. En resa som den petade 8-åringen aldrig kunnat drömma om.
“Min mamma är min största kritiker”, sa han själv för några månader sedan. Gündogan visar att inom fotboll är allt möjligt, så länge man står med två fötter på jorden.