Udo Lattek har gått bort. Mästartränaren, som under sin karriär vann totalt 14 titlar varav åtta i Bundesliga vilket är flest genom alla tider, somnade igår in 80 år gammal. Lattek led av bland annat Parkinson och demens och var under sin sista period i livet långt i från den vitala person han var som ledare. Men minnet av Latteks framgångar som fotbollstränare kommer alltid att finnas kvar i den tyska fotbollshistorien.
Lattek inledde sin tränarkarriär tidigt. Han insåg snabbt att han aldrig skulle bli en fotbollsspelare av rang och siktade istället in sig på att göra karriär vid sidan av planen. Han tog de första stegen inom det tyska fotbollsförbundet där han tränade ungdomslandslag, för att sedan fortsätta som en del av a-landslagets ledarstab (som styrdes av en annan tränarlegendar i Helmut Schön) som medverkade i VM 1966.
1970 klev Lattek på sitt första jobb i Bundesliga – jobbet som tränare för Bayern München. En position som höll till 1975. De fem åren blev oerhört framgångsrika för Lattek. Han förde Bayern till tre Bundesligatitlar och en Europacuptitel. Men säsongen 1974/1975 gick sämre och Lattek fick lämna kort efter nyår.
Han var dock snart tillbaka i Bundesliga. Tränaren var från början överens om att ta över Rot-Weiß Essen men när Borussia Mönchengladbach hörde av sig så valde han att hoppa på det uppdraget istället. ”Vem väljer en cykel när man kan köra en Mercedes?”, som Lattek själv sa om sitt val.
De fyra säsongerna i Borussia Mönchengladbach mellan 1975 och 1979 blev även dem framgångsrika. Med ett lag bestående av framstående tyska spelare som Jupp Heynckes, Günter Netzer och Berti Vogts bärgade Lattek ytterligare två Bundesligatitlar och även en UEFA Cup-titel.
Nästa steg blev Borussia Dortmund (79-81). Den sejouren har i efterhand inte blivit ihågkommen för det sportsliga lyft som Lattek genomförde, utan snarare för att han flydde landet och bad om att bli uppsagd efter att hans 15-åriga son Dirk tragiskt gått bort i leukemi.
Ett stjärnfyllt Barcelona – som Lattek själv beskrivit som den svåraste uppgiften i hans karriär – blev nästa steg i hans karriär (81-83). Med spelare som Diego Maradona, Allan Simonsen och Bernd Schuster skulle Lattek fortsätta sin titelfyllda karriär. Det blev två titlar: en från den spanska cupen och den andra från cupvinnarcupen. Men Latteks raka stil passade inte in i det stjärnfyllda laget och efter att ha hamnat i en schism med Maradona fick tysken lämna Barcelona.
Drygt tio år efter att han lämnat Bayern var han återigen tillbaka i München. Återigen var Lattek framgångsrik, precis som under tränarens första sejour i klubben. Under de fyra säsonger som han spenderade i München vann han ligan tre gånger och den tyska cupen två gånger. Det blev också Latteks sista titlar i karriären och sista längre period som tränare.
Lattek hade därefter två kortare sejourer som sportchef i Köln, en kortare sejour som tränare i Schalke på 90-talet och räddade kvar Dortmund i Bundesliga (med Matthias Sammer som assisterande tränare) under säsongen 99/00.
Som tränare var Lattek ingen visionär på det som sättet Johan Cruyff var i Barcelona eller Hennes Weisweiler i Borussia Mönchengladbach. Lattek var en pragmatiker. Hans motto var att man vinner genom att få ut det mesta och det bästa av sitt fotbollslag, inte genom att värva in massvis med bra namn från utlandet.
Han studerade fysik och matematik vilket syntes i hans sätt att leda laget. Det handlade om disciplin och rationalitet. Han var inte en taktiker eller särskilt filosofiskt lagd kring fotbollen, utan såg främst resultaten som det viktiga – inte vägen dit. Det handlade inte om att spela vacker fotboll, utan om att vinna matchen.
Hans tränarstil var hård och han var oerhört disciplinerad vilket också var anledningen till att han inte passade in med en personlighet som Maradona. Latteks stil formade spelare som Franz Beckenbauer, Paul Breitner och Uli Hoeneß och lever kvar i dessa idag.
Trots sin rättframma, hårda och inte alltid diplomatiska stil så var han omtyckt bland de flesta av spelarna. Sepp Meier beskrev Latteks ledarskap som ”broderligt auktoritärt, inte faderligt” och Lattek själv uttryckte ofta vikten av att ha roligt med människorna man umgicks med. Och även om Lattek på utsidan var hård så kunde även han visa sina mjukare sidor. Efter Bayern Münchens dröpliga förlust mot Barcelona i Champions League (2009) med 4-0 grät Lattek öppet på läktaren, en scen som inte var alltför vanlig under hans aktiva karriär.
”Döden gör mig skit samma”, sa Lattek innan han dog – kanske var så fallet men någonstans där under ytan av hårdhet fanns en stor medmänsklighet. Med sina åtta Bundesligatitlar är Lattek den mest framgångsrike tyske tränaren genom tiderna. Med sin stil var och är han en förebild för tränare som vill nå långt. Lattek må vara bortgången, men i tysk fotboll kommer han alltid att leva kvar.