16. Hamburger SV
Betyg, lag: + (underkänd)
Betyg, tränare: + (underkänd)
Betyg, sportchef/ledning: + (underkänd)
Mycket går att säga kring årets Hamburg, klart är att laget inte hade någon bra säsong. Det bristande självförtroendet var påtagligt tydligt hos många spelare som gång på gång lyckades med misstag som jag inte trodde var möjliga. Tippade på den övre halvan av mig och många andra, med spelare som René Adler, Marcell Jansen och kronjuvelen Hakan Calhanoglu så var det mycket som tydde på att laget skulle kunna nå en sådan placering. Nyckelspelarna underpresterade, försvaret var ihåligt och inte ens en bländande Calhanoglu kunde vända på trenden. Ett underkänt betyg för laget är rättvist, enligt mig.
Hamburg var ett av dessa lag som hade tre tränare under säsongen. Thorsten Fink inledde säsongen men fick se sig sparkad innan den knappt dragit igång. Ersättaren, holländaren Bert van Marwijk, inledde starkt och såg ut att få laget på rätt köl innan verkligheten kom ikapp och återigen drog ned Hamburg i bottenstriden. Till sist dök Mirko Slomka upp, tränaren som inte skulle vända på trenden men som åtminstone fick laget att undvika nedflyttning. Ingen av tränarna, förutom Thorsten Fink som fick försäsongen, hade tid på sig att på allvar implementera sin spelidé. Faktum kvarstår att det inte heller såg ut som om någon av tränarna hade en tillräckligt bra spelidé. Slomka avslutade Bundesliga med fem raka förluster men lyckades ändå säkra kvalspel på rekordlåga 27 poäng. Kvalet överlevdes sedan med ett mål på bortaplan. Även om tränarna inte har haft en lätt situation går det inte annat än att ge underkänt även på denna del.
Sist men inte minst har vi den del i Hamburg som har skakat mest under säsongen, nämligen den del som består av sportchefen och ledningen. Den nye sportchefen Oliver Kreuzer som handplockades från Karlsruhe lyckades inte med några fantastiskt vassa värvningar, bortsett från Calhanoglu. I övrigt stod han allt som oftast i skottgluggen då han ansågs sakna erfarenhet från denna nivå, vilket självklart stämmer då han aldrig tidigare varit sportchef i Bundesliga. Övertagningsförsök, bristande kommunikation, rävspel och ett försök att få en allsmäktig Felix Magath in i klubben bidrog till att klubben gång på gång framstod som extremt tafatta. Det svängde om Hamburg, helt på fel sätt.
15. VfB Stuttgart
Mitt tips: 7:e plats
Betyg, lag: ++ (godkänd)
Betyg, tränare: + (underkänd)
Betyg, sportchef/ledning: + (underkänd)
Precis som vid mitt tips av Hamburg så blev Stuttgart ett annat lag jag hade rejält fel om. Jag hade trott och förväntat mig mer av en trupp som hade ett par mycket intressanta nyförvärv. Fallet blev inte så men jag tänker inte att lägga hela ansvaret på spelarna. De gjorde vad de kunde utifrån den situation som fanns och när klubben valde att satsa på yngre talanger i högre utsträckning än vad jag hade trott inför säsongen så var jag också att tvungen att ändra mina förutsättningar efter dessa. Vedad Ibisevic och Timo Werner bör lyftas fram för sitt gedigna arbete under säsongen. Laget var inte strålande, men ett godkänt förtjänar de ändå.
På tränarsidan var det lika stor rulljans som i Hamburg. Under säsongen fick fansen se tre olika tränare leda laget (Bruno Labbadia, Thomas Schneider och Huub Stevens). Labbadia fick rekordtidigt efter endast tre omgångar vid rodret (som i och för sig hade lämnat klubben sjunkande efter tre förluster). Ungdomstränaren Schneider kom in och föryngrade laget direkt. Det såg bra ut till en början men efter ett tag dribblade Schneider mer med formationer än någon annan tränare i Bundesliga. Kontinuiteten var som bortblåst, likaså poängen och Schneider fick lämna klubben även han. In kom Huub Stevens, den rutinerade holländaren, och räddade kvar Stuttgart i Bundesliga. Han körde på raka rör och det räckte hela vägen. Hade Stevens ensam fått betyg så hade han fått godkänt, men sett till hela säsongen så var tränarinsatsen i Stuttgart bedrövlig. Underkänt betyg som följd.
Under säsongen klev en ny ordförande in i klubben. På ledningssidan var det annars lugnt och utåt sett var det främst sportchefen Fredi Bobic som skötte kommunikationen. Bobics agerande var till en början lugnt. Han framstod som en trygg ledare som trodde på sina tränare men ju längre säsongen led, desto mer tydligt blev det att även han var skadad av vad som skedde på fotbollsplanen. Klubben hade nämligen satsat rejält inför säsongen och plockat in ett par rutinerade spelare (till exempel Rausch och Abdellaoue från Hannover) utan något vidare resultat. Bobics agerande och uttalanden blev mer och mer bekymrade, han tappade kontrollen över situationen och får självklart stå sitt kast för det dåliga resultatet och det faktum att tre olika tränare ledde laget under säsongen. Det kan inte bli annat än underkänt.