Jogi Löw och hans Tyskland drog en lättnadens suck när domaren blåste av matchen mot Georgien i söndags. Den på förhand enkla landskampen var långt ifrån lika enkel i realiteten. Inhopparen Max Kruse satte 2-1 i den 79:e på sin första chans i matchen och med det säkrade Tyskland sina tre poäng. Men trots att Tyskland vann sin EM-kvalgrupp finns det fortfarande många frågetecken och orosmoment som Jogi Löw behöver adressera inom de kommande månaderna.
Vilka ytterbackar ska spela?
I VM använde sig Löw av mittbackar ute på kanterna under större delen av mästerskapet innan han mot slutet lät Philipp Lahm kliva ner som högerback. Under kvalet har Jonas Hector etablerat sig som valet till vänster men ute till höger har Löw fortfarande stora bekymmer. Sebastian Rudy, Emre Can och Matthias Ginter har alla fått chansen men ingen har egentligen etablerat sig som en tydligt förstaval. Löw ställer sig säkerligen frågan om han kan komma att övertyga Lahm till att göra en Henrik Larsson och återvända till landslaget för att spela EM. Ett inte särskilt troligt alternativ då Lahm inte saknar landslagslivet och hoppas på att få spela i det tyska landslag som spelar OS. Ett annat alternativ kan vara Bayerns Rafinha, som skaffat tyskt medborgskap och sagt sig vara intresserad av att representera landslaget även om Löw sagt att brassen inte är intressant. Klart är att Löw måste hitta en lösning. För i ett Tyskland som vill dominera sina matcher så är ytterbackarna en oerhört viktig beståndsdel, framför allt när det kommer till att attackera genom att överbelasta på kanterna. Hector framstår just nu som rätt självklar även om han fick utstå hård kritik efter matchen mot Georgien, men vem som spelar till höger är fortfarande oklart.
Falsk nia eller renodlad anfallare?
Ett annat bekymmer som Löw har dragits med sedan Miroslav Klose la landslagsskorna på hyllan är vem som ska leda laget längst upp i planen. Thomas Müller har försökt, likaså Mario Götze men resultaten har inte varit övertygande. Max Kruse har funnits med i de flesta trupperna men aldrig riktigt få chansen från start. Mario Gomez har sedan han lämnade Bayern München varit långt ifrån landslaget. Stefan Kießling har aldrig varit ett alternativ och Kevin Volland är för orutinerad. Det är tydligt att Tyskland saknar ett ordentligt alternativ längst fram i banan som är bra i boxen och som sätter bollarna i mål – för chanserna har funnits. Just nu är det svårt att se att det finns något riktigt bra alternativ och Thomas Müller känns just nu som det främsta alternativet.
Vilka ska spela på det centrala mittfältet?
I Bastian Schweinsteiger, Toni Kroos, Ilkay Gündogan och Sami Khedira har Jogi Löw fyra ypperliga alternativ till spelare som kan tänkas spela centralt på mittfältet i Tyskland. Lägg då till att såväl Christoph Kramer som Lars Bender också är intresserade av att vara med och slåss om i bästa fall två platser. Det är svårt att bortse att en av dessa platserna är tillskriven lagkaptenen Bastian Schweinsteiger. Löw räknar honom som en absolut nyckelspelare. Bredvid honom däremot är det mer öppet om vem som kommer att få chansen. Just nu är det Toni Kroos som ligger bäst till, mycket tack vare att han har lyckats hålla sig skadefri. Bakom honom flåsar dock Gündogan och Khedira i nacken och det blir intressant att se hur Löw väljer att formera det. Ett lyxproblem men ett ack så viktigt sådant där Löw kan välja olika typer av spelare som i sin tur kommer att förändra matchbilderna. I Khedira har en viktig ledare på planen, i Gündogan och Kroos mer kreativa spelare. Frågan är vad Löw vill ha i slutändan.
Hur får man ut maximal potential av Mesut Özil?
En spelare som sällan får det där riktiga berömmet är Mesut Özil. Arsenalspelaren är en spelare som sällan bjuder på det där som gör att han står ut likt en Messi, Cristano eller Neymar. Özils styrka ligger i hans intelligens och hans rörelsemönster. I sina bästa stunder hittar Özil rätt mellan motståndarnas försvarare, bidrar med passen innan assisten och hittar luckorna i motståndarnas spel. Med sin smidighet, snabbhet och taktiska intelligens är han ett extremt vapen när han har sina bästa dagar och det är därför Löw håller fast vid honom trots att det finns många bra alternativ. Mot lågt stående försvar har Özil dock problem och Löw måste fundera ut en lösning där han får ut mer av den offensive mittfältaren när Tysklands ställs mot motståndare som ställer sig med en handbollsmur framför målvakten. För mycket av det offensiva spelet och det tyska målskyttet ligger i Özils intelligens.
Finns det oupptäckta möjligheter?
Rent krasst har Jogi Löw aldrig varit en förbundskapten som har gjort stora förändringar när han väl har satt ett spel. Det handlar inte om att Löw är känslig för förändringar, men precis som alla andra förbundskaptener vill han bygga något långsiktigt och därför revolutionerar han sällan sin fotboll, utan “evolutionerar” den. Inför mästerskapen har han dock ett antal gånger hittat på nya saker. Inför VM2010 försvann Michael Ballack och då ändrade Löw sin taktiska form efter det, inför VM senast valde han att spela med mittbackar som ytterbackar. Frågan är om han kan komma med en liknade lösning inför kommande EM för att öka möjligheten till att nå en titel. Löw kommer att tänka utanför boxen under de kommande månaderna, vara självkritisk för att försöka hitta en lösning som han tidigare inte hade tänkt på. Blir det formationsförändring? Får vi se nya spelarnamn? Löw är pragmatisk och om det är någon förbundskapten som kan göra små, oväntade förändringar så är det han.