Hemmalaget Mönchengladbach hade gjort tre förändringar från förlusten borta mot Bremen inför matchen mot Hamburg.. Istället för att ställa upp med en 4-2-3-1 valde Lucien Favre att ställa upp med en 4-4-1-1 med Yann Sommer i mål och med en backlinje som bestod av Julian Korb (ny), Martin Stranzl (ny), Roel Brouwers och Oscar Wendt. Framför backlinjen valde Favre att satsa på en defensivt och fysiskt stark fyra med Lars Stindl, Tony Jantschke (uppflyttad från högerback), Håvard Nordtveit och Thorgan Hazard. Som släpande anfallare spelade Raffael och längst fram som spjutspets spelade André Hahn (ny).
Bortalaget Hamburg ville inte vara sämre och kom till start med fem förändringar från förlusten borta mot Köln. Bruno Labbadia höll dock fast vid sin 4-2-3-1. I mål fanns Jaroslav Drobny (ny) som framför sig hade en backlinje med ett nykomponerat mittbackspar. Dennis Diekmeier spelade som högerback. bredvid honom fanns lagkaptenen Johan Djourou (ny), Gojko Kacar som vikarierande mittback (ny) och till vänster Matthias Ostrzolek. Albin Ekdal och Lewis Holtby var de två sittande mittfältarna och framför dem fanns Nicolai Müller (ny), Aaron Hunt (ny) och Ivo Illicevic. Längst fram valde Labbadia att spela med Pierre-Michel Lasogga (ny).
Hamburgs press skapade oråd
Omedelbart efter att domaren blåst igång matchen satte Hamburg igång med ett extremt tryck mot Mönchengladbachs försvar. Så fort som Hamburg upptäckte att Gladbachspelarna inte hade bollen under hundra procent kontroll gav de sig i väg på jakt för att tvinga fram en möjlighet till att övervinna bollen högt i banan eller tvinga Gladbach till att spela den långa. Framför allt Stranzl var den som Lasogga gav sig på jakt efter med de bågformade löpningarna vilket gjorde att Stranzl ofta spelade den långa bollen vilket de fysiskt överlägnsa Djourou och Kacar sällan hade problem att hantera mot en lönlöst löpande André Hahn.
Mönchengladbach försökte gång på gång att hitta de närmsta alternativet och spela bollen längs marken. Många gånger hamnade bollen hos ute på högerkanten hos Julian Korb som hade ytterst få alternativ då Hamburg var väldigt kompakta i sin 4-4-2:a som man spelade utan boll och tryckte ut hela Mönchengladbachs lag mot en kant. Trion Ilicevic, Hunt och Holtby jobbade förnämligt i det defensiva spelet och stängde ofta luckorna för Mönchengladbach att hitta det korta alternativet.
Det var tydligt att se att Hamburg hade valt ut Stindl och Raffael som de två spelarna att få bort från Gladbachs anfallsspel. Omedelbart när Stindl fick bollen låg en Hamburgspelare i tät kontakt med Gladbachmittfältaren vilket gjorde honom tvungen att släppa bollen vidare till de mindre kreativa mittbackarna eller mittfältarna som i sin tur ofta försökte sig på en alldeles för svår pass eller körde fast och slog den långt. Raffael, som var den spelare Gladbach ville söka, var effektivt bevakad av Ekdal och Holtby som stängde alla ytor för en pass den till kreative brassen. Hamburg var dessutom överlägsna i det fysiska spelet, förstörde motståndarnas rytm och störde gång på de gång de tekniskt mer begåvade Gladbachspelarna.
Hamburgs 1-0 var en följd av deras press och Gladbachs oförmåga att hitta bra lösningar. För att sätta igång spelet fort satte Yann Sommer en kort pass till mittbacken Brouwers som omedelbart blev stressad av en Hamburgspelare. Endast ett alternativ för den korta passen fanns och det var Tony Jantschke som hade fyra (!) Hamburgspelare inom räckhåll och därför borde Brouwers ha sökt det långa alternativet. Men Brouwers testade att slå passen på Jantschke som omedelbart fick pressen på sig och slog en tafflig hemåtpass som Lasogga snodde åt och satte i målet bakom en chanslös Sommer.
![1-0 Hamburg]()
Hamburg i överläge 5 mot 4 när 1-0 skapas.
Mönchengladbach saknade kreativitet och rörelse
Efter målet avtog Hamburgs press en aning och istället riktade sig bortalaget in sig på att spela väldigt kompakt på det centrala mittfältet. Ekdal och Holtby täppte till ytor förtjänstfull och Hamburgs hårt arbetande yttrar och anfallare gjorde det svårt för Mönchengladbach att hitta något flyt i sitt spel. Många gånger sökte sig Stindl ner i backlinjen för att hjälpa till med uppbyggnaden och även Hazard och Raffael tog sig långt ned på egen planhalva för att hjälpa till (något som visade hur effektivt Hamburgs spel var).
Mönchengladbach körde fast, blev reducerade till svåra lösningar och hamnade i situationer där de var felvända mot motståndarnas mål. Det saknades rörelse och kreativitet vilket gjorde att man sällan ordnade fram farliga målchanser utan fick förlita sig till långskott och ett fåtal fasta situationer. Alternativen var alldeles för få när väl Mönchengladbach hade bollen och man isolerades alldeles för enkelt ut mot en kant eller in centralt med en ensam spelare. Hamburg gjorde det bra men frånvaron av tydliga löpvägar och kombinationer från Gladbach gjorde det enklare än vad det hade behövt vara.
Vad som också var förvånande var att Mönchengladbach sällan pressade Hamburgs försvarare till snabba beslut (något som andra lag har gjort effektivt). Många gånger fick mittbackarna Djourou och Kacar spela omkring mellan sig och ut på en ytterback utan någon egentligen press från motståndarna. När väl någon Gladbachspelare försökte att skapa lite tryck var det oftast i ensamt manér vilket Hamburg inte hade några som helst problem att ta sig ur.
Just bristen på press var upprinnelsen till den hörna som sedan Hamburg gjorde 2-0 på. Hamburg fick passa omkring bollen i backlinjen ostört (Gladbachspelarna sprang mycket men fel och såg tröttkörda ut) och under tiden drog sig högerbacken Diekmeier högt upp i planen utan någon markering. Nicolai Müller drog med Oscar Wendt centralt i planen vilket lämnade stora ytor för Diekmeier som också fick en perfekt avvägd boll från Kacar (som egentligen aldrig borde få ske eller komma ut på kanten). Diekmeier slog in i sin tur ett inlägg som Stranzl nickade ut till hörna och på hörnan gjorde Lasogga sitt andra mål för dagen.
3-0 = tack och godnatt
Mönchengladbach inledde den andra halvleken med en helt annan energi än den första. Helt plötsligt jagade hemmalaget bollen högre upp i planen och tvingade Hamburgs försvar till att hitta snabbare lösningar. Raffael hamnade på linje med Hahn och båda jobbade mot mittbackarna Kacar och Djourou som frustrerat fick slå iväg sig bollen på djupet där Lasogga fick jobba själv mot ett samlat Gladbachförsvar. Favre hade nog sagt i halvtid att det handlade om att på allvar stressa Hamburg och det fick omedelbart effekt eftersom att Hamburg inte längre fick den tid de gärna hade i sitt anfallsuppbyggande.
Det skulle dock inte ta många minuter innan Gladbach begick ett misstag som skulle bli kostsamt för hela matchen. Hamburgs målvakt Jarsolav Drobny slog en långboll bakom ett högt stående Gladbachförsvar (som inte verkade medvetna om hur mycket yta de hade bakom sig) och i en perfekt löpning kom Nicolai Müller helt fri med Yann Sommer och satte bollen i nät. Den intensiva och positiva starten Gladbach hade gjort på den andra halvleken fick ett abrupt slut och det syntes tydligt under resten av matchen.
Med 3-0 i ryggsäcken kunde Hamburg lägga fullt fokus på att försvara vilket man gjorde med bravur mot ett harmlöst Mönchengladbach. Hemmalaget lyckades inte skapa några riktigt farliga målchanser då Hamburg precis som i den första halvleken effektivt stängde ytorna centralt och bakom sin egen backlinje. Gladbach hade förtvivlat svårt att hitta kombinationer och djupledslöpningar även i den andra halvleken vilket gjorde att Hamburg enkelt skulle spela i ett samlat försvarsspel. Därför var det aldrig särskilt nära att Gladbach skulle skapa liv i matchen genom ett reduceringsmål.
Slutsats
I en match mellan två lag som båda behövde tre poäng var det bortalaget Hamburg som drog det längsta strået. Bruno Labbadias lag genomförde matchen med oerhörd koncentration och vilja. Under de 90 minuterna var det endast ett fåtal gånger som de faktiskt tappade formen och med tanke på hur dåliga Mönchengladbach var ledde till sällan till problem. Framför allt det defensiva spelet imponerade där Hamburg täppte till ytor på ett effektivt sätt men även effektiviteten framåt måste hyllas. Hamburg visade upp en nivå som jag inte sett på länge i klubben och det finns helt klart positiva pelare att bygga vidare på.
För Lucien Favres lag blev det en smärtsam förlust som är den fjärde i följd i säsongsinledning (en historiskt dålig sådan). Avsaknaden av fysik närvaro syntes tydligt då Mönchengladbach hade väldigt lite att sätta emot i närkamper och nickdueller. Bristen på rörelse och kombinationer gjorde Mönchengladbach lättlästa och alldeles för ofta var spelalternativen alldeles för få. Många gånger sökte spelarna alldeles för svåra alternativen (till följd av brist på rörelse) och därför körde man gång på gång fast. Favre har mycket att jobba på och efter den här matchen måste man fråga sig varför man inte valde att värva en fysiskt starkare anfallare som ersättare till Max Kruse.