”Müller spelar alltid”. Mer eller mindre varje gång Müller kommer på tal i tysk press dyker detta citat upp. Det var Louis van Gaal som myntade det under sin tid i Bayern München. Den holländske tränaren var personen som låg bakom Müllers framfart i Bayern. När van Gaal anlände 2009 hade Müller spelat 28 minuter i Bundesliga säsongen innan. Under van Gaal blev Müller en absolut nyckelspelare och spelade alla 34 Bundesligamatcher under den holländske tränarens första säsong. Müller noterades för 13 mål och 11 assist.
Jogi Löw kunde inte bortse från den unge tysken och tog med honom till VM i Sydafrika. Det var där Müller fick sitt stora internationella genombrott. Müller hade inte spelat en enda VM-kvalmatch men var ändå en given del i startelvan under turneringen. Müller tog tillfället i akt och stod för fem mål och tre assist, vilket gav honom guldskon framför Uruguays Diego Forlan som inte kom upp i lika många assists.
Sedan dess har Müller varit en välkänd spelare i världen. Hans roll i landslaget har alltid varit vital för Jogi Löw. Förbundskaptenen anammade van Gaals idé och har nästan alltid med Müller i startelvan. Fördelen för Löw är att han har kunnat placera den mångsidige fotbollsspelaren på flera olika positioner i offensiven. Det har underlättat Löws arbete när spelare som Özil, Reus, Podolski, Bellarabi och Götze har slagits om de övriga platserna. Löw har alltid vetat att Müller är en bestående del, medan de övriga spelarna har skiftat.
Det råder inga som helst tvivel om att Müller är en av de största, kanske den största, i Tyskland. Hans varumärke värderas högst av alla tyska fotbollsspelare. Hans ödmjukhet och lätthet gör att motståndarsupportrarna respekterar honom. I Bayern är han avgudad eftersom att han är son av delstaten och München. Där bor han på en gård tillsammans med sin fru som är en erkänd ryttarinna. Faktum är att det är svårt att hitta människor som har något ont att säga om Müller.
Under det senaste året har tysk media dock försökt att rubba Müllers fläckfria fasad. Många har riktat in sig på relationen mellan spelaren och hans spanske tränare Guardiola. Många minns nog bilderna från mötet mellan Barcelona och Bayern i våras då Müller återigen blev utbytt och uttryckte sin frustation tydligt framför kamerorna. Media började att skriva om en kärv relation mellan Guardiola och Müller, spekulera i huruvida den spanske tränaren faktiskt tyckte Müller hade det som krävdes och om Müller var en Guardiola-patenterad spelare. Det är enkelt att dra parallellen, men det är en ensidig bild av historien.
När Guardiola anlände till Bayern såg han Müller som en nyckelspelare i sin vision. Müller var inte som någon annan. Han var okonventionell och gjorde saker på planen som gjorde Guardiola fascinerad och förundrad, men den tyske spelaren saknade också förmågan att anpassa sig till Guardiolas tankar i vissa situationer. Guardiola jobbade intensivt på att få Müller att anamma den spanske tränarens tankar kring hur han ska använda sig av ytorna på ”Guardiolas sätt” och Müller gjorde små framsteg, men Guardiola insåg snabbt att han skulle bli tvungen att anpassa sin taktik efter Müller snarare än tvärtom.
Müller har mer eller mindre alltid varit given i startelvan i ett Bayern som har roterat febrilt för att undvika skador. Guardiola vet om hur viktig den speltypen är för att hans Bayern ska bli mindre lättlästa och farligare offensivt. Även om många har menat på motsatsen har Guardiola älskat Müllers förmåga att ”inte passa in” i Bayerns spel. Att vara egen, att göra sina egna saker på planen för Guardiola har förstått att Müller har en intuitiv förmåga att dyka upp på rätt plats vid rätt tillfälle. Med det sagt har Müller inte haft en helt fri roll, men många gånger har den varit väldigt lös i kanterna.
Snackisen förra säsongen var dock att Guardiola inte varit särskilt imponerad av Müller och att det var därför han byttes ut oftare än någon annan spelare. Det fanns egentligen två andra anledningar till det. Den ena var att Guardiola ville ha in en spelare för att ”säkra resultat”, en spelare som helt enkelt anpassade sig mer efter rigid taktisk formation än Müller. Den andra var att Guardiola inte ville att hans spelare skulle skada sig i onödan i slutet av redan klara matcher. Müller var viktigare än så.
I veckans två EM-kvalmatcher visade Müller prov på varför han har blivit en sådan nyckelfigur i både landslaget och klubblaget. Mot Polen stod Müller för ett mål där han i två rörelser lämnade två polska mittbackar med frågetecken inristade i pannan bakom sig. Mot Skottland lyckades han med god hjälp sätta ett skott från utanför straffområdeslinjen och det andra kom på en retur som han på något sätt nickade in trots att hans kropp vreds på ett sätt som nästan gjorde det omöjligt för honom att få nicken på mål. Målen var inte snygga, men alla hade Müller-patentet på sig att de kom från tillfälligheter då Müllers rörelse fört honom till rätt ställe vid rätt tidpunkt. En förmåga som få andra i världen har på samma nivå som Müller.
Van Gaals jakt på spelaren skapade en oro i Bayern om att deras kära ägodel skulle lämna, men klubben sa blankt nej trots att United la ett gigantiskt bud på anfallaren. Münchenklubben vet hur mycket Müller betyder inte bara som reklampelare, utan också på planen och för fansen. Faktum är att det aldrig varit aktuellt med en försäljning, för ingen ville bli av med honom. Inte ens Guardiola. Och under de första omgångarna i Bundesliga har Müller visat upp varför han inte var till salu. Nu ryktas det om ett nytt, förbättrat kontrakt som kommer att föra honom till den absoluta lönetoppen i klubben. Ett tecken på att det inte bara är van Gaal som säger att ”Müller spelar alltid”, utan även Bayern.