Var är viljan till förändring, herr Löw?

Istället har vi fått se en Löw som knappt ändrat något i den trupp han tagit ut till matcherna mot Argentina och Skottland. Truppen består antingen av spelare som tidigare har varit nära landslaget, men framför allt med många av dem som medverkade i VM. Jag hade önskat mig förändringar, nya ansikten och nya namn. Roman Weidenfeller ställer jag mig extremt frågande till varför han dyker upp i truppen.

Den nu 34-årige Weidenfeller var fram till förra året inte intressant i landslagstruppen. Hans insatser var en stor del av Dortmunds framgångar och gav honom möjligheten – det med all rätt. Jag såg honom som ett bra alternativ att ha på avbytarbänken i ett VM, då Weidenfeller hade erfarenheten från större matcher som skulle behövas om Neuer skulle gå sönder. Nu ser jag däremot inte samma nytta med Weidenfeller.

Bakom Weidenfeller finns ett flertal målvakter som vill visa upp sig i landslaget och som har klart fler mästerskap kvar att kunna medverka i. Jag tänker på Bernd Leno, Oliver Baumann och Kevin Trapp – alla tre målvakter som har presterat bra i Bundesliga och som förtjänar en möjlighet. Och då har jag inte ens nämnt Marc-André ter Stegen, som rimligen bör dyka upp i framtiden om han inte fortsätter råka ut för skador vid olägliga tillfällen.

Målvaktstränaren Andreas Köpke är den som i sak styr över vilka målvakter som finns i truppen. Löw står visserligen som ansvarig, men det är Köpke som väljer, det råder det inga tvivel om. Köpke har tidigare förespråkat yngre målvakter, men har på senare tid framstått som mer och mer konservativ. Som en man som har nöjt sig med Weidenfeller och den i Hannover underpresterande Zieler. Det gör mig orolig. För den dag Neuer är borta så är Weidenfeller det också. Zieler håller jag inte för den tredje bäste målvakten i Tyskland. Det är tveksamt om Zieler ens är topp-5 i nuvarande form.

Så jag frågar mig: ”hur går tankarna?” Ärligt talat vet jag inte, jag förstår det inte för det är inte vad jag känner igen från tidigare.

Att Mario Gomez skulle dyka upp i truppen igen var det inte särskilt förvånande. Hans fantastiska facit som målskytt i sina respektive lag är svårt att bortse ifrån. Även om Löw har lyckats förvånansvärt väl med att ignorera Stefan Kießlings facit. Men där bakom då? När Gomez inte är där, vem ska spela då? Det här försöket med den så kallade ”falska nian” har sällan (se: aldrig) slagit ut särskilt väl och jag har svårt att förstå varför Löw skulle testa det återigen med ett blekt resultat när det finns en spelare som Kevin Volland som skulle vara riktigt intressant att se i dagens landslag.

På ytterbackspositionen tycks Erik Durm ha fått stödet. Löw hintade åtminstone om det på presskonferens inför matchen mot Argentina. Vem som ska ersätta Lahm som högerback är inte lika säkert. Wolfsburgs Sebastian Jung känns som den som har bäst kort för att göra det. Men Löws nuvarande beteende lutar det mer åt att Boateng flyttas ut på högerkanten. Eller varför inte Höwedes?

Då tar jag bara upp några frågetecken som Löw har skapat med sin uttagning.

Löw fick en bra chans att starta om på nytt, men han ser ut att – precis som tidigare – ha kört fast i sin driva, utan möjlighet att kunna backa bilen och svänga in i ett annat spår. Kontinuitet är bra men Löw har för första gången på flera år fått en naturlig möjlighet till större förändringar och han tar den inte. Var försvann den Löw som tog beslutet att ta lagkaptensbindeln från Ballack och ge den till Lahm, samtidigt som han aldrig nominerade Ballack till landslaget igen? Den Löw saknar jag. Den Löw som hade pondus och kraft nog att ta ett tufft beslut där utgången var långt ifrån given.

Dagens Löw är en blek kopia av den han var. Jag är orolig för att landslaget kommer att gå i samma spår om Löw inte försöker bryta sitt onda mönster.

Twitter: @atnilsson