Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Löw bygger ett Tyskland 2.0

Twitter: @atnilsson

Ikväll är det återigen dags för det tyska landslaget att spela. Träningsmatchen mot Australien är kanske inte den hetaste av matcher, men för Löw finns goda möjligheter att testa nya tankar och idéer.

Det finns inte många nyheter i Joachims Löw landslagstrupp inför de kommande två matcherna mot Australien och Georgien. Det som har skapat störst eko är att Holger Badstuber och Ilkay Gündogan båda är tillbaka i landslaget efter lång skadefrånvaro. Två spelare som kommer att spela en stor del i det framtida landslaget, enligt förbundskapten Löw.

Det som fick mig att höja mest på ögonbrynen med uttagningen var det faktum att Lukas Podolski fortsatt får chansen i landslaget. Inter-lånet har inte fått det lyft i Italien som han själv och andra hade hoppats på och är i mina ögon inte i närheten av den kvalitet som man bör besitta för att representera det tyska landslaget.

Visserligen står Podolski för god stämning i landslaget. Hans lätsamma tillvägagångssätt är det många som har vittnat om. I slutändan kan Joachim Löw dock inte gömma sig bakom detta och att Podolski är erfaren. Insatserna på planen måste tala och där lämnar Podolski mycket i övrigt att önska. Löw nämnde dock i en intervju i ZDF att Podolski måste börja prestera inom kort för att fortsatt vara en del av landslaget.

I samma intervju, där Löw var väldigt öppen jämfört med vad som varit kutym för honom, pratade förbundskaptenen väldigt mycket om att ta nästa steg. ”Utveckling behövs för att nå nästa steg, annars kan man bara falla nedåt”, sa förbundskaptenen och menade på att trots att man vunnit VM-guld finns det mycket att jobba på. ”VM-laget finns inte längre”, som Löw själv uttryckte det.

Klart är att Löw funderar på en ny lösning i försvarsuppställningen. Efter Philipp Lahms avsked finns det ingen given ersättare som ska ta över platsen som högerback i landslaget. På vänsterbacksplatsen har det länge ekat tomt och det har inte funnits någon given för den positionen sedan Lahm lämnade den för högerkanten.

Därför har Löw sneglat mot Italien och framför allt Chile som förhållandevis framgångsrikt har använt sig av en trebackslinje. Känslan är att det är just Chiles ”flexibla” försvarslösning som Löw har fått upp ögonen för. Förbundskaptenen nämnde själv att han kollat mycket på deras försvarsspel och imponerats.

För mig finns det dock ett problem och det är att en trolig trebackslinje skulle bestå av tre mittbackar. Hummels och Boateng känns som givna i ett försvar om de är hela. Där bakom finns Höwedes, Mustafi och Badstuber som skulle kunna slåss om den tredje platsen. Fördelen för Badstuber här är att han är den ende som är vänsterfotad, vilket mycket väl kan vara avgörande.

I sådana fall skulle Löw stå med en lösning som består av Badstuber, Hummels och Boateng. Tre mångsidiga försvarare som alla är skickliga, men alla tre påminner väldigt mycket om varandra i sina spelstilar och skulle troligen efterlikna den italienska lösningen mer än den chilenska.

Klart är i alla fall att Joachim Löw funderar på den lösningen och många andra. Han vill att man offensivt ska bli bättre då ”motståndarna backar hem ännu mer” nu än tidigare. Han nämnde också att det inte finns någon ”masterplan” utan att man fortfarande arbetar på den. Löw var inte heller orolig för att man skulle floppa och misslyckas i kvalet.

Mot Australien och Georgien finns goda möjligheter för att testa nya saker. Georgien i EM-kvalet ska visserligen inte underskattas men Tyskland bör slå dem utan större bekymmer, även i fall man testar nya lösningar i laget. Med det sagt förväntar jag mig inga överkörningar från Tyskland i de kommande två matcherna. Däremot lite nya tankar och idéer, ett Tyskland 2.0.

Adam Nilsson

Bayern förlorade – men det blir inget fall

Twitter: @atnilsson

Det krävdes ett topplag för att Bayern München skulle förlora hemma på Allianz Arena. Borussia Mönchengladbach visade ingen respekt och överglänste de annars nästintill oslagbara Bayern. Omedelbart infinner sig ett litet hopp för andra lag att Bayern kan besegras.

När Wolfsburg besegrade Bayern i vårpremiären av Bundesliga höjdes det röster om att de ”givna mästarna” från München gick att slå. Wolfsburg kontrade ut Bayern och vann till slut med 4-1. Mästarna var slagna. De oslagbara gick att slå och det ingöts en känsla i Bundesligaklubbarna att man kunde besegra Bayern.

Förlusten mot Wolfsburg följdes upp med oavgjort hemma på Allianz Arena mot Schalke (1-1). Då spelade Bayern med en man mindre i drygt 70 minuter och var trots det spelförande laget. Schalke valde att backa hem och fokusera på att inte släppa in för många bollar. De lyckades få poäng och många tyckte fortfarande att Bayern var i brygga.

Efter det följde dock Bayern upp med otaliga segrar. Det blev sex raka segrar och målskillnaden ljöd 27:1 (+26). Både Paderborns tränare André Breitenreiter och Bremens tränare Viktor Skripnik talade om någon sorts ära att få möta ett sådant bra lag som Bayern. Trots förlusterna tyckte tränarna att det handlade om ett Bayern som inte gick att slå.

Igår visade dock Borussia Mönchengladbach att det faktiskt går att slå Bayern München. Det på bortaplan när Bayern spelade med ordinarie manskap. Det slutade 2-0 till Mönchengladbach efter två mål av brassen Raffael. Segern var fullt rättvis; Bayern hade ingenting offensivt. Frågan är dock: är Bayern ett lag alla kan slå?

Om vi ser till årets säsong har Bayern endast förlorat två gånger. Båda gångerna var det mot topplag i form av Wolfsburg och Borussia Mönchengladbach. Båda lagen använde sig av liknande taktiker, det vill säga att ligga långt och satsa på kontringar mot Bayerns högt stående backlinje.

Även förra säsongen förlorade Bayern två gånger. Den första förlusten kom mot FC Augsburg på bortaplan då Bayern skickade ett b-, för att inte säga c-betonat lag när Bayern redan hade säkrat titeln. Därefter kom Dortmund till Allianz Arena och besegrade Bayern med 3-0 i en match där Bayern ställde upp med bästa möjliga elva.

Säsongen 2012/2013, under Jupp Heynckes sista och framgångsrika år, var Bayern München så nära att klara en hel säsong utan förluster. Det blev dock en förlust (1-2) och det på hemmaplan mot Bayer Leverkusen som då var en av de främsta utmanarna i ligan. Bayern var det bättre laget i matchen men Leverkusen lyckades kontra in två bollar.

Totalt fem förluster i Bundesliga har Bayern noterats för under de senaste två och ett halvt åren. Fyra av förlusterna har skett mot absoluta topplag och den femte som kom mot Augsburg har skett när Bayern skickat ett klart sämre lag än det bästa möjliga och när ligan redan varit avgjord.

Med andra ord kan man inte dra för stora växlar av Bayerns förlust mot Mönchengladbach. Förlusten betyder inte att Bayern kommer att gå och förlora mot lag längre ned i tabellen utav bara farten. Snarare lär det betyda att kommande motståndare kommer att möta ett Bayern som kommer att vilja vinna med stora siffror för att hävda sin klubbstatus.

Bayerns dominans och styrka har stundtals varit ifrågasatt men det är ytterst svårt att besegra “Der Rekordmeister” vilket de senaste åren visar på. Det är endast topplagen som har lyckats med det konststycket och det är inte mycket som tyder på att det kommer att förändras inom kort.

Därför bör de andra tyska klubbarna kanske inte tro på ett alltför stort tapp för Bayern under den kommande tiden. De kan hoppas men sannolikt lär Bayern bara bli ännu svårare att möta framöver. Men vem vet vad som sker i det kommande mötet på Allianz Arena mot, just det, Dortmund som var det lag som slog Bayern förra säsongen när Bayern kom med Augsburgförlusten i ryggen. Den matchen mellan Bayern och Dortmund spelades även den på Allianz Arena. Slutsiffror: 3-0 till Dortmund.

Adam Nilsson

Hamburg återigen i kris – får Zinnbauer gå?

Twitter: @atnilsson

Allting var bäddat för en lugn paus under landslagssamlingen. Hamburg skulle bara ta tre poäng mot bottenkollegan Hertha Berlin och distansera sig från den akuta bottenstriden. Istället blev det förlust med 1-0 och rejäl oro i klubben.

Hamburg och tränaren Josef Zinnbauer kände sig nog rånade när slutsignalen ljöd igår efter 90 minuter hemma på Imtech Arena. Hamburg hade gjort allt rätt, förutom ett mål. Målet gjorde Hertha Berlin som kunde åka hem till huvudstaden med tre poäng och nyvunnet självförtroende.

Det var ledsna, håglösa Hamburgrepsentater som pratade med media efter matchen. ”Vi måste offra mycket för att få belöning. För motståndarna räcker det med en fast situation för att få med sig tre poäng”, sa sportchefen Peter Knäbel efter matchen som hade många tankar i sitt huvud.

Mycket sanning fanns det i sportchefens ord. Hamburg hade övertaget i matchen, speciellt i den första halvleken. Hamburg förde spelet och hade över 60% av bollinnehavet. De skapade chanser men Hamburg nådde aldrig hela vägen. Istället kunde Sebastian Langkamp knoppa in det vinnande målet med huvudet på en hörna.

För Josef Zinnbauer kan det ha varit spiken i kistan. Tränaren, som kom in från klubbens U23-lag redan i september för den sparkade Mirko Slomka, har kämpat frenetiskt för att vända på klubbens negativa trend. Trenden har han dock inte lyckats vända på eller varit särskilt nära att vända på.

Med endast 16 mål gjorda på 26 matcher har klubben tangerat sitt egna negativa rekord för hur få antal mål som gjorts på så många matcher. Det enkla lösningen borde vara att spela offensivt, våga mer framåt. Problemet då är att Hamburg har läckt som ett såll bakåt och vise versa. När Hamburg spelar offensivt, släpper man in många mål bakåt – när Hamburg spelar defensivt, gör man inga mål framåt.

I januari planerade klubben för att sätta sig ned under den kommande landslagssamlingen och sätta agendan för framtiden. Tanken var att göra slag i saken med Zinnbauer, planera klubbens framtid med honom och hur man skulle gå vidare med det sportsliga. Nu ser det ut att vara början på slutet för Zinnbauer.

Klubben hade förhoppningen att som sämst slutföra säsongen med Zinnbauer men nu blir det istället ett krismöte imorgon där klubben kan komma att ersätta honom. Den tidigare HSV-tränaren (senast Stuttgart) Bruno Labbadia ses som den kortsiktiga lösningen för att rädda kvar klubben. En annan lösning sägs vara Thomas von Heesen som inte varit tränare på tre år och som senast satt i klubbens ledning.

Efter förra säsongen då klubben klarade sig kvar med nöd och näppe genom kval mot Greuther Fürth blir det nu återigen kamp mot nedflyttning. Ett rejält snedsteg eftersom att klubben satsade stenhårt inför säsongen med många intressanta och dyra nyförvärv som Lewis Holtby, Nicolai Müller och Valon Behrami.

Målet var att åtminstone nå den övre halvan men klubben sneglade även på Europaplatserna. Längre ifrån detta kunde klubben inte vara. Ingen i klubben hade trott i sina vildaste fantasier att Hamburg återigen skulle slåss i bottenstriden med det lag som klubben har haft denna säsong.

Frågan är om en ny tränare skulle ge någon ny effekt i laget. Jag är tveksam till det. Zinnbauer är en fighter, är omtyckt av spelgruppen och supportrarna vilket är precis vad som behövs i bottenstrid. I mina ögon borde man fortsätta med honom men att klubbar söker nya, mer erfarna tränare i sådana här situationer är inget nytt.

Av de återstående åtta matcherna är fem stycken (Schalke, Leverkusen, Bremen, Augsburg, Wolfsburg) mot lag som slåss om att nå ut i Europa. En match är mot Mainz som ser ut att bli ett mittenlag men som kan vara involverade i bottenstriden och två av matcherna är mot direkta nedflyttningskonkurrenter (Freiburg och Stuttgart).

Det är med andra ord inte något enkelt spelschema för Hamburg och klubben kan komma att åka ur Bundesliga för gången i sin historia.

Adam Nilsson

Klopp har fortfarande inte lärt sig läxan

Twitter: @atnilsson

Borussia Dortmund kunde inte vända på underläget från Turin. Juventus var alldeles för starka. För Dortmunds del betyder det att Champions League är över för denna gång. Frågan är när nästa gång dyker upp.

Det var ett Dortmund som gick in rejält taggade till returen på Westfalenstadion. Den gula väggen hade laddat med ett rejält tifo (weltklasse) och det var en vibrerande, försiktigt positiv stämning bland supportrarna. Det fanns trots allt en chans där och Champions League-drömmen var fortfarande vid liv.

Drygt tre minuter in i matchen var tron på ett avancemang borta. Carlos Tevez, som var matchens gigant, slog till med en riktig projektil som Roman Weidenfeller inte kunde stoppa. Där och då försvann drömmen om en tänkbar kvartsfinal. Trots att 87 minuter återstod av matchen fanns ingen återvändo, ingen comeback.

Säsongens stora bekymmer för Dortmund har varit att föra matcher mot lag som backat hem och satsat på kontringar. Igår hamnade återigen Dortmund i den situationen. Juventus tillät Dortmund att styra matchen och Turinlaget bestämde sig för att kontra ut ett högt stående Dortmundförsvar. En ack så effektiv taktik mot årets Dortmund.

Dortmund kunde inte ta sig igenom Juventus försvar. Trots ivriga försök fanns inte någon lösning i sikte. Gång på gång körde Dortmund fast och fick börja om. Spelare som Marco Reus och Pierre-Emerick Aubameyang kunde inte få igång tillräckligt med rörelse för att rucka på Juventus försvarslinje och därför blev det aldrig riktigt farligt.

Det fanns tillfällen då Dortmund kunde ha brutit sig igenom för att få en bra chans. Problemet då var oftast att det inte fanns tillräckligt med spelare i motståndares straffområde för att faktiskt orsaka skada. Därför blev det aldrig riktigt, riktigt oroligt i Juventus som förhållandevis enkelt kunde avvärja Dortmunds anfallsförsök.

Att Jürgen Klopp fortfarande inte har lyckats lösa detta problem får ses som ett underbetyg för hans tränargärning. Hela säsongen har Dortmund stött på detta bekymmer i anfallsspelet och få gånger har man kunnat hantera det. Det handlar inte om att vissa spelare har varit skadade, utan om att man taktiskt inte varit tillräckligt skickliga för att klara av att skapa farliga lägen på annat sätt än genom kontringar.

Klopp måste se över och fundera på hur Dortmund ska gå vidare från detta. Hur ska laget spela fotboll? Vilka spelare ska klubben behålla och bygga vidare på, vilka ska klubben göra sig av med och framför allt: vilka spelare ska man plocka in? Varken Immobile eller Ramos har imponerat under säsongen. Det finns många frågor att besvara för Klopp och sportchefen Zorc kring framtida nyförvärv då årets rekryteringar inte varit starka.

Med uttåget lämnar Dortmund år av framgång i Europa bakom sig. Champions League kan närmast nås till 2016, då chanserna att nå dessa platser i årets Bundesliga är oerhört små. Europa League kan Dortmund fortfarande nå genom DFB-Pokal och genom en bättre placering i ligan.

Båda Europa League-alternativen finns inom räckhåll för Dortmund. I DFB-Pokal spelar Dortmund kvartsfinal mot Hoffenheim där man har goda chanser att ta sig vidare till semifinal. I ligan har Dortmund åtta poäng upp till den sista Europa League-platsen och det är många bra lag som slåss om dessa platser. Det är med andra ord inga givna enkla uppgifter även om chanserna finns där.

Därför är jag inte helt säker på att vi kommer att se Dortmund ute i Europa nästa säsong. Det kan bli ett sabbatsår från Europa där fokus ligger på att bygga upp ett ”nytt” Dortmund med en ny grundstomme i laget. Jag tror att det kan vara nödvändigt för att Dortmund ska ta ytterligare ett kliv på den långsiktiga tanken om att vara ett av Europas bästa lag.

Adam Nilsson

Kießling föll – Kusen lever vidare.

Twitter: @atnilsson

Den trista trenden med uttåg i åttondelsfinalen av Champions League fortsätter för Leverkusen. Det var dock inte långt ifrån att klubben bröt den. I slutändan föll det på ett udda val av sista straffskytt.

Trots ledning med 1-0 från det första mötet var det få som såg Leverkusen som favoriter i returen mot förra årets finalister Atlético Madrid. Det handlade för Leverkusen om att minimera risken för ett smärtsamt nederlag som drabbat klubben tidigare säsonger.

Efter uttåg förra säsongen mot PSG (1:6) och mot Barcelona 2011/2012 (2:10) fanns det en försiktighetstanke i Leverkusen. Man vill inte åka ur med dunder och brak som tidigare. Dessutom ville klubben gärna bryta den negativa trenden med uttågs i åttondelsfinalen av Champions League. Inte sedan säsongen 2002 (då det slutade med final mot Real Madrid) hade klubben lyckats ta sig förbi det hindret.

Leverkusen klarade med nöd och näppe av den rejäla anstormning som Atlético satte igång matchen med. Det fanns inte ett tillstymmelse till eget spel hos Leverkusen som hade oerhört svårt att överhuvudtaget få tag i bollen. Det och det faktum att spanjorerna fick in ett ledningsmål gav mig en oro över att det skulle sluta som tidigare år för tyskarna.

Roger Schmidt och hans lag lyckades dock att hålla emot. Det blev inget fall för Leverkusen som höll garden uppe under resten av matchen. Atlético var spelförande men Leverkusen släppte inte till särskilt många heta, avgörande chanser och därför levde matchen hela vägen in till det absoluta slutet.

Det var dock i straffskyttet som Roger Schmidt tog ett väldigt ett underligt beslut. Valen av straffskyttar faller ofta på olika sätt. Antingen är det en spelare som känner sig manad, en spelare som har en bra match bakom sig, en erfaren spelare som pallar trycket eller så väljer man en spelare som har ett gott rykte som straffskytt. Det finns massvis med anledningar för, det finns också en hel del emot.

I en straffläggning sätter man de bästa straffskyttarna först och sist, vilket tränaren Roger Schmidt påpekade att han hade gjort, och det var rimligt att Hakan Calhanoglu fick ta den första straffen. Den offensive mittfältaren har varit Leverkusens utpräglade man på fasta situationer under säsongen och har inte fallit för trycket tidigare.

Däremot blev jag förvånad när Stefan Kießling fick chansen och det som sista straffskytt. Kießlings säsong har varit en under all kritik. Den tidigare så haussade målskytten har haft svårt att hitta rätt i Leverkusen och har varit en blek kopia av sig själv under säsongen. Trots sin historia som en utpräglad målskytt hade jag inte valt honom i det läget.

Valet av Kießling som sista man är för mig svårmotiverat. Han hade kommit in och varit stekhet i matchen hade det varit en annan sak. Precis som tidigare var dock Kießling otajmad och såg malplacerad ut på planen. Det var inte den spelare som jag hade satt som avgörande straffskytt, speciellt inte på bortaplan.

Det var där det också föll för Leverkusen. Stefan Kießling brände en straff som kan komma att bli början för det bittra slutet på hans karriär. Anfallaren hade chansen att föra ”sitt” Leverkusen vidare till kvartsfinalen för första gången på över tio år, men det misslyckades han med och frågan är om han någonsin återkommer i form av sin gamla skepnad.

För Leverkusen ser jag dock en ljusare framtid i stort. Det finns många duktiga fotbollsspelare och Roger Schmidts förmåga som tränare tvivlar jag inte på. Jag tror att Leverkusen snart bryter Champions League-förbannelsen och tar sig vidare till kvartsfinal. Frågan är om Kießling kommer att vara där och uppleva det.

Adam Nilsson

Schalke spänner musklerna vid en Khedira-värvning

Twitter: @atnilsson

Ryktena om att Sami Khedira är på väg tillbaka till Tyskland och Bundesliga har under de senaste månaderna varit ett hett samtalsämne i hemlandet. Bayern München och Wolfsburg har ryktats som tänkbara adresser. Nu ser det dock ut att bli Schalke, vilket vore ett ordentligt statement från Gelsenkirchenlaget.

Sedan en lång tid tillbaka har det ryktats om att Sami Khedira har haft tankar på att lämna Real Madrid för att söka nya utmaningar. Stjärnklubben har inte riktigt visat Khedira det förtroende som han själv velat ha och dessutom har mittfältaren själv uttryckt att han saknat stödet från klubbens supportrar.

Tidigt verkade det som om att England och Premier League skulle bli nästa steg för Khedira. Främst i jakten låg Arsenal enligt brittiska och tyska medier som var väldigt sugna på att knyta åt sig landslagsmittfältaren. Hans löneanspråk verkade dock som hinder för en omedelbar flytt vilket gjorde att de ryktena med tiden tappade flagnade.

Istället blev Tysklandsspåret det hetaste och redan tidigt utkristalliserade sig – åtminstone i tysk media – Bayern München och VfL Wolfsburg som de hetaste kandidaterna till att plocka in Khedira. Möjligheten att ta in en tysk landslagsman gratis var något som tilltalade många klubbar men just dessa två skulle med sina stora ambitioner skulle passa med Khediras egna.

Efter månader av ryktesspridning ser det nu däremot ut som om Schalke har dragit det längsta strået i fallet Khedira. Den tyske landslagsmittfältaren har inlett samtal med Schalke vilket klubben själva har bekräftat för tysk media. I spansk media har det skrivits att en övergång är mer eller mindre klar.

För Schalke vore det en rejäl skalp om Khedira skulle anlända till klubben. Efter år av osäkerhet och brist på resultat sett till den egna, högt uppsatta, ambitionen att vara ett av Tysklands bästa lag skulle en värvning av Khedira var ett rejält statement av Schalke. Det skulle visa på att klubben menar allvar och att det inte bara handlar om att förfina unga talanger.

Khedira kommer inte att vara billig och det är ovanligt att Schalke väljer att riskera så pass stora summor, som det lär innebära i lön, för en spelare. Det sänder dock tydliga signaler om att Schalke inte är nöjda med att vara en klubb som slåss om spelarna bakom landslagsskiktet utan om de som faktiskt redan är där.

Just sådana signaler är viktiga för en klubb som är på väg mot toppen. Redan när Roberto Di Matteo hämtades in ville klubben sända sådana signaler men sådan profilerad värvning som Khedira skulle vara ett ytterligare tecken på de stora ambitionerna.

I Tyskland är det dessutom oftast så att när tyska landslagsmän har funnits på marknaden så har de knytits upp av Bayern München. Der Rekordmeister har alltid haft som ambition att vilja ha många tyska landslagsmän i laget men den bilden har skiftat en aning sedan Guardiolas intåg i klubben. Därför blir signalen lite extra stark när Schalke knyter åt sig Khedira (oavsett om Bayern ville ha honom eller ej).

Klart är att Schalke menar allvar i sin satsning. När klubbar som Wolfsburg och Hoffenheim klättrar i tabellen, RB Leipzig jobbar på att nå hela vägen till toppen samtidigt som klassiska klubbar som Dortmund, Mönchengladbach och Leverkusen etablerar sig i toppen måste Schalke visa sina muskler. Med en värvning av Khedira så gör klubben verkligen det.

Adam Nilsson

Bayern imponerade – även om Shakhtar var decimerat

Twitter: @atnilsson

Inför matchen mot Shakhtar var Bayern inte säkra på att det skulle bli ett klart avancemang till Champions League-kvartsfinalen. En tidig straff för Bayern och ett medföljande rött kort för Shakhtar gav Bayern dock precis den drömstart de hade hoppats på. Därefter var det inget snack om saken.

Fyra minuter tog det, sedan var matchen över. Då hade Shakhtar dragit på sig ett rött kort efter att Kucher haft ned Götze i straffområdet och Thomas Müller slagit in den efterföljande straffen. Ungefär så länge varade kampen om avancemang till kvartsfinalen.

Efter straffen hade Shakhtar ingenting att säga till om. Bayern rullade bollen fint, var trygga i sitt spel och hamnade inte i någon diffus dimma som vissa lag tenderar att göra när de spelar med en man mer på planen.

Det är just denna inneboende styrka i Guardiolas lag som gör att de kan gå hela vägen i år. Bayern agerar som en enhet och vet exakt hur de ska förhålla sig till de olika situationerna. Det finns ingen ”bekvämlighetsfas” utan det handlar hela tiden om att göra det jobbigt och påfrestande för motståndarna.

Den offensiva kvintetten i gårdagens match bestod av Ribéry, Götze, Robben, Müller och Lewandowski. Guardiola sa efter matchen att han aldrig hade vunnit en match med fem anfallare på plan. Nåväl, någon gång ska vara den första.

Robben fick visserligen kliva av tidigt som en säkerhetsåtgärd. Holländaren hade klämt en nerv i ryggen, med andra ord finns det inga större bekymmer där. Även Ribéry fick kliva av haltandes, men inte heller har klubben någon oro över att det handlar om en större skada.

Försvarsmässigt var det en habil insats även om Shakhtars anfall oroade vid några enstaka tillfällen. Rafinha har under Guardiola blivit en stabil pjäs i försvaret om än att han inte är uppe på listan över de bästa ytterbackarna i Europa. Alaba klev in som vänsterback och var precis lika stabil som alltid. Mittbacksparet Boateng och Badstuber håller hög internationell klass.

Glädjen i Holger Badstubers ögon efter hans mål gick inte att ta miste på. Den tyske mittbacken som var borta från fotbollen i över två år efter att ha drabbats av två korsbandsskador har sakta men säkert tagit sig tillbaka till fotbollsplanen och nu är han på allvar att räkna med.

Guardiola öste lovord över Badstuber efter matchen. Den vänsterfotade mittbacken är den typ av mittback som Guardiola vill ha i sitt lag. Badstuber är spelskicklig, bra med bollen och har ett öga för hur uppspelen ska gå till. Dessutom är han riktigt stark i positionsspelet och hamnar sällan på mellanhand i försvarsspelet.

I stort imponerade Bayern även om man självklart kan påpeka att motståndarna spelade med en man kort under hela 90 minuter. Det är dock inte många klubbar som skulle besegra ett decimerat Shakhtar med 7-0, för många lag skulle slå av på takten men inte Bayern. Hade jag suttit i Viasatstudion igår hade jag placerat Bayern högst upp i stapelgrafiken, utan tvivel.

Adam Nilsson

Schalkes värdiga uttåg bådar gott för framtiden

Twitter: @atnilsson

Trots seger med 4-3 mot Real Madrid på Santiago Bernabeu är Schalke utslagna ur Champions League. Gårdagens seger var dock inte bara ett avsked från Champions League, utan även en signal om att framtiden ligger i de fina rummen för tyskarna.

På förhand hade ingen givit Schalke några som helst chanser att kunna utmana ett för stunden formsvagt Real Madrid. Schalke hade själva inte haft en strålande väg in till det andra mötet i åttondelsfinalen och många ifrågasatte huruvida den defensivt lagde tränaren Roberto Di Matteo skulle kunna få sitt lag att spela offensiv fotboll.

Kvällen i Madrid sköts mellan hopp och förtvivlan för de medföljande Schalkesupportrarna. Efter en stark inledning såg det ut som om Schalke kunde rubba giganterna från Madrid, i början av den andra halvleken såg det ut som om Schalke var redo för att sätta sig på planet tillbaka Gelsenkirchen omedelbart efter slutsignalen.

Gång på gång slog dock en känsla av lagmoral in i Schalke som gjorde att de höll sig kvar i matchen. Trots underläge 2-3 mot Real Madrid på Santiago Bernabeu i Madrid så vek Schalke inte ner sig. Istället försökte de hitta nya vägar och nya möjligheter att ta sig förbi Madridförsvaret och skapa en gnutta chans i matchen. Gång på gång lyckades det, om än med lite tur för Schalkes del.

Att siffrorna till slut skrevs till 4-3 i Schalkes favör var rättvist. I slutändan var det tyskarna som hade stått för en heroisk insats och med lite tur hade Roberto Di Matteos lag faktiskt kunnat besegra Real Madrid med de två målen som behövdes för Schalkes del för att gå vidare till kvartsfinal. Nu blev det inte så men Schalke föll med äran i behåll samtidigt som Real Madrid kliver vidare till kvartsfinal med en olustig känsla i laget.

Det var ett Schalke med fyra egna talanger från start (Wellenreuther, Höwedes, Matip, Meyer) och en femte tidigt inhoppande (Sané) som utmanade en av storfavoriterna från Madrid under 90 minuter. Plantskolan Schalke visade varför många av spelarna som har gått igenom deras system idag har nått hela vägen till toppen och varför klubben fortsatt har högt anseende när det kommer till talangutveckling.

Max Meyers insats på det centrala mittfältet var briljant. För er som inte följer tysk fotboll i allmänhet eller Schalke i synnerhet kan jag berätta att Meyer har varit en av de spelare som har hamnat under isen sedan Di Matteos intåg. När Kevin-Prince Boateng inte har imponerat på sistone har Meyer fått chansen och som han har tagit den.

Efter två mål i helgens Bundesliga kom Meyer sprudlande av självförtroende till Madrid och visade varför han ska spela från start. Till skillnad från Boateng lyckas Meyer dra upp tempot i Schalkes anfallsspel och få igång rörelse. Det Meyer saknar i erfarenhet och kyla kompenserar han i snabbhet och kreativitet och Real Madrid-mittfältet hade svårt att få stopp på den ettrige lille mittfältaren.

Det var inte bara Schalkes egna produkter som presenterade sig på bästa sätt. Hela laget var stundtals som i trans och stod då för kvalitetsfotboll. Huntelaar visade att han är en anfallare av yttersta klass och den inhoppande Leon Goretzka – ytterligare en av de större talangerna i Tyskland – var strålande i sin roll som ett defensivt ankare på mittfältet.

Det var en seger för Schalke som bådar gott inför framtiden. Det blev 90 minuter reklam för en klubb och dess struktur. Roberto Di Matteo får lite andrum och kritiken som växt sig starkare i tysk media kring hans offensiva tänk kommer att sjunka. Trots uttåget tar Schalke bara med sig positivt från gårdagskvällen och det med all rätt.

Adam Nilsson

Är Dantes tid i Bayern förbi?

Twitter: @atnilsson

Guardiola har inte gjort sig ett namn för att ändra tidigt i matcherna under sin period i Bayern. Senast mot Hannover ändrade han dock på det när Dante fick lämna planen i den 32:a minuten. Frågan är om den brasilianske mittbacken har någon framtid hos mesta mästarna.

Vid oavgjort 1-1 bestämde sig tränaren Pep Guardiola för att byta ut Dante för att få in Robert Lewandowski offensivt. Dante hade inte haft någon fantastiskt match . Det är däremot inte varje dag som en spelare blir utbytt redan i den första halvleken när spelaren i sig inte är skadad eller för att någon annan har blivit utvisad eller liknande.

Dante har dock fått se sin status devalveras sedan Guardiolas intåg som tränare. Under Jupp Heynckes era åtnjöt Dante högsta förtroende och hans första säsong i Bayern var bra. Han var tekniskt skicklig, passade bra in i det spel som Heynckes förordade och var ohotad på sin position bredvid Boateng i mittlåset.

Under Guardiolas bollinnehavsbaserade fotboll har Dante dock fått se sig längre ned på stegen av mittbackar. Jerome Boateng har varit det givna förstavalet. Javi Martinez hade gått före Dante om han inte varit skadad och nyförvärvet för säsongen Mehdi Benatia har också gått före i många fall.

Även den återvändande Holger Badstuber har gått före Dante. Den brasilianske mittbacken har därmed fått se sig själv som tredjeval i backlinjen under säsongen och hade det inte varit för Martinez skada så hade Dante troligtvis varit femtevalet.

Problemet för Dante har varit att han ofta stått för enkla misstag i försvaret. Han har inte riktigt kunna anpassa sig till den bollförande fotboll som Guardiola har förespråkat och har i många fall sett helt felplacerad ut i försvaret. Hans brist på speltid har dessutom bekräftat att Guardiola inte håller om alltför högt.

De tidiga bytet mot Hannover bekräftar bilden av att Dante inte har någon framtid i Bayern, åtminstone så länge Guardiola är vid rodret. Efter matchen förklarade Guardiola han inte vanligtvis gör sådana tidiga byten, men att han inte var nöjd med vad han såg. Den spanske tränaren har inte haft något större förtroende för brassen och det var inte till Dantes fördel att han gjorde ett dåligt VM.

Dagarna ser ut att vara räknade för Dante i München och efter hans första framgångsrika säsong i Bayern har han inte lyckats nå upp till samma nivå. Guardiola är inte nöjd med honom och brassen lär inte vilja sitta på bänken under sina sista år av karriären.

Nu ryktas det om att Mönchengladbach, klubben som brassen lämnade för Bayern,  vill ha tillbaka Dante. Det vore ett logiskt steg för Dante. Mittbacken hade en bra tid i Mönchengladbach och det var där han slog igenom på allvar. Han skulle fortsatt få spela ute i Europa och Mönchengladbach har ambitionen att nå till finrummet och Champions League. Jag tror att han skulle kunna göra bra ifrån sig, för några bra år har Dante kvar ändå.

Adam Nilsson

Bielefeld vann överraskande mot Bremen

Twitter: @atnilsson

De sista fyra åttondelsfinalerna är spelade av DFB-Pokal och vi bjöds på en skräll under onsdagen. 3. Liga-laget Arminia Bielefeld slog ut Werder Bremen och därmed är Bielefeld det enda laget kvar som inte kommer från Bundesliga.

Matchen mellan de två koncernsponsrade lagen, RB Leipzig och VfL Wolfsburg, slutade med bortaseger för Wolfsburg. ”Vargarna” från Wolfsburg var för starka för Leipzig och var överlägsna i närkampsspelet. Rättvis seger för bortalaget med 2-0.

Arminia Bielefeld chockade som sagt Werder Bremen och 3. Liga-laget vann med 3-1. Bremen inledde starkt men när Bielefeld oväntat gick upp i ledning i den 32:a minuten vändes framför allt det mentala övertaget till Bielefelds fördel. Trots övertag i bollinnehavet kunde Bremen inte förvalta det i målchanser. Bielefeld vann med 3-1.

Bayern München tog emot Eintracht Braunschweig hemma på Allianz Arena och frågan var hur många mål Bayern skulle vinna med. Svaret blev två och det första var en riktig pärla från David Alabas fina vänsterfot. Mario Götze stod för det andra målet och matchen slutade 2-0.

I matchen mellan Kickers Offenbach och Borussia Mönchengladbach skrevs siffrorna även där till 2-0. Bortalaget Mönchengladbach vann utan att visa på några finare takter. En habil seger för Bundesligalaget utan elegans.

Resultat DFB-Pokal

Kickers Offenbach 0-2 Borussia Mönchengladbach

Bayern München 2-0 Eintracht Braunschweig

Arminia Bielefeld 3-1 Werder Bremen

RB Leipzig 0-2 VfL Wofsburg

Dynamo Dresden 0-2 Borussia Dortmund

SC Freiburg 2-1 FC Köln

Bayer Leverkusen 2-0 (e.fl.) FC Kaiserslautern

VfR Aalen 0-2 TSG Hoffenheim

Lag till kvartsfinal (lottas på söndag, 18.00)

Borussia Mönchengladbach

Bayern München

Arminia Bielefeld

VfL Wolfsburg

Borussia Dortmund

SC Freiburg

Bayer Leverkusen

TSG Hoffenheim

Adam Nilsson

Är Kießlings tid i Leverkusen förbi?

Twitter: @atnilsson

Stefan Kießling i landslaget? Efter år av diskussioner har den debatten tystnat. Kießling har under hösten inte alls kommit upp i sin tidigare form och frågan är om han någonsin kommer att hitta tillbaka.

Vid nästan varje landslagsuttagning har jag tagit upp frågan huruvida Stefan Kießling borde bli uttagen till landslaget av Joachim Löw eller inte. I de flesta fallen har det varit tydligt att just en sådan spelartyp som Kießling skulle kunna passa väldigt väl med det system som Löw vill spela.

Förbundskaptenen själv har dock inte varit lika övertygad om Kießlings chanser till att lyckas i det tyska landslaget. Detta trots att Löw under flera år har dragits med två skadebenägna anfallare i Mario Gomez och Miroslav Klose.

Istället har valet allt som oftast fallit på Mönchengladbachs Max Kruse när Gomez och Klose fallit bort. Inget ont finns egentligen att säga om det valet. Kruse har varit bra sedan han plockades upp av SC Freiburg och har inte gjort någon besviken sedan han hamnat i Mönchengladbach.

Skillnaden från Kruse är dock att Stefan Kießling varit en av Bundesligas mest meriterade anfallare i snart ett decennium. Sedan säsongen 2008/2009 har Kießling endast spelat en enda hel säsong där han har gjort färre än tolv mål. Det var säsongen 2010/2011 där anfallaren missade elva matcher på grund av skada. Den säsongen noterades Kießling för sju mål på 22 matcher. Under elva av dessa matcher spelade han i 90 minuter, övriga kortare.

Trots att Leverkusenanfallaren alltid har funnits högt upp i Bundesligas målskyttelistor, säsongen 2012/2013 vann han den dessutom med 25 fullträffar, har Löw konstant nekat Kießling möjligheten till spel i landslaget. Bortförklaringarna har varit många, anledningarna har varit få.

Den här säsongen har däremot Löw inte behövt dras med trycket från media gällande Kießling. Dels för att anfallaren själv stängde dörren till landslaget för drygt ett år sen (även om Kießling själv påpekade att om Löw personligen ringde skulle det kanske kunna ske), dels för att anfallaren inte har hittat rätt i målskyttet i år.

Just nu står Kießling på fyra mål efter 23 Bundesligamatcher. Han snittar ett mål var 442:a Bundesligaminut. Jämför det med Robert Lewandowski, även han kritiserad, som i snitt gör mål 149:e minut (11 mål på 21 matcher) för Bayern. Den sistnämnde hinner att göra tre mål på samma tid som Kießling hinner göra ett – en oas av skillnad.

Det lär finnas många anledningar till varför Kießling inte hittar rätt. Den mest logiska och den mest tydliga är att han ännu inte hittat rätt i den för säsongen nye tränaren Roger Schmidts sätt att spela fotboll.

I Salzburg hade Schmidt tillgång till två anfallare i Alan och Jonathan Soriano. Båda Alan och Soriano var flexibla, kunde användas på flera sätt och möjliggjorde många olika sätt att spela fotboll på beroende på vilka som stod för motståndet.

Kießling är på många sätt en flexibel anfallare och har många färdigheter. Han har fungerat som så väl target som en målskytt i boxen. Den stora skillnaden är dock att tempot har höjts avsevärt i Leverkusen sedan Schmidts intåg som tränare.

För även om de tidigare tränarna Sami Hyypiä och Sascha Lewandowski också kunde spela med snabba omställningar så var båda dessa mer inriktade på en bollförande fotboll där spelet byggdes upp hela vägen från försvar till anfall. Bollen gick igenom de olika lagdelarna och hamnade till slut i anfallet hos Kießling.

Under Schmidt fungerar det inte riktigt så. Den nye tränaren är mer inriktad på snabba omställningar. Han vill att Kießling ska kunna sjunka ner i planen, men även dra iväg på djupet för att skapa oreda bakom motståndarnas försvar.

Här har vi Kießlings stora akilleshäl; han har aldrig varit en särskilt snabb spelare. Det märks som tydligast nu när tempot har höjt. På kort distans märker man ingen större skillnad, men när löpningarna går från fem meter till 25 meter blir det klart tydligare.

Problemet blir därför ofta att Kießling hamnar i otakt med spelet och sitt eget lag. Han hänger inte riktigt med. Konkurrenten i laget, Josip Drmic, har inte fått samma möjligheter men Drmic har Leverkusens anfallsspel sett klart mycket rörligare ut.

Kanske var det just detta som Joachim Löw såg i Kießling. Löw såg en vass målskytt men han såg inte den rörliga anfallstypen som Miroslav Klose var och han hade redan ett ”stabbigare” alternativ i Mario Gomez.

För Stefan Kießlings del kan det därför var logiskt att söka sig ifrån Leverkusen om Schmidt blir kvar. I år blir Kießling 31 år. Snabbheten lär knappast öka hos Kießling och så länge koncepttränaren Schmidt är kvar lär spelsystemet se mer eller mindre likadant ut.

Vi vet alla vad Kießling har att ge och jag är övertygad om att han under rätt omständigheter kan göra 15 mål per säsong. Frågan är om det sker igen i dagens Leverkusen. Det tvivlar jag på.

Adam Nilsson

Fyra BL-lag vidare till kvartsfinal av DFB-Pokal

Twitter: @atnilsson

Det blev inte några stora skrällar i tisdagens matcher av DFB-Pokal. Från alla de fyra åttondelsfinalerna gick lag från Bundesliga vidare och det inte mycket som talar för att det kommer att finnas annat än Bundesligalag kvar när kvartsfinalerna lottas.

Det enda laget som var nära att på riktigt kunna skrälla mot ett Bundesligalag var FC Kaiserslautern. Kaiserslautern tog Leverkusen till förlängning men väl där var bortalaget för starka. Hakan Calhanoglu satte en frispark och Stefan Kießling fastställde sedan slutresultatet till 2-0 för bortalaget Leverkusen.

Dortmund bortaslog Dynamo Dresden men det skapades en oro bland supportrarna när Marco Reus lämnade matchen i den 24:e minuten. Ciro Immobile stod för Dortmunds båda mål i en oinspirerad match från Bundesligalaget som helt rättvist vann med 2-0.

Hoffenheim åkte till Aalen för sin åttonsdelsfinal och även den – det börjar bli ett tema nu – slutade 2-0. Eugen Polanski gav Hoffenheim ledigt i den första halvleken och Kevin Volland gjorde Hoffenheims andra i den andra halvleken.

I den på förhand jämnaste matchen för kvällen mellan Bundesligalagen Freiburg och Köln var det hemmalaget Freiburg som höll i taktpinnen. Köln bjöd på ett självmål tidigt och Freiburg utökade sedan ledningen till 2-0 genom Darida. Hemmalaget missade en straff och Köln skapade lite stress i slutet när vinternyförvärvet Deyverson reducerade i den 89:e minuten. Freiburgs seger var dock aldrig riktigt hotad.

Vidare till kvartsfinal: Bayer Leverkusen, Borussia Dortmund, TSG Hoffenheim och SC Freiburg.

Fyra matcher återstår av åttondelsfinalerna i DFB-Pokal och alla spelas imorgon. Den mest intressanta matchen i mitt tycke är den mellan RB Leipzig och Wolfsburg där 2. Bundesliga-laget har fördel av hemmaplan. Wolfsburg är favoriter men kanske kan Leipzig skrälla. I övrigt ser det ut att bli idel Bundesligalag som går vidare till kvartsfinalerna.

Morgondagens matcher:

Arminia Bielefeld – Werder Bremen

RB Leipzig – VfL Wolfsburg

Bayern München – Eintracht Braunschweig

Kickers Offenbach – Borussia Mönchengladbach

Lottningen till kvartsfinalerna sker på söndag, klockan 18.00.

Adam Nilsson

Dortmund övertygande – Schalke identitetskrisande

Twitter: @atnilsson

Inför Ruhrderbyt (eller “Revierderbyt” som det heter på tyska), fanns det mycket spänning i luften. Skulle Dortmund kunna bygga vidare på sin framgångsrika svit i Bundesliga eller skulle Schalkes defensiv sätta stopp för det. Svaret blev entydigt.

Ruhrderbyn brukar alltid vara en intressant historia. Tysklands största och hetaste match mellan de två lokalrivalerna Dortmund och Schalke bjuder alltid på spänning och intensitet. Gårdagen var inte på något sätt ett undantag utan befäste bara matchen som Tysklands hetaste.

Båda tränarna valde att satta på sina tidigare framgångsrecept. Jürgen Klopp ville spela med hög press, snabba omställningar och en fruktansvärd intensitet. Di Matteo ville spela med sin flexibla 3-5-2 där yttrarna kunde ställa om formationen till en 5-3-2 när motståndarna hade bollen.

Det var dock inget snack om att det var Klopps idé som fungerade bäst. Dortmund, som saknade Piszczek och Sokratis i försvaret, var stabila och fulla av självförtroende. Den höga pressen från Dortmund gav Schalke inget som helst utrymme att hålla i bollen och kunna bygga anfall.

Dortmund körde igång med full intensitet och energi och skapade omedelbart chanser mot Schalke. Målvakten Wellenreuther fick redan i den fjärde minuten stå för en fin parad när Aubameyang kom fri i straffområdet. Den gabonesiske anfallaren var ett ständigt orosmoment för Schalkes försvar som inte lyckades få kontroll på situationen.

Trots att Schalke var rejält tillbakapressade med alla spelare på egen planhalva lyckades Di Matteos lag inte alls att täppa till ytorna för Dortmunds offensiva spelare. Dortmund hittade hela tiden ytor mellan Schalkes försvar och mittfält, dessutom lyckades Dortmund ett antal gånger kom in bakom Schalkes försvar vilket var förvånande med tanke på hur tillbakapressade Schalke var.

Det som varit Schalkes och Di Matteos stora styrka under våren – det vill säga det defensiva spelet – fungerade inte alls igår och Klopp hade avslöjat bristerna i det. För första gången på hela säsongen kunde Dortmund vara spelförande och hantera den situationen, vilket bådar gott inför framtiden.

Skottstatistiken var talande för matchen. Dortmund hade 31 skott mot mål (varav 13 på mål) mot Schalkes 3 skott mot mål (0 på mål). Varken Huntelaar eller Choupo-Moting fick aldrig bollen serverad på offensiv planhalva och var matchen igenom osynliga.

Dortmund fick vänta på målet men när det väl rasslade till så släppte spänningarna. Aubameyang, Mkhitaryan (som såg så fruktansvärt lättad ut vid målfirandet) och Reus (som återigen påpassligt utnyttjade ett misstag i försvaret) stod för målen och slutresultatet 3-0 var i underkant. Det kunde gått och väl ha slutat 5-, 6-0.

För Dortmunds del är jakten på de lagen i den övre halvan i full gång och vinsten mot Schalke var ytterligare ett steg på vägen. Vinsten bevisade att de är på väg och rätt håll och för första gången på säsongen var de överlägsna och övertygande när de var det spelförande laget.

För Schalke däremot råder det lite av en identitskris dagen efter. Di Matteos defensiva tanke fungerade inte alls och Schalke var helt utspelade under 90 minuter. Det fanns inte en tillstymmelse till hot mot Dortmunds försvar och kritiken från tyska media har varit svidande. Frågan är hur Di Matteo tacklar de taktiska bekymmer som uppstod och går vidare, det blir mycket spännande att följa.

Allt som allt var Ruhrderbyt fantastiskt. Matchen hade allt och lite till och det är ynnest att få jobba med tysk fotboll i stunder som dessa. Herregud vad bortskämd man är.

Adam Nilsson