Mario Götze och Robert Lewandowski kommer båda att ha gått samma väg när Lewandowski ansluter till FC Bayern München i sommar. Det är dock inte första gången i historien som den sydtyska klubben väljer att försvaga en motståndare för att förstärka sina egna kort. Här följer en kort genomgång av hur Bayern har gjort det tidigare i historien.
Under 70-talet var Borussia Mönchengladbach Bayerns största konkurrent. Endast ett år efter att Uli Hoeneß klivit in som manager i Bayern värvade han in belgaren Kalle Del’Haye från Gladbach för en rekordsumma på 1,3 miljoner d-mark. Under fem års tid gjorde anfallaren 74 insatser, blev oftast bänkad och talade efteråt om en psykologisk terror i München. För en annan spelare från Mönchengladbach gick det bättre: Lothar Matthäus. När Gladbach var på väg tillbaka till toppen valde Bayern att värva deras mittfältsmotor som senare blev en legendar inom den tyska fotbollen.
När rivalerna från delstaten Bayern, FC Nürnberg, började visa framsteg i Bundesliga så var Bayern inte sena med att vilja värva deras största stjärnor. 1986 plockade Bayern in Hans Dorfner, 1988 följde Stefan Reuter och Roland Grahammar, 1989 kom Manfred Schwabl. Efter det var Nürnbergs ambitioner att nå toppen förstörda och de fick se sig kämpa om platserna på den nedre delen av tabellen.
I slutet av 80-talet klev FC Köln med Christoph Daum som tränare fram som Bayerns största hot och utmanade om titeln. 1989 slutade laget tvåa efter att ha pressat Bayern under säsongen. Bayerns svar blev att värva Kölns försvarschef Jürgen Kohler och efter att Köln återigen slutat tvåa 1990 så lyckades de aldrig nå dessa höjder igen.
På 90-talet plockade Bayern sönder ett högtflygande Karlsruher SC som började visa sina muskler. Först värvades Michael Sternkopf (1990), 1991 kom Oliver Kreuzer, 1992 Mehmet Scholl, 1995 Oliver Kahn och 1997 kom Thorsten Fink och Michael Tarnat. Bara ett år senare fick Karlsruher lämna Bundesliga.
När FC Kaiserslautern blev mästare 1991 plockade Bayern in deras målskytt Bruno Labbadia. 1993 gick talangen Marcel Witeczek samma väg och 1995 kom Ciriaco Sforza (vilken spelare det var!). Året efter lämnade Kaiserslautern Bundesliga men kom tillbaka med året efter och blev då också Bundesligasegrare (1998), därefter följde två femteplatser. Återigen värvade Bayern in Sforza som hade återvänt till Kaiserslautern.
När Werder Bremen klev fram som en utmanare till Bayern började det att bli oroligt i Münchenlägret. Hur skulle man då lösa detta? Precis som vanligt, genom att plocka in deras viktigaste pjäser. Andreas Herzog och tränaren Otto Rehhagel lämnade Bremen för München 1995. När säsongen 1996 drog igång var Rehhagel sparkad och Herzog tillbaka i Bremen. Istället tog Bayern in Mario Basler från Bremen 1996 och 2001 kom Claudio Pizzaro från norra Tyskland till södra. 2005 plockar Bayern in Bremens försvarare Valerien Ismael och 2007 kommer Miroslav Klose.
Från Stuttgart har Bayern värvat två stora målskyttar. När VfB började att irritera Bayern med sina magiska triangel (Balakov, Bobic och Elber) valde Bayern att slå till och värvade anfallaren Giovanne Elber. 2009 hade Bayern på nytt ögonen på en anfallare i Stuttgart och då blev Mario Gomez värvad för 35 miljoner euro.
Årets utmanare i Bayer Leverkusen har även de fått se sig sönderköpta av Bayern. 2001 värvades Robert Kovac av Münchenklubbe, 2002 kom Ze Roberto och Michael Ballack, 2004 följde försvaren Lucio.
Sist men inte minst har vi Schalke som även de har fått smaka på Bayerns dominans. Olaf Thon (1988), Thomas Linke (1998) och Manuel Neuer (2011) har alla lämnat Gelsenkirchen för spel i München.
En sak som man behöver nämna är dock att även om Bayern har försvagat sina konkurrenter så har de ofta betalat rekordsummor för att köpa loss spelare från andra tyska klubbar, som därmed har stärkt sin finansiella situation. Så det finns, trots att historien talar ett tydligt språk, två sidor av myntet.
På återseende!
Twitter: @atnilsson
Källor: Der Westen, Die Welt