Ett insläppt mål i förlängningen och förlust med 3-2 mot Carl Zeiss Jena i DFB-Pokal. Därefter hamnade sportchefens ryggsäck innehållandes alla spelares löneuppgifter i fel händer och hittades timmar senare i en park. Hamburgs genrep inför premiären hade kunnat vara bättre och för Albin Ekdals nya klubb är den kommande säsong ytterligare ett försök att återuppstå likt en fågel Fenix.
Ni har troligen hört historien förut, men vi drar det igen. Hamburger SV, eller Hamburg som jag oftast skriver, är den enda klubben som har varit representerad under alla säsonger sedan Bundesliga grundades 1963. Det har gett upphov till smeknamnet ”Der Bundesligadino” (“Bundesligadinosaurien”), det har gett upphov till en klocka på arena som visar tiden sedan Hamburg debuterade i Bundesliga.
Två år i rad har nu klubben varit med om gastkramade kvalspel som mot alla odds har slutat lyckligt. Det första kvalet mot Greuther Fürth slutade med ett säkrat kontrakt efter att Pierre-Michel Lasogga kvitterat på bortaplan och därmed givit Hamburg en bortamålsfördel. Det senaste kvalet slutade med att Marcelo Diaz kvitterade till 1-1 på en frispark i den 90:e minuten av den andra matchen och tvingade fram en förlängning där Nicolai Müller gjorde det avgörande 2-1-målet mot Karlsruher SC.
Mycket har hänt sedan den där kvaldagen i juni. På spelarsidan har tre av de mest erfarna spelarna fått lämna. Att Marcell Jansen, Heiko Westermann och Rafael van der Vaart alla hade sett sina bättre dagar som fotbollsspelare är det ingen som betvivlar, men det är fortfarande hundratals Bundesligamatcher som försvinner och ett antal ledarfigurer som ger upp den hierarkiska ordningen i laget som nu måste återbyggas.
För tredje året i följd måste Hamburg försöka återskapa sig själva, de utgående kontrakten skapade en naturlig övergång från det gamla till det nya men trots att fler välbetalda spelare lämnade så fanns det inte mycket pengar för sportchefen Peter Knäbel att tillgå i jakten på nyförvärv. De ekonomiska problemen som Hamburg har dragits med under de senaste säsongerna – till följd av ivriga satsningar som aldrig har spelat ut sig väl sportsligt – hänger som ett ankare som trycker ned och saktar ned Hamburgs hastighet för förändring vilket i sin tur också sänker klubbens målsättning.
Bristen på pengar har dock krävt Hamburg på kreativitet och fyndighet. Till skillnad från tidigare år har klubben inte kunnat rikta in sig på de stora måltavlorna, utan istället har det blivit de små och därför är värvningarna inte lika namnkunniga som tidigare säsonger, men intressantare. Vad en talangfull Michael Gregoritsch (värvad från Bochum, 2. Bundesliga) kan hitta på i Bundesliga blir spännande att se. Vad den i Hoffenheim evige inhopparen Sven Schipplock kan tillföra i anfallsspelet när han får mer speltid och förtroende blir också intressant. I ytterbacken Gotoku Sakai får tränaren Bruno Labbadia in en gammal parhäst från sin tid i Stuttgart och i Batuhan Altintas hoppas klubben ha ett sparkapital för framtiden.
Det vore dock inte Hamburg om klubben åtminstone hade ett större nyförvärv. Emir Spahic har hämtats in från sin dvala som fotbollsspelare. Mittbacken som fick lämna Bayer Leverkusen mitt under pågående säsong efter ett bråk med klubbens egna ordningsvakter kommer till Hamburg för att gripa tag i det sista halmstrået av sin karriär. En kvalitetsvärvning som kommer att tillföra trygghet och lugn i en backlinje som har varit ett stort sorgebarn under de senaste säsongerna.
Och så var det ju Ekdal. Albin Ekdal. Klubbens stora, stora värvning under sommaren som endast kunde tillkomma då klubben sålde sin stora försvarstalang Jonathan Tah till Leverkusen. Mittfältaren var tränaren Labbadias och sportchefens Knäbels önskespelare inför den kommande säsongen. En allsidig mittfältare, taktiskt skolad, tekniskt begåvad och med skinn på näsan. En ledartyp som inte gör för mycket väsen av sig vid sidan av planen, men för respekt med sig på planen.
Det var Ekdal eller ingen. Klubben jobbade länge och väl för att locka den svenske mittfältaren till norra Tyskland. Länge såg det ut som en lönlös kamp. Först och främst fanns det intresse från så många andra, mer stabila klubbar än Hamburg. Sedan när det väl visade sig av Ekdal kunde tänka sig att flytta till Hamburg så stod klubben där utan pengar, ett litet deer in headlights-moment som skapade en viss frustration och panik i Hamburglägret.
Nu är Ekdal dock på plats och han kommer med största sannolikhet att vara med från start när Hamburger SV beträder Allianz Arenas nyklippta, perfekta gräs som är importerat från Nederländerna i en av Bundesligas största matcher. Han kommer att ha en av de två positionerna som sittande mittfältare i Hamburg. Förväntningarna kommer att vara stora, men ingen har några förväntningar på att varken Hamburg eller Ekdal ska kunna göra några extraordinärt mot Bayern München ikväll.
I våras förlorade Hamburg med 8-0 på Allianz Arena. Året innan förlorade Hamburg med 3-1, året innan det med 9-2, dessförinnan med 5-0 och 6-0. Hamburgs statistik mot Bayern München på Allianz Arena är bedrövligt. Sedan 1980 har Bayern endast förlorat tre gånger på hemmaplan i Bundesliga mot Hamburg, den senaste förlusten kom 2007.
Sedan det 2002 infördes att mästaren inleder Bundesliga säsongen på hemmaplan har mästaren aldrig förlorat (tio segrar, två förluster). Bayern har spelat denna match sju gånger tidigare och har vunnit sex av dessa matcher, men spelat oavgjort i en. Detta var 2008 och vilka var det som gästade Allianz Arena då? Jo, Hamburger SV.
Man ska aldrig stirra sig blind på statistik men chanserna att Albin Ekdal ikväll åker till sin nyblivna hemstad Hamburg som en vinnare är minimala. Hamburglegendaren Uwe Seeler sa att ”så länge det inte slutar med mer än en 4-1-förlust, så är det i sin ordning”. Oavsett utgång så kommer det inte att vara några katastrofrubriker under morgondagen. För det är ingen som förväntar sig något annan än en förlust för Hamburg.
Hamburg har slutat tro på en snabb lösning. Bristen på resultat i kontrast till spenderade pengarna har efter många år väckt nya tankar. Klubben har insett att långsiktighet är vägen att gå, att pengar inte kan köpa en ur en långvarig kris utan det handlar om att bygga något för framtiden. Något som är stabilt, som är av kött och blod och vars ben inte kommer att slås undan av första törn.
Det är inte heller i säsongens första match eller för den delen i en match mot Bayern som Hamburg ska visa att de på rätt spår. De matcherna och de motståndarna kommer senare och den för Hamburg ödmjuka målsättningen är att hamna på någon av platserna ovanför kvalstrecket. Ekdal har inte tagit klivet till den sportsligt mest framgångsrika klubben i Tyskland, men till en av de mest historiska och mest omtalade. Och vad är egentligen bättre än att få inleda sin Bundesligasejour med att spela av de största matcherna i Bundesliga? Det finns inget att förlora. Så länge siffrorna inte är alltför stora kommer Hamburgborna vakna upp med en framtidstro imorgon också.
—
Igår tippade jag Bundesliga, inlägget finns att här.