Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Tyskland föll på sin egen arrogans

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-28 11:26

Twitter: @atnilsson

Med den största förlusten någonsin i ett U21-EM fick Tyskland lämna mästerskapet. Euforin från avancemanget till semifinal och en OS-plats gjorde att spelarna tappade fokus. Något som även spelarna själva erkände efter matchen.

Den brutala överkörningen var det ingen i det tyska lägret som räknade med. Med en någon förändrad uppställning med Schalkes nyförvärv Johannes Geis som ett defensivt ankare i en 4-1-4-1-uppställning skulle Tyskland försöka att hantera Portugals vassa offensiv som Horst Hrubesch hade pinpointat som motståndarnas största styrka. Enkelt sagt så var tanken säkerligen rätt, men utförandet så fel det kunde vara.

Annons

Med ett underläge, 0-3, i halvtid hade tyskarna bara sin heder att spela för i andra halvlek. Knappt det klarade det annars mentalt starka Tyskland av att ordna. För trots försök till en förändrad matchbild och en något starkare avslutning än inledning på den första halvleken så kunde Tyskland inte bygga vidare på det lilla som fanns. Portugal var helt enkelt för starka och tyskarna saknade intensitet.

Efter slutsignalen var det Dortmunds Matthias Ginter, med erfarenhet från VM förra året, som öppnade upp för tolkningar om vad som gått fel. ”Några, inte alla, måste fråga sig själva om de har haft en professionell inställning till förberedelserna inför semifinalen”. Och om det är någon som borde veta hur man förbereder sig inför stora matcher i landslagssammanhang så är det Ginter. Erfarenheten med Jogi Löws förberedelser inför de avgörande matcherna i VM var han med om, så nog finns det ett uns av sanning i det han sa.

Annons

”I förberedelserna inför matchen gick något fel. Vi hade en dag mer på oss än portugiserna, trots det var de betydligt piggare och aggressivare än oss”, fortsatte Ginter som inte ville utveckla mer än så. Klart var dock att han hade hittat fel hos några individer. Något som också fylldes i av inhoppande Leonardo Bittencourt, som inom loppet av 13 minuter fick två gula kort och blev utvisad: ”Vi kan inte spela så känslolöst. Fem-sex spelare visade inte upp normal standard.”

Den under turneringen så hyllade Emre Can stod för sin sämsta insats i turneringen. Hans roll var att sätta stopp för Portugals William Carvalho men gång på gång fick han se sig själv på hamna på mellanhand i situationerna. Medierna hade beskrivit Can som en tänkbar ersättare till Steven Gerrard i Liverpool men igår visade Can långt ifrån upp sådana nivåer. ”Kanske trodde jag inför matchen att jag var den bäste”, sa Can. ”Jag har fått mycket beröm under de senaste två veckorna.”

Annons

För ett landslag som Horst Hrubesch sagt ”kommit längre än laget 2009” så var gårdagens förlust inget annat än en praktmiss. Tyskarna hade nästan tillskrivit sig själva en finalplats på förhand och någonstans fanns en mättnad av att man nått OS. För till skillnad från många andra nationer i turneringen var OS-platsen är viktigt mål för tyskarna som inte varit representerade i OS-fotbollen sedan 1988.

Kritiken mot Hrubesch var omfattande. Och även om det inte finns några tvivel om att han kommer att leda landslaget i Rio nästa år så är det många på det tyska fotbollsförbundet som funderar över hans framtid som förbundskapten för U21-landslaget efter det. De taktiska förändringarna föll inte väl ut och Hrubesch är den som får ta på sig det yttersta ansvaret för det och från EM finns det egentligen bara en bra match att ta med sig, 3-0-segern mot Danmark.

Annons

En av de viktigaste personerna bakom sådana beslut är Jogi Löws före detta assisterande förbundskapten Hans-Dieter Flick som nu är sportchef fotbollsförbundet som efter matchen var tydlig i sin kritik: ”Vi gjorde för många misstag när vi var under press. Det kunde hade slutat mycket sämre”.

För de högt flygande tyskarna var förlusten en väckarklocka. Tyskland stod för en ytterst otysk match och föll igenom på ett historiskt sätt. En semifinalplats var minimum för tyskarna som kom med stort självförtroende till turneringen. Och det är med stor bitterhet som landslaget åker tillbaka till Tyskland, trots en historisk OS-plats med i bagaget.

Adam Nilsson

Två derbyn direkt i Bundesligapremiären

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-26 17:17

Twitter: @atnilsson

Klockan 12.00 släpptes kommande Bundesligasäsongs spelschema. I premiären ställs mästarna Bayern München mot klassiska Hamburg. I Dortmund väntas ett ”Borussen-derby”.

Intresset för spelschemat till den kommande säsongen var överväldigande. Bundesliga hade skapat en egen hemsida med en countdown-klocka och på hashtaggen #spielplan kunde man skriva inför offentliggörandet av spelschemat. En dator med diverse algoritmer inprogrammerade som tar hänsyn till spela ute i Europa etcetera hade ordnat fram ett spelschema och bjöd omedelbart på några riktiga bataljer.

I Bundesliga inleder alltid mästarna säsongen på hemmaplan och fredagen den 14:e augusti tas Hamburger SV emot på Allianz Arena. Ett ”Nord-Süd-Derby” bjuds vi på direkt i premiären. Hamburg, som återigen klarade sig kvar genom kval, kunde inte ha fått en svårare motståndare i premiären än Bayern. Däremot ska det sägas att Wolfsburg så när tog poäng mot Bayern i premiären förra säsongen vilket kanske ger Hamburg ett litet hopp om att kunna få med sig något från München.

Annons

Hamburgs ordförande Dietmar Beiersdorfer såg euro-tecknen svischa förbi ögonen när han fick reda på beskedet. ”För oss är öppningsmatchen bara positivt. Miljoner av människorna kommer att kolla. Vi ser verkligen fram emot denna match.” Spelaren Ivica Olic, som för övrigt var Wolfsburg målskytt i premiären förra säsongen mot Bayern (1-2), såg också positivt på det. ”Att ha Bayern i början är bra. Jag vet från min egna tid i Bayern att det ibland tar lite tid innan de kommer igång. Det ger oss en chans.”

En annan stormatch som vi bjuds på redan den första helgen är den mellan de båda Borussia-lagen – Dortmund och Mönchengladbach. De två tippade topplagen ställs mot varandra på Westfalenstadion i Dortmund och intresset för matchen kommer att vara enormt. Blickarna kommer att vara vända mot Dortmund för att se hur Thomas Tuchel hanterar jobbet som ersättare till Jürgen Klopp och frågan är om Mönchengladbach kommer att fortsätta på den inslagna vägen med att vara ett av Bundesligas bästa lag.

Annons

För fjolårstvåan Wolfsburg, som inte inlett en säsong hemma sedan 2009, blir det intressant möte med Eintracht Frankfurt på Volkswagen Arena i Wolfsburg. Wolfsburg vill bygga vidare på den framgångsrika säsong klubben har bakom sig medan Frankfurt åker till Volkswagenstaden med den nygamle tränaren Armin Veh vid rodret. Veh var för övrigt tränare i Wolfsburg under en kort, misslyckad period under 2009-2010.

Nykomlingen Darmstadt, som gör sin första Bundesligasäsong sedan 1982, inleder på hemmaplan mot Hannover. För den andra nykomlingen Ingolstadt blir det resa till Mainz för bortamöte på Coface-Arena.

Omgången i sin helhet (14-16 augusti)

Bayern München – Hamburger SV

Borussia Dortmund – Borussia Mönchengladbach

Bayer 04 Leverkusen – 1899 Hoffenheim

VfL Wolfsburg – Eintracht Frankfurt

Annons

VfB Stuttgart – FC Köln

FC Augsburg – Hertha Berlin

Werder Bremen – Schalke 04

Mainz 05 – FC Ingolstadt

SV Darmstadt 98 – Hannover 96

”Värt att notera”-matcher

Nordderby 27-29 november: Werder Bremen – Hamburger SV

Ruhrderby 6-8 november: Borussia Dortmund – Schalke 04

Der Klassiker 2-4 oktober: Bayern München – Borussia Dortmund

Spelschemat i sin helhet

https://spielplan.bundesliga.de

Adam Nilsson

Aues nya sponsor - fansen

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-25 09:34

Twitter: @atnilsson

Erzgebirge Aue blev under säsongen nedflyttade från 2. Bundesliga och spelar kommande säsong i 3. Liga. Samtidigt gick kontraktet med sponsorn ”Elektrowerkzeuge Eibenstock” ut, vars logga prydde bröstet på matchtröjorna. Istället för att hitta en ny sponsor valde klubben en annan: fansen.

Det är ingen hemlighet att fotbollslagen som kommer från forna Östtyskland just nu har en svag ställning inom den tyska fotbollen. I Bundesliga finns under den kommande säsongen inget lag från Östtyskland representerat och i 2. Bundesliga är det bara två lag i form av RB Leipzig och Union Berlin. I 3. Liga återfinns dock den stora skörden av klubbar, hela åtta klubbar kommer från forna DDR.

Annons

Men åter till Aue.

Aues medlemskort

Klubbens medlemskort

För jakten på en ny sponsor gick inte särskilt långt. Istället för att hitta en ny sponsor som skulle dra in några miljoner valde klubben istället att trycka dit en logga med texten ”Kumpelverein – weil wir anders sind”. Översatt blir det ungefär ”Kompisförening – för att vi är annorlunda”. Utöver att skapa en närhet till supportrarna tror man på en ökad försäljning av tröjan och många nya medlemmar. En bättre översättning på ordet ”Kumpel” är egentligen polare. På själva loggan återfinns gruvarbetare som speglar historien i Aue som en gruvarbetarstad.

”Efter nedflyttningen fick vi inom loppet av tre veckor 600 nya medlemmar. Med den nya reklam försöker vi att få ytterligare 5000”, sa ansvariga i klubben. Skulle Aue lyckas med en sådan aktion skulle klubben ha 9000 medlemmar, vilket är i paritet med publiksnittet förra säsongen. Medlemsskapet kostar 60 euro och skulle klubben få in 5000 medlemmar till skulle man ha fått inkomster på drygt 300 000 euro, vilket en vanlig sponsor hade inbringat.

Annons

”Det här gör oss stolta och utmärker oss från de övriga klubbarna i Tyskland”, sa Aues president Helge Leonhardt.

I en tid då de kommersiella intressena så sakteliga tar över den tyska fotbollen är det en tydlig markering från Aue. Istället för att gå samma väg som till exempel RB Leipzig har gjort vill klubben locka nya supportrar och medlemmar till sig genom att skapa en atmosfär där alla är välkomna. Detta sätt, att sätta fansen som huvudsponsor på matchtröjan, är ett sätt att göra det på och ekonomiskt skulle det inte behöva bli någon förlust förutsatt att tillräckligt många blir medlemmar till klubben.

Den nya matchtröjan

Den nya matchtröjan

Annons
Adam Nilsson

Spelarporträtt: Roberto Firmino

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-24 13:23

Twitter: @atnilsson

Efter fyra säsonger i Tyskland och Hoffenheim lämnar Roberto Firmino för Liverpool. Britterna uppges lägga 22 miljoner pund (samt bonusar på 7 miljoner pund) vilket, förutsatt att det stämmer, skulle vara den dyraste transfern någonsin i Bundesligahistorien. 29 miljoner pund, eller dryga 41 miljoner euro, har ingen spelare tidigare köpt eller sålts för i den tyska ligan. Vem är då denne Firmino som nu Liverpool bryter detta rekord för?

Hans fullständiga namn lyder Roberto Firmino Barbosa de Oliveira och föddes 1991 i den brasilianska staden Maceió. Efter att ha lämnat Tombense FC för Figueirense FC fick Hoffenheim upp ögonen för den unga brassen. 2010 valdes han till den brasilianska andraligans bästa spelare efter sju mål på 36 matcher under sin första säsong som professionell fotbollsspelare. Hoffenheim, som hade följt Firmino på nära håll och imponerats av hans fantastiska bollbehandling, slog till direkt och lockade teknikern till Tyskland för drygt fyra miljoner euro. Tanken var att Firmino skulle ersätta Carlos Eduardo som sålts till Rubin Kazan.

Annons

Det första halvåret i klubben blev en anpassningsperiod för Firmino som till en början fick se sig utanför truppen för att sedan ta en plats på bänken. Under sina första månader i klubben spelade Firmino elva matcher (varav tre matcher var från start) och noterades för tre mål. Trots bristen på speltid var det många som redan då imponerades av Firminos tekniska finesser och hans förmåga att hitta finurliga passningar till medspelare.

Den första fullständiga säsongen för Firmino blev säsongen 2011/2012. Då hade brassen acklimatiserat sig till den tyska kulturen och framför allt hittat rätt i laget. Firmino noterades för sju mål och fyra assist på 30 matcher och var en av de mest framträdande spelarna i ett Hoffenheim som inte var med en mittenlag i Bundesliga.

Och just det, förmågan att prestera även när laget i sig inte imponerade var något som gjorde att Firmino stod ut från övriga spelare i Hoffenheim. Säsongen 2012/2013 klarade sig klubben kvar i Bundesliga efter ett nervkittlande kval, mycket med hjälp av Firmino. I kvalet mot Kaiserslautern noterades Firmino för två mål och en assist och var den kanske största anledningen till att Hoffenheim till slut säkrade ett nytt kontrakt.

Annons

Kvalet mot Kaiserslautern blev startskottet på den fantastiska utvecklingskurva som Firmino har haft under de senaste två säsongerna. Då klev han fram som en huvudaktör och därför var det inte konstigt att han säsongen efter noterades för hela sexton mål och tolv assist på 33 matcher i Bundesliga. Den brasilianske kreatören hade hittat rätt och hade nu växt fram till en av Bundesligas bästa spelare och ryktena om att större klubbar var intresserade av honom tog på allvar fart.

Efter framgångarna i klubblaget blev Firmino uttagen till det brasilianska landslaget för första gången. Debuten skedde i en träningslandskamp mot Turkiet på bortaplan den 12 november då Firmino blev inbytt efter 73 minuter. Inhoppet är den första av nio landskamper som Firmino spelat sedan dess och han har noterats för tre mål och en assist i den brasilianska landslagströjan.

Annons

Firmino kunde inte riktigt bygga vidare på framgångarna från säsongen 2013/2014 under denna säsong. Dels berodde det på att Hoffenheim hade blivit ett mer balanserat lag som la mer emfas på det defensiva spelet, dels berodde det på att motståndarna nu pekat ut Firmino som nyckeln att stoppa i Hoffenheims anfallsspel. Trots den tuffare bevakningen lyckades Firmino med att göra sju mål och tio assist under säsongen.

I Hoffenheim har Firmino spelat i rollen som ”zehner”, tia, det vill säga bakom en anfallare som en kreativ figur som ska leverera de avgörande passarna. Han kan även hålla till på kanterna, som en flexibel offensiv mittfältare. Hans magnifika bollbehandling har gjort honom till en perfekt punkt för medspelarna att ge bollen till då han har kvicka fötter och snabbt kan skapa sig en egen yta eller leverera bollen vidare på djupet eller ut mot kanterna. Förmågan att kunna hitta instick bakom motståndarnas backlinje har varit hans stora styrka men han har också förmågan att själv kunna gå på avslut och sätta press på motståndarna på det sättet.

Annons

Men det Firmino gör bra i offensiven gör han långt ifrån lika bra i defensiven. Jag ska inte ljuga här eller för sköna sanningen, Firmino är ingen spelare som jobbar överdrivet hårt i det defensiva spelet. Det är ingen spelare som tar den där extra löpningen hem för att säkra eller hjälpa till vid kontringar. I bästa fall får man se honom sätt press på en försvarare i motståndarlaget, mer än så kommer man inte få se honom göra om inte Rodgers bankar in budskapet i huvudet på honom.

Hoffenheims nuvarande tränare, Markus Gisdol, säger så här om Firmino inställning: ”Han går in i varje träning som om det vore hans sista.” Vidare pratar Gisdol om en spelare som i spelomställningar ”helt enkelt är snabbare än andra i tanken” och om en spelare vars fysik ger honom goda möjligheter. ”Jag känner till få snabba spelare, som är så svåra att ta bollen av.”

Annons

En annan intressant aspekt att ta upp är Firminos förmåga att acklimatisera sig i nya miljöer. När brassen flyttade till Tyskland var det en helt ny värd han kom till. Sinsheim är en liten ort i de sydvästra delarna av Tyskland, långt i från någon metropol. Många i hans omgivning hyllade dock hans inställning till att anamma den nya kulturen och han lärde sig snabbt det tyska språket. Precis som på fotbollsplanen gav han allt vid sidan av för att snabbt känna sig som en del av samhället.

Vad man kan fråga sig är huruvida han är värd de summor som Liverpool sägs betala för att locka honom till de brittiska öarna. Hoffenheim gick in i sommaren medvetna om att Firmino ville testa på något nytt. Klubben siktade på att få in runt €30 miljoner euro och får nu in uppemot €10 miljoner euro extra. Det får ses som en rätt kraftig ökning för en spelare som ännu inte spelat i Champions League-lag eller ens i ett topplag i Bundesliga. Troligen kände Liverpool sig tvungna att dra till med ett rejält bud för att konkurrera med andra intressenter (United, City, Bayern).

Annons

På sikt kan Firmino var värd de pengarna. Att han besitter en så pass stor potential är jag övertygad. Han är på väg in i den fotbollsmässigt bästa åldern för en spelare och han fortfarande några steg kvar att ta innan han har nått hela vägen på sin utvecklingskurva. Steget till Liverpool ter sig naturligt då det är en storklubb, men som har mycket potential att leva upp till. Firmino är en oslipad diamant och med rätt förutsättningar kan han bli en nyckespelare i Liverpools offensiva spel.

Adam Nilsson

Ikväll kan Tyskland bli historiska

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-23 14:16

Twitter: @atnilsson

Ikväll har Tyskland chans att säkra en plats i nästa års OS-turnering. Ett oavgjort resultat mot Tjeckien skulle betyda avancemang från gruppen och det i sin tur betyda en semifinalplats i EM och en plats i OS. Och i OS har Tyskland inte haft ett fotbollslag representerat sedan 1988.

Att Tyskland gick in i EM-slutspelet som en av de absoluta favoriterna till titeln var inte förvånande. Truppen som Horst Hrubesch har åkt med till Tjeckien dryper av erfarenhet från ligaspel på hög nivå och många av spelarna har framstående roller i sina nuvarande klubbar. Spelare som Kevin Volland, Marc-André ter Stegen och Robin Knoche spås lysande framtider och förväntas ta steget upp till a-landslaget fullt ut efter turneringen.

Annons

Förväntningarna hos människorna hemma i Tyskland var minst lika höga som de media och utomstående hade på det tyska landslaget. Något annat än en semifinalplats vore en smärre skandal. En plats i finalen vore rimlig och många har hyllat detta U21-landslag som bättre än det landslag som vann U21-EM i Sverige 2009. Det landslaget innehöll stjärnor som Manuel Neuer, Mesut Özil, Mats Hummels och Sami Khedira – spelare som sedan kom att lägga grunden för det landslag som så sent som förra året vann fotbolls-VM i Brasilien.

Med andra ord ställs det rätt höga krav i Tyskland.

Och för många är det inte något konstigt att ställa sådana krav på Tyskland. Tyskarna har alltid framställts som ett klassiskt mästerskapslag, ett sådant som är som bäst när det gäller och minst en gång per mästerskap måste Gary Linekers gamla citat (”Football is a simple game. Twenty-two men chase a ball for 90 minutes and at the end, the Germans always win.”) nämnas. Det är kutym helt enkelt. Det går inte att undvika. Hur skulle då världen se ut!?

Annons

Jag överdriver men ni förstår vad jag menar.

Mästerskapslaget Tyskland lever, men inte i U21-sammanhang. Sedan 1978 har det spelats 19 U21-EM, endast två gånger har Tyskland nått till semifinal. Länge var det så att det tyska fotbollsförbundet inte tog ungdomslandslagen på allvar. Så sent som 1979 startade västtyskarna ett U21-landslag och då hade turneringen 1978 redan spelats (Östtyskland förlorade finalen mot Jugoslavien) och kvalet till turneringen 1980 var redan i full gång att spelas. Ett framgångsrikt a-landslag var nog tyckte fotbollsförbundet.

När Tyskland väl nådde sitt första U21-EM gick det också väldigt bra. 1982 ställdes tyskarna i final mot England i dubbelmöten. Engelsmännen gick segrande ur dubbelmötena (5-4) men då hade Västtyskland i hemmamötet blivit tvungna att klara sig utan den så viktiga mittfältaren Lothar Matthäus. Matthäus hade istället blivit kallad till att spela en träningsmatch med a-landslaget, något som gick före en mästerskaps till för U21-landslaget.

Annons

Och historien har präglats av flera tunga nederlag för Tyskland i kvalen till U21-EM. Inför turneringen 1984 ställdes ett Västtyskland som behövde vinna mot Albanien i den sista match. Albanerna fick med sig 1-1 och Västtyskland misslyckades med att kvalificera sig för U21-EM 1984. Inför den efterföljande turneringen 1986 var det Sverige som stod i vägen. Svenskarna med bland andra Roland Nilsson, Anders Limpar och Johnny Ekström besegrade Västtyskland med 2-1 och därmed missade västtyskarna ytterligare ett EM-slutspel.

När FIFA inför OS 1992 införde regler på att spelarna i landslagen var tvungna att vara 23 år eller yngre (med tre spelare som fick vara äldre) samtidigt som U21-EM skulle bli de europeiska landslagen enda möjlighet till att nå OS var det många som trodde att tyskarna skulle satsa mer på U21-landslaget. Istället möttes nyheten av en motvilja från de inhemska klubbarna som inte hade lust att släppa iväg sina spelare till en turnering som av många möttes av en rejäl skepsis.

Annons

Det skulle ta nästan tjugo år innan inställningen till U21-landslaget skulle förändras. När Horst Hrubesch klev in som interimlösning inför U21-EM 2009 visade det sig vara en skänk från ovan. Hrubesch, en man vars starka vilja skulle kunna få en flock lejon att byta håll, fick med sig en hel nation till att följa det moderna U21-landslagets framgångar i Sverige. EM-titeln (finalseger mot England, 4-0) blev startskottet på ett allvarstagande av ungdomslandslagen som Tyskland tidigare inte riktigt visat upp.

Men trots titeln 2009 lyckades Tyskland inte med att upprepa bedriften 2011. Återigen föll man in i den dåliga vanan att misslyckas i kval och denna gång var det Island som sänkte tyskarna. Med 4-1 vann Island på hemmaplan mot Tyskland och chansen på att nå OS i London var bortblåst. Den dåvarande förbundskaptenen Rainer Adrion fick dock fortsatt förtroende men när Tyskland misslyckades med att nå U21-EM 2013 var förtroende borta. Istället tog fotbollsförbundet tillbaka Horst Hrubesch som fram tills dess hade verkat i de yngre tyska landslagen.

Annons

Ikväll kan Hrubesch lyckas med det som ingen annan tysk U21-förbundskapten har lyckats med, det vill säga för Tyskland till en OS-turnering. Med det skulle han bli ihågkommen som mannen som inte bara förde U21-landslaget till en EM-titel, en EM-semifinal och en OS-turnering – utan också som en man som satte ungdomslandslagen på kartan i Tyskland.

Adam Nilsson

Ramos på marknaden? Bayern kommer göra allt för att få honom till Tyskland.

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-22 15:15

Twitter: @atnilsson

Med rykten som återigen sipprar ut om en missnöjd Sergio Ramos i Real Madrid är det ytterligare en gång fart på rykteskåren. Vad är som sant och vad som är falskt är som alltid i dessa situationer svåra att säga. Men en sak som vi kan räkna med är att Pep Guardiola kommer att höra sig för hos försvararens bror, tillika agent, Rene Ramos.

Under säsongen som har gått har det tydligt dykt upp ett problem i Bayern: försvaret. Inför säsongen ville Guardiola skapa sig möjligheten att kunna alternera mellan en fyrbackslinje och en trebackslinje. Tanken var att nyförvärvet Mehdi Benatia tillsammans med Jerome Boateng och den åter friske Holger Badstuber skulle bilda en trebackslinje i vissa matcher då den kunde tänkas fyllas Guardiolas behov när han ville ha en annorlunda matchbild.

Annons

Guardiola fick dock väldigt sällan under säsongen möjlighet till att spela den trebackslinje han så gärna ville använda. Nyförvärvet Benatia hade svårt att hitta rätt i den blårödrandiga tröja, Badstuber skadade sig återigen och kvar blev Boateng med en formsvag Dante. Guardiola försökte ivrigt men insåg ofta att han inte kunde få ihop den trebackslinje han ville spela med.

Därför var det inte särskilt konstigt att det i början av april började ryktas från tyska och spanska medier om att Bayern hört sig för hos Ramos, som redan då var missnöjd med de stillastående kontraktsförhandlingarna i Madrid, för att fråga huruvida han kunde tänka sig en flytt till den sydtyska staden.

Det drogs tidigt paralleller till värvningen av en annan Bayern München-värvning, Xabi Alonso. Den rutinerade mittfältaren vars flytt till München kom som en blixt från klarhimmel för många, hade varit en planerad värvning av tyskarna. Även i det fallet hade Münchenlägret hört sig för hos spelarens omgivning om huruvida han kunde tänka sig en flytt till Tyskland och när tyskarna väl fått klartecken slog man till med kuslig precision.

Annons

Xabi Alonso skulle fylla den lucka som Toni Kroos lämnat efter sig, Sergio Ramos ska fylla den lucka som Guardiola velat fylla sedan han kom till Bayern München – det vill säga en av luckorna i den trebackslinje som ”filosofen Guardiola” velat anamma från dag ett i Tyskland.

I Sergio Ramos ser Guardiola en flexibel försvarare som kan alternera mellan att spela i en fyrbackslinje och en trebackslinjen. Ramos erfarenhet av att ha spelat både ytterback och mittback tilltalar Guardiolas vision om en anpassningsbar backlinje. Att Guardiola sedan tidigare har en fäbless för att värva spansktalande spelare råder det inga tvivel om och under sina år i Barcelona har tränaren kunnat följa Ramos på nära håll. Därför är det rimligt att Bayern håller ett vakande öga på utvecklingen i Ramos-fallet och försöker att slå till när läget kommer.

Annons

Vad som talar för en flytt utöver Guardiolas preferenser är att Bayern vill stå för en eller några ”königstransfers”, det vill säga värvandet av omtalade och stora namn. I flertalet intervjuer har ledande personer i klubben uttalat sig om målet att värva de absoluta toppspelarna och den ekonomiskt högst ansvariga, Jan-Christian Dreesen, har också sagt att Bayern är villiga att öppna plånboken för rätt namn som man tror på. Ramos skulle vara ett sådant.

Vad som talar mot en flytt är det faktum att Ramos helst vill stanna kvar i Madrid, förutsatt att rätt kontraktsförslag läggs på bordet. Ett sätt att få ett bra kontraktsförslag kan vara genom att påvisa intresset utifrån, något som skulle kunna tvinga Real till att lägga fram vad spelaren begär. Under 2012 ryktades om att Ramos var på väg till Chelsea när kontraktsförhandlingarna med Madrid var strandade, något som ledde till att försvararen fick ett förbättrat förslag som han antog. En liknande uttåg är inte att utesluta även denna gång.

Annons

Oavsett vad kan vi vänta oss att Bayern kommer att göra allt för att locka Ramos till Tyskland om man får chansen. Klubben har redan sonderat terrängen och hört sig för oss omgivningen kring Ramos och om klubben får ett klartecken kommer man att göra mycket för att locka honom till München. Var så säkra.

Adam Nilsson

Tyskland åker till U21-EM för att vinna

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-17 13:07

Twitter: @atnilsson

Ikväll, klockan 20.45 (kanal 12), spelar Tyskland sin första match i U21-EM i Tjeckien. Turneringen har haft högt prioritet hos tyskarna som åker till Tjeckien för att bärga guldet, precis som man gjorde 2009 i Sverige.

När Jogi Löw skulle ta ut sin landslagstrupp till EM-kvalet mot Gibraltar fick han bortse från ett antal spelare. Efter samtal med U21-förbundskaptenen Horst Hrubesch hade de två ledarna kommit fram till att Löw i sin uttagning – i möjlig mån – skulle undvika att välja spelare som Hrubesch ville ha med sig till Tjeckien, för Hrubesch ville ha med sig bästa möjliga manskap och kunna sätta igång med förberedelserna tidigt.

Annons

Löw, som självklart ville ha med några nya fräscha namn till den enkla landskampen mot Gibraltar, förstod argumenten och valde att inte ta med spelare som till exempel Kevin Volland, Marc-André ter Stegen och Johannes Geis som alla tre hade kunnat vara alternativ för Löw. Istället valde den tyske förbundskaptenen att satsa på säkra kort som redan var etablerade i landslaget, trots många spelares långa och utmattande säsong bakom sig.

För Horst Hrubesch var det en dröm. Han fick tillgång till en flora av kvalitetsspelare och dessutom kunde han sätta igång med förberedelserna tidigt. I en så pass intensiv och kort turnering som U21-EM är kan enstaka dagar i förberedelserna göra skillnaden i slutändan. Att hitta en taktisk grund, en given startelva, givna ledare och se vilka som är formstarka är något som tar sin tid – en tid som Hrubesch har fått och därför har hittat.

Annons

Och Horst Hrubesch är en man som vet vad som krävs för att vinna U21-EM. 2009 hoppade han in som en interimslösning i U21-landslaget som stod utan tränare. Med en trupp som bestod av spelare som Manuel Neuer, Jerome Boateng, Mats Hummels och Mesut Özil förde Hrubsesch Tyskland till sin första U21-titel och blev tilldelad det tyska fotbollförbundets pris som årets tränare.

Den tidigare Hamburganfallaren Hrubesch återvände till U21-landslaget 2013 efter en period i det tyska U18-landslaget. Som ersättare till Rainer Adrion som misslyckats i två raka U21-mästerskap klev Hrubesch in och satte en tydlig agenda. Landslaget skulle till EM 2015 och det med en trupp som han fått arbetat med över en längre tid. Under Rainer Adrions som förbundskapten fick U21-landslaget ofta bygga om på nytt då många av talangerna togs över till Jogi Löws a-landslag, så skulle det inte vara under Hrubeschs ledning.

Annons

Och Hrubesch har haft den linjen hela vägen till årets mästerskap. Många av spelarna som är med i truppen har varit med sedan han tog över 2013. Trots ivriga försök att locka till exempel Kevin Volland och Marc-André ter Stegen till landslaget genom gästspel i träningslandskamper har Hrubesch stått fast vid att dessa spelare ska vara tillgängliga till årets U21-mästerskap. Det har handlat om gästspel i a-landslaget, inte mer än så.

Truppen Hrubesch har åkt till Tjeckien med är riktigt stark. På målvaktssidan återfinns två etablerade Bundesligamålvakter i Timo Horn (FC Köln) och Bernd Leno (Bayer 04 Leverkusen). Den tredje målvakten och ettan i U21-landslaget, Marc-André ter Stegen, har precis firat en framgångsrik i FC Barcelona med trippeln och en utvecklingskurva som har gått spikrakt uppåt (trots utebliven speltid i La Liga). Målvaktssidan är Tysklands främsta ska sägas.

Annons

I försvaret återfinns världsmästaren Matthias Ginter som har en dålig säsong i Dortmund bakom sig. Robin Knoche som har spelat i Wolfsburg mittlås under säsongen och Christian Günter som har haft en plats i Freiburgs backlinje i Bundesliga. Vidare finns Dominique Heintz som nyligen skrev på för FC Köln och Mönchengladbachs Julian Korb samt Hertha Berlins Nico Schulz. Mittbackarna håller hög nivå, men ett frågetecken återfinns på de båda ytterbackspositionerna och det är något Hrubesch måste adressera och ta tag i, för det är där motståndarna kan utnyttja bristen på kvalitet.

På mittfältet finns flertalet etablerade Bundesligaspelare i form av Maximilian Arnold (Wolfsburg), Leonardo Bittencourt (Hannover), Johannes Geis (Mainz), Yunus Malli (Mainz) Max Meyer (Schalke), Moritz Leitner (Stuttgart) och Felix Klaus (Freiburg). Lägg därtill Liverpools Emre Can, Mönchengladbachs Amin Younes och Hamburgs Kerem Demirbay som båda har varit utlånade till Kaiserslautern och Joshua Kimmich som Bayern München har värvat till kommande säsong. Mittfältet ser starkt ut och har en enorm bredd som Horst Hrubesch kommer att kunna utnyttja i form av rotation. Då saknas Leon Goretzka (Schalke, långtidsskadad) och Willi Orban (köpt av RB Leipzig och ska vara med i deras förberedelser) som hade gett ytterligare bredd till mittfältet.

Annons

Anfallssidan består av tre spelare i Serge Gnabry (Arsenal), Philip Hofmann (Kaiserslautern) och Kevin Volland (Hoffenheim) och är kanske den svagaste delen av laget. Lagkaptenen Kevin Volland kommer att vara given som spjutspets och har en bra säsong bakom sig i Bundesliga. Gnabry och Hofmann är inga dåliga spelare, men är inte på samma nivå som Volland och en skada på Hoffenheimanfallaren skulle träffa tyskarna hårt.

Om man ska jämföra med truppen i Sverige-EM 2009 är dagens trupp av något jämnare kvalitet än den som var med då. Samtidigt saknar den samma toppar som EM-truppen 2009 hade. Intrycket är att årets trupp har en större bredd, med färre spelare som är ”oersättbara” och vars skador skulle vara betydande förluster för resten av mästerskapet. Det är något som säkerligen tilltalar Hrubesch, även om han en aning saknar spelare med individuella kvaliteter för att avgöra jämna matcher.

Annons

Tyskland åker dock till Tjeckien fulla av självförtroende. Den på förhand jämna och oförutsägbara turneringen är en turnering som Tyskland verkligen vinna igen. En semifinalplats är ett måste (uttåg i gruppspelet vore ett fiasko) men många tyskar förväntar sig och hoppas på en plats i finalen. Chanserna har ökat avsevärt med tanke på förberedelserna och den givna stommen i laget och därför tror jag att Tyskland har goda chanser att nå hela vägen.

Adam Nilsson

Årets floppelva i Bundesliga

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-12 12:58

Twitter: @atnilsson

För några dagar sedan släppte jag årets elva. Nu är det dags för motsatsen, det vill säga årets floppelva. Alla utom en spelare är nyförvärv för säsongen som inte levde upp till förväntningarna. Till antalet var det rätt många som misslyckades under Bundesligasäsongen men här är de elva som jag håller som de största förlorarna.

Årets floppelva:

Wolf

Benatia-Ginter-Heitinga

Sam-Holtby-Romeu-Hajrovic

Kalou-Bendtner-Immobile

Målvakt: Raphael Wolf, Werder Bremen

Bremens målvakt som förra säsongen vann kampen om vem skulle stå i målet mot Sebastian Mielitz har haft en tung säsong. Många misstag har gjorts och Wolf har inte varit en trygg sista utpost på det sättet som ett lag vill att en målvakt ska vara. I Kicker har han längst betyg av alla målvakter som spelat under säsongen och det är givet att han är med i årets floppelva.

Annons

Mittback: Mehdi Benatia, Bayern München

Han värvades som ett stort namn som Guardiola verkligen behövde ha in i försvaret för att kunna växla mellan en tre- och fyrbackslinje. Istället för att lyfta försvarsspelet blev nyförvärvet från Roma ofta utsedd till syndabock efter Bayerns matcher. De drygt €30 miljoner som Benatia kostade klubben har än så länge verkat vara en dålig investering och nu ryktas det om att han kan komma att säljas – så vida priset är rätt.

Mittback: Matthias Ginter, Borussia Dortmund

En av säsongens mest hypade värvningar var den av Matthias Ginter. Dortmund drog det längsta strået och lyckades locka Ginter från lilla Freiburg till en av de tilltänkta titelutmanarna. Som nybliven världsmästare och en av Bundesligas bästa försvarare säsongen innan var förhoppningarna höga på att Ginter på allvar skulle blomma ut i sin nya miljö. Så blev det inte. Ginter har fått sparsamt med speltid och har inte alls varit nära den nivå han visade upp i Freiburg. Dortmund är långt ifrån nöjda med sitt nyförvärv, som Mönchengladbach ryktas vilja värva nu till sommaren.

Annons

Mittback: John Heitinga, Hertha Berlin

När den holländske mittbacken i somras anslöt till Hertha Berlin talade sig huvudstadsklubben varma om spelaren. Han hade så sent som 2010 spelat VM-final och hade flera titlar på sin meritlista, samt ett par riktigt bra klubbar. Men Heitinga har varit allt utom en succé i Berlin. Efter ett par inledande matcher från start med dåliga prestationer fick Heitinga främst se sig själv bänkad under säsongen och nu är tanken att han ska lämna i sommar. I Hertha kommer han aldrig bli ihågkommen som någon stjärna, utan endast som en spelare som kostade en hel del i månadslön.

Högermittfältare: Sidney Sam, Schalke 04

När Schalke lyckades locka Sidney Sam till klubben för den bleksamma summan av €2,5 miljoner var det på förhand ett riktigt kap. De tyska medierna och jag bedömde det som en riktig klassvärvning då Sam hade imponerat stort i Leverkusen tidigare. Men tiden i Schalke har kantats av skadebekymmer och personliga problem. Under våren var han en av spelarna som klubben stängde av på grund av bristande respekt och mycket talar för att Sam inte kommer att stanna kvar i Schalke ytterligare en säsong. Ett på förhand fantastiskt nyförvärv som idag är en av årets floppvärvningar.

Annons

Central mittfältare: Lewis Holtby, Hamburger SV

Hamburg satsade stort inför säsongen med förstod tidigt att materialet inte riktigt skulle räcka till. I Lewis Holtby skulle man hitta regissören, spelaren som skulle leda Hamburgs spel offensivt och samtidigt bevisa att han fortfarande var att räkna med. Holtbys säsong har dock varit allt utom bra. Precis som hela klubben Hamburg har han gått på knäna och den Holtby som bara för några år sedan lämnade Schalke (då jagad av massvis med toppklubbar) finns inte längre. En dyr värvning som inte har hittat sin rätt i Hamburg och frågan är om han någonsin kommer tillbaka till den nivå han en gång var på.

Central mittfältare: Oriol Romeu, VfB Stuttgart

Förväntningarna i Stuttgart var oerhört stora när Orio Romeu, den forna stortalangen, bestämt sig för att gå på lång till stadens klubb. Den spanske mittfältaren togs emot under pompa och ståt och många trodde sig se ett riktigt kap i Romeu. Mittfältaren har dock inte lyckats med att bekräfta förväntningarna. Romeu stod sällan för en riktigt bra match och han fick ofta se sig själva utanför startelvan. Lånet från Chelsea blev inget lyft, utan istället en breddspelare och det var inte vad Stuttgart hade förväntat sig.

Annons

Vänsterytter: Izet Hajrovic, Werder Bremen

Tänkt som en offensiv och kreativ kraft togs Izet Hajrovic till Bremen för att täcka upp ett hål som bland annat Kevin De Bruyne lämnat. Den i Schweiz födde kreatören (Hajrovic representerar Bosnien och Hercegovinas landslag) hade varit väldigt eftertraktad av den nordtyska klubben som jublade högt när han kom in. Hajrovic har dock varit en riktig flopp. Hans insatser har varit långt ifrån imponerande och ofta har teknikern inte synts när han har varit på planen. Många gånger har han suttit på bänken och när han väl har fått hoppa in har han sällan gjort ett avtryck. Bremen är villiga att genom ytterligare en chans, men Hajrovic har mycket att bevisa innan han vinner över fansens hjärtan.

Anfallare: Salomon Kalou, Hertha Berlin

Ytterligare ett intressant namn med en stark meritlista som Hertha Berlin värvade in var Salomon Kalou. Med erfarenhet från Premier League och Chelsea var det många som trodde att Hertha hade lyckats med en perfekt värvning i form av Kalou. Tyvärr har han inte lyckats leva upp till det som sas honom på förhand och ofta har han varit en skugga av sitt forna jag. Det gick så långt att lagets målvakt, Thomas Kraft, efter en match irriterat till reporter sa att han ”borde ställa frågor till våra blinda forward (Kalou)”. Det säger inte lite om Kalous insatser den här säsongen.

Annons

Anfallare: Nicklas Bendtner, VfL Wolfsburg

Den här listan skulle inte vara hel om det inte vore för att Nicklas Bendtner var med. Den danske anfallaren plockades in som en nödanfallare när Wolfsburg fått nej av bland andra Morata och Lukaku. Bendtner var redan från början kritiserad (tränaren Hecking sa att man inte hade letat på de högre hyllorna) och dansken har inte lyckats med att återetablera sig i den europeiska fotbollen. Mycket talar för att Bendtner lämnar Wolfsburg i sommar, då klubben inte vill ha honom kvar. Bendtner har satt sitt avtryck, synd att det inte sportsligt bara.

Anfallare: Ciro Immobile, Borussia Dortmund

Det kanske mest omtalade nyförvärvet av alla inför säsongen, Ciro Immobile, lyckades inte rosa marknaden på Westfalenstadion. Den italienske skyttekungen var Dortmunds stora värvning för säsongen och många förväntade sig stordåd av anfallaren. Immobiles tid i Dortmund har dock kantats av problem då han inte verkar ha trivts med omgivningen och inte har presterat särskilt bra på fotbollsplanen. Immobile vill hem till Italien men Dortmund släpper honom inte för mindre än vad man gav för honom. Tyvärr lyckades Immobile inte etablera sig i Tyskland och i Dortmund kommer han alltid att bli ihågkommen som en klassvärvning som aldrig levde upp till förväntningarna.

Annons

Tränare: Robert Di Matteo, Schalke 04

Hämtad som en man som skulle föra Schalke in i en ny era så blev Di Matteo direkt en av huvudpersonerna i Bundesliga. Hans inledning vittnade om en tränare som kunde sätta defensiven, men som hade svårt att få till offensiven. Men efter segern mot Real Madrid borta i Champions League trodde många att Di Matteo skulle kunna göra stordåd med Schalke. Riktigt så blev det inte. Efter säsongens sista match fick Di Matteo lämna Schalke. Sportchefen Horst Heldt kallade det hela för ett “missförstånd” och Di Matteos rykte smutsades ner rejält. Schalke stod för en tråkig fotboll och många av lagets stjärnor stod för sina sämre säsonger i karriären.

Adam Nilsson

Varför Weinzierl är rätt för Schalke

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-10 10:18

Twitter: @atnilsson

Under gårdagskvällen sipprade inom etablerade tyska medier ryktena ut om att Markus Weinzierl klivit fram som en av huvudkandidaterna till att ta över tränarsysslan i Schalke 04. Den belgiske förbundskaptenen Marc Wilmots har länge varit i pole position för rollen, men frågan huruvida Wilmots kan tänka sig att lämna sitt nuvarande uppdrag är dock ännu obesvarad. Därför har Schalkes blick skiftat fokus och nu är den talangfulle Weinzierl, som förde Augsburg till Europa League denna säsong, huvudspåret. Här ger jag fem anledningar till varför Weinzierl är rätt val för Schalke.

Utvecklingskurvan
När Weinzierl tog över Augsburg inför säsongen 2012/2013 var han ett relativt okänt namn på tränarsidan i Tyskland. Han hade fått lilla Regensburg uppflyttade till 2. Bundesliga men mer meriter hade han inte att skryta med. Under tiden i Augsburg har han gått från en rookie till en etablerad Bundesligatränare, precis som klubben Augsburg. Hans fingertoppskänsla har förbättrats med tiden och Weinzierl har hela tiden haft en förmåga att utveckla sig själv och sitt lag. Nu har han kommit till den punkten att han är på gränsen till att växa ur kostymen i Augsburg och vara redo för ett större uppdrag.

Annons

Meritlistan
Markus Weinzierl har lyckats med att etablera en så pass liten klubb som Augsburg i Bundesliga säsong efter säsong. Trots små medel till nyförvärv har han gång på gång fört Augsburg till trygg mark i tabellen varje år. Det även när Augsburg inför säsongerna har tappat sina bästa spelare och inte har lyckats ersätta dessa med lika namnkunniga namn. Första säsongen som tränare förde Weinzierl Augsburg till en femtonde plats. Då låg Augsburg sista efter halva serien spelats, men stod för en fantastisk höst och klarade sig kvar. Den säsongen följde Weinzierl upp med att föra Augsbugs till åttonde plats och den här säsongen slutade Augsburg femma (före Schalke) och knep med det en Europa League-plats.

Spelarutvecklingen
Den kanske största bedriften som Weinzierl har stått för under sin i tid Augsburg är att han har fått spelare att hitta nya, högre nivåer i sina karriärer. Han har varit med och utvecklat spelare som André Hahn (nu i Mönchengladbach) och Mattias Ostrzolek (nu i Hamburg) till höjder då de har varit landslagsaktuella. Samtidigt har han även fått rätt ordinära spelare som Tobias Werner och Halil Altintop att vara några av Bundesligas mest framträdande. Även en spelare som Ragnar Klavan, som inte gör särskilt mycket väsen av sig, håller en konstant stabil nivå och är en av två spelare i ligan som spelade alla minuter i årets Bundesliga. Dessutom har unga talanger som Pierre-Emil Höjbjerg och Dominik Kohr fått chansen under Weinzierl i Augsburg och har tagit sina första stapplande steg mot vad som kan bli framgångsrika karriärer.

Annons

Den förmågan, att kunna utveckla redan ”färdiga” spelare och unga spelare, är självklart något alla tränare bör besitta. Men just i Schalkes fall är det en exemplarisk väg att gå då deras ungdomsakademi är en av Tysklands absoluta främsta och då spelare som Huntelaar, Höwedes med flera just nu står och stapplar i utvecklingen. Där tror jag att Weinzierl skulle kunna göra en utmärkt jobb och passa som handen i handsken i Schalkes organisation. Han skulle kunna brygga samman talangutvecklingen med utvecklingen av nuvarande stjärnor och föra Schalke till en ny nivå av kvalitet.

Personligheten
Robert Di Matteo fick kritik för bristen på utstrålning och sin defensiva och ”negativa” fotboll som inte charmerade publiken i Gelsenkirchen. Weinzierl är kanske inte den tränare som står för någon offensiv frenesi men han är en pragmatisk tränare som står för hög press, snabba omställningar och en trygg organisation. Han är skolad i den moderna ”Klopp-skolan” och det är något Schalke vill ta efter. Klubben vill ha sin egen Klopp, en man som formar klubben och som sätter en tydlig agenda. Där tror jag att Weinzierl, med resurserna som finns i Schalke, skulle ha alla möjligheter att skapa något eget och sätta Schalke som en förebild inom den tyska fotbollen. Dessutom är han en karismatisk person som är omtyckt av både både media och fans.

Annons

Långsiktigheten
Inte sedan Mirko Slomka fick lämna Schalke i april 2008 har klubben haft en tränare som har varat mer än två år på tränarposten. På senare är år det endast Jens Keller som har fått mer än en hel säsong på sig, även om han hela tiden kändes som en tillfällig lösning. Nu vill Schalke ändra på den punkten och bygga ut något från grunden. Sportchefen Horst Heldt vet att det är vad klubbens supportrar vill ha och vad klubben behöver. Weinzierl är ung och har visat i Augsburg att han är en tränare som kan bygga ett lag långsiktigt med en positiv utveckling, trots tuffa spelartapp. Det är något som tilltalar Schalke och som gör honom attraktiv för klubben.

Adam Nilsson

Årets lag i Bundesliga

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-09 12:13

Twitter: @atnilsson

Veckor efter att Bundesliga är slut är det dags för att kora årets elva i Bundesliga enligt Bundesligabloggen (aka jag). Valet har varit långt ifrån enkel. På vissa positioner fanns det få alternativ, på andra fanns det massvis. I slutändan är jag dock nöjd över att ha fått ihop ett lag som jag själv tror skulle göra väldigt bra ifrån sig i den europeiska fotbollen.

Årets lag:

Sommer

Vieirinha-Boateng-Wimmer-Wendt

Castro-Stindl

Robben-De Bruyne-Bellarabi

Meier

Målvakt: Yann Sommer, Borussia Mönchengladbach

Det var ingen tacksam uppgift att ersätta Marc-André ter Stegen. Den schweiziske målvakten Yann Sommer kom från Basel till Borussia Mönchengladbach för att göra det och som han lyckades. Debutsäsongen i Bundesliga var en riktig kanonsäsong för Sommer. Med 15 hållna nollor på 34 matcher och ett snitt på ett insläppt mål per match var han en av de stora anledningarna till varför Mönchengladbach spelar i Champions League nästa säsong.

Annons

Högerback: Vieirinha, VfL Wolfsburg

Den portugiske ytterbacken har precis som Wolfsburg haft en strålande säsong. Portugisen var nog inte tänkt som förstavalet, men i Sebastian Jungs frånvaro har Vieirinha växt fram till en av ligans bästa ytterbackar. Defensiven är inte portugisens starka sida, utan det är hans offensiva sida som har varit den stora styrkan. Det kändes inte som om det fanns jättemånga att välja på när det kommer till högerbacksplatsen, men Vieirinha förtjänar platsen i årets elva.

Mittback: Jerome Boateng, Bayern München

Den tyske landslagsbacken har under hans säsonger i Bayern gått från klarhet till klarhet. I början var han en oslipad diamant, idag är han en av världens absoluta bästa mittbackar. Rollen som mittback i Bayern är inte helt enkelt även om Bayern oftast dominerar sina matcher. Utan Boateng hade dock Bayerns försvar inte varit så stabilt som det har varit och att Bayern bygger sitt försvarsspel och sin framtid runt honom råder inga tvivel om.

Annons

Mittback: Kevin Wimmer, FC Köln

Som nykomling är det långt ifrån enkelt att anpassa sig till den nya nivån, men Köln gjorde det bra under säsongen och klarade sig utan problem kvar i Bundesliga. En av anledningarna var den fantastiska defensiv som tränaren Peter Stöger fått till. Den bäst presterande spelaren av alla i Kölns försvar var österrikaren Kevin Wimmer. Den spelskicklige mittbacken hade en otrolig säsong och stod sällan för en dålig insats. Inte konstigt att Tottenham ryckte honom innan några andra storklubbar fick nys om hans kvalitet.

Vänsterback: Oscar Wendt, Borussia Mönchengladbach

Hösten var inte särskilt speciell för Wendt, men under våren stod Oscar för sina bästa insatser under sin tid i Tyskland. Precis som hans lag Mönchengladbach var Wendt riktigt vass under våren och det som framför allt gjorde hans vår fulländad var att hans defensiva spel hittade ytterligare en dimension. Oscar är en modern ytterback som följer med upp i anfallen, kan slå avgörande krossbollar men även avsluta på egen hand. Under våren visade Wendt också upp att han kan stänga sin vänsterkant mot riktigt kvalitativa motståndare och han förtjänar en plats i årets elva.

Annons

Central mittfältare: Gonzalo Castro, Bayer 04 Leverkusen

I Leverkusen är det ofta att man kollar på deras offensiv och hittar riktigt vassa spelare. Men en spelare som verkligen har stått ut i Leverkusen i år är Gonzalo Castro. Den allsidige fotbollsspelaren (han har spelat på alla tänkbara positioner utom målvakt) har haft en strålande säsong och har ofta flugit undan radarn när de kommit till beröm. Han har varit en av Leverkusens viktigaste kugge under säsongen och det svider för klubben att förlora honom till Dortmund den kommande säsongen.

Central mittfältare: Lars Stindl, Hannover 96

En av mina absoluta favoritspelare i Bundesliga är Lars Stindl. Hannovers lagkapten är en spelare som kan hålla till ute på högerkanten, spela som ”tia”, ”åtta” och ”sexa” på det centrala mittfältet och gör sällan dåliga insatser. Utan Stindl hade Hannover med stor sannolikhet åkt ur Bundesliga. Han har bistått med viktiga mål och assists och verkligen växt in i rollen som lagkapten. Det blir spännande att se hur han kommer att utvecklas i Mönchengladbach den kommande säsongen. I mitt lag är Stindl given efter hans strålande säsong.

Annons

Högerytter: Arjen Robben, Bayern München

När Pep Guardiola skrev på för Bayern var det många som undrade vad som skulle ske med Arjen Robben. Många var tveksamma till om han skulle passa in i Guardiolas spel, kritikerna fick fel. Robben har under Guardiola blivit än bättre som fotbollsspelare och så länge han höll sig frisk under säsongen var han Bundesligas bästa fotbollsspelare. Robben är lika målfarlig som förut men har blivit en lagspelare. Om holländaren får en hel säsong utan skador bör han ligga bra till för Ballon d’Or. Så pass bra är han nuförtiden.

Offensiv mittfältare: Kevin De Bruyne, VfL Wolfsburg

Framröstad till säsongens bästa spelare av Bundesligaspelarna själva blev belgaren Kevin De Bruyne. Kreatören har haft en strålande säsong i Bundesliga, han slog assistrekordet men stod även för tio fullträffar själv. De Bruynes framfart har väckt intresset hos alla toppklubbar i Europa och Wolfsburg får skatta sig lyckliga att han blir kvar i klubben ytterligare en säsong. De Bruyne är given i årets lag och förhoppningsvis fortsätter han att briljera kommande säsong, för det är en fröjd för ögat att se en sådan spelare i form.

Annons

Vänsterytter: Karim Bellarabi, Bayer 04 Leverkusen

Jag vet, Bellarabi håller till ute på högerkanten men i den här elvan får han hålla till på vänsterkanten. Bellarabi var långt ifrån given i Leverkusen inför säsongen. Han var bra under sitt år som utlånad till Braunschweig men det ryktades om att Leverkusen ville göra sig av med yttermittfältaren. Han fick en vecka på att imponera under försäsongen och det gjorde han. Under säsongen har Bellarabi fått debutera i a-landslaget och har ryktats vara på väg till flera storklubbar. Ett av säsongens största genombrott tillskrivs Bellarabi som hör hemma i denna elva.

Anfallare: Alexander Meier, Eintracht Frankfurt

Skyttekungen Alexander Meier får självklart rollen som anfallare i årets elva. Den 32-årige anfallaren har varit som pånyttfödd under årets säsong. Med sin storlek är han ett ständigt hot i straffområdet när inläggen dyker upp. Samtidigt är han en rörlig anfallare som även rör sig utanför straffområdet. Meier har varit en av de stora anledningarna till Frankfurts framskjutna placering under säsongen och hade det inte varit för att han råkade ut för en skada under slutskedet av säsongen hade han säkerligen nått över 20 mål. En värdig skyttekung som verkligen har imponerat under säsongen.

Annons

Tränare: Markus Weinzierl, FC Augsburg

Det börjar nästan bli lite tjatigt men Markus Weinzierl imponerar säsong efter säsong i Augsburg. Augsburg är en klubb som jobbar med väldigt små resurser och utifrån det gör Weinzierl ett fantastiskt jobb. Det är ingen namnkunnigt lag Augsburg, men Weinzierl får ut det mesta av det material han har och jag har svårt att se att någon annan tränare skulle kunna göra det bättre. Augsburg slutade femma i år vilket är helt otroligt då lag som Dortmund, Schalke och Bremen fanns bakom. Weinzierl stannar Augsburg trogen men jag är helt övertygad om att han förr eller senare kommer att ta över en av de större klubbarna i Tyskland, det är han ämnad för.

Adam Nilsson

Så mycket kostar CL-finalen Berlinborna

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-06 13:17

Twitter: @atnilsson

I över tio år har Berlin kämpat för att få arrangera Champions League-finalen i fotboll. Nu är dagen här men det är en kostsam historia för den tyska huvudstaden. Minst 5,2 miljoner euro väntas spektaklet kosta de tyska skattebetalarna, att jämföra med den miljon euro som finalen i München 2012 kostade.

Det råder inga tvivel om att Champions League-finalen är ett av världens större sportevenemang. Drygt 70 000 kommer att vara på plats på Olympiastadion ikväll för att se finalen mellan Juventus och Barcelona på plats, lite mer än 300 miljoner tittare väntas följa matchen via tv runt om i världen.

Annons

Men för att få arrangera Champions League-finalen har det krävts stora uppoffringar av staden Berlin. Först och främst kräver UEFA viss ombyggnad av värdarenorna. Eftersom att Berlin också använde sig av Friedrich-Ludwig-Jahn Sportpark för damfinalen, då man ville undvika en halvtom Olympiastadion, blev kostnaden mer än förväntat.

För att möjliggöra damfinalen på Friedrich-Ludwig-Jahn Sportpark (säg det högt tre gånger i följd) behövde omklädningsrummen saneras, många säkerhetsdelar behövde ses igenom och ordnas om, bland annat byggdes utrymningsvägarna på arenan om. Utöver det behövde man lägga om en helt ny gräsmatta och byta belysning på och kring arenan. En kostnad som av staden beräknats till drygt 2 miljoner euro.

När det gäller kvällens arena Olympiastadion var staden inte tvungna att genomföra lika stora förändringar. En ny gräsmatta har lagts, belysningen har anpassats och reklamplatser har ordnats till. Någon uttalad kostnad finns inte på utskriven men att det var klart billigare än de 2 miljoner euro de kostade att ordna upp Friedrich-Ludwig-Jahn Sportpark råder det inga tvivel om. På det sättet är herrfinalen en billigare affär för staden.

Annons

Det är dock mycket annat som staden har behövt bistå med. Bland annat har stadens centralare delar har täckts med reklam inför evenemanget. Vidare har man byggt upp ett temporärt UEFA-museum och en temporär biograf för att ge besökarna en möjlighet att ta del av turnerings historia. Dessutom har olika evenemang för supportrarna i och kring staden gjorts i ordning.

En av de mer prominenta festerna sker på den nedlagda flygplatsen Tempelhof. Drygt 500 gäster kommer att vara där, bland andra UEFA-presidenten Michel Platini, politiker och ytterligare högt uppsatta människor. Kostnaden är beräknad till drygt 154 000 euro av skattebetalarnas pengar. Det för en fest som ska pågå under drygt tre timmar.

Flygplatsen Schönefeld har öppnats upp, då stadens andra flygplats Tegel inte klarar all trafik själv, för senare resor på natten då mellan 170 och 200 charterplan räknas landa och starta under lördagen och natten till söndagen på flygplatsen. Drygt 9000 fans per klubb förväntas då anlända och lämna staden. Tyskarna själva kallade två utländska lag för ett ”worst-case-scenario”, det hade varit att föredra åtminstone ett inhemskt lag för att undvika sådan stor rullans på stadens infartsvägar och speciellt flygplatserna.

Annons

Trots den påkostade finalen räknar staden Berlin med att göra en ordentlig vinst. Upp till 50 miljoner euro förväntas evenemanget kunna ge i intäkter. Utöver att UEFA betalar hyran för arenorna, betalar de tillresta supportrarna och gästerna för sitt leverne i staden (kostnaden för ett hotellrum i Berlin under denna helg har i snitt stigit med 211%) och på sikt väntar sig Berlin en ökad turism. Hemsidan Onefootball har räknat ut intäkterna för resande och övernattning till 36,1 miljoner euro.

Så trots att kostnaden för evenemanget ligger på höga 5,2 miljoner euro (en summa som förväntas öka), kommer Berlin att göra en stor vinst på flera hundra miljoner svenska kronor i slutändan.

Adam Nilsson

Tuchel vill göra Dortmund flexiblare

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-04 15:37

Twitter: @atnilsson

Inför över 100 journalister gjorde Thomas Tuchel sin första presskonferens som tränare för Dortmund. Den tidigare Mainztränaren såg magrare ut än när han för ett år sedan lämnade Bundesliga, men gnistan hos Dortmunds nye tränare är starkare än någonsin.

Det är inte en enkel uppgift att efterträda Jürgen Klopp i Dortmund. Jag skulle påstå att det kanske är den svåraste uppgiften någon klubblagstränare inom tysk fotboll har fått under de senaste tio åren. Flera skulle nog påstå att Guardiola hade det oerhört svårt när han efterträdde Jupp Heynckes, vilket är sant, men Guardiola kom till ett serverat bord och behövde egentligen bara leverera resultat.

Annons

För Thomas Tuchel handlar det inte bara om att leverera resultat. Det handlar också att ersätta en ikon som har satt en prägel på en klubb som få andra tränare har gjort inom den tyska fotbollen. Klopps karisma är oersättlig, något Tuchel är medveten om även om han gjorde ett mycket positivt och trevligt intryck under sitt första framträdande i klubben. Inte som om han på något sätt försökte efterapa Klopps karisma, men klart var att Tuchel hade bestämt sig för att ge ett väldigt sympatiskt intryck.

Klopps resultat har varit fantastiska under hans år, men hans sista säsong blev ingen sportslig framgång av stora mått. Det är där Tuchel snabbt kan röja undan alla tvivel på att han inte skulle vara rätt ersättare genom att leda Dortmund till en kommande säsong som blir bättre än den som varit. Något Tuchel siktar på att göra och var något som han framförde väldigt tydligt på presskonferensen.

Annons

Tuchel placerade Dortmund som femma i Tyskland just nu. Bayern, Wolfsburg, Mönchengladbach och Leverkusen är framför, men där bakom ligger Dortmund och vill ta sig upp igen. Truppen berättade Tuchel att han var nöjd med, att han ville behålla stommen och vidareutveckla mycket av det redan som finns. Jag kan tänka mig att Matthias Ginter, den unge talangen som inte hade någon bra debutsäsong i Dortmund, är en sådan spelare som Tuchel har i åtanke att lyfta fram till kommande säsong.

Nyförvärv ville Dortmund inte uttala sig om men enligt den tyska sporttidningen Kicker är klubben nära Freiburgs målvakt Roman Bürki. Den schweiziske målvakten hade näst bäst snitt av alla målvakter under säsongen, enligt tidningen, och jag tror att han skulle tillföra en ny trygghet till lagets försvar. Roman Weidenfeller ser ut att lämna och Mitchell Langerak håller enligt mig inte tillräckligt med klass för en klubb av Dortmunds dignitet för att bli förstemålvakt. Sedan tidigare är Julian Weigl (1860 München) och Gonzalo Castro (Bayer 04 Leverkusen) redan klara.

Annons

Rent taktiskt tryckte Tuchel på en specifik sak som han ville utveckla. Dortmund skulle inte vara lika beräkneliga som tidigare. Tuchel talade sig varm om att ge hans spelare flera olika alternativ till spelsätt och att Dortmund skulle vara flexiblare rent taktiskt. Något han, utan att peka ut något eller någon specifikt, menade på var ett av Dortmunds problem under Klopps sista säsong.

Och det är inte särskilt förvånande att Tuchel kommer att gå åt det hållet. Redan under tiden i Mainz framstod det tydligt att Tuchel är en taktiker ut i fingerspetsarna som anpassar sig väl efter motståndarna men som också ger sitt lag möjlighet att anpassa sig efter situationer i matcher. Mainz kunde, trots begränsade resurser, på det sättet nå högt upp i tabellen och kunde också välja olika sätt att bemöta olika matchbilder.

Annons

I Dortmund kommer Tuchel ha tillgång till en bredare trupp och en kvalitativt starkare trupp med rejäl spetskompetens. Det är något Tuchel kommer att dra nytta av sina taktiska möjligheter och därför blir det mycket intressant att se vad han kan komma på med sitt nya spelarmaterial. Troligen får vi se ett väldigt flexibelt Dortmund som kommer att bli klart mer oförutsägbara för motståndarna.

Vad Tuchel dock menade på, vilket han var väldigt noggrann med att understryka, var att det kommer ta tid för Dortmund och spelarna att anpassa sig till hans metoder. Dessutom verkade han inte helt nöjd med att Dortmund tidigt skulle behöva spela viktiga kvalmatcher i Europa League, för enligt Tuchel själv kommer det säkerligen ta flera veckor in på säsongen innan hans system har satt sig.

I slutändan var det dock en mycket positiv och avslappnad Tuchel som mötte ett stort mediauppbåd. Han pratade om hur mycket han hade saknat fotbollen, att få ha fotbollen i sin vardag igen. Han var förberedd på vad som skulle komma och verkade väldigt harmonisk oavsett vilken fråga som ställdes. För att vara ett första intryck får man säga att det var riktigt gott. Och om man ska ta med sig ett citat från presskonferens är det att ”Dortmund kan vinna alla turneringar man medverkar i”. Ärmarna är uppkavlade och Tuchel är redo. Det blir spännande att se vad det mynnar ut i.

Annons
Adam Nilsson

1860 München - 2. Bundesligas Hamburg

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-03 15:41

Twitter: @atnilsson

Efter en kaotisk säsong gällde gårdagens kvalmatch allt för 1860 München. Ett oavgjort resultat med insläppt mål eller en förlust hade betytt uttåg ur 2. Bundesliga och spel i den tyska tredjedivisionen för första gången på 20 år, men precis som i Hamburgs fall räddade sig 1860 kvar i allra sista stund.

I skuggan av Bayern München lever 1860 München. Den ljusblåa klubben nämns sällan, eller aldrig i svensk media förutom på dess sida på Svenskafans (värt en titt), men det finns mycket att skriva om klubben. Till skillnad från lokalrivalen Bayern är 1860 inte lika välskött, snarare är det den totala motsatsen och den här säsongen har varit ett bevis på det.

Annons

Redan när Friedhelm Funkel lämnade klubben i slutet av förra säsongen, trots förhållandevis goda resultat, anade jag oråd. 1860 München gick miste om att Funkel var en uttalat bra tränare, en expert på uppflyttningar i 2. Bundesliga och en man som kunde styra en kaotisk klubb mot rätt håll.

Istället valde klubben att satsa på det något hippare namnet Ricardo Moniz. Den holländske tränaren, vars meritlista inte är särskilt imponerande, skulle med en ny, modern fotboll föra 1860 in i den nya säsongen med en offensiv och aggressiv 4-3-3. Tränaren utlovade att hans lag skulle vara det fysiskt starkaste av alla lag i 2. Bundesliga och satte även målsättningen högt: 1860 skulle upp i Bundesliga.

Med tio nya spelare, men senare utan en såld ikon i Gabor Kiraly, tog Moniz sats in i den nya säsongen men förhållandevis snabbt visade det sig att han skulle få fel. 1860 inledde med två raka förluster, bland annat 0-3 hemma mot RB Leipzig, och redan då visade det sig att Moniz inställning till fotboll inte var särskilt pragmatisk. Trots massvis av nyförvärv lyckades Moniz inte få till det och det ryktades bland annat om att sportchefen Gerhard Poschner ska ha haft stort inflytande på laguttagningen.

Annons

Främst gällde det brassen Leonardo, som Moniz själv gärna såg i en roll bakom anfallarna men som Poschner ville ha ute på en kant. Sagt och gjort, Leonardo fick spela på kanten och ibland vikariera som ytterback utan något vidare resultat. Friktionen växte mellan Moniz och spelarna och mellan Moniz och Poschner. Mindre än två månader efter att säsongen dragit igång fick Moniz lämna klubben efter en förlust mot Sandhausen (0-1). Då hade 1860 tagit sex poäng på sju matcher (1 seger, 3 oavgjorda och tre förluster).

In kom, motvilligt, den assisterande tränaren Markus von Ahlen som tidigare varit en interimlösning (bland annat när Funkel fick lämna i slutet av säsongen innan). Von Ahlen var själv inte uppriktigt säker på om han ville ha huvudansvaret. Han trivdes som assisterande tränare, att ha en given roll där utgången var klart tryggare än som huvudansvarig tränare.

Annons

Under von Ahlen fick laget sig inte något större lyft. Lagets läkare avgick in för träningslägret på Marbella i januari, sex spelare fick lämna medan två kom in och trots den trimmade truppen fortsatte resultaten i negativ riktning. Von Ahlen hade pratat om ett bra försäsongsläger men bara några få veckor att vilan var över fick tränaren lämna, den 17:e februari. Då hade 21 omgångar gått och på von Ahlens fjorton matcher som huvudansvarig hade 1860 endast tagit tolv poäng.

Den tredje tränaren under säsongen som fick chansen var U21-tränaren Torsten Fröhling. Den i Östtyskland födde Fröhling hade inte han någon tyngre meritlista att falla tillbaka på men sportchefen Gerhard Poschner höll honom för den bästa lösningen vid tillfället. Trots Fröhlings brist på tidigare erfarenhet på hög, både som spelare och ledare.

Annons

Fröhlings vår var, sett till poängsnittet, bättre än båda hans företrädare. Under Frölings tretton matcher vid rodret tog ”Die Löwen” 18 poäng. Det räckte dock inte till att undvika kval. Inför den sista omgången av 2. Bundesliga låg 1860 på platsen ovanför sträcket men en förlust mot Karlsruhe (0-2) samtidigt som FSV Frankfurt vann mot Fortuna Düsseldorf (3-2) betydde kvalplats. Hade det inte varit för att Aue hade en sämre målskillnad (-15 mot 1860:s -10) hade resultatet betytt nedflyttning.

Men det var inte bara på planen som resultaten var skakiga under säsongen. Relationen med jordanske investeraren Hasan Ismaik var skakig och mot slutet av våren rapporterades det om att han och klubbens president Gerhard Mayrhofer inte hade någon kontakt alls. Dessutom släppte Ismaiks agentur HI2 marknadsföringen för klubben, den togs istället över av tyska Infront under säsongen. Samtidigt har presidenten Mayrhofer velat göra sig av med sportchefen Poschner, något han har uttalat sig öppet om.

Annons

Med 0-0 med sig från bortamatchen i Kiel, där 1860 hade svårt att få till något anfallsspel, var utgångsläget rätt bra inför gårdagens retur. Men när Kiel smällde in 1-0 i den 16:e minuten behövde 1860 göra två mål för att undvika nedflyttning till 3. Liga. Länge såg det också ut som om 1860 skulle åka ur men precis som för Hamburg i måndags, lyckades 1860 med konststycket att vända ett underläge på kort tid. I den 78:e kvitterade 1860 och i den 91:a minuten satte Die Löwen 2-1 och med det räddade man sig kvar i 2. Bundesliga.

Efter det dramatiska slutet visste firandet inga gränser men precis som för Hamburgs del betyder det säkrade kontraktet inga garantier. 1860 München har precis lika stora problem som Hamburg och behöver sätta sig ned, se över organisationen och starta om från början. Ska Poschner vara kvar som sportchef? Vem ska leda laget nästa säsong? 1860 München har en fin historia och är en klubb som många saknar i Bundesliga. Men som det ser ut just nu är Bundesliga inte mer än ett minne. För att det ska bli realitet behövs det stora förändringar.

Annons
Adam Nilsson

Hamburg klarade sig - behöver långsiktighet för att undvika nästa bottenstrid

Adam Nilssons Tysklandsblogg 2015-06-02 15:18

Twitter: @atnilsson

När Hamburg förra säsongen åkte till kvalreturen var utgångsläget allt utom bra. Då hade man i den inledande matchen spelat 0-0 mot ett Greuther Fürth som hade imponerat klart mer än Hamburg själva. Bundesligadinosaurien lyckades dock reda ut den situationen genom att spela 1-1 på bortaplan och därmed klara sig kvar genom bortamålsregeln.

I år såg situationen än sämre ut för Hamburg när de åkte till kvalreturen. Karlsruhe hade fått med sig 1-1 från matchen på Imtech Arena och 2. Bundesliga-laget hade därmed ett viktigt bortamål att tillgodoräkna sig. med andra ord var Hamburg tvungna att göra mål för att säkra Bundesligakontraktet.

Annons

När Reinhold Yabo satte 1-0 för Karlsruhe i den 78:e minuten såg det än mörkare ut för Hamburg. Karlsruhespelarna och framför allt supportrarna firade och var mentalt i Bundesliga när bollen hade rullat i nät. Men Karlsruhes mål blev startskottet på en historisk upphämtning av en klubb som ännu aldrig åkt ur Bundesliga.

Hamburg pressade på för kvittering och fick en tveksam frispark i den 90:e minuten. Jag, och säkerligen många andra, trodde nog att lagkaptenen Rafael van der Vaart skulle kliva fram med sin vänsterfot och lyfta in den. Istället blev det Marcelo Diaz. Vintervärvningen från Basel som har fått delar av våren spolierad av skador gick fram och smekte in kvitteringen i den 91:a minuten. Helt iskallt.

Diaz första mål i Hamburgtröjan kom när det behövdes som mest och han klev fram istället för en, ja, ikon som van der Vaart. Det var lite talande för van der Vaarts sista match att han inte riktigt klev fram. För holländaren är inte den spelaren han en gång var. Våren har varit tuff och van der Vaart kommer att lämna klubben till sommaren.

Annons

Argumenten kring huruvida det var en korrekt dömd frispark eller ej var många. På Twitter var massvis med människor involverade i diskussionen. Det kanske sämsta argumentet, som ovanligt många tog till, var att Hamburg någonstans hade förtjänat den med tanke på hur många chanser de hade haft att kvittera. Jo, okej, Hamburg kanske redan borde ha gjort mål men de hade ju ännu inte lyckats. De hade bränt alla lägen fram tills dess. Hur kan man då vara förtjänta av en frispark?

Oavsett vad man tycker om den tilldömda frisparken ska man inte förringa den nervkontroll Diaz hade. Han visste hur mycket det gällde och det är inte heller alltid lätt när en frispark slås precis utanför straffområdeslinjen. Avståndet till målet är kort, bollen måste över muren för att snabbt dyka ned. Precis det lyckades Diaz med. Drygt 52 år av Bundesligaspel hade kommit till detta skede och Diaz skrev in sig i historieböckerna.

Annons

Men än var kampen inte över. Kvitteringen ledde till en förlängning där Hamburg, med enormt självförtroende i ryggen, kontrollerade tillställningen. Det förlösande och avgörande 2-1 kom av Nicolai Müller. En spelare som har presterat långt under sin förmåga under hela säsongen. Återigen hade Hamburg räddat sig kvar med minsta möjliga marginal och Bundesligadinosaurien lever än. Klockan på Imtech Arena (från och med 1 juli: ”Volksparkstadion”) fortsätter att ticka, maskoten behöver inte bytas ut. ”Der Dino lebt!”

Jag kan tycka att Hamburg tappade lite av sin värdighet i slutet, de visade att de var rätt dåliga förlorare när Rouwen Hennings (fostrad i Hamburg, idag i Karlsruhe) missade en straff i slutsekunderna. Flera Hamburgspelare klev fram och skrek honom i ansiktet. Hånade honom för missen. Klart, jag kan inte svära på vad han gjorde under matchen. Kanske hade han rört upp känslorna hos vissa Hamburgspelare. Men när man är sekunder från att säkra kontraktet, som Hamburgspelarna var vid tillfället, hade man kunnat undanhålla sig sådana scener.

Annons

Hamburgs kommande säsong i Bundesliga, den 53:e i följd, kommer att bli av. Men för Hamburgs del har jobbet inte ens börjat. Många spelare ser ut att lämna. Utöver Rafael van der Vaart försvinner troligen Marcell Jansen och Heiko Westermann och det är bara början på listan. För Hamburgs del är det säkerligen bra att man blir av med spelare som sitter på tunga löner som hindrar klubben från att locka nya spelare till klubben.

Satsningen som gjordes förra sommaren lyckades inte. Tränaren Bruno Labbadia – som ska hyllas för hans insats i klubben under de senaste veckorna – och sportchefen Peter Knäbel måste sätta sig ned och verkligen se över vilka spelare som ska vara kvar och vilka som får gå. Dessutom måste man ha en rejäl fingertoppskänsla när det kommer till nyförvärv. För Hamburgs del har det alltför ofta visat sig att pengarna man lagt på spelarna inte har betalat sig tillbaka i längden.

Annons

Hamburg behöver börja om från början. Siktet ska inte, likt den här säsongen, sättas för högt genom att sikta på den övre halvan. Istället bör man ställa in sig på att undvika nedflyttning och hamna på en trygg placering något nedanför mitten av tabellen (mellan plats 10-14). Det är långsiktighet det handlar om, något som har varit en bristvara i Hamburg under de senaste säsongerna. Nu behövs det. För om man inte börjar se långsiktigt på saker och ting, så kommer Hamburg återigen att befinna sig i botten av tabellen när nästa säsong summeras. Och det är inte värdigt en klubb av Hamburgs dignitet.

Adam Nilsson

Senaste tweets

Arkiv

ANNONS
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto