Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Klopp var Allianz Arenas stora segrare

Twitter: @atnilsson

Det var Jürgen Klopps sista strid mot Bayern som Dortmundtränare. På förhand hade allting handlat om det. I efterhand är det hans seger som man kommer att minnas.

På förhand det allting handlat om Jürgen Klopp. Bayern München med chef Karl-Heinz Rummenigge ville dela ut en blombukett till Klopp inför matchen. Som en uppskattande gest, ett tack för Klopps insats i Dortmund och Bundesliga under de senaste åren. Samtidigt som Bayern, som alltid, ville ställa sig till godo hos en människa som i framtiden kan komma arbeta i klubben.

Klopp tackade för gesten, men bad om att inte få buketten inför matchen. Klopp ville inte att det skulle handla om en avtackning inför matchen, då ville han ha intensitet och kamp. Efter matchen däremot, då kunde han tänka sig att ta emot en bukett och så blev det sagt.

Inte kunde Rummenigge ha trott att det skulle bli en vinstbukett han delade ut.

För Klopp var det en match som betydde mer än vad någon annan match gjort under säsongen. För Dortmund var det sista chansen på en titel. För Klopp var det sista chansen till en titel med Dortmund under sin period i klubben. Frågan är om det inte var den match, efter Champions League-finalen, som var den viktigaste matchen för Klopp under hans tid i Dortmund.

De tyska tidningarna hade skrivit mycket om den taktiska duellen. Klopp skulle mästra ut självaste Guardiola med taktiska finesser, skrevs det. Hur var det dock inte riktigt någon som kunde svara på, men hade att Klopp satt med några ess i rockärmen rådde det inga tvivel om.

Det fanns inga tvivel om att Klopp hade tänkt till lite extra, för Dortmund såg speciellt i andra halvlek ut som ett helt annat lag än vad de gjort tidigare under säsongen. Dortmund var vassare, mer skärpta och hade ett självförtroende som inte synts till tidigare under säsongen och det i underläge 0-1.

Och Klopp stod där som en segrare när domaren blåste igång matchen. Han stod där som en segrare när domaren blåste av för förlängning. Han stod där som en segrare när domaren blåste av för straffläggning. Han stod där som en segrare när den sista straffen hade slagits.

Klopp var Allianz Arenas stora segrare och det syntes i skärmarna.

Medan Guardiola såg förtvivlad ut, sprang omkring och gnällde på domare så till den gräns att det nästan blev pinsamt att domarna inte visade upp honom på läktarna såg Klopp i jämförelse lugn och behärskad ut. Klopp hade situationen helt under kontroll.

Det mest talande exemplet var när en ilsken Guardiola försökte prata Hummels till rätta inför straffläggningen. Klopp gick fram i sin lediga klädsel (självklart kepsprydd), omfamnade en kostymklädd Guardiola med en snabb kram och vände sig om med ett leende. Detta inför den viktigaste uppgiften hans lag hade ställts för denna säsong.

Då nerverna borde ha satt Klopps tankar ur spel såg han helt iskall ut. Det var som om Klopp visste att hans sju år skulle komma till denna stund, till denna sekvens och som han njöt av det. Han var säkerligen nervös, men det syntes inte utåt.

Den kameraman som följde Klopp under straffläggningen fick med det gigantiska språng och den maxlöpning som hade fått Usain Bolt att se chockad ut. Sekvensen efter att Neuer missat den sista straffen, givit segern till Dortmund och Klopp lagt benen på ryggen kommer för evigt att bli ihågkommen bland Dortmundsupportrarna.

Klopp sprang i full fart förbi en Guardiola som bara hann se ryggtavlan av den tyske tränaren. Klopp omfamnade sina spelare och stod för sista gången på Allianz Arena som en segrare med sitt Dortmund. Det Dortmund som han byggt upp från grunden till att bli en av Europas hetaste och mest omtalade klubbar.

Den karismatiske tränaren var kvar en extra stund på planen. Han insöp atmosfären innan han sprang till Dortmundsupportrarna och knöt näven ett antal gånger. Han visade att än lever liket. Han kommer visserligen att tacka för sig, men han har fortfarande mycket kvar att bjuda på.

Och uppbrottet mellan Klopp och Dortmund blir bara svårare och svårare när han gör det så bra som han gör det, och när han är den han är. För det finns bara en Klopp.

Adam Nilsson

Kan Hamburg gå emot historien?

Twitter: @atnilsson

Med den första segern sedan i februari tog Hamburg tre yttersta viktiga poäng i bottenstriden igår. Efter sex matcher utan mål gjorde Hamburg igår tre och tände ett nytt hopp om fortsatt framtid i Bundesliga.

De senaste veckorna har varit några av de tuffaste i Hamburgs historia. Klubben har anställt sin fjärde för säsongen, gått flertalet timmar utan att göra och flermatcher utan att ta poäng. Att säga att det rådde viss krisstämning i klubben vore en underdrift.

Men igår väcktes nytt hopp. Med segern mot Augsburg, 3-2, tog Hamburg oerhört viktiga poäng. Att de tre målen gjordes av anfallarna Ivica Olic och Pierre-Michel Lasogga var även det väldigt viktigt.

Det kanske viktigaste av allt var att Hamburg tappade en 2-0-ledning till 2-2, men ändå lyckades segra till slut. Första gången på länge vek Hamburg inte ned sig och tränaren Bruno Labbadia kunde inte vara gladare även sin första hemmamatch med Hamburg.

Med vinsten kliver Hamburg upp på kvalplats, frågan är nu om de kan gå emot de historien.

Sedan trepoängssystemet infördes i Bundesliga säsongen 1995/1996 har endast ett lag av de nitton som legat på jumboplats efter 29 omgångar klarat sig kvar. Femton stycken lag har slutat som säsongen som jumbo, tre lag har avslutat den på 17:e plats och endast ett lag har överlevt och det genom kval.

Detta lag är Borussia Mönchengladbach. Under säsongen 2010/2011 tog Lucien Favre över efter Michael Frontzeck (nu i Hannover) klubben i februari när de låg sist med sju poäng upp till säker mark. Favre förde Mönchengladbach till kvalplats och besegrade där Bochum i dubbelmötet.

Ska man sätta en siffra på detta betyder det att 94,7% av lagen som har legat sist i tabellen efter 29 omgångar (sedan säsongen 95/96) också åker ur Bundesliga i slutändan. Hamburg måste alltså göra något riktigt speciellt för att klara sig kvar, för det är få klubbar som har klarat av den situation som Hamburg just nu är i.

Med segern är dock utgångsläget klart bättre. Det är dock ett riktigt råttbo nere i botten av tabellen där det just nu endast skiljer tre poäng mellan Freiburg på 14:e plats och Paderborn (som har en match mindre spelad) på 18:e plats.

Hamburg med sina 28 poäng ligger på kvalplatsen och har ett tufft spelschema kvar. Nästa lördag ställs klubben mot Mainz som går bättre och bättre under den färske tränaren Martin Schmidt.

Efter den matchen följer två direkta nedflyttningsstridmatcher mot Freiburg (just nu på 14:e plats) och Stuttgart (just nu på 17:e plats). Dessa två matcher kommer att betyda oerhört mycket och jag är övertygad om att man behöver flertalet poäng ur dessa matcher för att klara sig kvar.

För i den sista matchen ställs Hamburg mot Schalke och det är inte otroligt att Gelsenkirchenlaget slåss om en Europa League-plats då. Vinsten igår var oerhört viktig för Hamburg, men det finns fortfarande mycket kvar att göra och historien talar emot dem.

Adam Nilsson

Bayern mot Barcelona – Guardiola 2.0 mot Guardiola 1.0

Twitter: @atnilsson

Det blir ett kärt återseende för Pep Guardiola och Thiago som ställs mot sin gamla klubb, Barcelona. Katalanerna kommer att bli en tuff nöt att knäcka för Bayern. Klart är att det blir två mycket intressanta matcher mellan giganterna.

Redan inför lottningen var det klart att det skulle bli tufft motstånd, något som jag skrev om igår. Det blev kanske tuffast möjliga motstånd i form av Barcelona som Bayern ställs mot i två möten i maj.

Texterna om Guardiola kommer att avlöpa varandra. Alla kommer att vilja skriva om det och vi kommer att få läsa alla sorters analyser. Det är inte konstigt i sig, men jag är övertygad om att vi kommer att kräkas över den uppmärksamhet Guardiola kommer att få.

Guardiolas 1.0 ställs mot Guardiolas 2.0.

Frågan är om det verkligen är så längre. Ryggraden från Guardiolas Barcelona finns kvar i spelare som Pique, Busquets, Xavi, Iniesta och Messi. Samtidigt har Luis Enrique helt klart satt sin prägel på laget och det med en hel del fingerspitzengefühl. Barcelona må vara Guardiolas skapelse, men det är inte samma lag som Guardiola lämnade bakom sig för ett par år sedan.

I tyska medier skrivs det om hur spanjorerna har tacklat situationen. Att spelarna i Barcelona hade önskat sig Bayern på grund av Guardiolas önskan att spela offensiv fotboll. Just Guardiolas forna spelare pekas ut som de som önskat sig Bayern. Huruvida det är sant eller ej, är något jag inte har någon aning om, men jag kan förstå argumenten.

Samtidigt är Guardiola en mångsidigare tränare idag än vad han var i Barcelona. Ja, Bayern gillar att hålla i bollen och styra spelet. Bayern gillar att låta bollen rulla igenom lagdelarna och vänta på sitt läge, likt en orm som attackerar sitt byte.

Men Guardiola har utvecklats.

Om vi tänker tillbaka på mötet med Borussia Dortmund för några veckor sedan får vi en annan bild av Guardiola. Då ställde Bayern upp med en klart defensivare uppställning än vanligt och spelade en defensivare fotboll. Bayern backade hem, försökte att kontra ut Dortmund och lyckades också med det när Robert Lewandowski gjordes matchen enda mål.

Det enda tyskarna pratade om efter matchen var: är detta den nya, pragmatiska Guardiola? För spanjoren hade ställt upp med en försvarsmur som Dortmund inte lyckades forcera. Bayern spelade för första gången sedan Guardiolas intåg en defensivt inställning fotboll men fokus på att hålla nollan. Guardiola visade att han är mer än bara bollinnehav.

Senast mot Porto hade Guardiola också en helt ny tanke. Han satte Lahm som högerytter, valde att ställa upp med en 4-4-2-uppställning och den visade sig vara perfekt för uppgiften. Porto blev överkörda första 45, sedan slappnade Bayern av och lät portugiserna överta taktpinnen i andra halvlek – under Bayerns kontroll så klart.. Det var inte vad Guardiola brukar göra, men denna gång gjorde han det.

Känslan är att Guardiola är mer flexibel och mer pragmatisk i år än vad han var under sitt första år i Bayern. Det kommer att han få nytta av mot Barcelona. För inte kan Guardiola förvänta sig att Bayern åker till Spanien för att styra matchen på bortaplan? Eller kan han det? Vem vet vad Guardiola tänker i sitt huvud. Det verkar finnas en oas av tankar, en oändlig tankebana som aldrig tar slut.

Guardiola vet hur han ska förbereda sitt lag på uppgiften och har lärt sig av förlusten i förra årets semifinal mot Real Madrid. Den förlusten kommer att betyda mycket när Guardiola finjusterar inför matcherna mot Barcelona.

Tyskarna bedömer chanserna till 50:50. Med två friska yttrar tillbaka i Arjen Robben och Franck Ribéry (fortfarande tveksam), en mittback i Mehdi Benatia och en mittfältare i David Alaba ser Bayern klart slagkraftigare ut. Det ger dessutom Guardiola fler taktiska möjligheter.

Vi har två mycket intressanta matcher att se fram emot. Frågan är om det blir Guardiola som fäller sin gamla klubb eller om det blir hans gamla klubb som fäller honom.

Adam Nilsson

En sak är klar: det finns ingen drömlottning

Twitter: @atnilsson

Med mindre än 24 timmar kvar till lottningen av Champions League-semifinalerna vill alla säga sin åsikt kring vilka matcher det ska bli. Ur tysk synvinkel finns det bara ett lag kvar i Bayern München och en sak är klar: det finns ingen fördelaktig lottning.

När lottningen drar imorgon kommer väldigt många att ha följa den slaviskt. Säga vad man vill om Infantinos snack – som bara blir längre och längre för varje år – men lottningen är fantastiskt eggande.

Redan innan den igång får man veta hur ”testlottningen” gick. Sedan är det alltid någon som kommer fram till att denna lottning är manipulerad. ”Såg ni hur han valde den där bollen?”, ”Den där bollen såg oerhört lätt”, ”Bollarna var märkta!” är bara några av de olika konspirationsteorierna som brukar höras.

Oavsett hur lottningen går till imorgon kommer utgången att vara den samma och det är att det inte blir någon enkel semifinal. Barcelona, Real Madrid och Juventus är alla tre svåra motståndare men det av helt olika anledningar.

Skulle Bayern få Barcelona skulle det bli mycket snack om Guardiolas nya lag mot hans gamla. Det skulle bli ett möte som skulle handla väldigt mycket om Guardiola 1.0 (Barcelona) och Guardiola 2.0 (Bayern). I den form Barcelona är just nu är de oerhört svårslagna. Det känns som att Luis Enrique klarat sig genom stormen galant och kommit ut starkare på den andra sidan.

I Real Madrid får man inte det formstarkaste av lag men herregud, det är Real Madrid. Det räcker ganska långt med att säga det. Real Madrid är Real Madrid och är alltid med och strider om att vinna Champions League. Med stjärnor som Cristano Ronaldo, Sergio Ramos och Luka Modric (toppen av isberget) kan man aldrig utesluta Reals chanser – oavsett hur dagsformen ser ut.

Italienska Juventus är återigen tillbaka på den stora scenen och är kanske det lag som är mest slipat av alla fyra kvarvarande lagen. Det känns om alla i laget vet exakt vad de ska göra vid precis alla tillfällen. Även om det inte är en ordinarie spelare som startar så vet denne exakt hur han ska agera på planen. Dessutom sitter även Juventus på ett antal spelare som kan avgöra med individuella prestationer.

Med det sagt finns det ingen drömlottning för Bayern München. Tyskarna är för mig favoriter till titeln men det betyder inte att man kommer att glida igenom en semifinal enkelt. Jag har svårt att tro att vi får se en repris av semifinalen mot Barcelona 2013, även om jag gärna skulle vilja se det.

Dessutom var dagens ledsamma besked att Holger Badstuber är skadad och missar resten av säsongen oerhört tungt för laget. Det är nog ett större tapp än vad många kan tänka sig. För där Dante och Benatia har varit stora besvikelser har Badstuber varit en habil pjäs. Han har gått in och gjort sitt jobb bredvid Boateng i mittlåset och det mer än väl. Förlusten av Badstuber kommer att svida när man ställs mot anfallare av den dignitet som de tre andra kvarvarande lagen har.

Därför så går jag in i morgondagens lottning med en nollställd tanke. Jag kan helt enkelt inte se varför Real Madrid skulle vara lättare än Barcelona, varför Juventus skulle vara lättare än Real Madrid eller varför Juventus skulle vara svårare än Barcelona. I slutändan måste du ändå prestera ditt absoluta max under 180 minuter för att ta dig till finalen.

Adam Nilsson

Bayerns storslagna seger skapar titelhopp

Twitter: @atnilsson

Utgångsläget satte Bayern i ett prekärt läge. Men en nästintill prickfri insats gjorde avancemanget möjligt. Nu är tyskarna återigen stora favoriter till titeln.

”I Bayern räknas endast trippeln”, sa Oliver Kahn inför matchen. Den före detta Bayernikonen uttalade sig kring Guardiolas gärning inför matchen och satte pricken över i:et kring de förväntningar och förhoppningar som finns i München.

Med förlusten, 1-3, från Portugal var det ett pressat Bayern som gick ut på Allianz Arena igår. Ett uttåg mot Porto hade varit ett fiasko i de tyska ögonen. Efter en turbulent vecka i Münchenlägret där allting hade ställts på sin spets hade inte förberedelserna varit ultimata för Guardiola och hans lag.

Det tog drygt 14 minuter, sedan hade Bayern redan avgjort mötet. Thiago (vem annars?) satte 1-0 och Bayern fick precis den start som de hade önskat sig. Hämningarna släppte och Portos dammar brast i samma sekund som Thiagos nick gick över mållinjen.

De första 45 minuterna var perfekta från Bayern. Spelet stämde, spelarna hamnade precis rätt och Porto gjordes till statister samtidigt som de var bedrövliga. Guardiola hade nog inte kunnat önskat sig annat i den match som inför hade betecknats som han viktigaste hittils under sin tid i Bayern.

Guardiolas favoritspelare, Thiago, var strålande på mittfältet. Att en spelare som varit borta i ett drygt år, kunnat komma tillbaka och övertyga så pass fort är imponerande. Man förstår varför Guardiola så gärna ville ha med sig mittfältaren från Barcelona för Thiago tillför en dimension i spelet som ingen av de andra mittfältarna i Bayern gör.

Den polske anfallaren Robert Lewandowski stod för sin kanske bästa insats i Bayerns tröja sedan han anlände i somras. Alltid hårdjobbande och nyttig för sitt lag, men igår var Lewandowski också den där kliniska målskytten som han var i Borussia Dortmund. Det tog sin tid men Lewandowski börjar visa sitt rätta jag mer och mer i München.

Till slut tillskrevs siffrorna 6-1 där andra halvlek var kontrollerad men inte alls lika imponerande. Samtidigt gjorde Bayern precis det som krävdes och lite till över 90 minuter och är nu klara för den begärda semifinalplatsen i Champions League.

Från att ha varit slagna till att vara heta favoriter på en vecka har Bayern och Guardiola klarat av. Ingen hade nog kunnat förutse att Bayern så snabbt skulle kunna vända på de negativa rubrikerna.

Det som dessutom talar för Bayerns favoritskap är att det finns en hel del spelare som fortfarande saknas och som med tiden kommer att dyka upp . David Alaba, Arjen Robben, Franck Ribéry är bara några av spelarna som saknas och när dessa återigen är hela och friska kommer Bayern vara ännu slagkraftigare.

Frågan är om Guardiola kan införliva Münchensupportrarnas förhoppningar. Det ser helt klart möjligt ut efter gårdagens uppvisning.

Adam Nilsson

Frontzeck ska rädda Hannover

Twitter: @atnilsson

Som enda lag utan seger under våren har Hannover varit en rejäl besvikelse. Det tog lång tid innan klubben tog beslutet att göra sig av med honom. Frågan om det var för lång tid för att vända på trenden.

När Tayfun Korkut klev in som tränare i Hannover var det som ersättare till den mycket omtyckte tränaren Mirko Slomka. Korkut var inget välkänt namn i Bundesligakretsar utan hade främst arbetat som ungdomstränare men även som assisterande tränare i det turkiska landslaget.

Korkuts inledning var dock bra och klubben ville bygga en framtid med den unge tränaren. Korkut ville sätta den annars gråa klubben på kartan, något han till en början gjorde. Spelmässigt såg Hannover tryggare ut och det fanns en positivare framtidstro i klubben än vad det gjort på länge.

Inledningen av årets säsong fortsatte på den inslagna, positiva vägen. Hannover låg länge uppe på en Europaplats och även formen sviktade mot slutet av våren var Hannover på åttonde plats med tre poäng upp till en Champions League-plats.

Men vårens tolv har varit en rejäl besvikelse för Hannover och Korkut. Laget har ännu inte lyckats vinna en enda match (vilket man är ensamma med under våren) och har endast tagit fem poäng på tolv matcher. Länge har klubben stått fast vid att Korkut ska leda laget, men till slut gick det inte längre.

Frågan är dock om beslutet har tagits försent.

Det har varit tydligt att Hannover har saknat något i sitt spel. Trots individuellt skickliga spelare som Lars Stindl, Hiroshi Kiyotake, Joeslu, Ron-Robert Zieler med flera har laget inte lyckats vinna. På pappret är det helt klart så att man är bättre än de fem poängen man har samlat ihop.

Med bara elva mål gjorda framåt och 23 insläppta bakåt får man dock en tydligen bild av att det inte har fungerat. Hannover har i snitt gjort ett mål medan man har släppt in två. Ofta har spelet inte sett särskilt dåligt ut och man har förlorat med uddamålet.

Just det, att Hannover inte gått på så många minor har säkerligen varit en anledning till varför det tagit sådan tid innan klubben bestämde sig för att göra sig av med Korkut. Det har hela tiden funnits ett litet hopp om att han skulle kunna göra den där lilla, lilla förändringen för att vända på lyckan.

Efter helgens rejäla missberäkning och en av de få minorna, 0-4 mot Leverkusen, bestämde sig dock Hannover för att göra sig av med Korkut. Räddningen heter Michael Frontzeck, som inte jobbat sedan han lämnade St. Pauli i november 2013.

Frontzeck var omtyckt under sin period i St. Pauli och stod för ett bra år i klubben. När han skulle förhandla fram ett nytt kontrakt kunde han dock inte komma överens med klubben om de gemensamma framtidsplanerna och valde att lämna mitt under säsongen.

I Frontzeck får man in en tränare som inte har de bästa av meriter från nedflyttningsstrider. I sitt första uppdrag som huvudtränare i Alemannia Aachen (06/07) slutade det med nedflyttning och sparken.

Hans andra tränaruppgift blev Arminia Bielefeld (07/08) som han först räddade kvar under sin första säsong men fick lämna under sitt andra år i den nästsista omgången (den andra tränaren någonsin i Bundesliga som lämnat efter den omgången) efter en förnedrande förlust med 0-6 mot Dortmund. Bielefeld åkte sen ur den säsongen.

Efter Bielefeld blev det Borussia Mönchengladbach som han under sin första säsong förde till tolfte plats men också fick lämna efter att klubben förlorat mot flera andra bottenkonkurrenter och placerade sig sist i Bundesliga.

Men i St. Pauli återupprättade Frontzeck något av sitt varumärke och det är av den anledningen som Hannover valt honom. Frontzeck är en ärlig, rak och tydlig person som kommer att ge allt för att rädda kvar Hannover. Även det skulle se bra ut på hans annars rätt magra cv.

Det får dock ses som lite underligt att klubben valt en tränare som tidigare inte har bevisat att han den bäste på nedflyttningsstrider. Många hade nog önskat sig en tränare med bättre erfarenheter av sådant. Samtidigt var nog listan kort med tanke på att Hannover inte sökte en tränare med tanke på kommande säsong.

Det är inget snack om att Frontzeck endast är en kortsiktning lösning. Han förväntas gå in och göra jobbet för de återstående fem matcherna. Sen hoppas Hannover kunna göra en nystart till sommaren med en ny tränare och en ny sportchef. Frågan är om det blir i Bundesliga eller 2. Bundesliga.

Adam Nilsson

Valet av Tuchel är såväl logiskt som ologiskt

Twitter: @atnilsson

Dortmund lät det inte gå många dagar innan man gjort klart med Jürgen Klopps ersättare. Precis som när Jürgen Klopp lämnade Mainz heter ersättaren Thomas Tuchel och denna gång har Tuchel har mycket mer att leva upp till.

Beskedet kommer inte direkt som någon chock för de som har följt med i media de senaste dagarna. Redan från start var den så eftertraktade Thomas Tuchel det hetaste tipset till att ersätta Klopp. Än mer rimligt blev det när Hamburg, som jagat Tuchel hela säsongen, valde att utnämna Bruno Labbadia till ny tränare samma dag som Klopp bekräftade att han skulle lämna Dortmund till sommaren.

Thomas Tuchel är högt ansedd inom den tyska fotbollen. Det framgångsrika arbete han genomförde under sina år Mainz gav eko. Bland annat förde han Mainz som nykomling till en niondeplats under sin första säsong och nådde som bäst en femteplats säsongen 2010/2011. Efter förra säsongen, då Mainz slutade sjua, valde dock Tuchel att gå på ett sabbatsår trots ett år kvar på kontraktet.

Detta gjorde varken ledningen eller supportrarna glada. Tränaren behövde vila och reflektion efter år utan vila. Det minutiösa arbetet hade tagit ut sin rätt men Mainz vägrade att säga upp hans kontrakt, med andra ord har stått kvar på ett kontrakt hos klubben vilket har stoppat andra klubbar från att kunna värva honom under säsongen utan en kostnad.

Under sitt sabbatsår valde Tuchel att spendera mycket tid i München och hos Pep Guardiola. Detta ledde till att många rykten startades som uppgav att Bayern München skulle bli hans kommande adress. Det hette att han under sitt första år skulle gå som assisterande tränare till Guardiola för att sedan ersätta spanjoren när hans kontrakt löpt ut.

Nu knep alltså Dortmund den eftertraktade tränaren och det utan pompa och ståt. Ett lakoniskt pressmeddelande på hemsidan var det Tuchel fick men klart är att det är större än så. Dortmund lyckas, trots bristande resultat, knipa en erkänt duktig tränare som hade flera valmöjligheter. Det säger inte lite om hur attraktiva Dortmund är som arbetsgivare.

Tuchel är inte av samma skrot och korn som Klopp. Båda gjorde visserligen succé som tränare i Mainz men där Klopp hade en spelarkarriär alla falla tillbaka på så är Tuchel mer en renodlad tränare. Redan som 26-årig la Tuchel av med fotbollen på grund av skador och valde att helt lägga om sitt fokus på tränardelen av fotbollen.

Vägen genom bland annat Stuttgarts högt ansedda ungdomsakademi och FC Augsburg tog honom till ungdomslaget i Mainz där han sedan jobbade sig uppåt. Till skillnad från sin företrädare Klopp är Tuchel inte lika öppen och karismatisk som Klopp. Tuchel föredrar att stå framför taktiktavlan och dividera än att skoja med journalister. Supportrarna kommer att märka att Tuchel är en mer introvert typ än Klopp, vilket kan bli en chock till en start efter år av Klopps karisma.

Det är inte det mest logiska valet. När Klopp tillträde i Dortmund var det en klubb som behövde byggas upp från grunden. Steget från Mainz var inte lika stort för Klopp som det är för Tuchel. Tuchel går från ett Mainz som fortfarande är litet och som jobbat med små resurser. Dortmund är däremot en klart större klubb idag med mer pengar och större ambitioner än när Klopp tog över.

Tuchels brist på erfarenhet i sådana här sammanhang gör att han inte är det mest givna alternativet. Att ta in en tränare vars enda klubbjobb på professionell nivå varit i lilla Mainz för att träna ett Dortmund med Champions League-ambitioner kan låta vansinnigt. Men just den risken tar Dortmund för att Tuchels anseende är så pass högt.

Just det höga anseendet har tagit Tuchel till jobbet. Det är svårt att motivera det på andra sätt. För även om Tuchel har gjort det bra Mainz har han inte ett strålande track record. Han gjorde det bra utifrån förutsättningarna. Samtidigt fanns det ingen större press inifrån eller utifrån Mainz. Det är i Dortmund som hans färdigheter kommer att sättas på prov.

Tuchel hade kunnat välja den enklare vägen men när en av Tysklands mest attraktiva arbetsgivare hör av sig, ja då tackar man inte nej. Men klart är att Dortmund inte ska förvänta sig någon frälsare. För Tuchel är nybörjare på den här nivån.

PS. Ber återigen om ursäkt för eventuella stavfel/syftningsfel. Risken ökar när man skriver på begränsad tid.

Adam Nilsson

Läkarens avsked skapar oro i Bayern

Twitter: @atnilsson

När trotjänaren Hans-Wilhelm Müller-Wohlfahrt igår kväll gick ut med beskedet att han och hans läkarstab kommer att lämna Bayern tog det alla på sängen. Inte ens klubben som han arbetat i sedan 1977 hade förvarnats om beslutet från en av de mest lojala personerna i hela föreningen.

Det meddelande som den meriterade läkaren lämnade på sin hemsida var att han och hans stab hade fått skulden för förlusten mot Porto i veckans Champions League-kvartsfinal. Med det hade förtroendet i relationen mellan läkarstaben och tränarstaben brustit vilket gjorde att läkarna valde att lämna med omedelbar verkan, de ville helt enkelt inte arbeta i en sådan miljö.

Till matchen mot Porto saknades sex spelare: Mehdi Benatia, Franck Ribéry, Arjen Robben, Javi Martinez, David Alaba och Bastian Schweinsteiger. Framför allt har diskussionen gällt Ribéry vars skada och återhämtning tagit längre tid än väntat, något som ledde till ett krismöte i torsdags på Müller-Wohlfahrts läkarpraktik.

Det ska dessutom ha ryktats om att Ribéry hört sig för hos andra läkare om råd kring läkningen av skadan. Något som väcker ont blod i Müller-Wohlfahrt, speciellt med tanke på att hans första stora strid med Guardiola kom i behandlingen av spanjoren Thiago. Då ska en spansk läkare ha sprutat in kortison i Thiagos knä, något som till slut ledde till att spanjoren återvände drygt tio månader efter förväntad läkningstid.

Vid detta tillfälle rådde det en rejäl kraftkamp mellan Guardiola (som skickat Thiago till Barcelona för undersökning) och Müller-Wohlfahrt (vars ställning var att han skulle sköta rehabiliteringen). I slutändan gick klubbens ordförande Karl-Heinz Rummenigge in och stävjade bråket, med utgången att klubbens läkare skulle ha det sista ordet i medicinska frågor.

Den händelsen var Guardiolas första bakslag gällande hans auktoritet och makt i klubben. Fram till dess hade klubben mer eller mindre gett honom allt han önskat sig, vilket i Bayerns fall var en extremt ovanlighet. Frågan är om någon tränare i historien haft den makt i föreningen som Guardiola har haft.

Sett till senare år försökte Jürgen Klinsmann sig på ett försök att förändra klubben i grunden med nya metoder och tankar som han hade fått med sig från USA. Även då lämnade Müller-Wohlfahrt klubben men omedelbart efter att Klinsmann fått lämna var läkaren tillbaka som ansvarig.

En annan maktmänniska var Louis van Gaal som, så länge han nådde framgångar, var omöjlig att göra sig av med. Holländaren försökte att styra alla smådetaljer han kunde finna vilket till slut gjorde att han hade satt sig på tvären med nästan alla i klubben. Den gången slutade det med att holländaren fick gå, frågan är om hans protegé Guardiola går samma öde till mötes?

I detta fall verkar det långt ifrån lika säkert. För två av klubbens starka män – sportchefen Matthias Sammer och ordföranden Rummenigge – håller Guardiola hårt om ryggen. Av rapporterna att döma ska det ha kommit till en diskussion omedelbart efter matchen mot Porto mellan Rummenigge och Müller-Wohlfahrt. En diskussion som ska ha handlat om varför spelarna inte kom tillbaka till planen snabbare.

Ifrågasättandet av Müller-Wohlfahrts kunskap var droppen som fick bägaren att rinna över. Läkaren kunde troligen inte ta att hans ord, som är en ansedd som en av världens absolut bästa sportläkare i klass med Richard Steadman, inte respekterades tillräckligt.

Det kan vara förståeligt i läkarens position (han är även det tyska landslagets läkare) då han har varit den världsstjärnor som Usain Bolt, Bono med flera vänt sig till och även varit den andra klubbar vänt sig till när de inte lyckats få till läkningen på deras spelare.

Intressant i sammanhang kanske också vara att nämna att Müller-Wohlfahrts metoder har ifrågasatts ett antal gånger. Många har påpekat att de är gammalmodiga vilket också skulle kunna ligga bakom Guardiolas vrede. Kanske vill spanjoren ha in en modernare läkare än den 72-årige Müller-Wohlfahrt.

Guardiola har dessutom varit kritisk mot att det inte funnits en läkarpraktik på plats vid Bayerns träningscentrum på Säbener-Straße. Müller-Wohlfahrt ska ha motsatt sig den idéen och istället tog klubben under vintern in läkarens son, Killan, för att medverka på nära håll för att överbrygga bristen av en praktik på plats.

Chocken att Müller-Wohlfahrt, som varit klubbens läkare sedan 1977, lämnade utan att göra det genom att meddela klubben är dock i slutändan en rejäl markering. När media försökte höra av sig till klubben kunde de ansvariga inte uttala sig, för de hade själva ingen aning om att läkaren hade valt att sluta.

Frågan som också växer sig stark är: hade detta hänt med Uli Hoeneß vid rodret? Den förre detta ledaren var allergisk mot sådana här ”mediala kriser” och var dessutom van att handskas med bekymmer. Detta är inte bara en jobbig historia för Bayern, det är första gången som Rummenigges auktoritet på allvar kan komma att ifrågasättas.

För även om Rummenigge håller Guardiola om ryggen finns det många som jobbar i klubben som är allierade med Müller-Wohlfahrt. Därför måste Rummenigge behandla denna fråga med fina penseldrag för att inte trampa andra människor på fötterna. Det kommer att bli spännande att se hur han hanterar frågan utåt.

Hur det påverkar Guardiolas framtid är oklar. Så länge tränaren har Rummenigge och Sammers stöd råder det ingen omedelbar oro kring hans framtid. Däremot är det klart att sådana här händelser kan få tränaren själv att känna att det är dags att lämna. Det finns inte hur många broar som helst man kan bygga och förr eller senare kan även ledningen bli tvungna att göra sig av med tränaren då trycket inifrån blir för stort.

Under dagen höll klubben en presskonferens och det blev inte mycket sagt. Guardiola sa att han har stor respekt för Müller-Wohlfahrt och det beslut läkaren tagit. Sedan framförde presschefen Hörwick ett pressmeddelande (som i princip bara vara ett “tack för trogen tjänst”) och sa att inga frågor fick ställas kring ämnet. Det första utlåtandet satte tonen för fortsättningen av denna kris, vilket det faktiskt är med tanke på hur det skett och i vilket läge av säsongen laget befinner sig  i. Klart är att läkarens avgång inte kunde ha kommit mer olägligt.

Adam Nilsson

Här kan Jürgen Klopp hamna

Twitter: @atnilsson

Onsdagens stora bomb är att Jürgen Klopp kommer att lämna Dortmund till sommaren. Det råder inga tvivel om att det är en stor förlust för klubben och dess varumärke som Klopp under sina år har personifierat med nästintill kuslig precision.

Åren i Dortmund har varit framgångsrika men det är tydligt att den sista säsongen har tärt på honom. Klopp har sett utmärglad ut. Avsaknaden av energi har märkts tydlig och brist på nya idéer har satt honom i en helt ny sits där han har fått utstå kritik från många håll.

För Bundesliga är det likväl ett stort tapp. Klopp har inte bara personifierat klubben Dortmund utan även den tyska ligan. Många spelare har valt Dortmund framför andra klubbar just för att Klopp finns där.

Det är just Klopps förmåga att locka till sig spelare, spela en attraktiv fotboll och få framgångar som gör honom till den hetaste tränaren på tränarmarknaden till sommaren. Därför är det rimligt att dissekera Klopps valmöjligheter.

Det hetaste: Englandsspåret

Klart är att Klopp alltid har velat träna ett lag i Premier League. De brittiska öarna har lockat Klopp sedan han tog över Dortmund och han har alltid uttalat sig positivt om möjligheterna att få träna ett lag där.

Den klubb som utan tvekan tilltalar Klopp mest är Liverpool. Liverpool som har klubb har många likheter med Dortmund. Det är en klassisk klubb som ännu inte har uppnått sina gamla nivåer men som har goda förutsättningar för att nå dit. Att Brendan Rogers skulle lämna känns dock otroligt och därför får chanserna ses som små, för att inte säga mikroskopiska att han hamnar där.

Manchester City är den klubb som borde nämnas främst för tillfället som ett alternativ för Klopp. Pellegrini har inte gjort någon stark säsong i klubben och det finns ypperliga möjligheter för att ta den klubben till höga nivåer med tanke på det ekonomiska läget och vilken kvalitet som redan finns inneboende i laget. Just det limmar dock inte med Klopp. Jobbet kommer säkert att finnas där om Klopp vill ha det, men jag tror inte det är den klubb som lockar honom i Manchester och därför ser jag chanserna som små att han hamnar i City.

I lokalrivalen Manchester United finns det dock mycket som skulle kunna locka Klopp. United har även de ypperliga förutsättningar och är på väg att göra stora förändringar. Hade jobbets funnits tillgängligt hade det kunnat locka Klopp dit, men van Gaal lär inte försvinna.

Bland Londonklubbar utesluter jag Chelsea och Tottenham som alternativ. Chelsea vill inte byta ut Mourinho och Tottenham är inte en tillräckligt trygg tillvaro. Däremot borde Arsenal locka Klopp. Om det blir så att Klopp tar ett sabbatsår är det rimligheten ännu större. Wengers kontrakt går ut till nästa säsong och Klopp vore i mitt tycke en utmärkt ersättare. Arsenal har potentialen och förutsättningarna som skulle passa Klopp perfekt.

Bakom dessa klubbar finns det alternativ men Klopp är smart nog att inse att det är oerhört svårt att bygga upp en klubb och ta sig förbi de redan etablerade toppklubbarna. Annars hade en klubb som Everton möjligtvis kunnat vara intressant. Men så är det inte just nu.

Det ljumna: Södra Europa

Toppklubbar i Italien och Spanien är säkerligen intresserade av Klopp. Skulle de dock kunna locka honom dit? Jag ställer mig tveksam till det. Mest för att Klopp ofta har uttryckt att han har svårt att se sig jobba i ett land där han inte behärskar språket. För hans tränargärning skulle en stor del av hans kvalitéer försvinna om han inte skulle kunna uttrycka sig ordentligt.

Real Madrid har öppnat upp för att ta in en ersättare till Carlo Ancelotti. Den klassiska klubben är en klubb som lockar varenda tränare i världen. Klopp skulle självklart tänka över det men jag tror inte att han skulle hoppa på uppgiften omedelbart. Dels spelar han inte en fotboll som jag tror skulle tilltala ledningen, dels tror jag inte att han är helt trygg i deras värvningspolitik. Jag har svårt att se Klopp i Real Madrid.

Den andra spanska storklubben är Barcelona som även det är en mycket intressant uppgift för en tränare. Precis som med Real Madrid finns det dock mycket som talar mot ett Klopp-engagemang i klubben. Han kommer behöva värva stjärnor och han kommer att behöva spela en helt annan fotboll än han har van vid. Därför lär det inte bli Barcelona.

Atlético de Madrid hade kunnat vara intressanta om det inte hade varit för att de är oerhört glada över att de har Diego Simeone. Annars hde jag sett Atlético som den mest rimliga klubben för Klopp att arbeta i om han hade valt Spanien.

Italien har många klassiska klubbar men jag tror inte att Klopp är intresserad av att hamna där, åtminstone inte just nu. Det finns säkerligen flera klubbar där som skulle kunna tänka sig Klopp men jag tror inte hans taktiska tänk passar där och jag tror inte att han vill träna i Serie A just nu.

Det tyska: Bayern München

Självklart måste jag nämna Bayern München i dessa sammanhang. Det är solklart så att klubben har ångrat sig för att missat honom och valt Jürgen Klinsmann istället. Bayern kommer att vara intresserade av honom men det river självklart upp många sår.

Klopp är inte intresserad av att omedelbart skriva på för Bayern. Han kan säkert tänka sig träna klubben men han lämnar inte Dortmund för att omedelbart träna en rival, det har jag oerhört svårt att tro även om det inte är en omöjlighet.

Bayern kommer dock att höra av sig till Klopp och ”höra sig för”. Det är jag helt övertygad om. Skulle Klopp gå på ett sabbatsår och Guardiola samtidigt välja att inte förlänga med Bayern kommer jakten intensifieras.

Jag tror inte att Klopp hamnar i Bayern, men klart är att det kommer att föras någon sorts diskussion. Även om det inte ldeer någonstans är det ett klassiskt steg att Bayern att höra sig för om de bästa tränarna i Tyskland. Det var så klubben en gång i tiden lockade till sig Ottmar Hitzfeld.

Det övriga: landslaget

Det sista rimliga, fast otroligt, alternativet jag kan se för Klopp är att han skulle kunna vara en kandidat för det tyska landslaget. Där sitter dock Jogi Löw på ett nyskrivet kontrakt som gäller till 2018. Därför kan jag inte se att han hamnar där.

Dessutom har jag svårt att se att Klopp tar över ett landslag när han är mitt i sin karriär. Det är ett troligare alternativ när han har haft ytterligare ett jobb i ett par år och funderar på att trappa av en aning.

PS. Ber om ursäkt för eventuella stavfel och syftningsfel. Skrivet på en tveksam internetlina i Nottingham under stress.

Adam Nilsson

Hamburg är Bundesligas sämsta lag just nu

Twitter: @atnilsson

Förlust på hemmaplan. Slagsmål i omklädningsrummet i halvtid. Hamburg personifierar ångesten hos en klubb som är på väg att åka ur finrummet.

Inte sedan Bundesliga startade som nationell serie 1963 har en säsong inletts utan Hamburg. Den nordtyska klubben har alltid funnits med och har många gånger varit att räkna med i toppstriden.

På senare år har det dock inte sett ut så för Hamburger SV. Den klassiska klubben har tampats med ekonomiska besvär och samtidigt kämpat mot sportsliga motgångar. Kombinationen har varit ödesdiger för en klubb som gång på gång hävdat sig vara den främsta utmanaren till Bayern.

Till och med Bayerns före detta chef, den egoistiske och hårdföre Uli Hoeneß, har utnämnt Hamburg till den klubb som på sikt ska kunna utmana Bayern. Det har inte handlat om Dortmund, inte om Wolfsburg och inte heller om klubbar som Schalke eller Leverkusen. Utan Hamburg.

Anledningen, enligt Hoeneß, var att alla förutsättningar stämde i Hamburg. Hamnstaden är en metropol i sin region. Arenan finns redan där. De ekonomiska möjligheterna skulle vara enorma om klubben skulle göra tillräckligt med reklam. Hoeneß pekade mer eller mindre ut Hamburg som den nordliga motsvarigheten till München.

Det som på pappret har sett ut som fina förutsättningar har dock klubben Hamburger SV inte kunnat omsätta i kvalitet på fotbollsplanen – åtminstone inte under de senaste säsongerna. Istället har klubben fått rikta in sig på att försvara titeln som ”Der Bundesligadino”, Bundesligadinosaurien, som klubben fått eftersom att den har överlevt alla säsonger i den tyska högstaligan.

Förra säsongen överlevde dock Hamburg med blotta förskräckelsen. Hade det inte varit för att Nürnberg och Braunschweig otroligt nog var sämre, hade Hamburg åkt ur direkt. Istället blev det kval mot ett Greuther Fürth som pressade dinosaurien in i det sista. Hamburg fick 0-0 hemma, men lyckades gå vidare genom Pierre-Michel Lasoggas mål på bortaplan i en match som slutade 1-1.

Lasogga köptes efter det loss från Hertha Berlin för otaliga miljoner euro. Anfallaren har dock inte varit nära att komma upp i den nivå som han visade upp förra säsongen då han var så pass bra att till och med förbundskaptenen Jogi Löw funderade på att ta ut honom i landslaget. Lasogga, likt Hamburg, är en skugga av sitt forna jag idag.

Hamburg lärde sig inte av sina misstag från tidigare år. Den ekonomiskt sargade klubben hade planer på att gå igenom ett stålbad för att rensa upp, istället blev det en nysatsning under en nygammal ledare (den tidigare sportchefen Dietmar Beiersdorfer).

Trots habila nyförvärv i form av Nicolai Müller, Matthias Ostrzolek och Valon Behrami har Hamburg inte lyckats klättra i tabellen. Alla spelare har presterat i sina tidigare klubbar, men inte i årets Hamburg. Det är en konstig företeelse det där, hur en spelare som är högpresterande i ett lag senare kan vara en skugga av sitt forna jag bara ett par månader senare när han bär en annan tröja.

För jag kan egentligen inte kritisera namnen Hamburg värvat. Värvningarna har på pappret sett bra ut, men har inte lyckats i slutändan. Trycket har varit stort, men spelarna borde ändå ha visat upp mer än vad de har gjort.

Förlusten mot Wolfsburg var svidande, framför allt för att man inte klarade av att visa upp något sorts motstånd. Just nu ser Hamburg ut som Bundesligas sämsta lag och jag har svårt att se att de klarar sig kvar så som de uppträder på planen för tillfället.

Adam Nilsson

Dortmunds väg till Europa går via DFB-Pokal

Twitter: @atnilsson

Jakten på Europaplatser är långt ifrån över för Dortmund trots ett prekärt tabelläge och att man har blivit utslagna ur Champions League.  Chansen är dock högst levande i DFB-Pokal där en seger idag skulle betyda semifinal för BVB.

Jürgen Klopp och hans Dortmund har fått glömma segern mot Bayern München fort för att ställa in fokus på kvartsfinalen i DFB-Pokal. I den tyska cupen har Dortmund fortfarande chansen att knipa en Europaplats till nästa säsong och chanserna är absolut goda för att det ska gå hela vägen för BVB i den tyska cupen.

Förlusten mot Bayern München var inte så pass moralkrossande att Dortmund kommer att gå in med neråtlutande huvuden. Däremot är det fortfarande bekymmersamt att laget har förtvivlat svårt att få till anfallsspel och göra mål. Enligt Kicker har Dortmund gjort hela 42% färre mål än vid samma tidpunkt förra säsongen, vilket är ett rejält tapp som är talande för årets Dortmund.

Ikväll kommer dock chansen för Dortmund att nå Europa League på ett ”enklare” sätt än genom ligan. För även om chansen finns i Bundesliga så är den vägen att vandra mycket snårigare än den väg som DFB-Pokal är, eller åtminstone ser ut att vara.

I ligan har Dortmund just nu sex poäng upp till Augsburg som sitter på den sista Europa League-platsen. Endast en poäng ovanför Augsburg finns lokalrivalen Schalke som har den andra Europa League-platsen just nu.

Det är självklart ingen omöjlighet för Dortmund att nå någon av dessa platserna. Dortmunds spelschema är dock långt ifrån enkelt och innehåller bland annat returerna mot Werder Bremen och Wolfsburg – två formstarka lag som jagar de absoluta topplatserna.

Dortmund kan säkerligen knapra ihop en hel del poäng på slutet. Samtidigt krävs det dock att både Augsburg och Schalke går dåligt samtidigt som konkurrenter med bättre utgångsposition som Hoffenheim, Frankfurt och Bremen (alla tre lag som Dortmund har kvar i ligan) inte tar särskilt många poäng på slutet.

Det är många tillfälligheter som ska falla på plats för att Dortmund ska knipa någon av Europa League-platserna i ligan med andra ord.

Därför kommer Dortmund att ge allt idag mot Hoffenheim hemma på Westfalenstadion. I medvetandet finns också höstens seger mot Hoffenheim (1-0). Det var en seger många trodde skulle bli startskottet på Dortmunds upphämtning i ligan men som endast visade sig vara lite av ett lik som sprattlade till liv för stunden.

Den segern var dock en av Dortmunds bästa insatser under hösten och det är den Dortmund hoppas kunna bygga vidare på. Jürgen Klopp och laget inser garanterat att detta är en fantastisk möjlighetför att knipa en Europa League-plats till nästa år. För klubbens del vore det bra att nå en europeisk turnering för att kunna locka till sig spelare till nästa säsong.

Hoffenheim är långt ifrån underlägsna och vill ha revansch från hösten. Men jag tror att Dortmund kommer att visa upp en extremt hög intensitet och jag tror att det kommer att räcka mot Hoffenheim idag. Dortmund behöver verkligen en seger och idag kommer en spelare som Marco Reus lyfta sig lite extra. Det skulle inte förvåna mig om han avgör och Dortmund kniper en semifinalplats.

Adam Nilsson

Släkten var värst

Twitter: @atnilsson

Det var ingen sprudlande fotbollstillställning vid bjöds på i ”Der Klassiker” på Westfalenstadion igår. Istället var det en taktisk kamp mellan två av Europas bästa fotbollstränare. I slutändan var det dock en återvändare som avgjorde tillställningen.

Inför matchen hade det talats om ett möte mellan två lag som verkligen skulle vilja ha en vinst, men att inget av lagen var i yttersta behov av en seger. Bayern ville gå vidare från den svidande förlusten mot Mönchengladbach, Dortmund ville visa musklerna samtidigt som varenda poäng vunnen poäng kunde bli livsviktig i jakten på högre tabellplaceringar och möjligtvis Europaspel.

Det var också det intrycket jag som åskådare fick i inledningen av matchen. Det var två lag som var taktiskt disciplinerade, som inte ville göra bort sig och framför allt inte hamna i underläge. Varken Klopp eller Guardiola hade lämnat något åt slumpen vilket syntes tydligt i hur deras spelare agerade.

Det såg lite ut som en boxningsmatch där ingen av boxarna ville gå för det första slaget för att blotta någon del av sin kropp, någon svaghet i sitt taktiska upplägg som kunde ge motståndarna en betydande fördel. Istället gick båda lagen hellre i klinch och återvände till vardera ringhörna för att samla mod inför nästa rond av mental kamp.

Efter drygt 35 minuter fick dock Bayern en chans när Thomas Müller kom fri med Weidenfeller efter en genomskärare från Lewandowski som blottat Dortmunds försvar för första gången på hela matchen. Müller kunde från sin vinkel inte placera bollen förbi en utrusande Weidenfeller men på returen som målvakten släppte var Lewandowski där för att nicka in matchens enda mål.

Det var ett mål som var typiskt för en målskytt. Egentligen ska det ske mycket för att bollen ens ska komma upp i den höjd som den gjorde på returen för att någon ska nicka den, men det gjorde den. Weidenfeller parerade bollen fint med sina fötter men den flög upp mot en Lewandowski – som tagit full fart mot målet efter sin genomskärare – som inte annat kunde göra en nicka in den i öppet mål.

Just den sekvensen, när Lewandowski släppte bollen på djupet och själv satte full fart mot mål, var det som avgjorde hela matchen. Många anfallare hade vid det läget stannat upp, tagit fel position eller hoppats på att lagkamraten skulle sätta den omedelbart i nät men inte Lewandowski.

I många fall hade vi sett en Dortmundförsvarare rensa bort returen i panik men det var omöjligt i detta fall. För Lewandowski gjorde precis det som utmärker honom som en anfallare, han sniffade upp ett läge som många andra inte hade hittat. Han fullföljde lagets anfall från start till mål och blev belönad för det. En Mario Gomez, en Mario Mandzukic eller en Claudio Pizarro hade inte gjort det – men Lewandowski gjorde det och det var därför Bayern ville ha honom från första början.

Jürgen Klopp måste någonstans inombords ha känt lite stolthet över den polske anfallarens agerande. För det är just den här typen av sekvens som har varit talande för Dortmunds anfallsspel under tidigare år. Delaktigheten över hela planen, att fullfölja anfallet från start till mål och att dyka upp som gubben i lådan när motståndarna tror att faran är över.

Ett mål från Robert Lewandowski var tillräckligt för att Bayern skulle åka hem till München med segern. Dortmund borde ha haft en straff i slutminuterna och Manuel Neuer visade varför han är världens bästa målvakt på Marco Reus frispark. Det som var talande för matchen var dock att Lewandowski avgjorde för Bayern den här gången, tidigare gånger har det varit för Dortmund och det är den pusselbiten som saknas så djupt i årets Dortmund.

Adam Nilsson

"Klopp är som starkast i underläge"

Twitter: @atnilsson

”Der Klassiker” spelas imorgon mellan Borussia Dortmund och Bayern München på Westfalenstadion. Bayern är favoriter men Dortmund är långt ifrån uträknade.

För första gången på länge är ”Der Klassiker” inte en match som är avgörande för toppstriden. Bayern München ser visserligen ut att gå mot titeln, men Dortmund placerar sig just nu på tionde plats och är med det långt bakom Bayern. Skillnaden på placeringarna betyder dock inte att matchen på något sätt är avslagen.

Inför matchen har det pratats mycket om Bayerns skadebekymmer. Arjen Robben var sedan tidigare uträknad, Franck Ribéry har varit ett frågetecken och i veckans landslagssamling skadade sig David Alaba så pass illa att han blir borta i drygt två månader enligt de första rapporterna.

Skadorna tvingar tränaren Pep Guardiola till ett antal förändringar i startelvan. David Alaba är viktig, men ersättbar. Däremot är det ett stort tapp offensivt för Guardiola att både Ribéry och Robben saknas. De två rutinerade yttrarna är båda spelare som på egen hand kan avgöra en match. Förra säsongen var Ribéry den formstarke, i år har det varit Robben men oavsett form är det ett rejält avbräck för Bayern att sakna båda dessa spelare i en sådan intensiv match som det oftast blir mot Dortmund.

Troligen får vi se den tidigare Dortmundspelaren Mario Götze ute på Bayerns vänsterkant och Thomas Müller ute på högerkanten. Det är inte helt fel att kunna använda sig av två tyska landslagsmän i ”nödfall”, men det känns trots det som ett kvalitetstapp för Bayern som verkligen får hoppas på att Lewandowski kan göra det svårt för sin gamla klubb.

I Dortmundlägret ser det ljusare ut på skadefronten men avsaknaden av Nuri Sahin får man inte underskatta. På ett mittfält där Ilkay Gündogan främst träder fram i rampljuset är Nuri Sahin kanske den viktigaste pjäsen för Dortmund. Sahin är med sin fina passningsfot och sin spelintelligens ett konstant hot för motståndarna, speciellt när Dortmund vill sätta igång snabba omställningar mot ett högt stående försvar.

Sahin har varit nyckel till just detta kontringsspel och många har förbisett hans vikt i laget till den mer namnkunnige Gündogan. Gündogan som i veckan gjorde comeback i landslaget må vara viktig men är mer av en motor än en regissör i Dortmunds spel. Troligen får Gündogan sällskap av någon av de fysiskt starkare spelarna i Kehl och Bender, ingen av dessa två är heller kända för sina passningsfötter vilket sätter mer press på Gündogans förmåga i den kreativa delen av Dortmunds spel.

På tränarbänken är det en Pep Guardiola som har börjat se mer och mer pressad ut av situationen som har uppstått. Skadorna har begränsat hans alternativ och den ena efter den andra förlusten i ligan – senast mot Mönchengladbach – har sänkt en skugga över hans annars fläckfria gärning i Tyskland.

Spanjoren vill ha med sig tre poäng för att undvika onödiga skriverier och ytterligare tryck från Bayernfansen – detta samtidigt som han vet hur svårt Bayern har haft för att spela mot Dortmund. Guardiola säger själv han har en plan för hur hans lag ska agera i matchen, frågan är hur lyckosam han blir. Bayern är favoriter men inte alls av på den nivå som tabelläget ger sken av.

På andra sidan står en glasögonprydd Jürgen Klopp som har allt att vinna. ”Vi är inte chanslösa”, sa den karismatiske tränaren på presskonferensen inför ”Der Klassisker”. Klopp vet framför allt av egen erfarenhet hur man besegrar ett på pappret starkare Bayern vilket gör att han någonstans går in i matchen med en bra magkänsla.

Dessutom vet Klopp att ingen riktigt förväntar sig att hans Dortmund ska besegra Bayern. Ja, Europaplatsen finns fortfarande där för Dortmund, men det är inte genom tre poäng mot Bayern som Dortmund ska ta den. Det är ett tacksamt utgångsläge för Klopp som är som starkast när han arbetar i underläge. Det är då hans “fingerspitzengefühl” märks som allra tydligast.

Kampen mellan två av Europas bästa fotbollstränare och två av Tysklands absolut största klubbar är precis så oviss som man hade kunnat önskat sig på förhand.

Adam Nilsson

Selkes flytt till Leipzig sänder chockvågor i Tyskland

Twitter: @atnilsson

Med värvningen av Davie Selke sänder RB Leipzig tydliga signaler om var ambitionen ligger och var klubben vill nå. Selkes flytt rör samtidigt upp känslorna hos fotbollsromantikerna.

Många kanske trodde att det handlar om ett aprilskämt men Davie Selkes övergång från Werder Bremen till RB Leipzig är helt sann. Anfallaren som har slagit igenom i Bundesliga i säsongen väljer alltså att lämna Bremen för spel i andradivisionen och Leipzig.

Värvningen är lite av en bomb i tysk fotboll. Selke har inte varit ett namn på allas läppar under särskilt lång tid. Bremen har dock själva satsat rejält på den unge talangen. Att anfallaren själv också uttalat sig positiv till en längre framtid i Bremen gör flytten än mer förvånande.

Selke har efter Tyskland och hans egna framgångsrika U19-EM i somras tagit stormkliv i Bundesliga och Bremen. Under sommaren noterades han som bäste målskytt i U19-EM (fyra mål) och blev det med ett namn i ligan.

Under hösten och våren har Selke fått mer och mer speltid i Bremen och har varit en av lagets viktigaste spelare. I takt med att Bremen har presterat bättre i ligan så har också Selke presterat bättre. Han varit en stor del i Bremens lyft med viktiga mål och genom att ständigt vara ett hot mot motståndarnas försvarare.

Nu går dock RB Leipzig in och plockar en av de hetaste talangerna i Bundesliga. Det sänder självklart ett stort eko till resten av Tyskland att man som förening menar allvar. Värvningarna av Emil Forsberg, Marvin Compper och Omer Damari har inte sänt i närheten av lika stora signaler som den av Davie Selke.

Det är utom allt rimligt tvivel att denna värvning kommer att röra upp känslorna hos de människor som är emot intåget av företagsägda klubbar. Flera kommer att hävda felaktigheten med värvningen, oäktheten i klubben och hela förfarandet andas provokation mot denna krets av människor som sedan tidigare är RBL-kritiska.

Just nu är den tyska fotbollen i någon sorts status quo kring ägandeskapsfrågan. Å ena sidan gillar man tanken på att en klubb som VfL Wolfsburg (med Volkswagen i ryggen) kan utmana Bayern München på toppen, samtidigt som man ogillar tanken på att RB Leipzig och 1899 Hoffenheim tar sig högre och högre upp i seriesystemet.

Värvningarna av till exempel Emil Forsberg och Omer Damari upprörde många känslor, men eftersom att ingen kom från någon tysk klubb eller för den delen var tysk gjorde det något enklare att acceptera. Men Davie Selke är en stor tysk talang som dessutom väljer att gå ned i seriesystemet för att spela fotboll i RB Leipzig. Med andra ord handlar det, åtminstone inte kortsiktigt, om det sportsliga utan om pengar.

Jag kan inte riktigt förstå varför Selke väljer att gå till Leipzig i ett läge som detta. Klubben har visserligen stora ambitioner om att snabbt ta sig upp till Bundesliga och spela fotboll ute i Europa. I år ser det dock skeppet för uppflyttning till Bundesliga ut att ha seglat. Leipzig spelar med största sannolikhet i 2. Bundesliga även nästa säsong med andra ord.

För Selke som dessutom är en etablerad spelare i ett Bremen som med vårens form skulle kunna knipa en Europaplats framstår det som ännu mer konstigt att lämna klubben i detta skede. Varför kunde han inte vänta ytterligare någon säsong innan han lämnade? Vad är det Leipzig kan erbjuda som inte Bremen kunde erbjuda förutom pengar?

När Bremen dessutom går ut och säger i media att klubben inte kunde tacka nej till det budet som Leipzig gav för att pengarna var för bra så börjar man självklart undra vad det handlar om för summor.

Klart är att det är en flytt som sänder chockvågor inom den tyska fotbollen och kommer att få fotbollsromantikerna att ”go bananas”. Klart är också att RB Leipzig kommer att göra allt för att nå den tyska fotbollstoppen så fort som möjligt.

Adam Nilsson