Löws taktiska evolution i stora mästerskap

Jag har hela tiden hävdat att jag inte tro att Löw kommer att göra några större förändringar. Det har magkänslan sagt. Men så var jag tvungen att gå igenom Löws tre tidigare mästerskap som förbundskapten (bortsett från 2006 då han var assisterande) och hur han agerade då.

I EM 2008 såg startelvan i premiären mot Polen (vinst, 2-0) ut som följer:

Lehmann

Lahm-Mertesacker-Metzelder-Jansen

Fritz-Frings-Ballack-Podolski

Gomez-Klose

I den efterföljande gruppspelsmatchen mot Kroatien (förlust, 1-2) såg startelvan likadan ut. I den tredje och avgörande matchen gjorde Löw en förändring. Då tog Löw in som högerback och satte ut Lahm som vänsterback medan Jansen fick sitta på bänken. Inför EM-kvartsfinalen mot Portugal (vinst, 3-2) gjorde Löw ett antal ändringar då bland annat Torsten Frings skadat sig.

Startelvan i EM-kvartsfinalen mot Portugal:

Lehmann

Friedrich-Mertesacker-Metzelder-Lahm

Hitzlsperger-Rolfes

Schweinsteiger-Ballack-Podolski

Klose

Löw valde att byta ut Gomez mot en central mittfältare (Rolfes), ersätta skadade Frings med Hitzlsperger och byta ut Fritz mot Schweinsteiger. Tre förändringar och en korrigerad uppställning (från 4-4-2 till 4-2-3-1).

Samma elva fick sedan chansen i EM-semifinalen mot Turkiet (vinst, 3-2). I finalen mot Spanien (förlust, 0-1) gjorde Löw endast en förändring och det var att ta tillbaka den friske Frings istället för Rolfes i startelvan.

Startelvan i EM-finalen mot Spanien:

Lehmann

Friedrich-Mertesacker-Metzelder-Lahm

Hitzlsperger-Frings

Schweinsteiger-Ballack-Podolski

Klose

Löw valde alltså under EM 2008 att ändra formation under slutspelet. Spelarmässigt var det endast tre större skillnader och det var att Friedrich flyttade in i försvaret, att Schweinsteiger ersatte Fritz och att Hitzlsperger fick plats på det centrala mittfältet när Gomez fick sitta på bänken på grund av formationsförändringen.

I VM-premiären 2010 mot Australien (vinst, 4-0) såg startelvan ut som följer:

Neuer

Lahm-Mertesacker-Friedrich-Badstuber

Khedira-Schweinsteiger

Müller-Özil-Podolski

Klose

Exakt samma elva inledde sedan den andra gruppspelsmatchen mot Serbien (förlust, 0-1). Inför den tredje och sista gruppspelsmatchen mot Ghana (vinst, 1-0) så hade Löw gjorde två förändringar. Cacau hade ersatt avstängde Klose i anfallet medan Boateng ersatt den ifrågasatte Badstuber som vänsterback.

I VM-åttondelsfinalen mot England (vinst, 4-1) såg elvan ut så här:

Neuer

Lahm-Mertesacker-Friedrich-Boateng

Khedira-Schweinsteiger

Müller-Özil-Podolski

Klose

Klose var återigen tillbaka i startelvan efter sin avstängning. Annars fanns det inga förändringar mot Ghana-matchen. Exakt samma elva inledde sedan i kvartsfinalen mot Argentina (seger, 4-0). I semifinalen mot Spanien (förlust, 0-1) ersattes avstängde Thomas Müller av Trochowski. Annars fanns det inga förändringar. I bronsmatchen mot Uruguay (vinst, 3-2) valde Löw att rotera rejält och lufta nya spelare.

Startelvan mot i VM-bronsmatchen mot Uruguay:

Butt

Boateng-Mertesacker-Friedrich-Aogo

Khedira-Schweinsteiger

Müller-Özil-Jansen

Cacau

Under mästerskapet i Sydafrika 2010 gjorde Löw endast en större förändring och det var att han bytte Badstuber mot Boateng som vänsterback. I övrigt var det endast förändringar som han blev tvungen till på grund av avstängningar eller för att han ville ha nytt blod i den avslutande bronsmatchen.

I EM-premiären 2012 mot Portugal (vinst, 1-0) såg elvan ut så här:

Neuer

Boateng-Hummels-Badstuber-Lahm

Schweinsteiger-Khedira

Müller-Özil-Podolski

Gomez

Samma elva spelade sedan från start i den andra gruppspelsmatchen mot Holland (vinst, 2-1) men i den tredje gruppspelsmatchen mot Danmark (vinst, 2-1) blev Löw tvungen till ett byte då Boateng var avstängd. In kom Lars Bender som högerback. Inför EM-kvartsfinalen mot Grekland (vinst, 4-2) var Tyskland storfavoriter och Löw valde att ta in några nya namn i startelvan.

Startelvan mot EM-kvartsfinalen mot Grekland:

Neuer

Boateng-Hummels-Badstuber-Lahm

Schweinsteiger-Khedira

Reus-Özil-Schürrle

Klose

De båda yttrarna byttes samtidigt som Klose fick spela från start. Inför EM-semifinalen mot Italien (förlust, 1-2) var premiärelvan nästan helt tillbaka. Det enda skiftet Löw gjorde var att spela med Toni Kroos från start istället för Thomas Müller då Löw förväntade sig att Kroos skulle kunna hålla kvar i bollen bättre i offensiven än Müller.

Startelvan mot Italien i EM-semifinalen:

Neuer

Boateng-Hummels-Badstuber-Lahm

Schweinsteiger-Khedira

Kroos-Özil-Podolski

Klose

Sett till EM 2012 gjordes med andra ord inga större förändringar. Löw valde att byta ut några namn när man var storfavoriter mot Grekland och valde att byta ut Müller mot Kroos i semifinalen av taktiska själ. Startelvan var annars rätt given under det senaste mästerskapet.

Med denna bakgrund har Löw mer och mer gått åt att hålla sig till en given startelva och förändrat så lite som möjligt. Inför mästerskapet var Löw tydlig med att han kommer att använda alla byten då spelarna lätt blir tröttkörda i tuffa brasilianska klimatet. Jag tror att det är så han kommer att fortsätta.

Inför åttondelsfinalen mot Algeriet tror jag att Löw kommer att gå tillbaka till den elva han hade i premiären. Det finns tre förändringar jag just nu kan tänka mig att Löw skulle kunna göra och det är att Schweinsteiger ersätter Khedira då Schweinsteiger tycks vara något formstarkare än Khedira. Jag tror också att han skulle kunna tänka sig att börja med Klose men att han känner att ett anfall bestående av Götze-Müller-Özil är rätt väg att gå för att luckra upp ett Algeriet som kommer att backa hem. Avsaknaden av Götzes dynamik var tydligt i matchen mot USA. Dessutom tror jag att Höwedes skulle kunna försvinna då han inte övertygat som vänsterback, men där är alternativet Erik Durm i Löws ögon en aning för oerfaren och saknar den fysik som kommer att krävas mot ett Algeriet som kommer att spela fysiskt. Inga större förändringar förutspår jag. Utan “back-to-basics” och Löw håller hårt vid kontinuitet.

Så jag tror att elvan mot Algeriet kommer att se ut som följer:

Neuer

Boateng-Mertesacker-Hummels-Höwedes

Schweinsteiger-Lahm-Kroos

Özil-Müller-Götze

Men jag ska poängtera att det är gissningar och att Löw kanske chockerar mig helt genom att ta in ett gäng nya spelare inför åttondelen mot Algeriet.

Twitter: @atnilsson

Diskussionerna inför matchen har dock främst handlat om huruvida något av lagen på allvar kommer att gå för segern då båda skulle ta sig vidare ett oavgjort resultat. Dessa spekulationer fått ytterligare tändvätska då USA tränas av den tysken och den före detta tyske förbundskaptenen från 2006 – Jürgen Klinsmann.

Hans dåvarande assistent, Jogi Löw, är den som idag leder Tyskland och det är två vänner som står  på vardera sida om planen imorgon. Men räkna inte med någon större vänskap på fotbollsplanen. Både Löw och Klinsmann har tydligt deklarerat, ungefär som det skulle behövas på denna nivå, att imorgon finns ingen vänskap under dessa två timmar utan att allt handlar om att vinna.

Det är inte första gången som Löw och Klinsmann ställs mot varandra. Redan för ett år sedan möttes landslagen då Tyskland var på träningsläger i USA. Den gången slutade det med seger för Klinsmann då hans USA vann med 4-3, bland annat efter en rejäl tabbe av målvakten ter Stegen.

Klinsmann hoppas på att kunna upprepa historien imorgon. Löw i sin tur hoppas på ett annat slutresultat.

Vid sidan av planen har Michael Ballack hårt gått ut och kritiserat lagkapenten Philipp Lahm. Lahm, som tog över bindeln efter just Ballack inför VM 2010, försöker att rädda sitt eget skinn menar Ballack på.

”Jag kan föreställa mig att Philipp inte skulle vara nöjd med en flytt tillbaka till försvaret. Han är 30 år gammal och vet naturligtvis om att det blir svårare under de kommande åren att överleva på den löpintensiva högerbackspositionen. Med en flytt till innermittfältet skulle han med sin spelintelligens kunna fortsätta på högsta i tre, fyra år framöver.”

Att Löw valt Pep Guardiolas väg att spela med Lahm som innermittfältare har förvånat en hel del människor som har tyckt att hans egenskaper som högerback inte har gått att ersätta. Medan utbudet på det tyska mittfältet har varit bra starkare. Något som Ballack också menar på.

”Med det här beslutet [att ha Lahm på mittfältet] försvagar vi endast oss själva. Kring Lahm kan jag inte förstå Jogi Löw.”

På andra sidan nätet finns dock en annan klassisk mittfältare som har tagit ställning för Lahm, kanske inte som mittfältare men åtminstone som lagkapten, i Stefan Effenberg.

”Han är optimal. Lahm polariserar inte särskilt mycket i sina intervjuer, men allt han säger förstår man. Det är dagens generation. Men framför allt står hans insatser som sedan år tillbaka är konstant bra”.

Att frågan kring Philipp Lahms roll i landslaget har varit den heta potatisen sedan mötet med Ghana råder det med andra ord inget tvivel om. Många vill se honom tillbaka som högerback, vissa vill behålla honom på det centrala mittfältet. Intrycket är att Löw kommer att låta honom spela kvar som central mittfältare, åtminstone mot USA. För Löw har aldrig varit den som gett upp på sina idéer och en dålig insats är för lite för att han skulle ändra sin tankar, tror jag.

Löw själv har främst pratat om att det viktiga är att vara mer aggressiva och bestämda, något som saknades i matchen mot Ghana. Att gå för ett oavgjort resultat finns inte på kartan, för då går det mesta åt fanders, menade Löw på. Förändringar är något Löw inte utesluter.

”Jag har alltid sagt att vi har olika spelare och olika lösningar”, något som lämnar dörren öppen för att Löw faktiskt kan komma att göra en eller annan förändring. Troligen handlar det om att någon av inhopparna från senast, främst Klose och Schweinsteiger, kan ta plats från start. Men Löw gav också en aforism i att ”det inte är uppställningen som avgör, utan inställningen”.

I vilket fall har vi en mycket intressant match att se fram emot. Startelvan är svår att spekulera kring men jag skulle tro att vi får se åtminstone en förändring från Ghanamatchen. Det är två förbundskaptener som känner varandra väl så det är ingen högoddsare att det kan bli en ganska tillknäppt match, åtminstone till en början. Dessutom är det svårt att bortse ifrån att båda endast behöver oavgjort för att ta sig vidare, men för Tysklands del så vill man inte genomföra en insats som gör att man blir jämförda med den absurda matchen från 1982 i Gijon (1-0, Österrike).

Twitter: @atnilsson

Mästarna Bayern München ställs mot Wolfsburg som slutade femma förra säsongen. Ett riktigt höjdarmöte i säsongens första match med andra ord!

Vidare så har vi tvåan Borussia Dortmund som ställs mot fyran Bayer Leverkusen på Signal Iduna Park. Ett annat riktigt toppmöte.

Ett annat intressant möte är mellan de klassiska lagen Mönchengladbach och Stuttgart som spelar mot varandra på Borussia-Park.

För SC Paderborn så spelas den första Bundesligamatchen någonsin i klubbens historia mot Mainz 05. Inte den kanske allra hetaste motståndaren men alltid något!

För den andra nykomlingen, Köln, så blir det ett riktigt klassikermöte mot Hamburg. Två lag som båda har enormt mycket historia bakom sig i Bundesliga!

Vi har mycket gott att se fram emot med andra ord!

Vilket möte ser ni mest fram mot?

Premiäromgången sammanfattad:

Bayern München – VfL Wolfsburg

Borussia Dortmund – Bayer 04 Leverkusen

Borussia Mönchengladbach – VfB Stuttgart

1899 Hoffenheim – FC Augsburg

Hannover 96 – FC Schalke 04

Hertha BSC – Werder Bremen

Eintracht Frankfurt – SC Freiburg

1. FC Köln – Hamburger SV

SC Paderborn 07 – 1. FSV Mainz 05

I den första halvleken hade tyskarna klara problem med tempot. Tyskland hade inte förmågan att höja bolltempot och snabbt ställa om utan Ghana kunde lugnt och metodiskt hitta rätt i sina försvarspositioner vilket gjorde att Tyskland gång på gång stannade upp i sin offensiv.

I den andra halvleken blev spelet böljande och det fanns egentligen ingen tydlig taktisk struktur. Sami Khedira sa efter matchen att tyskarna inte ”spelade som vi ville taktiskt”. Ghana stressade tyskarna till enkla misstag, samtidigt som tyskarna fick igång sitt omställningsspel. Resultatet blev en halvlek där lagen attackerade på motståndarnas attack – härligt för oss som kollade, inte lika härligt för de som spelade.

Inför vad som blir den avgörande matchen mot USA (speciellt vid portugisisk vinst idag), så vill jag se följande tre förändringar från Löw.

1. Philipp Lahm som högerback

Löw har försökt att implementera Lahm i den roll som han under säsongen i Bayern så förtjänstfullt har gjort. I det tyska landslaget har han inte varit i närheten av lika bra som i Bayern München och det beror på att Löw inte använder sig av den ”gegenpressing” som till exempel Bayern och Dortmund gör. Detta leder till att Lahm mer hamnar i linje med Khedira och Kroos istället för det där snäppet bakom som han vanligtvis ligger i. När det tyska lagets försvarslinje ligger lägre blir det mer ihoptryckt och Lahms ytor krymper. Som högerback är det Lahm världens bästa. Även om Boateng gjorde en stark insats mot Portugal (igår var Boateng blek) så råder det inga tvivel om att landslaget skulle dra mer nytta av Lahm på högerkanten än på mittfältet där konkurrensen är större.

2. Dra nytta av erfarenheten

Igår startade Tyskland matchen med Podolski, Klose och Schweinsteiger på avbytarbänken. Alla dessa tre spelare har flera mästerskap och tillsammans över 200 landskamper på meritlistan. Det går inte att komma ifrån att VM i mångt och mycket handlar om erfarenhet och historia. Trots dess 100-åriga historia har endast åtta olika nationer vunnit VM-titeln. Dessutom ser vi ofta att nya nationer har ytterst svårt att prestera på den nivå som de gjort i kvalet. Tyskland har erfarenhet som de fortfarande kan dra nytta av. När Klose och Schweinsteiger klev in på planen igår var det en injektion som ett skadeskjutet Tyskland verkligen behövde. Schweinsteiger borde ha en mer central i landslaget som vid tidigare mästerskap då han är en motor för hela laget. Klose har haft ett par skadedrabbade år bakom sig men är van målskytt (20 VM-matcher, 15 mål) som jobbar hårt in i det sista. Podolski har blivit slugare på äldre dar och är en spelare som kan hjälpa till på fler håll än i offensiven, något som hans kollegor på vänsterkanten inte är lika bra på. Löw borde se över om det är inte dags för att ta åtminstone ett av dessa namn till nästa match. I mina ögon är Schweinsteiger den givne att plocka, då sett till att Lahm flyttas ned i försvaret.

3. Våga med Durm!

Löw har tidigare gjort sig ett namn då han har valt att peta spelare som vanligtvis varit givna i landslaget. Den som många främst tänker på är den dåvarande lagkaptenen Michael Ballack som inför VM 2010 skadade sig och aldrig kom tillbaka, trots påtryckningar från supportrar och media. Inför årets VM har Löw inte spelarmässigt varit särskilt vild, men klart är att det finns nya spelare som han skulle kunna använda sig av. Den som jag främst efterfrågar är Erik Durm, till vardags vänsterback i Dortmund och den ende vänsterbacken i truppen, som ännu inte har fått visa upp sig. I Durm har Löw en flexibel vänsterback som har gjort det bra i stora matcher. I honom så har förbundskaptenen ett mycket intressant alternativ om han vill förändra Tysklands spel, speciellt offensivt. Med Durm skulle spelet bli mer likt Bayern och Dortmunds, något som gagnar ett landslag som har varit vana vid att spela på ett sådant sätt. Tyskarna pratade dock om det tuffa klimatet och att den fotboll som Tyskland vanligtvis spelar inte kommer att fungera i längden i Brasilien. Jag tycker dock att Löw har tappat konceptet en aning och inte lyckats implementera sina nya tankar. Så för mig måste Löw våga chansa, våga ge sig upp på djupa mörkblåa vatten för att se vad han kan hitta där.

Twitter: @atnilsson

”Es müllert”, började man en gång i tiden att säga i Tyskland då Gerd Müller gjorde mål. ”Det Müller”, som det hade översatts till Svenska, innehöll alltså ordet ”det” och namnet på mannen som många idag kommer ihåg som ”Der Bomber”. Anledningen var att Müller hade en förmåga att göra med mål på så många otroliga sätt, ur omöjliga vinklar och med alla kroppsdelar. Därför blev det till slut ett verb av detta sätt att göra mål. Precis likt Zlatan som ligger bakom verbet ”zlatanera”.

Igår var det en annan Müller, nämligen Thomas, som inledde VM med att göra ett hattrick. Jakten på att försvara guldskon från VM 2010 kunde inte ha börjat bättre för Müller som fick chansen från start på topp. Man skulle kunna tro att det var istället för Miroslav Klose. Klose, enligt många den ende anfallaren Tyskland tog med till VM, tror jag dock inte kommer att få mycket speltid i årets VM. Snarare är han med för att Jogi Löw inte hade kunnat utstå kritiken att peta Klose som valde att satsa vidare efter VM 2010 just med målet att slå Ronaldos målrekord (15 fullträffar) som han endast var ett mål bakom.

För det andra är Klose långt ifrån den ende anfallaren i truppen. Klose är visserligen den som har huserat mest på topp under den senaste säsongen, när han inte var skadad, men även just Thomas Müller har fått spela som central spjutspets i Bayern München och har under stora delar av sin karriär varit just central anfallare. André Schürrle och Lukas Podolski har båda spelat i den rollen också så det är något missvisande och rent utsagt felaktigt att säga att Klose är den ende anfallaren i truppen.

Men Müller var inte bara tremålsskytt, han var också med i matchens kanske mest omtalade situation då Pepe blev utvisad. I en duell där Pepe var klart före Müller fick tysken den portugisiske försvarens arm upp i ansiktet. Müller föll mot marken med händerna mot huvudet – något som i dagens fotboll är praxis snarare än undantag – medan Pepe fortsatte att spela vidare. Domaren lät spelet fortlöpa.

Det är vad som händer sen som är intressant. För efter att Pepe spelat iväg bollen går han tillbaka till den kvidande Müller, böjer sig ner och sätter sin panna mot Müllers och trycker till med pannan, lite för att markera att ”ge fan i det där”. Vad som sedan sker är att Müller far upp som ett skott och börjar att skrika och gestikulera mot Pepe medan portugisen antagligen hävdar på sin rätt. Domaren som sett hela händelsen ger rött kort till Pepe, helt korrekt medan Müller går helt fri ur händelsen.

På Twitter blev det ett väldans liv kring denna händelse. Jag själv, som är partisk i ärendet, tycker att domaren gjorde rätt. Pepe ska självklart ha rött, jag tycker inte att Müller ska ha gult som vissa påstått. Ola Wenström gick så långt på Twitter och skrev att Müller borde bli granskad och avstängd i efterhand, vilket är helt absurt i mina ögon. Jag ser att Müller, precis som många andra, förstärker situationen. Men samtidigt, han får klart och tydligen en arm i ansiktet och filmar inte, utan han förstärker. I mina ögon kan det möjligen bli gult kort, men jag tror inte att det är ett gult kort. Jag vet inte vad regelboken säger, men jag är idel öra för att höra allas perspektiv på händelsen samt vad följden borde bli (för meningarna är klart splittrade).

Efter den händelsen så kontrollerade Tyskland tillställningen. Domaren stod dock för en jättetabbe när han missade en solklar straff för Portugal när Höwedes hade ner Eder (tror jag) i straffområdet. Domaren nekade till Ronaldos stora och rättfärdigade förtvivlan. Vid ett straffmål där hade matchen kanske inte vänts, men det hade åtminstone satt mer press på Tyskland.

Till skillnad från tidigare mästerskap så visade Tyskland upp en nytt sätt att agera vid ledning. De höll nämligen kvar vid bollen och vände tillbaka till försvaret när de kände att anfallet inte kunde fortsätta. Istället för att chansa på en omöjlig djupledsboll så spelade mittfältarna tillbaka bollen till mittbackarna som sedan satte igång ett nytt anfall. Så har jag inte upplevt att Tyskland har gjort det tidigare.

Tyskland stod för en stabil insats. Anfallsmässigt bevisade tyskarna att de klarar sig utan Klose på topp och att även avsaknaden av Marco Reus inte var särskilt stor. ARD-experten Mehmet Scholl sa att Müller inte var en ”falsk nia”, utan en ”galen nummer 13”. Defensiven ställdes aldrig riktigt på prov, mycket på grund av utvisningen, så den är svår att bedöma men Mats Hummels såg ut som den Hummels som imponerade så stort i EM 2012. Skadan som gjorde att han fick utgå är inte allvarlig och han kommer att kunna fortsätta att spela i turneringen. En skada på Hummels kan bli förödande i slutändan.

Det taktiska draget att hela tiden dubblera mot Ronaldo och inte ge honom en sekund vid bollen var väl utfört av framför allt Jerome Boateng som gjorde det bra som högerback. Jag hyser dock fortfarande en oro för Höwedes på vänsterkanten, där finns fortfarande en svaghet som motståndarna kan utnyttja.

Mittfältet med Kroos, Lahm och Khedira gjorde en helt okej insats. Bäst av dessa tre var Kroos som hela tiden hittade luckor i Portugals defensiv och som stod för många avgörande passningar i uppbyggnadsfasen. Lahm var inte alls lika övertygande på det defensiva mittfältet som i klubblaget och såg ovanligt blek ut. Khedira stod för habil insats sett till att han nyligen kom tillbaka från en långtidsskada och förhoppningen är att han kan spela till sig toppformen under turneringens gång.

4-0 var en aning i överkant i mina ögon. Men Tyskland stod för en bra insats och nu kan laget gå in avslappnade till mötet mot Ghana på lördag. De offensiva frågetecknen fick vi svar men det finns fortfarande frågetecknen kring mittfältet och försvaret som behöver redas ut innan Tyskland på allvar ser ut som en favorit till VM-guldet. Men inledningen lovar gott, inget snack om saken.

Att Tyskland ofta, om inte alltid, innehar favoritskapet i stora mästerskap är ingen nyhet. Tyskland är mästare på kvalspel. Det är vanligt att tyskarna springer igenom VM- och EM-kvalen utan förluster, med extremt många mål gjorda och ett antal hållna nollor. Påföljden blir givetvis att förväntningarna stiger högt, ibland alldeles för högt och helt utom proportioner.

Situationen är inte riktigt densamma i år. Även om Tyskland fortfarande räknas som favoriter, så är det inte alls som den toppfavorit som vid tidigare mästerskap. Den största anledningen är att många förväntar sig att de sydamerikanska lagen kommer att kunna utnyttja klimatet på sin egna kontinent. Det är svårt att opponera sig mot detta.

Om vi ser tillbaka på VM-historien så är det endast fyra gånger som vinnaren har förlorat en matcher under slutspelet. 1978 förlorade Argentina mot Italien (0-1) i gruppspelet, för att sedan vinna mot Holland på övertid i finalen. 2010 förlorade Spanien premiärmatchen mot Schweiz (0-1), men vann sedan finalen mot Holland, även den gången på övertid. 1954 förlorade Västtyskland mot Ungern i gruppspelet (3-8), för att besegra samma Ungern i finalen. 1974 förlorade Västtyskland mot Östtyskland (0-1) i gruppspelet, för att sedan vinna i finalen mot Holland.

Tyskland har alltså i två av sina tre VM-turneringar där man har bärgat guldet förlorat i gruppspelet.

Nu är historia just historia, men det visar på att Tyskland inte ska vara som bäst när det gäller. Senast i EM 2012, då Tyskland var storfavoriter och hamnade i ”dödens grupp”, gick tyskarna igenom gruppspelet med tre raka segrar. Tyskland gick från klarhet till klarhet men sedan tog det tvärstopp mot Italien i semifinalen.

Inför årets VM har det inte gått lika smärtfritt i förberedelserna som inför EM 2012. Den givne Marco Reus försvann på grund av skada, Mesut Özils dalande form har sett honom rejält ifrågasatt, mittfältsankarna Bastian Schweinsteiger och Sami Khedira har båda en skadefylld säsong bakom sig och en given backlinje har det inte funnits i Löws trupp.

Därför ska man inte bli orolig om det är så att Tyskland inte spelar ut Portugal, inte visar upp mästartakter. För Tyskland är fortfarande i en fas där Löw letar efter balansen i startelvan. Den elva som startar idag behöver absolut inte vara den som Löw kommer att förlita sig på längre fram i turneringen.

Det finns fortfarande finjusteringar att göra.

Det är Löw medveten om. Det är laget medvetna om. Är det tyska folket medvetet om det? Tveksamt. Tyskarna förväntar sig i vanlig ordning att Tyskland förhållandevis smärtfritt tar sig vidare till slutspelet. Pressen kommer att öka om det inte blir seger idag. Kritiska frågor kommer att ställas kring Löws coachande.

Det behöver inte vara en nackdel.

Är det något tyskarna är bra på så är det att lyfta sig när det pressen är som störst. Tyskland behöver pressen. För är det något som spelarna inte behöver så är det en enkel resa fram till slutspelet. För även om många av tyskarna är rutinerade så har det många gånger visat sig att de fått övertro på sin egen förmåga. Det visade sig inte minst i EM 2012 där ingen tysk hade trott att de skulle kunna bli utspelade av Italien i semifinalen, utan att det endast var en språngbräda till den givna finalen.

Alla matcher i viktiga i ett VM. Premiären kanske viktigare än någon annan. Men skulle Tyskland endast få ett oavgjort, eller till och med förlora, så skulle jag inte ringa någon varningsklocka. Snarare skulle jag se det som ytterligare tändvätska som kan hålla elden brinnande hela vägen till finalen, möjligen hela vägen till guldet. Historien har bevisat att tyskarna klarat av en förlust i gruppspelet, denna gång skulle kunna följa i samma fotspår.

Neuer

Boateng-Mertesacker-Hummels-Höwedes

Khedira-Lahm-Kroos

Özil-Müller-Podolski

Att Neuer står i mål överraskar ingen. Sedan det blev klart att han var tillbaka från axelskadan han ådrog sig i DFB-Pokalfinalen var det inga tvivel om att han skulle ta plats mellan stolparna.

I backlinjen finner vi dock flera överraskningar om jag har tolkat Löw rätt. Den kanske största överraskningen är att Benedikt Höwedes tar plats som vänsterback. I klubblaget Schalke spelar han oftast mittback men har också spelat en hel del som högerback, till vänster har han dock sällan hållit till. I landslaget har han gjort två-tre landskamper på denna position, senast mot Armenien inför VM, utan att övertyga. Många hade nog trott, inklusive jag, att Dortmunds Erik Durm skulle ta platsen som vänsterback men Löw ser ut att gå på rutin. Trist tycker jag då Durm har en riktigt bra säsong bakom sig och dessutom har varit som bäst när det har gällt som mest. Dessutom förlorar Tyskland lite offensiv kraft då Höwedes inte är känd för sina offensiva utflykter. Dessutom är jag tveksam om Höwedes har snabbheten som krävs för att kunna möta Portugals snabba omställningar.

Att Mertesacker och Hummels håller till centralt är inte särskilt förvånande. Mertesacker är en av Jogi Löws favoriter och har dessutom gjort det bra i Arsenal under året. Hummels har haft vissa skadebekymmer men är en av världens bästa försvarare när han är i form. Alternativet, som hade varit Boateng, ser ut att hålla till som högerback och då finns det i mina ögon ingen bättre lösning än Merte och Hummels i mitten.

För som sagt, alternativ Boateng ser ut att starta som högerback. Intressant är att detta är position som Boateng själv inte trivs att spela på och är något som han gång på gång har påpekat. Boateng är ingen dålig högerback, men han är långt ifrån den bästa och även här ser jag att Portugal kommer att ha goda möjligheter att utnyttja Boatengs ovana att spela till höger.

På mittfältet återfinns Khedira och Kroos som väntat. Istället för att ha med Schweinsteiger så är det Lahm som får kliva upp centralt, något som han har gjort med stor framgång i Bayern München. Det är inte förvånande att Löw anpassar sig efter hur Lahm har spelat i sitt klubblag, snarare väntat och det är något han har gjort tidigare också. Trots att Khedira har missat stora delar av säsongen så får han med största sannolikhet starta, mycket på grund av att även Schweinsteiger har varit skadad en del under våren. Det är troligt att Löw under turneringens gång kommer att försöka alternera mellan Khedira och Schweinsteiger på mittfältet, medan Lahm och Kroos kommer att vara givna – åtminstone under gruppspelet (jag tror att Lahm kan komma att spela högerback efter gruppspelet).

Som spjutspets återfinns inte Miro Klose utan istället ser det ut som om Thomas Müller, som vann guldskon i VM 2010, kommer att hålla till centralt. En roll som Müller själv trivs i och som han fostrades i innan han klev ut till höger. Müller flankeras av Podolski och Özil. Många hade trott att Schürrle skulle kunna peta Özil men Löw är ingen som är känd för att chansa alldeles för mycket och Özil är en spelare vars egenskaper han värdesätter högt. Det är högst troligt att dessa tre spelare inte kommer att vara fastlåsta i sina positioner utan att de kommer att växla under matchens gång. Alla tre är vana vid att göra detta och jag tror också det är anledningen till varför Schürrle inte är med, då Löw ännu inte riktigt vet hur ”allround” han är. Men skulle Özil eller Podolski underprestera så kommer Schürrle att få sin chans, var så säkra.

14. SC Freiburg

Betyg, lag: ++ (godkänd)

Betyg, tränare: ++ (godkänd)

Betyg, sportchef/ledning: ++ (godkänd)

Freiburg var ett lag i spillror inför säsongen. Flera nyckelspelare hade lämnat och ingen stomme fanns kvar. Det inför en säsong som skulle innehålla Europa League, vilket inte gjorde uppgiften lättare. Det är svårt att klaga på vad Freiburg gjorde. Hösten var inte särskilt bra, våren var långt ifrån fantastisk men laget gjorde vad som krävdes. De lyckades hålla sig kvar och det med tillräcklig marginal. Mer kan varken jag eller någon annan begära med tanke på förutsättningarna.

”Vi skulle behöva tre månader till”, sa Christian Streich inför säsongen och menade på att han skulle behöva mer tid till försäsong för att spela ihop sitt nya lag. Streich hade ingen enkel uppgift men lyckades, trots bekymmer, till slut få ordning på sitt bygge och laget växte med hjälp av hans fasta hand. Streichs uppträdande är inte alltid särskilt sympatiskt, men pragmatiskt och det är gott nog.

Freiburg har kanske den ledning som gör minst väsen av sig i Bundesliga. Sportchefen Jochen Saier uttalar sig sällan, klubbledningen meddelar endast att man stöttar sin tränare men mycket mer än så blir det inte. Deras handlingar är dock väldigt tydliga. Klubben litar på sitt arbete. Det handlar om att värva in billigt och sälja dyrare, gärna med hjälp av några egna talanger. Det blåser sällan kring Freiburg och det beror på den stabilitet som finns i klubben. Godkänt beteende hela säsongen med andra ord.

13. Eintracht Frankfurt

Mitt tips: 12:e plats

Betyg, lag: + (underkänd)

Betyg, tränare: ++ (godkänd)

Betyg, sportchef/ledning: ++ (godkänd)

Som nykomling var Frankfurt en fröjdig överraskning som bjöd på offensiv, blixtrande snabb fotboll. Precis som myten säger så är den andra säsongen alltid tuffare och så var det även i Frankfurts fall. Det fanns skadebekymmer på nyckelspelare, men det var ytterst sällan så att toppspelare som Sebastian Jung, Sebastian Rode, Alexander Meier och Kevin Trapp kom upp på den nivå som vi hade sett tidigare. Det fanns inte samma tändning och energi i matcherna. Jag hade förväntat mig mer och därför blir det underkänt betyg för Eintracht.

Armin Veh visade tidigt signaler på att det lutade åt att bli hans sista säsong i klubben. Nu vet vi också att så var fallet men Veh gjorde ett okej jobb trots att det måste ha varit svårt att motivera sig stundtals. Veh försökte och försökte, men det var svårt då hans spelare inte lyckades att prestera som tidigare. Trots att resultaten och spelet inte alltid var bra, så gjorde Veh allt han kunde för att klubben skulle göra så bra resultat som möjligt.

Sportchefen Bruno Hübner och direktören Heribert Bruchhagen är två kända ansikten i den tyska fotbollen. Speciellt Bruchhagen är en känd kritiker, speciellt mot de större klubbarna och deras ekonomiska övertag. Under säsongen skötte sig denna duo, trots att de inte tycks tycka om varandra särskilt mycket, helt okej. De stod vid Armin Vehs sida, även när många ville ha ett besked om tränarens framtid. Frankfurt är en välskött förening och har en tydlig vision, något som är positivt inför framtiden.

16. Hamburger SV

Betyg, lag: + (underkänd)

Betyg, tränare: + (underkänd)

Betyg, sportchef/ledning: + (underkänd)

Mycket går att säga kring årets Hamburg, klart är att laget inte hade någon bra säsong. Det bristande självförtroendet var påtagligt tydligt hos många spelare som gång på gång lyckades med misstag som jag inte trodde var möjliga. Tippade på den övre halvan av mig och många andra, med spelare som René Adler, Marcell Jansen och kronjuvelen Hakan Calhanoglu så var det mycket som tydde på att laget skulle kunna nå en sådan placering. Nyckelspelarna underpresterade, försvaret var ihåligt och inte ens en bländande Calhanoglu kunde vända på trenden. Ett underkänt betyg för laget är rättvist, enligt mig.

Hamburg var ett av dessa lag som hade tre tränare under säsongen. Thorsten Fink inledde säsongen men fick se sig sparkad innan den knappt dragit igång. Ersättaren, holländaren Bert van Marwijk, inledde starkt och såg ut att få laget på rätt köl innan verkligheten kom ikapp och återigen drog ned Hamburg i bottenstriden. Till sist dök Mirko Slomka upp, tränaren som inte skulle vända på trenden men som åtminstone fick laget att undvika nedflyttning. Ingen av tränarna, förutom Thorsten Fink som fick försäsongen, hade tid på sig att på allvar implementera sin spelidé. Faktum kvarstår att det inte heller såg ut som om någon av tränarna hade en tillräckligt bra spelidé. Slomka avslutade Bundesliga med fem raka förluster men lyckades ändå säkra kvalspel på rekordlåga 27 poäng. Kvalet överlevdes sedan med ett mål på bortaplan. Även om tränarna inte har haft en lätt situation går det inte annat än att ge underkänt även på denna del.

Sist men inte minst har vi den del i Hamburg som har skakat mest under säsongen, nämligen den del som består av sportchefen och ledningen. Den nye sportchefen Oliver Kreuzer som handplockades från Karlsruhe lyckades inte med några fantastiskt vassa värvningar, bortsett från Calhanoglu. I övrigt stod han allt som oftast i skottgluggen då han ansågs sakna erfarenhet från denna nivå, vilket självklart stämmer då han aldrig tidigare varit sportchef i Bundesliga. Övertagningsförsök, bristande kommunikation, rävspel och ett försök att få en allsmäktig Felix Magath in i klubben bidrog till att klubben gång på gång framstod som extremt tafatta. Det svängde om Hamburg, helt på fel sätt.

15. VfB Stuttgart

Mitt tips: 7:e plats

Betyg, lag: ++ (godkänd)

Betyg, tränare: + (underkänd)

Betyg, sportchef/ledning: + (underkänd)

Precis som vid mitt tips av Hamburg så blev Stuttgart ett annat lag jag hade rejält fel om. Jag hade trott och förväntat mig mer av en trupp som hade ett par mycket intressanta nyförvärv. Fallet blev inte så men jag tänker inte att lägga hela ansvaret på spelarna. De gjorde vad de kunde utifrån den situation som fanns och när klubben valde att satsa på yngre talanger i högre utsträckning än vad jag hade trott inför säsongen så var jag också att tvungen att ändra mina förutsättningar efter dessa. Vedad Ibisevic och Timo Werner bör lyftas fram för sitt gedigna arbete under säsongen. Laget var inte strålande, men ett godkänt förtjänar de ändå.

På tränarsidan var det lika stor rulljans som i Hamburg. Under säsongen fick fansen se tre olika tränare leda laget (Bruno Labbadia, Thomas Schneider och Huub Stevens). Labbadia fick rekordtidigt efter endast tre omgångar vid rodret (som i och för sig hade lämnat klubben sjunkande efter tre förluster). Ungdomstränaren Schneider kom in och föryngrade laget direkt. Det såg bra ut till en början men efter ett tag dribblade Schneider mer med formationer än någon annan tränare i Bundesliga. Kontinuiteten var som bortblåst, likaså poängen och Schneider fick lämna klubben även han. In kom Huub Stevens, den rutinerade holländaren, och räddade kvar Stuttgart i Bundesliga. Han körde på raka rör och det räckte hela vägen. Hade Stevens ensam fått betyg så hade han fått godkänt, men sett till hela säsongen så var tränarinsatsen i Stuttgart bedrövlig. Underkänt betyg som följd.

Under säsongen klev en ny ordförande in i klubben. På ledningssidan var det annars lugnt och utåt sett var det främst sportchefen Fredi Bobic som skötte kommunikationen. Bobics agerande var till en början lugnt. Han framstod som en trygg ledare som trodde på sina tränare men ju längre säsongen led, desto mer tydligt blev det att även han var skadad av vad som skedde på fotbollsplanen. Klubben hade nämligen satsat rejält inför säsongen och plockat in ett par rutinerade spelare (till exempel Rausch och Abdellaoue från Hannover) utan något vidare resultat. Bobics agerande och uttalanden blev mer och mer bekymrade, han tappade kontrollen över situationen och får självklart stå sitt kast för det dåliga resultatet och det faktum att tre olika tränare ledde laget under säsongen. Det kan inte bli annat än underkänt.

Målvakt: Oliver Kahn
I en värld av tyska målvakter med fäbless för psykotiska utfall så är Oliver Kahn den målvakt jag väljer att ställa i målet. Mycket på grund av den fantastiska VM-turnering Kahn gjorde år 2002 som gjorde att ett tidigt utdömt Tyskland tog sig hela vägen till ett VM-silver. Utan Kahn, som också blev utnämnd till turnerings bästa spelare, så hade det inte varit möjligt.
Libero: Franz Beckenbauer
En VM-elva utan “Der Kaiser” hade inte varit möjligt. Beckenbauer är med största sannolikhet den spelare som har personfierat rollen som libero i ett tyskt landslag. Med ett graciöst spelsätt, ett intelligent huvud och en tillbakadragen personlighet så var Beckenbauer den spelare som lyfte det tyska landslaget till ytterligare en nivå på egen hand.

Vänsterback: Paul Breitner
I sina tidigare dagar var Breitner en framstående anfallare, han avslutade som innermittfältare, men många kommer ihåg Breitner som en framgångsrik ytterback som var med och bärgade VM-guldet 1974. Med sitt svallande, lockiga hår och ett stort farfarsskägg så har Breitner gjort sig till en ikon för den tyska fotbollen. Breitner var dock framför allt en förbannat bra fotbollspelare.
Högerback: Philipp Lahm
Världens mest intelligenta fotbollspelare, enligt Pep Guardiola, förtjänar en plats i denna VM-elva. Lahm har alltid varit en trotjänare, en man att lita på som väldigt sällan gör bort sig utan gör den ena starka insatsen efter den andra. I landslaget höll han till en början till på vänsterkanten men hans fulla potential visade sig när han tog över som högerback.
Innermittfältare: Günter Netzer
Motpolen till Franz Beckenbauer, åtmistone personlighetsmässigt, var Günter Netzer under 70-talet. Han var charmig, syntes gärna i sällskap med vackra kvinnor och snygga bilar. Bakom denna fasad fanns också en fantastisk fotbollsspelare som sällan, speciellt i landslaget, fick den beröm han förtjänare för sin talang. Netzer var mannen som i dagens fotboll hade fungerat som den kreativt, tillbakadragne spelföraren. Mannen som kunde slå en pass på över femtio meter för att vända spelet. Given i mitt lag är han, just för att han i ett ögonblick kunde sätta igång ett anfall som ingen från början kunde se.
Innermittfältare: Matthias Sammer
Den i Östtyskland födde Sammer var en av alla dessa spelare talanger som få hade särskilt bra koll medan muren fanns. När muren sedan föll klev Sammer var en av de starkast lysande stjärnorna som dök upp från Östtyskland och han satte prägel på hela Tyskland. Kreativ, stark och med en vilja av stål så var Sammer en fantastisk fotbollsspelare som på 90-talet kom att även visa sig som starkast som libero. I mitt lag får han en plats på mittfältet, där han ofta höll till under sin karriär.
Högerytter: Helmut Rahn
Rahn var en spelaren som satte 3-2 mot Ungern i VM 1954 och med det förseglade en seger som ingen på förhand någonsin hade trott på. “Der Boss” som Rahn också kallades var en teknisk högerytter som vars största styrka låg i hans mentala styrka. Rahn kunde se det positiva, även när det som såg värst ut och kunde i pressade stunder ta väldigt lätt på allvaret. Med sin vassa vänsterfot och en bländande teknik var Rahn ett ständigt hot mot motståndarnas defensiv och självklart ska mannen som skapade “undret i Bern” vara med i laget.
Offensiv mittfältare: Fritz Walter
En av de bästa fotbollsspelare som någonsin har burit det tyska landslagets tröja är given i laget. Fritz Walter, vars namn präglar hans Kaiserslauterns arenanamn, var en fotbollsspelare med utomordentliga kvalitéer. Han var före sin tid med en enorm begåvning inom fotbollen. En begåvning som gjorde honom till den störst lysande stjärnan inom tysk fotboll fram tills det att Franz Beckenbauer kom fram. Men Fritz Walter är fortfarande en av Tysklands viktigaste och bästa fotbollsspelare genom tiderna. En kreatör som hade det lilla extra som är pricken över i:et i min offensiv.
Vänsterytter: Fritz Szepan
På denna position blev det bra mycket svårare för mig att välja en spelare. Jag hade mina tankar på att välja Marco Reus men eftersom att han aldrig spelat en enda VM-match så kändes det fel. Därför föll mitt val Szepan, en man som var den store stjärnan under mellankrigstiden och som har omnämnts som den tidens Franz Beckenbauer. För den som känner till Szepan så var han snarare en anfallare än ett ytter, men med hans kreativitet och känsliga vänsterfot så förtjänar han en plats i denna elva. Szepan var dessutom en del av den klassiska “Breslau-Elf” som slog Danmark med 8-0 år 1937.
Anfallare: Uwe Seeler
Hamburglegendaren Uwe Seeler ska självklart vara med i denna elva. Seeler var en fantastisk anfallare som hade en förmåga att göra mål när det som mest behövdes. Känd för sina bicicletas så var Seeler en kraftfull anfallare som trots sin blygsamma längd, 168 centimenter, var en duktig huvudspelare.
Anfallare: Gerd Müller
“Der Bomber”, en annan kraftfull anfallare, bildar tillsammans med Seeler mitt anfallspar. Mannen med ett snitt på 1,10 mål per match är Tyskland nästbäste målskytt genom tiderna (efter en viss Miroslav Klose). En inte alltför märkvärdig fotbollsspelare sett till hans figur, men i straffområdet var Müller en man att lita på som alltid hade hittade nätet.
Tränare: Sepp Herberger
Mannen som levde fotboll. Som under många stor i bakgrunden och väntade på sin chans som förbundskapten och när han väl fick den avbröts jobbet av ett världskrig. Men han slutade inte för det, han lyckades ordna permissioner åt sina spelare så att de kunde komma i trygghet, åtminstone för stunden. Det var han som förde Tyskland till VM-guldet 1954, ett guld som fick ett land i skamvrån att äntligen att ha något att glädjas åt igen. Utan Herberger hade inte tysk fotboll varit den där idag, ett tecken om något på hans storhet.