Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Dortmund saknar struktur

Twitter: @atnilsson

Den första förlusten för Dortmund i årets Champions League är ett faktum. På Emirates Stadium i London hade Jürgen Klopps mannar inget att sätta emot Arsenal. Nu växer sig frågetecknen ännu starkare kring Dortmunds kapacitet och framtid.

Det var inte resultatet som överraskade många, utan sättet som Dortmund förlorade på. Redan efter två minuter låg Ruhrlaget i underläge och kunde skatta sig lyckliga över att endast ha släppt in ett mål i den första halvleken. Hade det inte varit för att Roman Weidenfeller visat landslagsklass så hade Dortmund gott och väl kunnat vara i underläge med ytterligare ett eller två mål i halvtid.

Inledningen av den andra halvleken påminde mer om det Dortmund som många hade förväntat sig. Ett lag som vågade ta för sig, som dikterade spelet och pressade motståndarna högt upp i banan. Det höll inte i sig särskilt länge. Även om den andra halvleken var klart bättre än den första så var Dortmund aldrig särskilt nära att få med sig ett bra resultat från England. Arsenal var alldeles för bra för att det skulle kunna ske.

Ett försvar bestående av Piszczek, Subotic, Ginter och Schmelzer men utan den så viktige lagkaptenen Mats Hummels hade en tuff dag på jobbet. Det såg ofta väldigt tafatt och oorganiserat ut, något som Arsenal utnyttjade till fullo. Avsaknaden av självförtroende syntes tydligt i flera sekvenser. För dessa spelare är tillräckligt bra för att klara av en sådan här match men det saknades struktur och tydlighet i agerandet.

Sven Bender och Ilkay Gündogan hade en tuff match på mittfältet där dem gång på gång fick se sig översprungna av Arsenals mittfält. Bender och Gündogan fick aldrig tag i mittfältet och fick mest jaga efter sina motståndare. Det var alldeles för få gånger som Gündogan kunde sätta igång snabba omställningar vilket var Dortmunds tanke – förmodar jag, det syntes inte särskilt mycket av det.

Großkreutz, Mkhitaryan, Aubameyang och Immobile hade inte mycket att jobba med i offensiven men tog inte heller chansen när dem fick den. Att Immobile ännu inte anpassat sig till hur Dortmund vill spela syntes tydligt och Mkhitaryan har inte lyckats nå upp i de nivåer som han tidigare har visat i den gulsvarta tröjan. Och när Reus saknas är Mkhitaryans kreativitet och snabbhet oerhört viktig för Dortmunds anfallsspel, men igår lyckades den armenske mittfältaren inte fått mycket av sin förmåga.

I det stora hela var det en kväll som inte gav Klopp lugn och ro på jobbet utan som endast fyller på i den oro som finns i och kring klubben. En tydlig struktur saknas och rent taktiskt var Dortmund långt ifrån förberedda på gårdagens uppgift. För Klopp knyts snaran åt, även om klubben inte kommer att göra sig av med honom så är frågan hur länge Klopp själv klarar av att jobba i klubben innan han känner att det är dags för att gå vidare.

Adam Nilsson

Dortmund kan vinna

Twitter: @atnilsson

”Vi vill vinna gruppen”, sa en tvärsäker Jürgen Klopp på presskonferensen inför matchen mot Arsenal. I Champions League vet tränaren att hans lag har visat upp en helt annan sida – den rätta sidan – och nu handlar det om att avgöra gruppen i matchen på Emirates Stadium mot Arsenal.

Efter helgens 2-2-match mot Paderborn var det inte resultatet som var Klopps största bekymmer, utan att Marco Reus återigen åkt på en allvarlig skada. Det säger inte lite om situationen. Nykomligen Paderborn, som i många fall beskrivs som Dortmunds b-lag, hade vänt underläge 0-2 till 2-2 under den andra halvleken och efter det att Marco Reus gått av skadad. För många tränare hade besvikelsen över ett sådant tapp varit den största besvikelsen, men inte för Klopp.

Det går inte att förklara hur mycket Marco Reus har betyder för Borussia Dortmund. I 7 av de 11 matcherna som Reus har spelat i år har han stått för antingen en assist och/eller ett mål. För Dortmunds anfallsspel är hans konstanta rörelse en essentiell del. Utan Reus blir Dortmunds anfallsspel mer statiskt och anfallskombinationer minskar avsevärt. Med Reus kan man spela såväl bollinnehavsfotboll som kontringsfotboll och det finns få andra spelare i världen som har den mångsidighet som Reus har. Varken Kagawa, Mkhitaryan eller Aubameyang besitter dessa kvalitéer och därför finns det ingen given ersättare rent taktiskt för Klopp.

Men även om Reus saknas så ser jag goda möjligheter för Dortmund att vinna ikväll. För i Champions League har Dortmund visat upp ett helt annat ansikte än i Bundesliga. Mycket beroende på att Dortmund inte behöver vara bollförande och inte har samma tryck på sig som i den inhemska ligan. Förväntningarna är höga, men inte i närheten av lika höga som i Bundesliga.

Klopp påpekade att Shinji Kagawa ser ut att vara tillbaka i form, dessutom har Aubameyang i Champions League visat upp vilken oerhörd potential han besitter. Men den spelare som Klopp på allvar behöver få igång är målskytten Ciro Immobile. Italienaren är hittills en floppvärvning och har inte alls hittat rätt i Tyskland. Visst, han behöver tid för att anpassa sig men jag ser inte att han går i rätt riktning ännu.

Utöver det saknar Arsenal flertalet nyckelspelare och ser oerhört försvagade ut. Helgens match mot Manchester United gav inte känslan av ett lag som är i form och har självförtroende, utan såg oerhört naivt och passivt ut. Arsenal kommer förväntningarna att attackera från sina egna supportrar och jag tror att det kommer att passa Dortmund och Klopp alldeles utmärkt.

  • Bayerns förlust mot Manchester City igår var hedersam. Med en man mindre i 70 minuter var Bayern under stora delar det bättre laget och hade det inte varit för en viss Sergio Aguero, och ett ovanligt vasst matchcoachande av Pellegrini, så hade Bayern åkt ifrån Etihad med tre poäng. Guardiola var inte alltför nedslagen efter matchen utan hyllade sitt lags insats.
  • Roberto di Matteo fick inte ett särskilt kärt återseende med Chelsea. Förlusten hemma på Veltins-Arena med 5-0 var en absolut mardröm och italienaren fick mycket kritik av både media och fans. Även den före detta spelaren Jermaine Jones delade ut en känga på Twitter till sportchefen Horst Heldt: ”Jag säger bara ’Horst Heldt’…vem ska du skylla på nu? Det är synd att någon kan förstöra en klubb så här.”
  • Leverkusen har goda möjligheter att säkra avancemang till slutspelet om laget slår Monaco idag på hemmaplan. Jag ser Leverkusen som stora favoriter och tror att laget har hittat rätt efter segern mot Hannover i helgen. Stefan Kießling nätade återigen och kan förhoppningsvis bygga vidare på det. Borta mot Monaco slarvade tyskarna bort segern, jag tror inte att det kommer att hända idag.
  • Efter en första framgångsrik bettinghelg har jag fastnat för det hela. Igår satte jag att det skulle bli mer en 2.5 mål mellan Bate och Porto. Ja, jag är ingen van spelare men det är banne mig roligt. Idag tror jag på mycket mål i Arsenal-Dortmund (över 3.5), Leverkusen-Monaco (över 2-5 på Leverkusen) och Atletico-Olympiakos (över 3.5).
Adam Nilsson

Veh lämnar Stuttgart

Twitter: @atnilsson

Armin Veh avgår som tränare för Stuttgart meddelar klubben idag. Trots endast nio ihopskrapade poäng och sista tabellplats kommer det som en chock för många. Vehs andra sejour i klubben blev långt i från lika framgångsrik som den första.

Förlusten mot Augsburg igår, 0-1, blev den sista matchen som Armin Veh gjorde på tränarbänken i Stuttgart. Efter matchen informerade tränaren klubbledningen om sitt beslut och beskedet offentliggjordes idag. Man kan anta att ledningen bad Veh att ”sova på saken”, men även på måndagen kvarstod beslutet.

”Detta beslut var svårt att ta, då föreningen och laget ligger mig nära hjärtat. I slutändan måste jag agera, då jag är övertygad om att detta är rätt beslut. Laget är bättre än vad tabellplatsen visar, nio poäng på tolv matcher är helt enkelt för lite. För det är jag ansvarig. För oss och mig saknades den lilla turen i många jämna matcher. Jag är säker att laget snart kommer att börja plocka poäng. Jag tackar ledningen, speciellt presidenten, för förtroendet. Och jag vill ge ett speciellt tack till supportrarna – ni har stöttat oss fantastiskt”, säger Armin Veh till klubbens officiella hemsida.

Det finns ingenting som tyder på att det funnits schism mellan Veh och spelartruppen, inte heller ledningen ska ha haft något annat än fullt förtroende för den så sent som i somras återvändande mästartränaren. Det mesta pekar på att Veh helt enkelt själv känner att han inte kan ta laget dit han vill, att han inte kan föra laget till vinnande resultat och därför väljer att avgå innan det är försent för klubben att rädda sitt ansikte denna säsong.

Så sent som 2007 förde Veh Stuttgart till ligatiteln och när han i somras skrev på ett tvåårskontrakt – vanligtvis går Veh runt på ettårskontrakt – med klubben såg många honom som ett långsiktig lösning och hoppades på att han skulle kunna nå upp till samma nivåer som senast.

Men Veh har inte hittat rätt. Stuttgart har precis som förra säsongen haft svårt att vinna och ta viktiga poäng vilket har gjort att laget återigen slåss i botten av tabellen. Nyförvärven har inte lyckats lyfta laget och dessutom har Veh misslyckats med att hitta stabilitet i laget.

Ett av de första besluten som Veh låg bakom var att få sportchefen Fredi Bobic sparkad. Den före detta anfallaren var inte tillräckligt skicklig tyckte den rutinerade Veh som mot slutet arbetade dubbelt som tränare och sportchef, den sistnämnda rollen delade han med Jochen Schneider.

Vidare blev det mycket diskussioner när Veh valde att peta trotjänaren och ikonen Sven Ulreich i målet till förmån för det mer oprövade kortet Thorsten Kirschbaum. En förändring som skapade oro i laget och som rent statistiskt inte heller förstärkte lagets defensiv.

För Stuttgart finns det nu ett ordentligt jobb att göra, men också goda möjligheter till en nystart. Såväl tränar- som sportchefsrollen står fria och nu har klubben möjlighet att arbeta in en helt ny duo i klubben. En långsiktig lösning bör alltså finnas på agendan även om många ropar efter ett namn som Huub Stevens, som senast i våras räddade klubben kvar i Bundesliga.

Det är svårt att säga hur Stuttgart kommer att handla men jag ser goda möjligheter till att hitta en bra och långsiktig lösning. Hittar klubben två erfarna och karismatiska personer att sköta dessa två uppgifter har klubben tjänat mycket tid och kan få de kritiska supportarna på rätt sida.

För möjligheterna i Stuttgart är utomordentligt bra. Spelarmaterialet är tillräckligt bra för att klubben ska kunna hålla sig kvar i ligan. Klubbens ungdomsakademi är en av Tysklands absolut främsta och bör få vilken sportchef som helst att dregla över de goda förutsättningarna. Utöver det har man en stor och fräsch arena, samt att klubben ligger i en av Tysklands ekonomiskt starkaste regioner.

Just nu ser det mörkt ut, men jag ser fortfarande väldigt goda möjligheter för Stuttgart om klubben hittar rätt människor på rätt positioner. För i Stuttgart finns alla möjligheter för att på sikt bygga en riktig storklubb.

Adam Nilsson

Ett fantastiskt nordderby väntar (+speltips)

Twitter: @atnilsson

En av Tysklands absoluta största matcher är här! Nordderbyt mellan Hamburg och Bremen spelas på söndag – en match mellan två klubbar som befinner sig i identiska situationer. Båda är i behov av tre poäng men frågan är vilket lag som rycker åt sig dem i helgens sexpoängsmöte.

Nordderbyt har på senare år fått en mer undanskymd tillvaro inom den tyska fotbollen. Hamburg och Bremens sportsliga förfall har självklart varit en stor bidragande faktor till detta. Efter boomen i slutet av 00-talet har matchen inte samma spets. Ikonerna saknas, klubbarna slåss inte längre i toppen utan i botten – men likväl är det ett fortfarande en av Tysklands absolut största matcher.

Bremen och Hamburg har på senare år haft en ofattbart likt öde. Från att ha varit två fotbollshubbar och absoluta toppklubbar har klubbarnas sportsliga och ekonomiska fall dragit ner dem till botten av tabellen. Båda klubbarna har framför allt jobbat med att ekonomiskt anpassa sig till de nya förutsättningarna och har saknat stora pengar att värva spelare för (även om Hamburg gjort det ändå). Båda klubbarna har dessutom under året sett nya namn ta över på de högsta posterna.

I Hamburg styr numera Dietmar Beiersdorfer som efter sitt äventyr i St. Petersburg valde att återvända till den klubb där han tidigare var sportchef för att styra upp arbetet. I Bremen tog den före detta landslagsspelaren Marco Bode bara för några veckor sedan över rodret från den erfarne Willi Lemke som högste höns i klubben. Båda har uttryckt ett hopp och en tro om en framtid i toppen av tabellen.

På tränarsidan har båda klubbarna under säsongen gjort sig av med sina huvudtränare. Hamburg valde att göra slut med Mirko Slomka redan i september för att ersätta honom med U23-tränaren Josef Zinnbauer. För Robin Dutt tog förhållandet med Bremen slut för några veckor sedan och in kom den före detta spelaren Viktor Skripnik – även han från klubbens U23-lag.

Båda tränarna har infört ny energi i laget, talat sig varma för offensiv fotboll och framför allt försökt få till en snabb förändring. Trots Zinnbauers mycket spännande inledning får man säga att Skripnik är den som har lyckats bäst hittills. Den i Sovjetunionen födde ukrainaren har fört Bremen till tre raka segrar (två i ligan, en i cupen) och gjort det med endast ett insläppt mål. Det i ett Bremen som innan dess hade ligans flest antal insläppta mål.

På söndag kan vi vänta oss en oerhört jämn kamp mellan ligans statistik sämsta anfall (Hamburg) och ligans nästsämsta försvar (Bremen). Förra säsongen vann Bremen båda mötena (2-0 borta, 1-0 hemma) och hoppas självklart att man inkassera sin tredje raka seger mot ärkerivalen. Men utan anfallaren Franco di Santo som missar matchen på grund av skada faller Bremens i särklass bäste spelare bort och därmed finns det ett stort frågetecken för vem som ska peta in bollarna.

Hamburg har haft oförklarligt svårt att göra mål och har endast gjort fyra mål efter elva omgångar vilket är ett bedrövligt facit. Pierre-Michel Lasogga har inte hittat tillbaka förra årets form och även har jag svårt att se vem det är som ska peta in bollarna.

Det kanske inte blir helgens målrikaste match men garanterat den mest intensiva. En rent nöje för tv-tittaren blir det i vilket fall.

Matchen sänds på Eurosport 2, klockan 15.30 på söndag.

Helgens bettingstips, Tyskland (Unibet)

Hamburger SV-Werder Bremen Under 2,5 mål (2.20)

  • Hamburg har gjort ytterst få mål och Bremen saknar sin bästa målskytt i Franco di Santo. Jag har svårt att se att det ska bli många mål gjorda i nordderbyt.

FC Köln-Hertha Berlin Under 1,5 mål (3.10)

  • En liten chansning men varken Köln eller Hertha är särskilt målrika lag på sistone. Köln är ett av seriens sämre hemmalag och Hertha nöjer sig med en poäng på bortaplan. Förväntar mig ingen målfest på RheinEnergieStadion.

Bayern München-1899 Hoffenheim Över 3,5 mål (1.68)

  • Inget vidare bra odds men jag förväntar mig en målkavalkad mellan Bayern och Hoffenheim. Hemmalaget snittar drygt tre mål per hemmamatch och Hoffenheim brukar kunna peta in en boll.

RB Leipzig-St. Pauli 1 (1.60)

  • RBL har två tuffa matcher bakom sig mot två konkurrenter i ligatoppen. Nu vill klubben vinna och på hemmaplan är Leipzig starka. St. Pauli har en bedrövlig säsong bakom sig och är 2. Bundesligas sämsta bortalag. Det kan inte bli något annat än hemmaseger här.

 

Adam Nilsson

Rode, Gaudino, eller Höjbjerg – vem ersätter Lahm?

Thiago, Martinez, Alaba och Schweinsteiger är långtidsskadade sedan tidigare. Manuel Neuer, Jerome Boateng och Thomas Müller kommer hem från landslagsuppdrag med småskavanker. Klart att det blir oroligt i Bayernlägret när lagkaptenen Philipp Lahm skadade sig på träningen och blir borta i tre månader med en bruten fotled.

Skadeläget i Bayern har inte varit sett ljust ut på länge. Den ena efter den andra skadan har kommit och givit Guardiola stora bekymmer. Framför allt har tränaren inte kunnat rotera tillräckligt mycket på sina spelare, något som han har velat göra och har varit en av de stora anledningarna till varför Bayern från början har haft så många mittfältare.

Med en skadelista som nästan är lika lång som en startelva är läget minst sagt prekärt. Skadan på Lahm, som annars varit mer eller mindre fri från större skador i sin karriär, kunde inte kommit mycket olägligare och gör att Guardiola återigen kommer att behöva hitta en ny lösning på mittfältet.

Alternativen är få. För mig finns det egentligen ”bara” tre namn som Guardiola kan ha som alternativ och det är Gaudino, Höjbjerg och Rode. Med dessa tre spelare behöver Guardiola inte göra en alltför stor rockad i formationen och spelsättet kommer att påminna mer eller mindre om det som har varit tidigare.

Danske Höjbjerg har på senare tid uttalat sig öppet om att han vill lämna Bayern och ta nästa steg i karriären. Han har nått så långt han kan i Bayern och hoppas på att kunna lämna i vinter. Nu finns chansen men jag tror att han kan ha bränt sina broar hos Guardiola med detta uttalande. Vill Guardiola verkligen spela med en mittfältare som så tydligt har deklarerat att han vill lämna? Jag är tveksam.

Gianluca Gaudino var säsongens mest oväntade drag av Guardiola när den unge mittfältaren fick starta i premiären mot Wolfsburg. Sedan dess har det blivit inhopp men ytterst sparsamt med tid. 17-åringen är talangfull och med säkerhet involverad i Guardiolas framtida planer. Frågan är om han är redo att ta plats under resten av Bayern i en strid i toppen. Även här är jag tveksam.

Det mest logiska valet är att Sebastian Rode tar platsen på mittfältet. Sedan han anlände från Frankfurt i somras så har Rode fått mindre speltid men när han väl har varit på planen tycker jag att han har varit en pigg injektion. Han har erfarenhet från Bundesliga och Guardiola har själv hyllat Rodes framsteg som fotbollsspelare. Spelmässigt är han inte långt ifrån lika slipad som Lahm, men är en kämpe som skulle passa in på Bayerns mittfält.

Det är egentligen omöjligt att säga hur Guardiola tänker i frågan. Spanjoren har haft en förmåga att överraska tidigare men om han vill hålla sig till en liknande formation och ett liknande spelsätt som tidigare så är Sebastian Rode för mig det givna valet som ersättare nu när Lahm skadat sig. Men varken Höjbjerg eller Gaudino skulle göra bort sig. Erfarenhetsmässigt är ingen av de två i närheten av Rode och i en toppmöte som matchen i helgen mot Hoffenheim skulle jag välja erfarenheten främst.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Löw har frågetecken att räta ut

Förberedelserna inför EM-kvalet mot Gibraltar har inletts. Spelarna är samlade och Jogi Löw förbereder sitt lag inför kvalets enklaste match. För självklart kommer Gibraltar att bli en munsbit för tyskarna. Frågan är inte om Tyskland kommer att vinna, utan med hur mycket. Gibraltars målvakt säger själv att han skulle vara nöjd om han inte släpper in fler än sex mål – vilket säger det mesta.

Löw har fortfarande ett antal frågetecken att räta ut. Efter tre matcher ligger Tyskland endast på tredjeplats med fyra poäng. Facit är en vinst mot Skottland, oavgjort mot Irland och en förlust mot Polen. Det räcker självklart inte men är en ganska tydlig indikation på att Tyskland inte känner någon större oro över att missa mästerskapet 2016 då nästan 50% av lagen från gruppspelen tar sig vidare.

Framför allt är det målskyttet som bör oroa Löw. Tre mål på tre matcher är under all kritik och efter att Miroslav Klose tackat för sig i somras så finns det ingen given ersättare. Mario Gomez går konstant skadad och får Fredrik Ljungberg att framstå som ett fysiskt praktexempel, Stefan Kießling är ingen Löw vill bjuda in men han har inte heller presterat under hösten och efter dem två finns det egentligen inga superheta alternativ.

I truppen finns Kevin Volland och Max Kruse tillgängliga, där det främst är den sistnämnda som är en klassisk anfallare. Jag har alltid velat se Kevin Volland i landslaget och tror att hans spelstil skulle passa väldigt bra i det tyska landslaget. Hans rörlighet och förmåga att kunna spela på kanten skulle betyda ett alternativ till den falska nian, men som ändå inte skulle vara en ”falsk nia” i dess rätta bemärkelse då Volland faktiskt är en anfallare.

Max Kruse har visserligen gjort det bra i Mönchengladbach och trots en missad försäsong har han presterat omgående sen han kom tillbaka. På lång sikt är han dock ingen lösning, enligt mig. Jag tycker inte att håller måttet helt enkelt. Han har inte riktigt den spets som jag vill se i en tysk landslagsanfallare. Samtidigt är han just nu det kanske mest logiska valet, då han har presterat såpass bra och är van vid rollen som ensam anfallare i en 4-2-3-1-uppställning.

Annars behöver Löw fundera mycket på ytterbackspositionerna. Kölns Jonas Hector har blivit uttagen för första gången och han lär få chansen. Han har gjort det bra under hösten och förtjänar sin chans. Jag tror dock att Erik Durm är den rätta lösningen i slutändan. Visst, han har haft några sämre insatser men har samtidigt bevisat sin klass mot motstånd som Real Madrid och Bayern München.

Frågan är om Shkodran Mustafi får chansen som högerback nu när han är tillbaka i landslaget. Han övertygade inte på mig under VM men Löw verkade tycka att han höll måttet. Rüdiger fick testa till höger under de senaste två landskamperna och gjorde en bra och en dålig. Han är i sak mittback och det är där han hör hemma. Faktum är att Löw inte har ett riktigt bra alternativ som högerback i dagens trupp. På sikt är det Sebastian Jung som kan ta den platsen och bör få den – förutsatt han fortsätter prestera i Wolfsburg – men till Gibraltarmatchen skulle jag köra vidare på Rüdiger.

Jag har själv förespråkat en lösning utan ytterbackar, det vill säga att man går över till en 3-5-2 eller annan uppställning med tre försvarare. Även om jag själv föredrar en försvarslinje med fyra backar så kan jag se att tre försvarare skulle fungera bra i det tyska landslaget. Nåväl, Löw lär inte göra den förändringen även om han har ett gott öga till Guardiolas jobb i Bayern München.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Ett boktips

Det är fem år sedan Robert Enke begick självmord. Landslagsmålvakten hade bestämt sig för att inte leva längre och ställde sig framför ett tåg. Följderna blev omfattande och än idag står hans självmord i centrum för sjukdomar inom sport.

Det finns många bra fotbollsböcker. Men den bästa jag någonsin har läst är Ronald Rengs verk om Robert Enke. ”A life too short” heter boken och första gången jag läste den var för ganska exakt ett år sedan. Då hade jag bestämt mig för att åka till Hannover för att se derbyt mellan Enkes forna klubb Hannover 96 och rivalerna Eintracht Braunschweig.

Derbyt hade tidigt präglats av Enkes död. En supportergrupp till Eintracht Braunschweig hade bestämt sig för att släppa en högst osmaklig t-shirt med ett tryck på Robert Enke som får ett tåg kört genom munnen. T-shirten gav självklart eko och blev fördömd. Det var inte bara osmakligt, såren var trots fyra gångna år fortfarande färska.

Boken hade kommit till för att Robert Enke ville skriva en biografi om sin karriär. Målvakten förde anteckningar och dagböcker över sitt liv som Ronald Reng senare skulle få ta del av. Enke sa hela tiden att boken skulle färdigställas, att han och Ronald skulle göra det så fort målvakten lagt handskarna på hyllan.

Reng fick skriva boken själv. Med samma material men utan Robert. Depressionen, som Enke en gång hade överlevt och tagit sig ur, hade återigen fått ett fast grepp om honom. Den andra gången klarade han inte att ta sig ur fällan utan valde istället att ta sitt liv.

Jag är ingen människa som plöjer igenom böcker. Men när du färdas på tåg genom den tyska landsbygden finns det extra mycket tid över för att läsa och jag hade trots allt ingen större lust att slita mig från boken när jag väl satt igång.

Till skillnad från många andra fotbollsböcker innehöll denna bok mer än bara fotboll. Det handlade om en person, en familj och gav ett vidare perspektiv på en fotbollsstjärnas liv. Jag fick läsa om hur Robert Enkes dotter gick bort tragiskt, en sorg som han aldrig kom att kunna gå vidare i från med styrka, om hur Enke i debuten för Barcelona gjorde en tavla som han aldrig riktigt kunde släppa. Det var inte bara ett upprabblande av klubbadresser och resultatlistor, utan så mycket mer.

Så dagens blogginlägg är inte ett klassiskt blogginlägg. Utan det är ett boktips. Robert Enke – A life too short av Ronald Reng, jag lovar att ni inte kommer att ångra er.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Har tysk fotboll någonsin varit bättre?

Wolfsburg och Mönchengladbach vann båda sina Europa League-matcher igår vilket ger båda ett bra utgångsläge till att kvalificera sig för nästa del av den europeiska turneringen. Samtidigt har Bayern München och Borussia Dortmund redan blivit klara för nästa omgång av Champions League, Bayer Leverkusen har skaffat sig ett bra utgångsläge och Schalke har alla möjligheter att gå vidare även dem. Frågan är om tysk fotboll någonsin har varit bättre?

När de tyska klubbarna och fotbollsförbunden (varje delstat i Tyskland har sitt egna förbund) gemensamt gick ihop och valde att modernisera den tyska fotbollen vid milleniumskiftet fanns det många skeptiker. Tysk fotboll hade trots allt fram till den punkten gått och mått förhållandevis bra. Landslaget hade vunnit EM 1996 och slutat tvåa i VM 2002. Dortmund vann Champions League 1997 och nådde final i UEFA-Cupen 2002. Bayern München vann UEFA-Cupen 1996, var i Champions League-final 1999 och vann samma turnering 2001. Schalke vann UEFA-Cupen 1997 och Bayer Leverkusen var i Champions League-final 2002.

”Det fanns väl ingenting att oroa sig för?”, frågade många, omedvetna om att dem själva inte kunde se förbi den enkla värld en resultatlista är. De tyska klubbarna vann titlar på löpande band och landslaget skulle alltid komma tillbaka – precis som det varit innan. Vad många inte förstod var att den tyska fotbollen behövde en förändring i grunden för att kunna överleva på sikt.

Utan förändringar hade tysk fotboll säkerligen haft sina framgångar. Bayern München hade vunnit ytterligare någon titel i Europa, landslaget hade troligen kunnat kriga till sig någon titel och gjort bra resultat i de stora tävlingarna. Men långsiktigheten hade försummats och tysk fotboll hade i slutändan stått och stampat medan andra ligor hade sprungit förbi med ett modernare och framgångsrikare tänk. Det förstod några av de mest framstående personerna inom tysk fotboll som hade sett Premier League rusa förbi för att aldrig se sig om.

Många tror att förändringen i stort sett gick ut på att förbättra spelar- och tränarutbildningen, att tyskarna effektivt utnyttjade de nykomna immigranterna och implementerade deras fotboll med den tyska. Så enkelt var det självklart inte, men klart var att tyskarna ville förändra sin fotboll i grunden och gå mot det holländska hållet – om än med en tysk twist på saker och ting.

Vidare byggdes nya arenor som skulle locka gamla supportar såväl som nya – plus att turister och affärsmän skulle känna att det fanns en plats för dem. Grunden låg i att bygga fotbollen som ett event, med mycket saker runtom arenorna som skulle göra det till en helhetsupplevelse för vuxna och barn. Ingen skulle uteslutas utan alla skulle kunna vara där. Samtidigt som supportarna satt utanför arenorna och tog en öl och käkade en bratwurst, så satt affärsmännen i sina loger och käkade entrecote med knäppta skjortor och slips. Det ena uteslöt inte det andra, utan det ena möjliggjorde det andra. Utan affärsmännens pengar hade biljettpriserna inte varit låga, utan supportrarnas passion hade affärsmännen inte lockats till arenorna. Fotbollen var till för alla, på deras egna nivå.

Samtidigt började klubbarna och förbunden se över tv-avtalen. Paketeringen på det inhemska planet hade varit framgångsrikt, men paketeringen och exporten av Bundesliga hade varit en katastrof. Ligan hade inte varit i närheten av lika framgångsrika som andra stora ligor utan hade halkat efter, något bidrog till minskade intäkter i jämförelse med andra europeiska ligor. Tyskarna insåg att deras fotboll inte bara behövde höra till dem, utan även kunde vara till glädje för andra. Det blev bättre men än idag är detta problem och är något som tysk fotboll jobbar hårt på att förbättra.

Mellan 2002 och 2010 nådde endast två tyska lag hela vägen till final i de stora europeiska cuperna. 2009 mötte Werder Bremen ukrainska Shakhtar Donetsk i finalen av UEFA-Cupen. Bremen förlorade efter förlängning med 2-1. Året efter var det Bayern Münchens tur att förlora en final. Då mot Inter i Champions League (0-2). Utöver dessa två lag fanns det inte ett skymt av tysk klubbfotboll på den europeiska toppnivån under dessa åren.

Landslaget hade bättre lycka under ledning av moderna Jürgen Klinsmann och senare Joachim Löw. Hemma-VM 2006 blev en succé då Tyskland slutade trea. I EM 2008 blev det en snöplig finalförlust mot Spanien följt av ytterligare en tredjeplats i VM 2010 i Sydafrika. Det som tysk klubbfotboll hade misslyckats med, det vill säga att göra reklam för sig själv genom framgångar, lyckades landslaget med.

Under VM 2010 kunde dessutom tendenser av satsningen cirka tio år tidigare ses. Unga spelare som Manuel Neuer, Mesut Özil och Thomas Müller hade tagit plats i truppen och startelvan trots sina unga år. Föryngringen och moderniseringen av den tyska fotbollen hade kunnat få konkretare exempel och många njöt av detta – samtidigt som många stofiler saknade det klassiska Tyskland med rivjärn och hetlevrade profiler.

Sedan 2010 har tyskarna dock rönt fler och fler framgångar på den europeiska klubbfotbollsscenen. 2012 förlorade Bayern München Champions League-finalen hemma på Allianz Arena mot Chelsea. 2013 spelades den första heltyska Champions League-finalen mellan Dortmund och Bayern som Bayern vann med 2-1 på självaste Wembley i London. Totalt tio tyska landslagsspelare stod på planen – bättre reklam hade tysk fotboll inte kunnat få.

I Champions League har utvecklingen i princip gått spikrakt uppåt. Även om inget lag tog sig till final förra säsongen så kunde tysk fotboll glädja sig åt att alla fyra lag (Bayern, Dortmund, Schalke och Leverkusen) gick vidare från gruppspelet – något som aldrig tidigare skett. Det var ett tecken på att tysk fotboll hade utvecklats och tagit ytterligare kliv.

Problemet är att inget tyskt lag har gjort väsen av sig i Europa League. Men i år ser det ut att bli annorlunda på den fronten. Med Wolfsburg och Mönchengladbachs framgångar i turneringen lever drömmen om att alla tyska lag skulle gå vidare från sina respektive grupper i de europeiska cuperna i högsta mån. Avståndet till toppländerna Spanien och England minskar i takt med att tysk fotboll etablerar sig på den europeiska toppen, samtidigt ökar avståndet till Italien och Frankrike.

Den största drömmen för tysk fotboll är att återigen få ha ett tyskt lag i en inhemsk Champions League-final. Målet är att något av Champions League-lagen, främst Bayern och Dortmund, kan ta sig hela vägen den här säsongen och springa upp på gräset på Olympiastadion i Berlin den 6:e juni nästa år. Något som är långt ifrån en omöjlighet.

Efter lite drygt ett decennium av rebranding ser tysk fotboll ut att vara på väg mot nya höjder. Med klubbar som Dortmund och Bayern som har etablerat sig i toppen av Champions League, med klubbar som Wolfsburg och Mönchengladbach som på allvar utmanar i Europa League, med ett landslag som vann VM i somras, med vassare talangutveckling, med unga tyska tränare och med höga publiksiffror har tysk fotboll aldrig mått bättre. Och jag är bra tveksam till om den någonsin har varit bättre.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Bayern vidare, Schalke går mot rysarslut

Bayern München säkrade gruppsegern med hjälp av bland annat Pontus Wernbloom samtidigt som Schalke får se fram emot två riktiga rysarmatcher när gruppspelet av Champions League ska avgöras.

Bayern vidare som gruppetta

Vi börjar i dur och det är att Bayern efter sin vinst med 2-0 mot Roma är klara för slutspelet och det som gruppsegrare. Därmed kan Bayern spela helt utan nerv i returerna mot CSKA Moskva och Manchester City som är de resterande två matcherna.

Sin vana trogna hade Bayern ett enormt stort bollinnehav mot Roma och var det dominerade laget i matchen. Det tog dock lite tid innan Bayern hittade nätet. Först i den 38:e minuten slog Ribéry till med 1-0. Mario Götze satte 2-0 i andra halvlek och fastställde därmed slutresultatet.

För David Alaba slutade dock matchen med en skada och österrikaren räknas vara borta i drygt 2-3 månader. Det är ett avbräck som kommer att svida, men eftersom att Bayern redan är klara är det inte lika avgörande som det faktiskt hade kunnat vara.

Det skulle kunna betyda att Sebastian Rode eller Pierre-Emil Höjbjerg kommer att få möjligheten till mer speltid. Möjligtvis att Guardiola gör en rockad i försvaret, men samtidigt är det just där som minst antal spelare finns att rotera på.

Det blir intressant att se hur Guardiola löser det pusslet.

Schalke med rysarmatcher

Schalke hade kunnat skaffa sig en bra utgångsposition men misslyckades med det trots att laget tog ledningen med 1-0 mot Sporting i Lissabon. Portugiserna hann kvittera innan halvtid och i andra halvlek var dem klart effektivare än Schalke och Sporting gick till slut hem med segern. Matchen slutade 4-2.

Tyvärr för Schalkes del blottade sig en hel del försvarsbekymmer. Spelare står fel och hamnar efter vilket Sporting utnyttjade med dödlig precision. Trots di Matteos försök att just förstärka det defensiva spelet finns det alltså fortfarande en del att jobba på i det fallet.

Trots förlusten så har Schalke just nu andraplatsen, endast en poäng före just Sporting och två poäng före Maribor. De två kvarvarande matcherna mot Chelsea och Maribor kommer alltså att vara extremt viktiga matcher. Framför allt kan det bli en riktigt rysare i den sista matchen mot Maribor.

Det är svårt att räkna med tre poäng mot Chelsea, som visserligen tappade poäng mot Maribor, trots att det är på hemmaplan som Schalke får nog förlita sig på att Chelsea gör sitt jobb och vinner mot Sporting samtidigt som Schalke slår Maribor – vilket bevisligen inte är en enkel uppgift.

Roberto di Matteo har fortfarande en hel del att jobba på med andra ord.

Europa League med Wolfsburg och Mönchengladbach

Ikväll är det så Europa League där Wolfsburg tar emot Krasnodar på Volkswagenarena samtidigt som Mönchengladbach ställs mot Apollon Limassol på Cypern. Det finns goda chanser för tyska segrar och vi håller tummarna för att det blir så. För första gången på länge känns de tyska lagen i Europa League riktigt heta, vilket är bra för tysk fotboll och koefficienten!

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Ska det bli ytterligare tyska CL-vinster idag?

Efter gårdagens två segrar är hoppet stort att de tyska lagen återigen ska gå obesegrade igenom sina Champions League-matcher. För Bayern blir det match mot italienska Roma som Guardiolas lag krossade nere i Rom; för Schalke handlar det om att återigen ta viktiga poäng mot portugiska Sporting.

Bayern kan säkra avancemanget

Tre raka segrar och 9:1 i målskillnad har givit Bayern en komfortabel gruppledning i Champions League. Medan Bayern har ångat på har Roma (4p), Manchester City (2p) och CSKA Moskva (1p) tappat viktiga poäng mot varandra – vilket har bidragit till att Bayern sitter i en fantastiskt bra position.

Vinsten mot Roma senast var kronverket på Guardiolas bygge. Förra säsongen var det Manchester City som Bayern slog på bortaplan (3-1) och visade på sin styrka. Båda dessa segrar kom i oktober och Bayern skulle aldrig riktigt nå högre än just segern mot Manchester City förra säsongen. Frågan är om Bayern kan nå högre trots den fantastiska 7-1-segern mot Roma.

Det är långt i från givet att Bayern vinner idag även om tyskarna är klara favoriter. Roma kommer att spela ett klart defensivare spel och göra det svårt för Bayern att hitta rätt i sitt anfallsspel. En nyckel blir att plocka bort Arjen Robben som är i sitt livs form.

Men Bayern bör, trots en bra insats av Roma, vinna hemma på Allianz Arena. Det finns egentligen väldigt lite som talar emot att Guardiolas lag skulle tappa poäng ikväll, åtminstone i mitt tycke. Bayern är för tillfället ett formstarkare och bättre lag än Roma och bör således ta tre poäng.

Schalke kan i princip säkra avancemanget

För Roberto di Matteo har starten i Schalke varit positiv. Tre vinster på fyra matcher har den förre Chelsea-tränaren mäktat med. Trots de positiva resultaten har det funnits kritik mot di Matteos taktik som har ansetts vara för defensiv, något som flera av Schalkes framstående personer har slagit tillbaka emot.

När Schalke ställdes mot Sporting på Veltins-Arena i Gelsenkirchen för två veckor sen fick Schalke med sig tre poäng efter en felaktig straff i slutminuterna. Schalke kontrollerade tillställningen under perioder, men tappade en 3-1-ledning till 3-3 och visade att det fortfarande finns mycket med balansen och energin att jobba på.

En poäng ikväll skulle betyda mycket, tre poäng skulle vara avgörande. För även om NK Maribor (2p) kan överraska så är Sporting (1p) det lag som kan utmana om andraplatsen som just nu Schalke (5p) har i gruppen, Chelsea på förstaplats (7p) bör vinna gruppen.

Vid vinst ikväll är det endast Maribor som skulle kunna peta ned Schalke från andraplatsen. Och då har Maribor klart sämre målskillnad än Schalke. Så vi hoppas på vinst även om jag tror det blir svårt för Schalke att få med sig tre poäng. Oavgjort skulle dock hålla Sporting på säkert avstånd.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

Satsar Klopp på Ginter eller Subotic ikväll?

Champions League är återigen här. För Leverkusen är det tufft bortamöte i Ryssland mot Zenit, men där klubben har goda möjligheter att ta poäng. Samtidigt ställs Dortmund mot Galatasaray på Westfalenstadion, där Ruhrlaget kan säkra avancemang till slutspelet.

Leverkusen kan skaffa sig ett bra utgångsläge

Bayer Leverkusen har läge att skapa sig riktigt bra förutsättningar i för avancemang i från sin Champions League-grupp ikväll. Bortamatchen mot Zenit St. Petersburg är långt ifrån enkel, men tre poäng skulle betyda ett vasst utgångsläge inför de två avslutande gruppspelsmatcherna. Just nu leder Leverkusen gruppen med sex poäng, tätt följda av Monaco (5p) och Zenit (4p). Jumbon Benfica (1p) bör inte kunna ta sig ur sin knipa men är fortfarande med i matchen om dem skulle ta tre poäng ikväll samtidigt som Leverkusen och Zenit kryssar.

Tre poäng ikväll skulle betyda att Leverkusen har fyra poäng ner till det lag som är grupptrea och därmed skulle laget ”endast” behöva vinna en match till för att vara helt klara för slutspelet. Hade Leverkusen sköt sina kort rätt så hade man besegrat Monaco på bortaplan, då Leverkusen skapade massvis med lägen, sedan åkte på ett baklängesmål och förlorade. En vinst där hade betytt full pott och ett i princip klart avancemang.

Ryssarna borta blir ingen enkel uppgift. När lagen möttes för två veckor sedan var dock Leverkusen det klart bättre laget. Zenit skapade ingenting på BayArena. Försvarsmässigt var tyskarna nästintill fläckfria och det är något som Roger Schmidt kommer att vilja bygga vidare på.

En förlust ikväll skulle vara bekymmersam, men inte avgörande. Men Leverkusen hoppas nog minst på att få med sig en poäng, vilket skulle vara bra nog för att skapa sig ett fördelaktigt utgångsläge inför de två avslutande gruppspelsmatcherna.

Dortmund med goda möjligheter att gå vidare

Det andra tyska laget som kliver in i kvällens Champions League är Dortmund. Nedflyttningsplacerade (17:e plats i Bundesliga) Dortmund har i Champions League visat upp ett helt annat ansikte och har full pott efter tre matcher, samt en målskillnad på 9:0. En vinst ikväll mot Galatasaray hemma skulle betyda att Dortmund är klara för slutspel, något som självklart motiverar laget lite extra.

I Istanbul var det inget snack om att Dortmund var det vassare laget. Turkarna bjöd på alldeles för mycket ytor i defensiven, något som Dortmunds med sin snabba omställningar kunde utnyttja till fullo. Marco Reus och Pierre-Emerick Aubameyang hade lekstuga med det turkiska försvaret.

Då slutade matchen 4-0 och frågan är vad Prandelli ska hitta på för att hans Galatasaray inte ska gå ett liknande öde till mötes ikväll. Visserligen saknar Dortmund Mats Hummels i försvaret, ett rejält avbräck vilket syntes tydligt i helgens match mot Bayern München när han fick gå ut i halvtid. Ersättaren Neven Subotic vann endast 20% av sina närkamper, så frågan är om Klopp inte sätter hoppet till Matthias Ginter ikväll.

I vilket fall talar mycket för att Dortmund blir det första tyska laget att ta sig vidare till Champions League-slutspelet. Det skulle förvåna mig mycket om inte så blev fallet.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

FCB-BVB: "Ribéry vände matchen"

Efter två halvlekar med olika ansikten stod Bayern München som slutsegrare i matchen mot Borussia Dortmund. 2-1 blev slutresultatet och just nu skiljer det hela 17 poäng mellan rivalerna – dessutom befinner sig just nu Dortmund på kvalplats till 2. Bundesliga.

”Den första halvleken var den bästa på länge”, sa Dortmunds tränare Jürgen Klopp efter matchen. Hans lag hade lyckats med att sätta Bayern i bekymmer genom att pressa högt och ställa om snabbt. Shinji Kagawa, som för första gången förlorade mot Bayern igår, markerade bort Bayerns speldirigent Xabi Alonso helt ur matchen under de första 45 minuterna. Spanjoren hade nog aldrig haft så få bollkontakter under en halvlek sen han han anlände till München som under gårdagens första halvlek.

Men trots Alonsos brist på bollkontakter hade Bayern inga problem med att skapa lägen. Thomas Müller och Arjen Robben prövade en storspelande Roman Weidenfeller gång på gång men den tyske landslagsmålvakten visade varför han hör hemma där. Weidenfeller spelade med enorm pondus och lugn som speglade av sig på hans försvar. Mario Götze syntes till exempel inte alls till då Dortmunds försvar spelade kompakt och intensivt pressade bollhållaren. Under de första 45 minuterna vann Dortmund 64% av närkamperna.

Och omställningarna samt chanserna för Dortmund kom och redan tidigt i matchen hade Henrikh Mkhitaryan ett stolpskott. Dortmund fortsatte att skapa chanser och Aubameyang kom fri med Neuer som endast kunde parera hans avslut. Samme Aubameyang spelade sedan fram Marco Reus som nickade (!) in 1-0 till Dortmund mot ett chockat Bayern. Var tabellettan på väg mot samma öde som tidigare säsonger mot sin absoluta mardrömsmotståndare?

Men det Dortmund lyckades med i den första halvleken misslyckades laget med att genomföra i den andra halvleken. Den höga pressen var inte alls lika effektiv och Bayern vann fler och fler andrabollar ju längre matchen led. Dortmund hamnade långt ner i planen och hade oerhört svårt att etablera ett eget spel till Bayerns stora glädje. För i Dortmunds brister fick Bayern mer och mer utrymme för det spel på motståndarnas planhalva som Guardiolas lag vill komma åt.

När Bayern fick in kvitteringen genom Robert Lewandowski så var det välförtjänt. Bayern hade skapat massvis med lägen och det hängde ett mål i luften för mästarlaget, även om Roman Weidenfeller fram till den tidpunkten hade motat bort allt med full energi. Målet var ett typiskt Lewandowski-mål där han slog från ett ganska långt avstånd med ett distinkt skott, omöjligt för Weidenfeller att ta.

Lewandowskis mål och inhoppet av Franck Ribéry vände matchen helt till Bayerns fördel. Den franske yttern vållade stora bekymmer för Dortmundförsvaret. Ddet var inte oväntat att det var just han som blev nedriven i straffområdet och fick straff med sig i slutet av matchen. En straff som Arjen Robben, trots tidigare straffspöken mot Dortmund, placerade i mål och med det fastställde slutresultatet 2-1.


 

För Bayern var segern ytterligare en seger i tåget mot ligatiteln. I den första halvleken blottades Bayern svagheter och vilka bekymmer man som lag kan åsamka mästarna, men i andra halvleken var det inte snack om att Bayern håller en extremt hög klass om man tillåter dem att spela den fotboll som dem är bäst på.

För Dortmunds del blev förlusten ytterligare ett tecken på att laget har det extremt tufft i Bundesliga just nu. Kvalplatsen är deras med endast två poäng ner till Freiburg som spelar idag. Men Dortmund spelade under perioder bra och även om tabelläget just nu är prekärt kommer man inom kort att börja klättra, det är jag helt övertygad om.

Är ligan avgjord? Självklart inte. Men det finns oerhört lite som talar emot att Bayern skulle gå mot titeln. Just nu är främste utmanare Wolfsburg som ligger fyra poäng bakom Bayern. Såväl Mönchengladbach och Hoffenheim (som möts idag) kan nå det poängantalet beroende på vilket lag som vinner idag. Vid samma tidpunkt förra säsongen hade Bayern samlat ihop 26 poäng (i år: 24) och Dortmund hade 25 poäng (i år: 7), dessutom låg Leverkusen på 25 poäng (i år: 16). Så även om Bayern har gått bra så handlar det främst om att toppkonkurrenterna har tappat

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson

FCB-BVB: "En matchbild som passar båda"

Matchen med stort ”m” är här. Bayern München ställs mot Borussia Dortmund i ett möte mellan ett lag som hittills har presterat som förväntat och ett lag som spelat långt under sina förväntningar. Trots förutsättningarna kan vi vänta oss en jämn match mellan två jämlikar.

Ingen hade nog kunnat föreställa sig att det skulle skilja hela 14 poäng  mellan Bayern och Dortmund när detta möte skulle spelas. Men efter Dortmunds sämsta inledning på 29 år har avståndet blivit markant, trots att det endast spelats nio omgångar i årets Bundesliga. Dortmund har förlorat sex matcher – Bayern har vunnit sex matcher.  Dortmund har släppt in femton mål – Bayern har släppt in två.

Trots Dortmunds dåliga resultat har det funnits positivt att ta av. Jag kan inte påstå att de sju insamlade poängen som Dortmund har skrapat ihop ger rätt bild av hur dem spelat. Senast mot Hannover när Dortmund förlorade på hemmaplan gjorde Dortmund i princip allt rätt – utom målen. Dortmund har trots tredje flest skott i ligan endast gjort 10 mål, en inte särskilt imponerande siffra. Många av de insläppta målen har inte kommit till för att motståndarna har manövrerat ut Dortmunds försvar utan till stor del berott på individuella misstag – misstag som tränaren Jürgen Klopp gör allt för att korrigera.

I Bayernlägret har situationen i stort sett varit den motsatta. Bollarna har rullat även när det har funnits grus i maskineriet och laget har överlevt matcher där dem gott och väl kunde ha förlorat. Pep Guardiola har tydligt utvecklat sitt lag och tagit Bayern till ytterligare en nivå. Årets Bayern är ett tryggare lag, ett något rakare lag som samtidigt har hittat sin egen identitet. Det har blivit mer av en mix mellan Heynckes fotboll och den Guardiola vill spela, även om det självklart är spanjorens handstil på mycket av dagens Bayern.

Tabelläget i all ära, men idag spelar de poängen liten roll och det är båda parter medvetna om. För Bayern är Dortmund deras absoluta skräckmotståndare. Det finns inget lag som oftare har varit så effektiva och penetrerande som Dortmund under de senaste åren. Speciellt i München har Dortmund kunnat sätta sitt omställningsspel i aktion och utnyttjat Bayerns ofta högt stående försvar. Inte sedan 2010 har Bayern vunnit hemma mot Dortmund i Bundesliga, förra året vann Dortmund med 3-0 efter en fantastisk insats av Ruhrlaget. Faktum är att just den förlusten är Bayerns senaste förlust i Bundesliga, sedan dess har Münchenlaget gått obesegrade i tretton omgångar.

Vi kan förvänta oss en matchbild där Bayern kommer att vilja ha bollen och styra, samtidigt som Dortmund kommer att vilja pressa högt och ställa om snabbt. I sak kommer båda lagen att få en matchbild som dem eftersöker, frågan är vilket lag som kommer att kunna utnyttja det bäst. Guardiola sa själv att han är medveten om att Dortmunds styrkor passar perfekt mot hans Bayern, men att han trots det inte planerar att göra några taktiska förändringar. Det är troligtvis en sanning i modifikation. Formationen lär fortfarande en 3-4-3 i Bayern, men rent taktiskt lär han förändra för att undvika att bli tagna på bar gärning i försvaret.

För Dortmund är det långt ifrån omöjligt att Jürgen Klopp fortsätter på det inslagna spåret och spelar med tre defensiva mittfältare, något som laget framgångsrikt gjorde mot St. Pauli i veckan. Då spelade Großkreutz, Mkhitaryan och Kehl på dessa platser och gjorde ett väldigt bra jobb i att stoppa St. Paulis anfall. Mot Bayern, ett lag vars styrkor ligger på just ytorna mellan backlinje och mittfält, kan det mycket väl vara det bästa alternativet för att sätta käppar i hjulen för Münchenlagets anfallsspel.

Dortmund är uppe i fyra matcher i följd med förlust. Klubben har inte förlorat fem raka matcher sedan år 2000 och planerar inte att göra det igen. Senast Dortmund åkte till München med en sådan låg tabellplacering var 1987. Då låg Dortmund på 16:e plats och Bayern på 2:a – den matchen slutade 3-1, i favör till Dortmund. Förhoppningsvis kan det resultatet upprepa sig – det är åtminstone vad alla supportrar i Tyskland förutom Bayerns önskar.

Twitter: @atnilsson

Adam Nilsson