Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Genomsympatiska Freiburg tillbaka i Bundesliga

Twitter: @atnilsson

Det blev bara en säsong i 2. Bundesliga för Freiburg. Tack vare segern mot Paderborn (2-1) är Freiburg klara för spel i Bundesliga, före de givna favoriterna RB Leipzig som fortsatt sätter krokben på sig själva i slutspurten. För Freiburg, som inför säsongen blev länsade på sina bästa spelare, är det en imponerande bedrift att man återigen tar sig upp till Bundesliga. Det visar att ekonomisk styrka inte alltid är det som krävs för att nå framgångar.

Listan över spelare som en gång har representerat Freiburg men under de senaste åren har lämnat är imponerande. Papiss Demba Cissé (Newcastle), Ömer Toprak (Bayer Leverkusen), Max Kruse (VfL Wolfsburg) och Matthias Ginter (Borussia Dortmund) har alla spelat i Freiburg. Bara inför den här säsongen lämnade Admir Mehmedi (Bayer Leverkusen), Vladimir Darida (Hertha Berlin) och Roman Bürki (Borussia Dortmund) klubben för att vara delaktiga i klubbar som alla är på väg mot Europaspel kommande säsong.

Hela Freiburgs affärsidé i fotbollsvärlden har varit att producera eller förädla spelare för att sedan släppa dem vidare till större klubbar för en slant som sedan investerats i den imponerande ungdomsakademi (som 2015 för tredje året i följd förärats av fotbollsförbundet med högsta betyg). Och så sent som 2013 lyckades man ta sig ut till Europa genom en femteplats i Bundesliga. En oerhörd framgångssaga som då chockerade många tyska fotbollssupportrar.

Det är inte bara spelare som a-laget har hittat i ungdomsakademin. Den nuvarande tränaren, Christian Streich, hämtades därifrån och tog över som huvudansvarig för klubbens huvudtrupp 2011. Streich har sedan dess varit den profilstarkaste individen i förening. Med en frisyr som vittnar om hans mentala status, en blick som påminner om Jack Nicholson i The Shining och anekdoter som att han cyklar till arenan (främst för att han bor nära, inte för att han försöker att leva sunt) har Streich blivit en populär figur – inte bara klubbens egna supportrar utan även bland motståndarnas.

Trots ivriga försök från andra Bundesligaklubbar att knyta åt sig Streich har tränaren valt att stanna i Freiburg. 50-åringen har inte känt sig redo att lämna sydvästra Tyskland, då erbjudanden han har fått inte har känts helt rätt för huvudpersonen. Istället valde Streich nyligen att förlänga sitt kontrakt med Freiburg, men ingen av parterna har ännu uppgivit hur länge det nya kontraktet faktiskt sträcker sig.

Vad Streich har lyckats med och vad som har gjort Freiburg så pass framgångsrika sett till deras resurser är förmågan att inte avvika från sin grundidé. Den fotboll som spelats på Schwarzwald-Stadion (tidigare Mage Solar Stadion) har inte alltid varit publikfriande, men det har varit effektiv och givit framgångar. Samtidigt har Streich haft ett stort öga på talangerna i klubben och tagit upp dem till a-laget vid passande tillfälle. I jämförelse med storfavoriterna från Leipzig som spenderade €19 miljoner på nyförvärv under säsongen, la Freiburg i jämförelse blyga €5 miljoner.

I år, som nedflyttade i 2. Bundesliga, var Streich medveten om att hans lag skulle behöva spela en mer dominerande typ av fotboll till skillnad från den defensiva fotboll Freiburg spelade i Bundesliga. Därför värvade klubben in flera offensivt skickliga spelare, samtidigt som man behöll större delen av defensiva stommen från förra säsongen, vilket visade sig vara ett succédrag. Freiburg har gjort flest mål i ligan (72), samtidigt har man släppt inte särskilt många (37).

Av de elva spelare som har spelat flest ligamatcher för Freiburg under säsongen är åtta födda 1990 eller senare. I en trupp på 30 spelare är endast sju spelare födda på 80-talet, de övriga 23 är födda på 90-talet varav många av dessa kommer från den egna ungdomsakademin. Det visar på vilket imponerande jobb som görs i Freiburg, på alla nivåer och det ger också hopp om att Freiburg återigen ska kunna etablera sig i Bundesliga.

För nu är målet att Freiburg ska etablera sig i den tyska högstaligan med mer eller mindre det lag som man har idag. Det finns inga stora ambitioner på att värva in namn för större summor (det ”hetaste” ryktet är just nu att Darmstadts Aytac Sulu kan vara på väg), utan istället kommer Streich till större del att fortsätta sitt hedervärda jobb med att utveckla det material han redan har.

Det är därför jag gärna ser Freiburg i Bundesliga. De är en klubb så sympatiska att de är omöjliga att tycka illa om. De jobbar i det dolda, får väldigt lite uppmärksamhet för det fantastiska jobb de faktiskt gör. Det är rätt igenom en fin klubb som gör ett hedersvärt arbete. Jag vet dessutom att de vann extra sympati hos tyskarna för att de lyckades nå Bundesliga före favoriterna RB Leipzig. Bara en sån sak är värd att hylla. För få hade trott det på förhand.

Adam Nilsson

Trots Hummels – Dortmund är i toppen för att stanna

Twitter: @atnilsson

Det var inget omvälvande besked men när Borussia Dortmund igår meddelade att Mats Hummels vill lämna klubben till förmån för ligakonkurrenten och antagonisterna Bayern München blev det hela så mycket mer konkret. Helt plötsligt verkar en affär till sommar vara högst trolig, även om Dortmunds Hans-Joachim Watzke har varit väldigt tydlig med att Hummels inte kommer att släppas om man inte får tillräckligt bra betalt.

Jag tror personligen inte att Karl-Heinz Rummenigge och Bayern kommer att betala de €38 miljoner euro som Dortmund påstås vilja ha. Mats Hummels är visserligen en mittback av riktigt bra klass, men han har bara ett år kvar på kontraktet. Man får ha i åtanke att när Toni Kroos lämnade Bayern för Real Madrid med ett år kvar av kontraktet kammade tyskarna hem drygt €22 miljoner, vilket då ansågs vara rätt bra betalt för mittfältaren.

Dessutom har jag svårt att se att Dortmund faktiskt kommer att vilja behålla Hummels när han tydligt meddelat att han vill flytta. Om man jämför med Robert Lewandowski, som Dortmund valde att inte släppa i förtid, fanns inte någon sådan önskan uttalad. Alla var medvetna om att Lewandowskis framtid låg i München, men han hade aldrig uttryckt en önskan om att få lämna i förtid. Inte heller låg det i Bayerns intresse just då av vad det verkade. Och till skillnad från Lewandowski upprör Hummels flytt betydligt fler av Dortmunds supportrar, situationen kommer att vara mycket jobbigare att hantera.

Men med det sagt är det självklart helt rätt av Dortmund att visa upp en stenhård fasad utåt. Nog för att Hummels har uttryckt sin önskan, men det betyder inte att klubben behöver lägga sig platta. Istället har man möjligheten att kräma ut så mycket som möjligt av Bayerns plånbok och kanske kan man dessutom utnyttja situationen till att skaffa sig en fördel i en eventuell värvning av Mario Götze. Det är en win-win-situation för Dortmund med andra ord och naturligtvis ska man använda den så gott det går till sin egen fördel.

Värvningen bekräftar dock bilden av tysk fotboll med ett Bayern som en har egen särställning i ligan. Den sydtyska klubben är ensamma med att ha den ekonomiska styrkan och en oändligt stor tilldragningskraft i Tyskland. Trots att de pekas ut som ligans största bovar, tycks de ändå kunna locka till sig alla spelare – även spelare som tidigare uttalat sig negativa om klubben. När det går dåligt värvar man in nya soldater utan problem. När det går bra gör man det också. Ingen annan klubb i Tyskland har den friheten.

Visst kan man se det som att Bayern värvar sönder ligan, men samtidigt, varför skulle dem inte göra det? Bayern har satt sig i en ledande position tack vare ett fantastiskt bra arbete sedan flera decennier tillbaka. Nu handlar det om att försvara den positionen från sina konkurrenter. Den rätten har de skaffat sig och jag har svårt att kritisera det, även om det ur ett intressemässigt perspektiv för ligan vore bättre om Bayern inte gjorde det. Det är inte konstigt att Bayern hittar förstärkningar hos sina konkurrenter – man slår ju faktiskt två flugor i en smäll genom att förstärka sig själva och försvaga sina motståndare.

Och Dortmund har blivit nästa klubb i följden att försvara sig mot Bayerns makt. Men Dortmund kan inte bara kolla framåt, de ska också försvara sin egen ställning som tvåa i den tyska fotbollshierarkin. Säga vad man vill men Dortmund har lyckats förhållandevis bra i jämförelse med vad till exempel Werder Bremen gjorde det. Bremen klarade inte av att hålla jämna steg till slut och tappade till slut ordentligt på grund av ett antal snedsteg som gjorde att klubbarna bakom hann ikapp. Dortmund har lyckats med konststycket att gång efter annan återetablera sig själva i toppen, trots att många av toppspelarna har försvunnit (och då inte bara till Bayern). En imponerande bedrift i sig.

Och det är en otroligt intressant uppgift Dortmund står inför. För de är fortfarande snäppet under de absoluta toppklubbarna i Europa. Dortmund har inte den särställning som Bayern har där de skulle värva sig ur en eventuell sportslig kris, något vi såg prov på i somras. Istället är Dortmund en av klubbarna som levererar toppstjärnor till de allra största, därför krävs det ett konstant nyskapande för att lyckas hålla sig på samma nivå.

Allt detta ska ske under de sportsliga förutsättningarna som är att man fortsätter att hålla sig kvar i Champions League genom bra ligaplaceringar i Bundesliga, samtidigt ska man inte riskera sin ekonomi genom felinvesteringar på storstjärnor (en resa som Dortmund redan har genomlidit). Det krävs ett imponerande maskineri, väloljat och med minimalt antal misstag för att inte falla i någon av dessa fallgropar – något Dortmund inte har gjort och därför förtjänar all heder. Frågan är om någon annan klubb i Tyskland under det senaste decenniet har stått för ett sådant exemplariskt arbete som just Dortmund? Jag tvivlar.

Därför är jag inte heller orolig över försäljningen av Mats Hummels för klubbens del. De har bevisat vid tidigare tillfällen att de kan hantera sådana här situationer. Och den största förlusten med Mats Hummels känns inte främst ligga i spelmässiga, utan i Hummels som identifikationsfigur och ledargestalt – en roll flera spelare i truppen är beredda att ta och också kommer att vilja ta.

Men om flera försvinner då? Är det början på slutet? Ilkay Gündogan lämnar med största sannolikhet för Manchester City. Och det är klart att situationen blir mer kritisk om Pierre-Emerick Aubameyang och Henrikh Mkhitaryan också skulle försvinna. Men precis som klubbchefen Watzke sa kommer klubben inte att släppa alla fyra spelare den här sommaren – något jag är övertygad om att han kommer att hålla.

För mig är det klart att Dortmund fortsatt kommer att vara Bayerns största utmanare i Tyskland. I Dortmund har det byggts upp en så pass stabil grund som gör att de inte vacklar när det blåser hårt. Och även om de inte kommer att nå upp på Bayerns nivå, tar Dortmund små steg mot en framtid där de inte kommer att bli rensade på sina stjärnor så fort de når framgångar. Vilket är vad många tyska klubbar har försökt men inte lyckats med. Dortmund är i toppen för att stanna och det tror jag att dem kommer att göra.

Adam Nilsson

Kill your darlings, Pep

Twitter: @atnilsson

Det skulle ju inte sluta så här. Bayern München skulle inte återvända från Spanien med en förlust i bagaget och för tredje året i följd få en finalmatch på Allianz Arena. Men det var precis det som skedde. Pep Guardiola hade förberett sig i dagar på att det inte skulle bli så här. Han hade försökt hitta luckorna i Diego Simeones välsvarvade lagbygge som hade gjort Steve Jobs avundsjuk. Men inga luckor hittades. Istället hamnade Bayern i ett snabbt underläge och i en 170 minuter lång uppförsbacke som man har 90 minuter kvar att jobba sig igenom.

Inför matchen pratades det i Viasatstudion om Peps förmåga att luckra upp försvar. Och det är inte bara i Viasatstudion som det har pratats om den spanske tränarens offensiva potens. Det är en halv sanning att Pep är en tränare vars styrkor ligger i offensiven. Jag tror att om du skulle säga det till Pep själv så skulle man få ett ”¿Que?” tillbaka. Tränaren ser sig själv inte på det sättet. För Pep är defensiven grunden för offensiven. Varenda offensiv rörelse har en tanke att spelarna ska hamna rätt defensivt för att undvika att motståndarna ska fånga hans lag i ett dödläge. Rent statiskt finns det också belägg för att Pep är en defensivare tränare än tidigare. Ser man det rent statistiskt har Bayern den här säsongen släppt mindre mål än tidigare säsonger under Pep, samtidigt har man gjort färre.

Men även om Pep hade koordinerat sina spelare till att inte bli tagna på sängen av Atlético Madrid var det precis vad som skedde och det redan efter tio minuter. Saúl rann igenom ett som ett rinnande vatten mot ett Bayernförsvar som måste fått Stefan Effenberg, Jens Jeremies och Mark van Bommel att muttra av bitterhet hemma i tv-sofforna. Den ena efter den andra spelaren passerades innan det tog stopp vid David Alaba, då kom istället ett perfekt avvägt avslut som via stolpen tog sig in bakom en chanslös Manuel Neuer. Matchens enda mål. Målet som kommer att sätta prägel på returmötet på Allianz Arena. Ett möte som kommer att bli en helt avgörande match för Guardiolas legacy i Tyskland.

Vad var egentligen Guardiolas gameplan? Vad tänkte han när han satte nationalikonen Thomas Müller och fansens favorit Franck Ribéry på bänken? Varför spelade han med tre centrala mittfältare? Hur kommer det sig att han gav det offensiva ansvaret till två orutinerade yttrar? Och var fanns Robert Lewandowski hela kvällen? Ingen vet ännu. Inte ens Oliver Kahn (på plats för tyska ZDF:s räkning) hade stake nog att våga fråga efter matchen. Uli Hoeneß förklarade kort och koncist att ”Atlético Madrid spelar den fotboll vårt lag inte gillar”, lagkaptenen Philipp Lahm klagade på gräsmattan. Men ingen berättade någonting om hur Bayern faktiskt hade tänkt att få med sig ett positivt resultat med sig hem till München.

Oavsett hur pragmatisk och imponerande Guardiola kan vara taktiskt har han fortfarande inte förmågan att göra en sak: att ha ihjäl sina darlings. Den spanske tränaren har sina favoriter som han tror lite extra på, något han aldrig skulle medge då alla hans spelare är ”super-super-spieler”. Men det finns spelare som tidigare har visat att de kanske inte riktigt har det där som krävs när det gäller som allra mest, som fortfarande får chansen. Juan Bernat och Thiago fick chansen igen – två Pep-värvningar – men ingen av dem tog den. De två spanjorerna var bleka, slarvade och blev till slut utbytta. Tillsammans med Xabi Alonso, som fortfarande är en intelligent spelare men vars snabbhet är borta, var det samma tre spelare som underpresterade i förra årets semifinal mot Barcelona som återigen gick under. Vid det här laget hade en annan trott att Pep lärt sig, men icke.

Vi är många som har imponerats av och hyllats Pep förmåga att våga göra taktiska drag som på förhand verkat galna. Att han spelat utan ordinarie mittbackar och istället skickat in mittfältare och ytterbackar till att reda ut röran framför Manuel Neuer. Att han spelat utan renodlade anfallare. Att han har spelat med en tvåbackslinje. Ofta har Pep lyckats, det får man ge honom, men hans facit i Champions League-semifinalerna under sin tid i München är minst sagt bedrövliga. 0-1 (Real Madrid), 0-3 (Barcelona) och nu återigen 0-1 i sitt hemland vittnar om att tränaren inte hittat rätt balans när det har betytt förbannat mycket. Han har vågat, men han har inte vågat hela vägen när det har behövts och han har förlitat sig på sina favoriter vilket har kostat honom i slutändan.

Utgångsläget inför returen är inte dåligt. Det är inte heller bra. Det är okej. Chansen finns fortfarande där och Bayerns hemmafacit är imponerande. Och inte kommer man att kunna skylla på gräsmattans kvalitet. Guardiola har ett par dagar på sig innan han ställs inför sin viktigaste uppgift under sin tid i Tyskland. För matchen, om inte ”minifinalen”, på tisdag kommer att vara avgörande för hur hans tid kommer att bli ihågkommen. En förlust och den är besvikelse. En seger och drömmen lever. Det är upp till bevis för Pep och mitt råd är enkelt: kill your darlings, Pep.

Adam Nilsson

Rockstjärnan Vidal nyckeln i Guardiolas symfoniorkester

Twitter: @atnilsson

Han är värvningen som Pep Guardiola inte önskade, men fick. Efter en svag höst har Arturo Vidal imponerat och slagit tillbaka mot alla kritiker. Mot Atlético de Madrid kommer han att vara Bayerns nyckelspelare.

Redan för fem år sedan ville Bayern München värva Arturo Vidal. Den då nytillsatta tränaren Jupp Heynckes ville ha med sig sin vapendragare från Bayer Leverkusen och den chilenske mittfältaren verkade ämnad för Bayern innan Leverkusen sa ifrån. Leverkusens sportchef Rudi Völler vägrade att sälja Vidal till en ligakonkurrent och skeppade istället iväg honom för en billigare summa till Italien och Juventus.

Heynckes skulle försvinna och Pep Guardiola skulle ansluta innan mittfältaren till slut hamnade i München. Efter försäljningen av Bastian Schweinsteiger såg den bayerska klubbledningen ett starkt behov av en ny innermittfältare med en stor portion aggressivitet och krigarmentalitet. Något som enligt många av de ledande personerna i den tyska klubben saknats vid de avgörande tillfällena och var anledningen till att man gått under mot såväl Real Madrid som FC Barcelona i Champions League-semifinalerna.

Vidal kom serverad på ett silverfat till en Guardiola som vid första anblick var skeptisk över sin nye spelare. Chilenaren var ju trots allt inte Peps val. Vidal var en rockstjärna. Tatuerad. Oslipad. Vild. En gnutta galen. Och Guardiola hade under sina två år i München format en symfoniorkester bestående av harmoniserande, bläckfria själar som mer eller mindre älskade sin dirigent till den nivå att de skulle göra allt för honom. Och in kom denne chilenske mittfältare som ett yrväder och vände med ett upp och ned på allting.

Bara veckor innan han anslöt till Bayern München körde han rattfull under Copa América. Oskadd tog han sig till södra Tyskland där de första rapporterna gjorde gällande att han, för att uttrycka det snällt, på sin förhållandevis korta semester gladeligen ätit och druckit gott men inte tränat allt för hårt. Det var bara dagar in i hans kontrakt och redan hade Vidal skapat mer omskakande rubriker för Bayern än vad det hade uppstått under de två år Guardiola redan varit där.

Sommer blev höst. Höst blev vinter. Nyförvärvet sökte fortfarande efter formen. Vidal såg hämmad ut av sin miljö där han inte alls fick samma frihet som på mittfältet i Juventus. Guardiola visade sin frustration över sitt nyförvärv vid sidlinjen. Det blev ingen bekväm inledning för någon av parterna. Inte blev det bättre av att rapporter kom från Bayerns vinterläger i Qatar att Vidal visat en mindre professionell sida och vid flertalet verkat överförfriskad av alkohol. Botten var nådd.

Men det var också där det vände. För under våren har Bayern München och Pep Guardiola fått se prov på en helt annan Vidal än den som anslöt under sommaren. Chilenaren har sett betydligt mer motiverad ut, piggare och alert. Han har hittat rätt i laget, är mer bekväm med sina lagkamrater på planen och har så sakteliga anpassat sig till Guardiolas symfoniorkester, utan att ha släppt sin rockstjärneaura. En anpassning som huvudpersonen själv bekräftade i en intervju med ESPN i veckan.

”Jag behövde vänja mig vid saker och ting. Jag behövde anpassa mig till ett nytt lag, nya spelare, nya kollegor, men jag visste att förr eller senare skulle jag känna mig bekväm och kunna visa alla vem jag är som spelare, så som jag gjorde det i Juventus. Den tiden har kommit och jag känner att det går mycket bättre nu.”

Under de senaste veckorna har Vidal klivit fram som en nyckelfigur i Guardiolas lagbygge. Formmässigt kunde Vidal inte ha tajmat det bättre. Han har noterats för fyra mål och en assist på sina fem senaste insatser. Han har givits mer frihet att ta sig uppåt i planen, vilket har givit honom möjligheten att kliva fram i andravågen – något som få andra spelare i Europa är lika bra på att göra som mittfältaren.

I jämförelse med sina kollegor på det centrala mittfältet har Vidal bidragit med något som tidigare inte har funnits. Thiago är en tekniskt begåvad, offensivt lagd regissör som gärna levererar de avgörande passningarna. Xabi Alonso en oerhört intelligent, spelskicklig defensiv mittfältare vars förmåga att avbryta motståndarnas attacker är imponerande.

Vidal har ingen dålig blick för spelet, men han är inte på samma nivå som sina spanska kollegor. Den chilenske landslagsmannen är en evighetsmaskin. En motor som löper över enorma sträckor, skapar ytor för sina medspelare och kastar sig in situationer hänsynslöst. En spelare som gör det möjligt för sina medspelare att göra det dem är bra på. Vidals uppoffrande spel är en förutsättning för att hans medspelare ska glänsa, men även för att han själv ska skina.

Och det var för de här matcherna han värvades. De matcherna där man måste smutsa ned sig för att gå vinnande ur striden. Vid de tillfällen då Bayern tidigare säsonger har fallerat. Fallit platta mot jämbördiga motstånd som haft lite mer vilja att gå utan för sin egen box. Och mot ett fysiskt starkt Atlético Madrid kommer Vidals aggressivitet, outtröttliga vilja och mångsidighet att vara en nyckel för att Bayern ska ta sig vidare till finalen på San Siro.

För mittfältaren själv, som stod på planen för Juventus förra året när de förlorade Champions League-finalen mot Barcelona, skulle en titel vara en revansch och kronan på verket på en meritlista som redan imponerar. ”Det är den viktigaste titeln för en spelare och jag hoppas att jag kan vinna den det här året.” Och Vidal kommer att vara nyckeln till att uppnå den drömmen.

Adam Nilsson

Mönchengladbachs kavaj för liten för Nilsson-Lindelöf

Twitter: @atnilsson

I en kort notis i den lokala tidningen Westdeutsche Zeitung nämndes Victor Lindelöf-Nilssons namn som ett tänkbart alternativ för svenskklubben Borussia Mönchengladbach. Den tyska ligafemman ska ha fått upp ögonen för försvararen under Champions League-spelet där de imponerats av svenskens insatser. Men chansen att han hamnar i Gladbach är minimal.

På 70-talet var Mönchengladbach de stora utmanarna till Bayern München. Tre raka ligatitlar och stjärnor i laget som Berti Vogts, Jupp Heynckes och Günter Netzer gjorde att klubben på allvar kunde utmana om de största titlarna. Men precis som många andra tyska klubbar höll det inte under en längre period utan Mönchengladbach fick se sig omsprungna och ifrånsprungna av andra lag i Bundesliga

Vägen tillbaka till toppen har varit brokig. Under tiden har svenska spelare som Martin Dahlin, Jörgen Pettersson och Patrik Andersson burit den svartvita matchtröjan i Mönchengladbach och svenskarna har varit omtyckta i den klassiska klubben. Idag återfinns Oscar Wendt och Branimir Hrgota i klubben som med största sannolikhet kommer att kvalificera sig för Europaspel för fjärde gången på de senaste fem åren. Därför är det inte förvånande att klubben nu har sina ögon inställda på Victor Lindelöf-Nilsson.

Mönchengladbach kommer inte att använda sig av köpoptionen som finns med i lånet av österrikaren Martin Hinteregger. Istället har klubben sett sig om på marknaden efter minst en ny mittback. Med tanke på hur imponerande klubben har varit av den unge danske försvararen Andreas Christensen (på lån från Chelsea) har blicken vänts mot Skandinavien och där har Nilsson-Lindelöf varit en av de klart mest lysande stjärnorna.

Den svenske mittbacken passar perfekt profilen som Mönchengladbach söker. Han är ung, användbar på flera positioner och är bra med fötterna för att kunna spela tyskarnas possessionfotboll. I Gladbach är man sällan ute efter färdiga spelare utan är mer intresserade av att forma, förädla och sedan – när de har växt ur rocken i klubben – sälja vidare till en vinst. Det är klubbens nuvarande affärsidé och sportchefen Max Eberl har fått det att fungera oförskämt bra.

Här kommer dock det första problemet för Mönchengladbach: prislappen. Portugisiska klubbar är inte kända för att släppa sina spelare billigt och att Benfica skulle släppa Nilsson-Lindelöf för en mindre summa är inte tänkbart. Den portugisiska klubben rapporteras av The Guardian få €60 miljoner för Renato Sanches av Manchester United. Jag har svårt att föreställa mig att Benfica skulle släppa Nilsson-Lindelöf för mycket mindre än hälften av den summan. Pengarna kommer visserligen att finnas i Mönchengladbachs kassa, men jag tror inte de är villiga att spendera en sådan stor bit av kakan för en spelare – hur bra denne än må vara.

Det andra – och mer relevanta ur svenska ögon – är att det vore ett antal storleksminskningar i kavajen att lämna Benfica för Borussia Mönchengladbach. Den tyska ligafemman är en bra klubb men just nu är den inte i närheten av samma klass som Benfica, något portugiserna har bevisat i Champions League. Även om Nilsson-Lindelöf skulle passa bra i Mönchengladbach, få en fin utbildning så är jag övertygad om att hans chanser är bättre i Benfica. Och med tanke på hur den svenske mittbacken har etablerat sig i deras startelva är det bara en tidsfråga innan större och bättre klubbar kommer att höra sig för.

Ett spännande rykte är det ändock och det visar att svenskar fortfarande åtnjuter stor respekt i Tyskland och i synnerhet i Borussia Mönchengladbach. Jag för min del skulle gärna se Nilsson-Lindelöf i Bundesliga. Däremot kan jag inte tänka mig att det kommer att ske. Åtminstone inte i Mönchengladbachtröjan.

Adam Nilsson

Kan förstå varför Bayern vill ha Hummels och varför Hummels vill till Bayern

Twitter: @atnilsson

”En undanmanöver” kallar Süddeutsche Zeitung (en tidning som jag i myllret av tyska tidningar faktiskt litar på) försöken att binda Mats Hummels till FC Barcelona och Manchester City. Enligt tidningen finns det bara två val (just nu) för mittbacken: Borussia Dortmund eller Bayern München. Och i nuläget talar en hel del för att Bayern är på väg att dra det längsta strået i stacken, även om inget är klart.

”Men behöver verkligen Bayern München Mats Hummels?”, blev jag tillfrågad idag av en vän som inte följer Bundesliga vecka in och vecka ut, men som har ”koll” på fotboll rent generellt. Och det är ju en högst relevant fråga i sammanhanget.

För några år sedan var Mats Hummels en av de mest lysande stjärnorna inom den tyska fotbollen. Det stora genombrottet bland gemene man kom under EM-slutspelet 2012 där den hårfagre mittbacken jämfördes med självaste Franz Beckenbauer. Hummels kreativa förmåga i uppspelsfasen och hans närmast fläckfria insatser i Tysklandströjan gjorde att de flesta av Europas allra största klubbar ställde sig på kö för att värva honom.

Men Hummels blev kvar i Dortmund. Nu, några år senare, är Hummels fortfarande en högt ansedd mittback i Europamått mätt. Han levererar fortfarande på väldigt hög nivå och i min mening har han den här säsongen återigen klättrat upp mot toppen. Men i det tyska landslaget är det Jerome Boateng som har blivit måttstocken, i Bundesliga är det den samme Boateng som anses (just nu) vara den bäste mittbacken.

Betyder det att Hummels inte skulle tillföra i Bayern München? Absolut inte, tvärtom skulle jag säga. Det finns många rimliga, förståeliga och givna anledningar till varför Mats Hummels skulle vara en utmärkt värvning för Bayern. Kanske den bästa tänkbara sett till hur marknaden kring Europas mittbackar ser ut idag.

Mats Hummels fyller 28 år i december. Den bästa av fotbollsåldrar och han har fortfarande ett antal år kvar på absolut högsta nivå. Bayern skulle säkerligen kunna räkna med Hummels i fyra, kanske fem år till på hög nivå. Och som hans egen pappa uttryckte det: ”Mats är ingen som byter klubb fem gånger på fem år.” Det är en trygg investering för de tyska rekordmästarna.

Efter förra säsongen var jag orolig för att Hummels hade tappat lite av det som gjort honom så bra. Han kändes inte lika självsäker som tidigare. Han stod för många fatala misstag och var inte den trygga utpost som han tidigare varit under sin tid i Dortmund. Men under ledning av Thomas Tuchel har Hummels återfått självförtroendet. Hummels bidrar fortfarande med en fantastisk känsla i uppspelsfasen. Han är fysiskt stark nog för att kunna hantera de bästa av världens anfallare. Han är en av de bästa mittbackarna just nu som finns där ute på marknaden.

Och Bayern München jagar en mittback, det är ingen hemlighet. När Jerome Boateng skadade sig i början av våren höjdes varningens finger för lagets mittbackssituation. Javi Martinez, Mehdi Benatia och Holger Badstuber fanns redan på skadelistan vilket tvingade klubben till att låna in Serdar Tasci som spelat totalt 143 minuter under våren. Istället har mittfältaren Joshua Kimmich vikarierat som mittback. Det har fungerat fullt godkänt, men det är ingen långsiktig lösning för en klubb av Bayerns storlek.

Klubben är ytterst medvetna om att man inte kan lita på den nuvarande mittbackssituationen. Martinez och Badstubers skadehistorik är en konstant huvudvärk för de ansvariga i klubben. Även Benatia har haft skadeproblem men många i München har hyst större oro över hans faktiska förmåga på fotbollsplanen. En flytt tillbaka till Italien känns inte långt borta, inte minst om en ny mittback kommer in.

Aymeric Laporte har tidigare nämnts som Carlo Ancelottis önskeval. Men Laportes prislapp och de dåliga minnena av affärerna med Athletic Bilbao (den utdragna Martinez-affären) har avskräckt de tyska mästarna från att försöka på allvar. Mats Hummels ryktas i sin tur kosta drygt €30 miljoner, en högst gångbar summa för Bayern, och Dortmund tycks inte planera att lägga några stenar i vägen för en affär – inte ens en försäljning till den största antagonisten.

För Bayern vore det också ett steg tillbaka till den inriktning man nästan alltid har haft på transfermarknaden innan Pep Guardiola kom till klubben. Det vill säga att Bayern antingen ska fostra egna talanger eller köpa tyska landslagsmän till sin startelva. Med en Mats Hummels i laget skulle Bayern kunna stoltsera med Jogi Löws mittbackspar, vilket får munnarna att vattnas i Münchenlägret.

Det finns med andra ord väldigt många argument för varför Bayern skulle vilja köpa Hummels. Och eventuella argument emot, som han att spelar i Dortmund eller den rätt känsliga situationen mellan familjen Hummels och klubben, är något åtminstone Bayern inte kommer att ta hänsyn till vid en affär.

Men frågan man måste ställa sig också, behöver Mats Hummels Bayern München? Om han nu är ute efter en ny utmaning finns det goda anledningar till att hamna i Bayern. Dels är det den sportsliga delen, som visserligen inte är specifik för just Bayern som klubb men ändå förståelig. Bayern är snäppet över Dortmund. De har ekonomiska muskler som Dortmund ännu inte har och att representera Bayern är mer eller mindre än garant för att nå långt och slåss om Champions League-titeln varje säsong. En titel som Mats Hummels absolut vill ha på sin meritlista innan han lägger av.

De starkare argumenten finner man kring Hummels person. Han är själv uppväxt i Bayern och har representerat klubben i unga år. Han nämnde själv i en intervju för ett par år sedan att han skulle vilja bevisa sig i klubben. Trots att han har spelat för Dortmund sedan åtta år tillbaka har hans fru bott i München och likaså återfinns Hummels familj i den bayerska huvudstaden. Hummels pendlar ofta dit när han får tid över. En flytt till München skulle ur den personliga aspekten alltså vara helt rimlig.

Med det sagt kan jag förstå varför den här affären skulle kunna bli av, varför den skulle tilltala båda parter. Det finns många anledningar som talar för det helt enkelt. Samtidigt tror jag inte att Mats Hummels själv har bestämt sig ännu. Men de senaste dagarnas rykten tycks bli allt mer konkreta, vilket vittnar om att ett beslut närmar sig. Om det blir Dortmund eller Bayern? Just nu talar det för Bayern – men jag är långt ifrån övertygad om att det slutar så.

Jag har medvetet valt att inte blanda i anledningar till varför han skulle stanna i Dortmund. Jag kan se många anledningar till det också. Men den här texten handlade enbart om argumenten för en flytt till Bayern.

Adam Nilsson

Breitenreiters öde är beseglat

Twitter: @atnilsson

Redan inför gårdagens match mot Leverkusen stod det klart att mycket stod på spel för Schalketränaren. Lokala tidningar gick till och med så långt att de rapporterade om att han vid en eventuell förlust kunde få lämna klubben, med tre ynka matcher kvar av säsongen. Med andra ord var det ett ”vinna eller försvinna”-läge för André Breitenreiter. Det var upp till bevis.

Trots en missad straff hade Schalke med sig 2-0 in i halvtid mot ett formstarkt Leverkusen. Utgångsläget var så bra att ingen hade kunnat ana vad som skulle näst. Herregud, Schalke hade ju inte förlorat en enstaka av de 67 (!) senaste matcherna när de haft halvtidsledning. Ingenting skulle kunna gå fel, men ändå visade Schalke det som vi sett hela säsongen – att något saknas.

När Schalke borde ha gjort slut på sina motståndare. Pulveriserat dem. Gjort en klassisk slarvsylta av dem. Så föll man istället. På sex minuter hade Leverkusen reducerat, kvitterat och tagit ledningen. Kvar stod ett så håglöst Schalke att många supportrar drömde tillbaka till tiden då laget bestod av danske Ebbe Sand och “Das Kampfschwein” Marc Wilmots.

Hela säsongen har vi gått och väntat på den där extraväxeln som man trodde att Schalke skulle få under Breitenreiter. Ytterligare en nivå av kraft och energi. En spelmässig överlägsen som skulle få de mest kvalitativa motstånd att inte klara av uppgiften att möta Schalke. Det var åtminstone vad Breitenreiter själv manade till när han klev på tränaruppdraget i Schalke.

Kanske borde vi redan då ha anat oråd. För i ärlighetens namn fanns det redan vid hans första presskonferens varningstecken. Dels hade Breitenreiters namn dykt upp först efter att andra kandidater fallit bort. Under hela sommaren hade Breitenreiter väntat på en ny arbetsuppgift – för gudarna skall veta att han inte planerade att stanna i det Paderborn som han fallit ur Bundesliga med – och när han väl fick en ny arbetsuppgift var rumpavtrycket på sitsen inte anpassat för honom.

Och igår syntes det tydligt att Breitenreiters avtryck aldrig kommer att sätta sig i Schalke.

Hela våren har varit en enda lång anställningsintervjun för tränaren. Den blivande sportchefen, Christian Heidel från Mainz, kommer att vilja sätta sin prägel på bygget. Med lite tur, skicklighet och resultat hade Breitenreiter kunnat göra sig en del av den framtiden – nu får han i bästa fall se innandömet på Veltins-Arena som motståndare.

Gårdagen blev ett tydligt tecken på att Breitenreiter inte har det som krävs, något som många befarade redan från början. Han har aldrig kunnat motivera sitt lag till att prestera när det har behövts som mest. Han har saknat auktoriteten, intelligensen och kunskapen för att få Schalke på rätt väg igen.

Självklart är det inte bara Breitenreiter som ska hängas. Även spelarna har sin beskörda del. Ledningen också, som genom att man har slutat backa sin tränare, har hängt ut honom till prärievargarna att gnaga på. Och den där felaktiga självbilden som finns hos människor i klubben har hjälpt till. Schalkes plågsamma försök att återskapa något som aldrig har skapats.

2-0 blev 2-3 och Breitenreiters öde var beseglat. Hans eftermäle kommer inte att döma honom hårt. Ty, många visste redan från början att tränaren kämpade mot sitt tidsbestämda öde redan från sin första dag. Tråkigt att han inte kunde lura det.

Adam Nilsson

Lika troligt att Hummels stannar som att han lämnar

Twitter: @atnilsson

Ryktena har hopat sig efter att Mats Hummels uttalat sig om sin framtid efter onsdagens DFB-Pokalmatch mot Hertha Berlin. ”Det är ett väldigt svårt beslut och när jag väl fattat det kommer människor att förstå varför”, sa mittbacken efter matchen och la till att det tar 30 minuter längre varje kväll att somna in på grund av stressen kring beslutet.

Omedelbart började människor och medier att spekulera i vad som skulle kunna tänkas ge honom sådana mentala besvär. En flytt är trots allt en flytt och även om spelare har haft problem innan är det sällan något som spelare har vädrat utåt. Så vilken rimlig förklaring skulle det kunna finnas till Hummels kval?

Många vill hitta förklaringen i att Bayern München kan bli nästa klubbadress för mittbacken. Ligakonkurrenten och Hummels moderklubb, som han lämnade 2008, påstås vara intresserade av mittbacken som själv ska kunna tänka sig en flytt tillbaka. Och som vi alla vet är en flytt från Dortmund till Bayern alltid ett känsligt tema.

Men är det anledningen? Tveksamt. Jag är åtminstone långt ifrån övertygad av det. Hummels har själv nämnt att hans nästa kontrakt med största sannolikhet blir hans sista. Mittbacken har inga planer på att fortsätta till han är 35 och han fyller 28 i år. Ett nytt fyra- eller femårskontrakt kommer att ligga på bordet och därför är det troligt att det blir det sista kontraktet han kommer att skriva på.

Därför vore det inte konstigt om Hummels har sina skilda tankar. Det är den sista möjligheten han har att påverka utgången av karriären. Han kan stanna i Dortmund, avsluta karriären som en hjälte i den klubben. Samtidigt missar han möjligheten att få spela utomlands som han alltid haft intresse av att göra. Och i Bayern skulle han kunna öka chanserna att vinna Champions League.

Så jag tänkte inte ranka, men snarare diskutera vad som skulle ta för och emot de olika alternativen som Hummels har och de som det har ryktats om.

Alternativ 1: en förlängning med Borussia Dortmund

För: Hummels är älskad i Dortmund. Han är lagkapten och åtnjuter största möjliga respekt. Han har hela tiden utvecklats och tagit alla möjliga steg i klubben. Den nye tränaren Thomas Tuchel har tagit honom vidare och framtiden ser ljus ut för den svartgula klubben. Det blir Champions League-spel kommande säsong vilket också är viktigt för Hummels.

Mot: Hummels har under hela sin professionella karriär endast spelat för Dortmund. Han har upplevt nästan allt som går att uppleva i klubben. Nu menar han på att det lär bli hans sista kontrakt i karriären. Då måste han fråga sig om det finns det ytterligare steg att ta? Känner han att motivationen kommer att vara riktigt på topp om han blir kvar?

Alternativ 2: en flytt till Bayern München

För: Både Hummels och hans fru är uppväxta i München och har sina familjer i stadens trakter. Bayern München är Tysklands största klubb och nästan en garant för framgångar, speciellt med den nuvarande målsättningen. Dessutom är Bayern i starkt behov av en mittback av Hummels kvalitet.

Mot: Bayern hanterade situationen bedrövligt när Hummels flyttade. Flera gånger sedan dess har det var aggressiva ordväxlingar mellan de båda lägren och Bayern gjorde sig bland annat av med Hummels pappa, som jobbade i klubben, med en rätt vag motivering. Sedan är Bayern också Dortmunds största konkurrent, vilket också talar mot en Hummels flytt till sina gamla hemtrakter.

Alternativ 3: en flytt till Barcelona

För: Den spanska storklubben har sedan lång tid tillbaka ryktats varit intresserade av den tyske mittbacken. Vad Barcelona kan erbjuda är mer eller mindre det som Bayern kan erbjuda. Det vill säga vara en garant för spel ute i Europa och titlar, dessutom skulle en sådan flytt inte alls leda till någon brisans utan vara mer naturlig.

Mot: De senaste rapporterna från Spanien gör gällande att Hummels visserligen finns på klubbens radar, men att han inte ligger högst upp som det ser ut just nu. Hummels har egentligen aldrig uttalat sig tydligt för att han vill flytta utomlands, även om han låtit sig smickrats av intresse.

Alternativ 4: en flytt till England

För: Flera klubbar har varit intresserade av Hummels. Inte minst Manchester United och Chelsea, dessutom sägs Manchester City också kunna tänka sig Hummels. Och ett Liverpool med Jürgen Klopp ska man aldrig räkna bort. Mittbacken skulle passa bra i den engelska ligan och skulle ta en plats i de flesta klubbarna utan större problem.

Mot: De klubbar som varit mest intresserade tidigare, United och Chelsea, kan båda gå miste om Champions League kommande säsong vilket vore en deal breaker för Hummels. Liverpool kan falla under samma yxa. Hummels vill spela ute i de stora Europaturneringarna. Uniteds tränarframtid är ännu oklar vilket gör att beslut kan ta längre tid, sedan är det frågan om City kan ta ytterligare en spelare från Dortmund (förutsatt att Gündogan går dit).

Alternativ 5: finns det ytterligare alternativ?

För: Utöver de redan nämnda alternativen finns det bara en klubb i Europa som kan locka med liknande möjligheter och det är Paris-Saint Germain. Zlatans klubb spelare ute i Champions League och är giganter inom sin egna liga. Paris är en stad som har mycket att erbjuda den blivande 28-årige mittbacken.

Mot: Utöver de fyra förstnämnda alternativen har inget annat verkligen nämnts som en väg Hummels vill gå. Mittbacken har själv placerat sig på de brittiska öarna och i de spanska toppklubbarna. Därför skulle det vara väldigt förvånande om han skulle lockas av den sportsliga möjligheten i Paris, även om det finns en helhet som är imponerande.

Sammanfattning

Var Mats Hummels framtid kommer att utspela sig är väldigt oklart. Ärligt talat är det oklart hur många som egentligen har intresse av mittbacken just nu. Det finns ytterst få rapporter som visar på konkreta intressen från klubbar. Samtidigt är det säkerligen så att den senaste veckan har ökat intresset för honom och flera klubbar komma att rada upp sig som intressenter om han nu skulle vilja lämna.

I mina ögon är det just nu 50-50 mellan att han stannar och att han flyttar. Det finns precis lika många anledningar till varför han skulle stanna som det finns anledningar för att han skulle lämna. De senaste dagarnas ryktesspridning har kommit till följd av oklara uttalanden och i vissa fall (när hans pappa uttalat sig) klumpiga uttalanden som sedan media valt att tolka på deras egna sätt, utan några egentliga källor.

Adam Nilsson

Ett Nordderby mellan två klubbar som lever i följderna av deras förfall

Twitter: @atnilsson

För tio år sedan var Hamburger SV och Werder Bremen räknade till toppklubbarna i Tyskland. Så som vi idag ser på klubbar som Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen, så såg man på Hamburg och Bremen då. Idag är den bilden en annan. Sedan år tillbaka kämpar de två klubbarna mot röda siffror i ekonomin och mot historiens förväntningar på resultat.

Nordderbyt” som matchen mellan Hamburg och Bremen benämns är en av Tysklands största matcher. Men det är en match som har tappat status till följd av klubbarnas nedåtgående trend resultatmässigt. Vad som förut var en match mellan två lag som jagade Europaplatser är idag en match mellan två lag som kämpar mot nedflyttning.

Det är någonstans ironiskt hur två konkurrenter har lyckats hålla jämna steg med varandra i både med- och motgång sedan millenniumskiftet. Båda klubbarna skötte sig bra i framgångsperioden, etablerade sig ute i Europa, men när det väl började att skälva klarade klubbarna inte av att anpassa. Både Hamburg och Bremen levde över sina tillgångar, anpassade sig inte till de bristande resultaten vilket ledde till dagens sorgliga sanning som är att klubbarna har ett antal år att ta igen innan de på allvar kan attackera mot toppen.

Hamburg är den klubb som har haft det svårast att anpassa sig efter sin nya verkligheten av sanering. Klubben har haft goda intentioner ofta men många gånger fallit på sitt ord. Likt ett barns nyårslöfte att inte äta godis har de förförts av suget och tagit på bar gärning med fingrarna i godispåsen. Hamburg har gjort det man inte skulle göra, det vill säga investerat dyrt i namnkunniga spelare men pengarna har aldrig matchat kvaliteten och de röda siffrorna har lyst starkt i årsrapporterna. Sponsorinkomsterna har minskat till följd av de sämre tabellplaceringarna och Hamburg har därför blivit tvungna att ta in kapital från investerare som köpt in sig i den anrika klubben.

Konkurrenterna i Bremen å sin sida har valt att gå genom stålbadet och anpassa sig mer efter sin nya verkligheten. Godispåsen har suktat men klubben har inte investerat stora summor i nyförvärv utan har istället kämpat med att förädla spelare och säljare vidare till en liten vinst. Det har givit resultat och klubben har i jämförelse en betydligt kortare ekonomisk resa kvar att göra än Hamburg. Samtidigt finns det fortfarande ett antal bekymmersområden som klubben behöver adressera innan de kommer att kunna sikta mot toppen.

Det första de båda klubbarna behöver göra är att försäkra sig om att kommande säsong spelas i Bundesliga och i kvällens derby är det allt handlar om. Ett uttåg ur den tyska högstaligan skulle betyda ett oroande stort tapp i intäkter. Sponsorer skulle falla bort. Lönekostnaderna skulle behöva skäras ned avsevärt. TV-pengarna skulle minska med många, många miljoner vilket skulle ge båda klubbarna stora bekymmer med likviditet. Det räcker med att gå till en klassisk klubb som FC Kaiserslautern för att se vilka problem det skulle kunna ge för de båda klubbarna från norr.

Inför kvällens match skiljer det tre poäng mellan Bremen (just nu på kvalplats, 16:e plats) och Hamburg (på 12:e plats), därför är det av yttersta vikt för båda klubbarna att kunna få hem de alla. Hos fansen är det inte bara en viktig match där man måste besegra sina rivaler, det är en match som innehåller oerhörda mängder av ångest då de vet att ett negativt resultat kan ha stor påverkan för utgången i slutspurten. Bremen jagas av Frankfurt (fyra poäng bakom sig) och är fortfarande långt från säkra, Hamburg vill undvika ett enerverande kvalspel för tredje säsongen i följd.

Det är två formsvaga lag som möts på Volksparkstadion i Hamburg ikväll. På de senaste fem matcherna har hemmalaget skrapat ihop ynka tre poäng. Bremen visar inte heller upp några starka siffror med sina fyra hopskramlade poäng på de senaste fem matcherna. Samtidigt kommer bortalaget stärkta av en seger mot Champions League-kvartsfinalisten Wolfsburg (3-2) där Bremen övertygade över 90 minuter.

Vad som för inte allt för länge sedan var en toppmatch mellan två dynastier inom den tyska fotbollen är idag en match mellan två lag som fortfarande lever i följderna av sina förfall. Kvällens Nordderby är kanske inte en lika stor match som tidigare, men det innehåller troligen mer känslor än vad det gjort på mycket länge. För följderna kan bli kritiska för klubbarnas framtid  i Bundesliga.

Adam Nilsson

Neuers förlängning– få hade trott det för fem år sedan

Twitter: @atnilsson

Manuel Neuer är den näste spelaren efter Thomas Müller, Jerome Boateng, David Alaba och Javi Martinez att förlänga sitt kontrakt till 2021. Den tyske målvaktens framtid och roll i Bayern München befästs ytterligare och är ytterligare exempel på hur de tyska rekordmästarna försöker att möta motståndet från det ekonomiskt slagkraftiga Premier League och toppklubbarna från Spanien.

Neuer kommer att vara 35 år om han stannar till 2021. Då skulle han ha representerat Bayern München i tio år. Det är en anmärkningsvärt lång tid för en spelare som under samma period har varit ansedd som en av världens bästa målvakter. Vad som också gör det hela än mer intressant är att han också inte har varit en helt given figur i klubben med tanke på hans bakgrund.

Koan Neuer” (bayerska för ”Ingen Neuer”) är ett mantra som många av Bayerns ultras fört sig med under tiden målvakten har varit i kontakt med klubben. Redan innan han skrev på ville fansen inte se honom i Bayerntröjan. Den enkla, kortfattade anledningen: han var en Schalke-supporter. Neuer har alltid sagt sig vara en Schalkesupporter. Han växte upp med klubben, identifierade sig med lika mycket som han identifierade sig med att vara tysk. Det rörde upp mycket känslor hos många Bayernsupportrar som hellre ville se den petade Thomas Kraft få behålla platsen i målet, främst för att han gått igenom ungdomsledet i Bayern.

Många undrade också varför Neuer ens ville till Bayern. Han var trots allt etta i Schalkes mål. Ett Schalke som under den perioden spelade i Champions League och ofta nådde till slutspelet i turneringen. Men Neuer vill nå längre, men han ville inte lämna Tyskland och de enda två adresser som vara intressanta var de givna antagonisterna Dortmund (som var helt omöjligt) och Bayern München (som ville ha en ny målvakt). Valet föll sig naturligt, om än svårt.

Klubben manade till acceptans och frustrationen över att supportrarna inte kände sig av ledningen hörda växte. Neuer möttes många gånger av burop från supportrarna när han klev in på uppvärmningarna inför matchen. Plastglas kastade i hans riktning och fångades upp i näten, man höll upp skyltar med texten ”Koan Neuer” flera månader efter att Neuer etablerat sig som den givna ettan och än idag finns det supportrar som hyser ett viss agg mot målvakten.

Respekt får ges till sättet Neuer har hanterat den situationen. Han har varit noggrann med att inte överdriva sina känslor för Bayern. Han har respektfullt applåderat mot publiken, som numera respekt applåderar tillbaka, och sedan snabbt dragit sig tillbaka för att ge mer publikvänliga ansikten framträdande roller. Neuer har inte lagt extra tändvätska på elden, vilket har gjort honom mer accepterad bland fansen som har sett hans diplomatiska förmåga som ett tecken på respekt för deras åsikter.

Efter fem år i klubben kan man rätt enkelt summera det som att Neuer har varit en given lyckoträff. Han har inte varit felfri, vilket vi inte minst såg i det första målet mot Benfica, men har konstant haft en hög nivå och har ofta varit den spelare som har lyft sig nära laget har haft problem. Få andra målvakter i världsfotbollen har hållit en så pass hög nivå under de här åren. Han är just nu 30 år och en förlängning kändes given, varför byta ett vinnande koncept? Neuer har absolut kapaciteten för att hålla världsklassnivå i ytterligare fem år. Det räcker med att gå till Buffon för att se hur en målvakt kan förvalta sin karriär på bästa möjliga sätt.

Det är inte otroligt att Neuer blir kvar i München även efter spelarkarriären har tagit slut. Sedan en tid tillbaka har Karl-Heinz Rummenigge pekat ut Neuer som en perfekt kandidat för ett jobb inom organisationen när han väl lägger av. Rummenigge har till och med sagt att Neuer har möjligheten att göra det Rummenigge gör idag. Neuer själv har inte förnekat ett intresse av att jobba kvar när han väl lagt handskarna på hyllan. Det hade nog få trott när Neuer skrev på sitt första kontrakt med klubben 2011.

Adam Nilsson

Pizarro hade fortfarande behövts i Bayern

Twitter: @atnilsson

För lite drygt tio år sedan var de Tysklands två starkast lysande stjärnor. Men inför kvällens första semifinal DFB-Pokal mellan Bayern München och Werder Bremen handlar det inte längre om två storlag, än mindre om vilka ska gå vidare, utan mer om hur de ska gå vidare. Bayern München är storfavoriter hemma på Allianz Arena och något annat än ett avancemang är det ingen Bayern München-supporter som räknar med.

Den senaste veckan har varit intensiv för Bayern. Först en avgörande match mot Benfica i Champions League. Sedan en lottning där man fick den tuffaste möjliga motståndaren i Atlético Madrid, även om nog både de kostymprydda styrelsemännen och Pep Guardiola pustade ut när inte Manchester City drogs. Sedan blev det en förhållandevis bekväm seger mot Schalke (3-0) på lördagen som ytterligare befäste Bayerns position som tabelletta.

Bremen har haft flera intensiva veckor bakom sig, för att inte säga en hel vår av besvikelser och kämpande gentemot den där konstant närvarande bottenstriden. Tränaren Viktor Skripnik har gång på gång befunnit sig i skärselden för att i sista möjliga sekund kravla sig upp ovan mark och överleva. Helgens seger mot Wolfsburg (3-2) var ytterligare ett sådant tillfälle då inte bara Skripnik, utan hela Bremen kunde skatta sig lyckliga över att åtminstone inte ha kommit närmare tabellbotten än tidigare.

Men nu väntar nästa tuffa uppgift i en turnering där Bremen har skövlat oväntade framgångar. Efter att först efter förlängning ha slagit ut 3. Liga-laget Würzburger i den första omgången av cupen har Bremen besegrat tre Bundesligakonkurrenter. FC Köln (1-0, hemma), Borussia Mönchengladbach (4-3, borta) och Bayer Leverkusen (3-1, borta) har Bremen överraskande avfärdat och visat på en klass som inte har synts till i ligaspelet. Men att klubben ska återupprepa dessa bragder ikväll är det ingen som tror, inte ens i Bremenlägret.

Om det dock ska finnas en tillstymmelse till överraskning krävs det att Claudio Pizarro levererar. Peruanen som inte fick förlängt kontrakt med Bayern efter förgående säsong väntade ut sommarens sista dagar innan han skrev på för Bremen. Efter en intetsägande höst har den numera 37-årige anfallaren stått för en briljant vår där han stått för elva mål på tio spelade matcher och under tiden nått upp på totalt 102 mål i Brementröjan vilket är ett nytt klubbrekord.

Pizarro har med åldern tappat explosivitet, fysik och uthållighet men har i gengäld blivit en betydligt klokare spelare. Under de senaste åren har hans kropp inte längre klarat av att spela 90 minuter i en majoritet av sin klubbs matcher, men när han väl har varit på planen har han alltid tillfört kvalitet. Pizarro är klok nog att kunna agera target och möta boll lite längre ned i banan, likväl är han en spelare som kan stå inne i boxen och peta in bollar eller vara den som tar avgörande straffar.

För att dra fram det gamla uttrycket så är Pizarro likt ett fint vin som blir bättre med åren.

Mot Bayern ikväll har han också alla incitament att vilja bevisa för sin gamla klubb att han än håller. Pep Guardiola hade absolut inget emot Pizarro, tvärtom hyllade spanjoren ofta anfallarens förmåga att kunna hoppa in avgörande skeenden och göra skillnaden. Men det räckte inte till ett förlängt kontrakt.

Idag, med facit i hand av den vår Pizarro har stått för, kan vi enkelt säga att Pizarro absolut hade behövts i ett Bayern som endast har en renodlad anfallare kvar i truppen (Robert Lewandowski). 37-åringen hade fortfarande kunnat spela en roll, trots sina skavanker. Så pass bra är han fortfarande.

Ikväll kommer Pizarro att tas emot med den kärlek och respekt han förtjänar av publiken på Allianz Arena. I Bayernfansens ögon är han fortfarande en del av dem, och i anfallarens ögon känner han sig fortfarande som en del med dem. Men för Pizarro kommer det ikväll endast handla om en sak: att fortsatta bragdserien i DFB-Pokal mitt sitt Bremen. Och om han kan hjälpa till med ett mål eller två mot sina gamla klubb, så skulle han säkerligen inte vara ledsen.

Adam Nilsson

Nej, Hannover kan inte klara sig kvar

Twitter: @atnilsson

Säga vad man vill om Hannovers tränarbyte från den erfarne, högt ansedde Thomas Schaaf till den unge, oerfarne Daniel Stendel men resultat har det givit. Det inledde med en poäng mot Hertha Berlin och igår tog man en riktig skalp när man besegrade Borussia Mönchengladbach på hemmaplan. Fyra poäng på två matcher, mer än vad man tog under de elva under Schaaf (3 poäng). Lever hoppet nu? Ja, fast det är fortfarande hårt längs kanterna.

Ju längre säsongen har lidit, desto mer har Hannover planerat för 2. Bundesliga. Thomas Schaaf var den sista spelaren som fick erfara det. Tränaren ville inte vara kvar vid en eventuell nedflyttning och klubben bestämde sig för att göra sig av med honom tidigare än tänkt. Det var inget svårt val för Hannover. Att på elva matcher skrapa ihop en seger och tio förluster gjorde det knappast smärtsamt.

Problemen har hopat sig för Hannover hela säsongen. Det började redan under förra säsongen och det har bara fortsatt in i den här. Vem ska ta ansvar för värvningarna? Vilka ska vi rekrytera? Vem ska träna laget? Rätt relevanta frågor för en fotbollsorganisation får man säga. Men även om Hannover har försökt besvarat dem har det aldrig varit övertygande. De har aldrig givit intrycket att vara helt säkra på sina val. Det hade säkerligen kunnat blivit bra om man bara hade trott på det allvar, en känsla som först nu har dykt upp.

Hannover gjorde som många andra tyska klubbar och valde att ta upp en tränare ur ungdomsorganisationen för att slutföra säsongen. Varför skulle man inte? Det har fungerat bra i Stuttgart, Mainz och Hoffenheim. Dessutom hade man inget att förlora och inte heller något annat alternativ. Avståndet upp till säker mark var över tio poäng med sex omgångar, vilken etablerad tränare skulle vilja ta över med de förutsättningarna?

Därför klev Daniel Stendel in och han kommer, att döma av kommentarerna från klubben, inte att vara kvar efter sommaren. Men oavsett hur länge han blir kvar har Stendel väckt något till liv i Hannover. Från att ha varit helt förstelnad har kärnan börjat att röra på sig. Fyra poängen mot topplagen Hertha Berlin och Borussia Mönchengladbach har lyckats väcka en fråga som många människor i Hannover inte ställt sig själva på ett bra tag: ”kan de ändå klara sig kvar?”

Rent matematiskt finns förutsättningarna där. Hannover har just nu (med en match mer spelad) sju poäng upp till kvalplats och hela nio till säker mark. Men ärligt talat, nej. Även om Hannover vaknat till liv kommer de inte att klara sig kvar. Kvar på spelschemat finns Ingolstadt (som är oerhört svårslagna på sin hemmaplan), Schalke (som jagar Europaplatser), Hoffenheim (en konkurrent i nedflyttningsstriden) och Bayern (som är Bayern).

Om man ser till spelschemat kan jag inte se hur Hannover ska kunna gå rent. Motståndet är helt enkelt för bra, för motiverat för att nå sina egna mål. Hade de istället hetat Köln, Darmstadt, Hamburg och Wolfsburg hade det känns betydligt mer motiverat att anta att de faktiskt skulle kunna lyckas med konststycket att ta flera poäng på de sista fyra matcherna än vad de gjort i övriga matcher tillsammans under hela våren.

Dessutom måste en – för att den ekvation gå igenom – då utgå ifrån att två-tre av lagen ovanför Hannover som är involverade i bottenstriden, knappt tar några poäng alls för att det ska fungera. Sett till dessa klubbarna skulle jag säga ett ett, max två av lagen, har tuffare Bundesligaavslutning framför sig än Hannover. Trots Hannovers sena uppvaknade skulle jag säga att chansen är minimal (vilt va, haha?), näst intill obefintlig, att de klarar sig kvar. Men hoppet finns ju där åtminstone.

***

Och en kort notis om motståndet. Mönchengladbach med Oscar Wendt från start har endast tagit en poäng på bortaplan under år 2016. Ett bedrövligt facit för ett lag som förväntas slåss om Champions League-platserna. Risken är att Gladbach spelade bort möjligheten till Champions League igår och att man får räkna in Europa League till kommande säsong istället. Men orosmolnen måste cirkulera på ledningsnivå kring huruvida tränaren André Schubert är rätt man att leda laget framöver. Dessutom påstås han ha samarbetssvårigheter, vilket aldrig är något man vill se i sin tränare.

Adam Nilsson

En lärdom för Dortmund om hur hård och kall fotbollen kan vara

Twitter: @atnilsson

I lite drygt 65 minuter hade Dortmund koll på tillställningen. Sedan föll korthuset. Armén kördes över och den nye generalen stod avklädd av sin egen företrädare. Liverpool och tränare Jürgen Klopp blev inget annat än en mardröm för sin före detta klubb. Och nu famlar Dortmund i mörkret efter sin egen identitet.

En sak som stod klart för mig inför dubbelmötet med Liverpool var att Dortmundsupportrarna inte bara såg fram emot att möta Jürgen Klopp. Den största och kanske viktigaste anledningen till att man vecka in och vecka ut såg fram emot Europa League-matcherna var möjligheten att äntligen få vinna den där titeln som man så länge väntat på.

Champions League och Cupvinnarcupen fanns redan i troféskopet, men Dortmund hade aldrig vunnit UEFA-cupen och man hade heller inte haft chansen i Europa League. Under säsongen visade sig möjligheten växa sig starkare för varje match som gick och när man besegrade den ena starka efter den andra höll inte bara gemene man Dortmund som favorit – även fansen själva ansåg sig själva var det bästa laget. ”Vi vill ha ett kvitto på att vi spelat en bra säsong”, berättade en Dortmundsupporter för mig kortfattat.

Trots självförtroendet underskattade inte Dortmund sitt brittiska motstånd. Liverpool var trots allt Liverpool. Samma motståndare som klubben haft i Cupvinnarcupen för 50 år sedan då Dortmund blev det första laget i den tyska historien att vinna en europeisk cuptitel. Och dessutom hade de ju Jürgen. Och alla Dortmundsupportrar visste vad ”Kloppo” kunde ställa till med.

Thomas Tuchel pratade efter det första mötet (1-1) om att han kanske hade försökt trycka in för mycket information i spelarnas huvud. Igår tycktes de orosmolnen som uppstått efter matchen på Westfalenstadion varit som bortblåsta. Dortmund gick in, tog för sig av de ytor som Liverpool bjöd på i inledningen och gjorde två mål innan matchklockan hade tickat över tio minuter. Tränaren Tuchel firade, likaså spelarna. Lite längre bort i den delade tränarzonen stod Jürgen Klopp och smidde sina planer. Han var besviken, men han inte var besegrad.

En sak som personifierade Klopps era i Dortmund var att hans lag aldrig gav upp. Alla minns vi matchen mot Malaga där Dortmund i de absoluta slutminuterna vände i Champions League-kvartsfinalen genom att göra två mål (ett som dock borde ha dömts bort för offside) i de sista matchminuterna. Det var sådana stunder som Klopp levde och brann för. Stunderna då hans lag visade styrka, tro och uthållighet in i det sista.

När Liverpools första reducering kom tändes så växte sig den där lilla strimman av hopp starkare. Kort därefter sjönk den ihop när Dortmund gjorde 3-1. Kamerorna visade en jublande glad Thomas Tuchel som spände sina armar och någonstans , fullt omedvetet, sände ut signaler om att avancemanget var klart. Det var inte hans intention. Men för den som följt Tuchels tränarkarriär så vet denne att Tuchel mer än sällan bjuder på sådana känsloyttringar.

Sedan började fallet.

Det sista trettio var de som var mest förödande för Dortmund. Liverpool fortsatte att ånga på. De bröt aldrig ihop. Spelarna hängde aldrig med huvudet. Evighetsmaskinen James Milner fortsatte att springa. Joe Allen började att hitta in mellan Dortmunds mittfält och försvar. Daniel Sturridge och Divock Origi bröt upp Dortmunds försök till att hitta sina eftersökta taktiska trianglar. Liverpool bara körde, Dortmund jagade intensivt efter form och balans. Thomas Tuchels energifyllda rörelser utbyttes mer och mer i oförmåga till att agera och ögonen sjönk djupare in i det smala kolhydratslösa ansiktet.

”Vi slutade att spela fotboll”, berättade en nedstämd Mats Hummels efter matchen och det var precis det som skedde. Dortmund slutade att spela fotboll efter 3-1. Man trodde att man hade avancemanget säkrat, tappade aggressiviteten och bjöd in sin förre tränare till att styra hans lag till att göra det dem oftast är bäst på. Att kämpa för sin egen värdighet. För fansens rätt att kunna gå rakryggade till jobbet dagen efter.

Det är svårt att tala om en ren fatal kollaps men Dortmund klarade inte av trycket när det gällde som mest. Thomas Tuchel hade inget vapen att sätta emot för att stoppa när skeppet sakta men säkert började att ta in vatten och sjunka. Till skillnad från sin store förebild Pep Guardiola ville Tuchel mitt i matchen förändra taktiskt, täppa till bakåt och då tappa offensiven som varit framgångsreceptet. Tuchel såg mot slutet ut att vara paralyserad av skräck, handlingsförlamad när det gällde som mest. Orutinen lyste igenom hos den unge tyske tränaren.

När Dejan Lovren satte 4-3 på övertid var drömmen över, även om Dortmund fick en sista chans att rätta till sina misstag med en frispark i slutsekunden. Ilkay Gündogan fick den, försökte att knorra in den bakom Simon Mignolet men frisparken smet tätt (men aldrig riktigt nära) utanför den belgiske målvaktens högra stolpe. Det kan ha varit Gündogans sista bolltouch för Dortmund i en europeisk cup.

Det var den andra förlorade titeln på mindre än en vecka. Chanserna till Bundesligatiteln gick från små till obefintliga när man tappade poäng mot ärkerivalen Schalke i söndagens Ruhrderby. Nu försvann chansen till att vinna den där eftertraktade Europa League-trofén efter att en av klubbens största ikoner, en av de mest omtyckta och älskade personen i klubbens historia ryckt möjligheterna ifrån dem. Nu finns bara DFB-Pokal kvar och det ödet avgörs nästa vecka mot säsongens överraskning Hertha Berlin uppe i den tyska huvudstaden.

Förlusten var mer än bara en förlust. Den sätter hela Dortmunds säsong på sned. Ansedda som ett av Europas bästa lag ser de svartgula nu att inte få det där kvittot på vad man har lyckats med den här säsongen. För Dortmund är ett bättre lag än tidigare. Men Thomas Tuchel kommer allt längre från en titel som skulle kröna säsongen. Istället får han plocka upp bitarna av de krossade drömmarna och den krossade identiteten. Och för honom själv har säsongen varit en lärdom av hur hård och kall fotbollen kan vara

Adam Nilsson

Bayern vidare, Wolfsburg ute – vart ska de nu ta vägen?

Twitter: @atnilsson

Wolfsburg åkte ur. Bayern klarade sig kvar. Samma fråga växer dock i tankarna: var ska de respektive klubbarna nu ta vägen?

Vart ska Wolfsburg ta vägen?

Drömmen levde rätt länge om ett avancemang på Santiago Bernabeu men enmansarmén Cristiano Ronaldo vägde vågskålen till Real Madrids fördel, samtidigt kunde Wolfsburg inte forcera från en sista anstormning när det krävdes som mest. Wolfsburg försökte, men föll på sina egna brister och i slutändan var det trots allt en fullt godkänd Champions League-säsong för klubben.

Frågan är bara var klubben är på väg. I och med uttåget dock också den sista ljuspunkten den här säsongen. Man kan inte försvara sin tyska cuptitel, ligan är visserligen långt från avgjord men det krävs en stor näve tur för att Wolfsburg ska kunna blanda sig i kampen om Europa League-platserna. Istället kommer Wolfsburg att få ställa sig in på att den kommande säsongen inte innehåller spel ute i Europa.

Och det är naturligtvis en deal breaker för många spelare i laget. Risken är stor att Wolfsburg kommer att behöva sälja av ett antal spelare för att sedan bygga upp på nytt. Jag har svårt att se att omhuldade spelare Ricardo Rodriguez och Luiz Gustavo planerar att stanna i Wolfsburg när de inte får spela ute i Europa. Ruljangsen på spelare kommer säkerligen att vara stor till sommaren.

Samtidigt ska man vara högst medveten om att Wolfsburg och sitter i en prekär situation när det kommer till värvningar. Med en Volkswagenfabrik som ligger i ovisshet kommer sponsorintäkterna från storägaren att minska. Dessutom är det svårt för klubben rent politiskt att spendera stora summor på enstaka spelare samtidigt som ägaren kan behöva säga upp personal på sina fabriker. Det ser inte snyggt ut. Det ryktades bland annat vara en av anledningarna till varför klubben inte värvade Basels Breel Embolo under vintern.

Vem som ska vara med och bygga om är också en fråga som klubben måste ta ställning till. Dieter Hecking har gjort ett strålande jobb som tränare fram till den här säsongen. Förra sommaren blev han utsedd till årets tränare av tidningen Kicker men känslan är att hans magi har försvunnit. Samtidigt är sportchefen Klaus Allofs inte känd för att göra sig av med tränare, men frågan är om inte förtroendet för Hecking är förbrukat vid det här laget.

För Wolfsburg del kommer de kommande månaderna att vara omvälvande. Det är jag helt övertygad om.

Vart ska Bayern ta vägen?

För Bayern lever drömmen vidare om att återigen kunna bärga den där Champions League-titeln som under Pep Guardiolas tre år har varit så eftertraktad. Spelet mot Benfica gav dock inte den där känslan av att man ser en blivande CL-vinnare i Bayern just nu. Det finns fortfarande oroväckande svagheter i försvarsspelet och känslan är att många spelare i laget just nu är inne i formsvackor.

Med avancemanget har Bayern fredagens lottning att se fram emot och där får man väl ändå anta att det inte känns omöjligt att ödets ironi ger Manchester City. Peps kommande klubb som redan har rört upp känslor i Bayernlägret känns redan nu som en självklar motståndare om man är något konspiratoriskt lagd. Inte heller vore det konstigt då UEFA samtidigt skulle kunna leverera ett Madridderby i form av Atlético och Real på den lotten.

Frågan är dock var Bayern ska ta vägen nu. Segern mot Benfica var som sagt inte övertygande. Känslan är att Peps avgång inte har galvaniserat laget som det gjorde när en viss Jupp Heynckes satt i samma position. Istället har intrycket varit att det blivit mer frustrerat och egoistiskt än tidigare, något som jag tyckte syntes tydligt stundtals under gårdagens match.

Till skillnad från tidigare säsonger har Bayern haft stor konkurrens i ligan in i slutet, med andra ord kan man inte skylla på att man den mentala biten av ”avkoppling” som man gjort tidigare säsonger då man avgjort ligan vid tidigare skeden. Istället borde Bayern vara i sitt livs form just nu, men aldrig har de sett så svaga ut under en vårsäsong under Peps ledning som denna.

De vinner ju dock fortfarande och tar sig vidare men frågan är hur man ska lägga sitt fokus nu. Bundesliga är mer eller mindre avgjord. Chanserna i DFB-Pokal ser väldigt bra ut då man ställs hemma mot Werder Bremen i en semifinal. Med andra ord borde den största delen av fokus ligga på att ta sig an kommande motståndare i Champions League.

Och mitt i slutspurten av Guardiolas tid i Bayern kommer Carlo Ancelotti att synas mer kring trakterna av München. Den blivande Bayerntränaren kommer från och med maj att sätta sig in mer i det dagliga arbetet och lägga grunden för den kommande säsongen. Italienaren har redan blivit involverad, men först i nästa månad tar det fart på allvar.

Det blir intressant att se hur Pep tacklar situationen. För i ärlighetens namn kan han inte vara munter över hur Bayern har agerat de senaste veckorna. Den här maskinen finns inte där. Bayern håller mycket boll, försöker att spela sitt spel men man bryter inte ned motståndarna på samma sätt som man gjort tidigare. Det måste göra Pep gråhårig om kvällarna.

Vägen är utstakad för Bayern men jag är inte riktigt säker på hur man kommer att hantera den. Pep måste få fart på sitt lag om man vill vinna Champions League – för just nu är de inte favoriten av de kvarstående lagen att göra det.

Adam Nilsson

Jakten på tv-pengar fortsätter – men Bundesliga är fortfarande långt efter Premier League

Twitter: @atnilsson

Jakten på högre intäkter från Bundesligarättigheter går vidare inom den tyska fotbollen med en låga som ännu lyser starkt. Den heta potatisen som tv-rättigheterna för de två högsta divisionerna i Tyskland är, kommer fortsatt att vara så till dess att något eller några medieföretag köpt rättigheterna som gäller från och med säsongen 2017/2018. Redan till sommaren hoppas det tyska ligaförbundet (DFL) ha gjort klart med vilka som vunnit rättighetskriget, men ännu är det oklart huruvida det handlar om ett krig eller ett försök till upptrissning av summorna.

Sedan flera år tillbaka äger Sky rättigheterna för Bundesliga och 2. Bundesliga i Tyskland. Den tyska betal-tv-kanalen pytsar in 486 miljoner euro för att få sända fotbollen, vilket är lite drygt 77% av vad ligan får in totalt från sina rättigheter. Att Sky har varit en av ligans viktigaste partner de senaste åren är minst sagt en underdrift sett till de siffrorna. Dessutom har Sky aldrig kunnat visa upp svarta siffror när de kommer till sina Bundesligarättigheter, trots detta har siffran för rättigheterna ökat konstant och nu önskar sig DFL och de tyska fotbollsklubbarna nästan en fördubbling av inkomsterna.

Ett sätt för att lyckas med detta hoppas DFL är genom att dela upp de olika möjligheterna till att få visa ligorna. Igår gick förbundet ut med information om att man häver möjligheten till att förvärva sig alla rättigheter i ett paket, istället kommer de olika delarna portioneras ut för att öka attraktiviteten och ge andra spelare på mediamarknaden möjligheten att köpa Bundesligarättigheter. Enkelt sagt betyder det att Sky fortfarande kan behålla rättigheterna för tv-sändningarna, men att en annan aktör kan få rättigheterna till att streama matcherna på andra plattformar (vilken Sky självklart också i praktiken skulle kunna köpa).

Med det vill DFL öka möjligheterna för att locka ytterligare budgivare in i kampen om Bundesligarättigheterna och det tycks ha fått effekt. För även om Sky ser ut att tappa åtminstone en del av rättigheterna, så kommer de fortfarande att lägga bud på allt. Vidare sägs Discovery-koncernen med Eurosport vara väldigt intresserade av att köpa tv-rättigheterna i Tyskland. Samtidigt har även Deutsche Telekom, Amazon och Netflix uppvisat intresse för att köpa rättigheterna till att kunna streama matcherna på sina plattformar, vilket borde öka intäkterna från den kommande försäljningen.

Samtidigt är allting inte guld och gröna skogar för den tyska fotbollen vilket gör den svårsåld på andra ställen än i Tyskland. När Fox i USA bestämde sig för att köpa rättigheterna valde man att satsa stort på Bundesliga. Problemet, vilket man blev varse om rätt snabbt, var att ytterst få tyska lag lockade tittare till att slå över från Crystal PalaceNorwich till Bayern MünchenSchalke. Inte ens befolkningen med mexikanskt ursprung kunde hjälpa Chicharitos Leverkusen till att få ökade tittarsiffror, istället uppvisades flera omätbara resultat (vilket skrivs som en stor fet nolla i protokollet) upp vilket i USA får ses som en bedrift sett till hur många som faktiskt bor i landet.

Trots att Bundesliga passerade Premier League i koefficientligan 2015 så har ytterst lite effekt sätts utanför det fotbollsmässiga. Bakom Bayern München och Borussia Dortmund, vars framgångar i Europa har givit eko i resten av världen, har de tyska lagen och den tyska ligan inte lyckats locka särskilt många nya följare trots ivriga försök. Det är inte för inte som DFL håller sig lågmälda när pr-resor till tveksamma stater och miljöer genomförs av de tyska klubbarna, för precis som klubbarna är de högsta hönsen högst medvetna om att de behöver all form av reklam om de vill kunna öka intäkterna till ligan. Oavsett om det är till USA, Kina eller Qatar.

En annan fråga som också diskuteras hett är hur pengarna ska fördelas. Idag ges 80 procent av den totala summan till Bundesliga och 20 procent till 2. Bundesliga. För Bundesligaklubbarna är sedan uppdelningen som så att 65 procent delas upp lika på alla, medan övriga 35 procent portioneras ut enligt en femårsrankning sett till hur klubbarna har presterat i ligan. Bayern, som får störst del av kakan, får in drygt 40 miljoner euro (vilket är ungefär 1 miljon euro mer än Dortmund) medan nykomlingarna Darmstadt drar in ganska exakt hälften av Bayerns summa.

Men den här fördelningen är kritiserad av många av de mer traditionella klubbarna som känner sig felaktigt behandlade. ”Team Marktwert” bestående Werder Bremen, Hamburger SV, VfB Stuttgart, FC Köln, Hertha Berlin och Eintracht Frankfurt har gått ihop och vill se en förändring av systemet där man likt många av de andra toppligorna i Europa, också fördelar pengar sett till mjukare värden så som hur många som ser deras matcherna på teve, hur stor supporterbas de har eller liknande.

Enkelt sagt vill de traditionsrika klubbarna med stora supporterföljen vars sportsliga framgångar har dalat, slå vakt om sin position också hävda sin rätt för större andel pengar då mindre traditionsenliga klubbarna (Wolfsburg, Leverkusen, Hoffenheim, Ingolstadt med flera) inte lockar lika mycket publik till arenorna och inte heller har lika högra tittarsiffror på tv. Vid ett införande av ett sådant system skulle fortfarande Bayern München och Borussia Dortmund få störst del av kakan, samtidigt som andra klassiska klubbar skulle få ökade intäkter medan de ”nyare” klubbarna skulle tappa i intäkter trots bra resultat i ligan.

Därmed finns det alltså två problem som DFL och de tyska klubbarna har att lösa. Dels ska de få rättigheterna sålda och det helst till en summa som ger över en miljard euro per säsong – vilket vore en ökning med över 400 miljoner euro men samtidigt vara knappt en tredjedel av vad Premier Legaue drar in. Dels handlar det om att antingen fortsätta på den inslagna vägen i fördelningen av pengar, eller göra om det systemet för att gynna vissa klubbar lite mer. Med andra ord är det en lång väg kvar innan en lösning är nådd. Och i slutändan är man fortfarande mil bakom Premier League.

Adam Nilsson

Klopps återkomst var värdig

Twitter: @atnilsson

När du kommer till Dortmund möts du inte av några storslagna byggnader, en blickfästande stadssymbol eller något som egentligen gör den anmärkningsvärd från andra tyska städer. Man slänger en blick på det nybyggda DFB-museet vid centralstationen, trippar upp längs några trappsteg och beger sig sedan in på kullerstensgatorna mot de något mer centrala delarna.

Dortmund är en av de otaliga tyska arbetarstäder som har formats av krigsår, invandring, arbetarboom och arbetslöshet. Dessa städer har ofta en liknande atmosfär runt om sig som gör att man omedelbart känner igen sig i dess historia. Många byggnader är uppbyggda i efterhand, i bästa fall finns det några som är restaurerade och alltid är en gammal kyrka stadens klassiska mittpunkt.

Om du väljer att strosa omkring i stadens centralare delar slås du främst av en sak: bristen på grönska. De få träd vars ytor ännu inte har blivit asfalterade står inhägnade i stängsel likt de mest exotiska djuren på zoo. Utstuderade, väl valda platser som något lokalt statsborgarråd säkerligen har kämpat alldeles extra för.

Byggnaderna går i gråskala. De kala vägarna där det en gång har funnits färger starka nyanser av gult och rätt är idag matta av tidens vindar. De inger ingen känsla av kärlek eller omsorg. Det är pragmatism i dessa yttersta fingerspetsar när den ena byggnaden byggs ihop med den andra som siamesiska tvillingar.

”Jag är hellre tillbaka i Dortmund än i Nordkorea”, sa Klopp inför torsdagens match men ärligt talat Klopp, skillnaden kan inte vara särskilt stor. De få nordkoreaner som kan tänkas ha satt sina fötter i den västtyska arbetarstaden slogs säkert av samma känsla som mig – det livlösa, kalla som staden förmedlar. Det enda som saknas för att påminna nordkoreanen om sitt hem är en paradgata och en staty av dess ledare. Det är inte i Dortmund drömmar kommer till liv, det är dit drömmarna kommer för att dö.

Om man nu skulle resa en staty i Dortmunds stadskärna råder det inga tvivel om vem den skulle föreställa: Jürgen Klopp. Den excentriske, karismatiske, extroverte tränaren satte under sina sju år mer liv på fotbollslaget och staden Dortmund än vad Michael Bindefelt har gjort i Stockholm under de senaste tjugo – dessutom gjorde Klopp det under en tid när hopplösheten och existensångesten var som störst.

När Klopp anställdes av Dortmund hade han ett huvudsakligt mål: att ge tillbaka Dortmund känslor. Klubben hade tagit sig igenom en period där den finansiella krisen påverkat alla så pass mycket att många supportrar länge trodde att klubben var nära sin undergång.

Klopps uppgift var lika enkel som förståelig. Dortmund behövde inte vinna några titlar. Dortmund behövde bara få tillbaka färgen i ansiktet, visa en gnutta livsgnista och ge tillbaka klubben dess spirituella ledning. Westfalenstadion skulle återigen bli ett ointagligt fort dit motståndarna skulle bäva för att komma.

Med ett ungt, billigt lag byggde Klopp upp en klubb från grunden. Han införde inte bara ett fartfyllt och energiskt spel på planen, han gav även liv till klubben och staden som så länge plågats av de ekonomiska bekymren. Klopp gav Dortmund tillbaka till Dortmund, inte genom att göra något speciellt, utan bara genom att vara sig själv. Klopp fick den förbannade staden att drömma igen och fick den mot alla odds att vinna.

Det var därför inte konstigt att många var oroliga inför matchen. Inte minst Klopps gamla kollegor i Dortmund som såg riskerna i att tränaren skulle mötas av en kärleksanstormning som skulle sätta fel prägel på matchen när han återigen beträdde den perfekt klippta gräsmattan på Westfalenstadion.

Den tyska Europa League-sändarna Sport1 ville dagen till ära ge alla möjligheten att följa Klopp med ”Kloppo-cam” på webben. Det var första gången någonsin som en tysk tv-kanal bestämt sig för att sätta en kamera specifikt på att punkta en tränare, vilket inte sa lite om vilken enorm personlighet Klopp är inom tysk fotboll.

I stadskärnan stod Dortmund- och Liverpoolfansen förenade. Sjöng sånger, brände av bengaler och satte färg på staden medan de tyska poliserna febrilt försökte hålla det på lagom nivå utan att lyckas nämnvärt.

En Dortmundsupporter berättade att ”den här matchen, den är den viktigaste den här säsongen” med anledning av Klopp. Ett gäng tillresa Liverpoolsupportrar förklarade i deras öldimma att Jürgen Klopp var ett geni som var omöjlig att inte älska. Även kärleken till Klopp förenar numera de två klubbarna. Och väl på arenan stämde de upp till gemensam sång när ”You’ll never walk alone” drog igång inför matchen.

Innan dess, ganska exakt 35 minuter innan matchstart hade Jürgen Klopp tagit sina första steg in på Westfalenstadion i den vita Liverpooldressen. Han möttes inte av något tifo, men en gigantisk, kärleksomfamnade applåd och jubel från arenan och den alltid väldigt sammansvetsande gula väggen.

Aldrig har jag sett Klopp så liten. Han älskade det. Men kunde inte visa det och det visste han. Det visste alla. Det behövdes inte heller. Han applåderade lite tafatt tillbaka i riktning mot den gula väggen, log genant som om han inte förtjänade hyllningarna. Sedan intog han sin plats vid mittlinjen, hälsade på den ena efter andra bekanta med blicken vänd mot sina motståndare.

Det var först när domaren blåste igång matchen som Klopp tycktes riktigt bekväm med att vara tillbaka på Westfalen. Stående i nästan alla de 90 minuterna plus tillägg. Speciellt aktiv när Liverpool gick på sina kontringar. Ett återhållsamt (för Klopp) firande vid Liverpoolsledningsmål. Händerna i fickan och blicken nedåt vid Dortmunds kvitteringsmål. Vilt gestikulerande vid felpassar. Det var Klopp som vi lärt känna honom.

Efter matchen ville alla intervjua honom. Alla ville få åtminstone en kommentar, en litet säg av Klopp. Alla andra var statister den här kvällen. Hyllningarna var värdiga och oförglömliga, men inte extrema vilket var precis som Dortmund hade önskat det. Nästa vecka är det återigen dags i Tyskland har man redan börjat ladda batterierna för att få se Klopp igen. Och redan har man börjat sakna honom på tysk mark.

Adam Nilsson

Intervju 4 inför BVB-LFC: "Klopp är irriterad"

Twitter: @atnilsson

Raphael Honigstein (@honigstein) är journalist på The Guardian som även skriver för ESPN, Sport1 och medverkar i BT Sports tv-sändningar i England. Förra året släppte han även boken ”Das Reboot” som behandlade den tyska fotbollens återkomst till toppen med VM-guldet i Brasilien som rosen på tårtan. 

Hur reagerade du på lottningen?

– Jag var förbluffad. Men för att vara ärlig, natten innan hade jag sett Tottenham-Dortmund och alla som var där tänkte att det skulle kunna ske. Och att det skedde nästa dag var mer ett ”jaha, nu blir det av”. Sedan dess har det handlat om den här matchen dag in och dag ut. Vad man måste förstå är att i Tyskland är Klopp enormt stor, även medialt. De har följt Liverpool, tittarsifforna på Liverpools matcher har varit fantastiska på tyska Sky. Och i England, där det bara är City kvar utöver Liverpool i Europa, så är Dortmund-Liverpool den stora snackisen. Så det har varit något utöver det vanliga.

Är Klopp den viktigaste personen i Dortmunds historia?

– Det beror på när du pratar om. För de senaste tio åren – utan tvivel. Ser du till de senaste tjugo åren så är det troligen Ottmar Hitzfeld i och med Champions League-segern och Bundesligatitlarna som man kan ranka högre. Under de senaste åren är det inget snack om att Klopp, inte bara i Dortmund utan i tysk fotboll, har varit extremt viktig.

Hur känner Dortmund kring Klopps återkomst?

Jag tror att du måste skilja på klubbens, spelarnas och fansens reaktioner. Fansen älskar att han är tillbaka och kommer säkert att göra något speciellt, troligen efter matchen snarare än före. Han är fortfarande älskad och en stor del av deras identitet.

Klubben är väldigt varsamma med att inte underminera sin nuvarande tränare och sina chanser i den här matchen. Det är en väldigt viktig match för Dortmund så de vill inte bli för bekväma, för snälla. Så de har pratat mycket om att han kommer tillbaka som en vän, men som en sportslig motståndare.

Hos spelarna tror jag att det är blandat. För vissa kom överens med honom väldigt bra. Andra, speciellt mot slutet, kom inte överens med honom lika bra längre. Vi pratar inte om agg hos dessa spelare men att de behövde en förändring. Och man ser att de, sedan Tuchels inträde som tränare, spelar på en helt annan nivå. Så kanske var den förändringen nödvändig och jag tror att de är rätt nöjda med att de har Tuchel nu.

Vad tror Klopp känner kring att stå i centrum?

– Jag tror att han är rätt irriterad över det. Självklart är det smickrande att det du har gjort blir så väl ansett.  Samtidigt tror jag inte att han gillar uppmärksamheten kring honom. Han tycker säkert att det är kontraproduktivt. Redan när han återvände till Mainz med Dortmund var det ett liknande scenario och då gillade han inte vad som pågick inför och efter matcherna. Han kände att de underminerade honom till viss del och gjorde det svårare för honom att fokus på matchen. Så jag tror att det kommer att vara konstigt för honom, inte minst om Dortmund spelar väldigt bra och visar att de inte saknar honom vilket också skulle vara lite konstigt.

Tror du att Thomas Tuchel har förberett sig annorlunda inför den här matchen jämfört med andra?

– Nej, det tror jag inte. Han arbetar inte på det sättet. Han har kollat på Liverpool och sett vad han kan göra. Men att det är Klopp hans ställs mot spelar ingen roll. Tuchel mötte Klopp när han arbetade i Mainz och då var det samma situation, så det är inget nytt för någon av dem.

Tror du att Klopp kommer att agera mer reserverat än vad vi är vana vid?

– Jag tror det beror på vilken typ av match vi får se. Jag tror inte att han kommer hindra sig själv från att fira om Liverpool gör ett viktigt mål. Men jag tror inte att han kommer att lägga för mycket notis om vad som sker runt omkring sig. Han är en person som har fokus på jobbet.

Vad för typ av match kommer vi att se?

– Dortmund kommer att spela med mycket bollinnehav och Liverpool har sett som bäst ut under den här säsongen när de har reagerat med kontringar. Så det är svårt att se något annat. Det intressanta med Tuchel är att han ofta försöker att testa nya idéer och formationer. Och jag tror att han kommer att försöka överraska Klopp på något sätt, utan att veta hur. Men jag tror att han kommer att försöka. Just nu är Dortmund bättre än Liverpool. Även om man inte ska räkna bort Liverpool, så om matcherna följer vad de har visat upp under säsongen, så tror jag att Dortmund går vidare.

—-

Missa inte heller det senaste avsnittet av Bundesligapodden med mig och Filip Wollin!

Adam Nilsson

Intervju 3 inför BVB-LFC: "Klopp viktigast i modern tid"

Twitter: @atnilsson

Uli Hesse är Dortmundsupportern som såg sina första matcher 1977 och sedan 1982 innehar ett säsongskort på Westfalenstadion. Hesse är bland annat känd för att ha skrivit ett antal böcker kring tysk fotboll, inte minst ”Tor!” som är en historisk genomgång av de viktigaste händelserna från den tyska fotbollen. Med jämna mellanrum publiceras han hos ESPN och skriver även reportage för tidningar som 11Freuende och Offside. Till hösten kommer Hesse ut med en engelskspråkig bok om Bayern Münchens historia. Under ett samtal som började i Darmstadt och slutade i Liverpool så pratade jag och Uli om dagens match på många olika plan och det var tydligt för mig att han inte riktigt vet vad han kommer att känna när han ser Jürgen Klopp i ”fel” tröja.

Uli, vad var din reaktion när du såg lottningen och att Dortmund skulle ställas mot Liverpool?

– Jag stod på en tågstation och väntade på mitt tåg till Darmstadt för ett fotbollsevent medan jag såg lottningen på min mobil. Det första jag gjorde efter lottningen var att skicka ett meddelande till min fru med texten: ”vi spelar mot tränaren”. Hon vet att när jag säger tränaren så menar jag Klopp och inte Tuchel.

Hur stor är Klopp i Dortmund egentligen?

– Han är garanterat på samma nivå som Ottmar Hitzfeld, en av de två mest kända och populära tränarna i klubbens historia. Han kanske till och med är något ovan Hitzfeld. Det roliga är att Klopp är en helt annan karaktär än Hitzfeld. Hitzfeld var en gentleman som vann sina titlar med en ganska påkostad trupp.

När jag skrev en bok om Dortmund ur supportrarnas ögon så träffade jag en supporter som såg sina första matcher med Dortmund redan på 60-talet. Vi kom in på laget på 90-talet och då sa han till mig att han inte längre hade ett säsongskort för att han inte gillade laget. Det var ett lag med köpta spelare, de flesta från Juventus. Och skillnaden med Klopp var att han nådde framgångar med ett billigt, ungt lag.

Men de två är de största i Dortmunds historia.

Förbereder supportrarna något inför Klopps återkomst?

– Jag är inte säker, jag tror inte det. Jag menar, klubben skulle inte tycka om. Klubbens ordförande Hans-Joachim Watzke sa på teve i lördags att han vet hur populär Klopp är och att han fortfarande har många vänner i Dortmund, men Watzke hoppas att det inte skapas en atmosfär som påminner om en träningsmatch. Och sportchefen Zorc sa ungefär samma sak i en intervju i veckan. Han hoppades att fansen inte har känslan av att ”om något lag ska slå ut oss, så är det Klopps lag”. Så i Dortmund hoppas man på en riktig batalj och att man först efter matchen hyllar Klopp.

Hur tror du Klopp känner kring att återvända till Dortmund?

– Jag tror inte att han gillar det alls. Dels för att alla ögon kommer att vara på honom. Det kommer att vara svårt för honom att fokus på rätt saker. Dels för att Dortmund, sannolikt, är det starkaste laget kvar i turneringen. Speciellt efter att man tog sig vidare från mötena med Tottenham så pass enkelt är det många i Tyskland som håller Dortmund som favoriter till att vinna Europa League.

Hur tror Thomas Tuchel känner inför den här matchen med tanke på Klopps bakgrund? Ser han det som en normal match?

– Nej, jag skulle säga att det är omöjligt att se det som en ”normal” match. Tuchel är inte lika emotionell som Klopp var. Tuchel är väldigt professionell och väldigt fokuserad. Jag tror att av alla involverade – spelare, styrelsemedlemmar, fans – så är det nog Tuchel som kommer vara närmast känslan av att det är en normal match. Samtidigt kan det inte vara en helt normal match för honom, det är trots allt en kvartsfinal i Europa League. Tuchel tog ett sabbatsår och var jagade av alla, hamnade i Dortmund och har haft stora framgångar. Men man får inte glömma att han är en förhållandevis ung, oprövad tränare som i stort sett inte har vunnit något. Så för honom kommer det att vara en speciell match, men inte främst på grund av Klopp.

Hur viktig skulle du säga att den här matchen är för Dortmund?

– Den är väldigt viktig! I en intervju med tidningen Kicker pratade de med en från tv-kanalen Sport1 som sänder Europa League i Tyskland. Han berättade att det var väldigt bra för dem att Dortmund redan från början sa att de skulle ta turneringen på allvar och att de ville vinna den. De visar på att turneringen fortfarande inte har samma status som Champions League. Och i speciellt i Tyskland har det varit problem då lag som till exempel Augsburg har kvalificerat sig för turneringen. Det har varit en stor succé för dem men det har gått ut över deras resultat i Bundesliga. Många tyskar ser Europa League som en fattig kusin till Champions League.

Men det är skillnad i Dortmund. Det är den europeiska trofén som saknas i troféskåpet. Och det är inga många som kommer att klara det heller med tanke på att Cupvinnarcupen inte längre finns. Så Dortmund är bestämda över att man ska klara av det. Vi har förlorat två UEFA Cup-finaler, så det finns massa historia. Många känner också att vi spelar en bra säsong så vi borde få något bevis på det.

Hur kommer du att känna när går du till Westfalenstadion på torsdag? Hur emotionellt kommer det att vara att se Klopp i ”fel” tröja?

– Bra fråga. Jag vet inte. Ärligt talat har jag svårt att föreställa mig det. Kanske kan man jämföra det med när Hitzfeld blev tränare i Bayern som bara skedde ett år efter att han lämnat Dortmund. Men som jag sa tidigare, Hitzfeld och Klopp är så olika människor. För Klopp var det så mycket känslor så det kommer att vara väldigt emotionellt för alla.

Finns det någon som har varit så viktig för klubben och staden som Klopp?

– Nej, inte i modern tid. Vad folk har en tendens att glömma är att när Klopp kom 2008, så kom han inte in för att vinna titlar. Det var en väldigt underlig atmosfär kring klubben då. Klubben hade nästan gått bankrutt och många var glada att den ens fanns kvar. Det saknades känslor i klubben. Laget spelade inte bra och fångade inte människors fantasier. Många människor var missnöjda med laget och vart klubben var på väg.

Den stora anledningen till att Klopp kom in var för att skapa ett nytt liv i klubben och skapa något häpnadsväckande. Vid den tidpunkten förväntade sig ingen att han skulle vinna några titlar åt Dortmund. Men han lyckades med det, vände på allt och byggde ett lag. Utöver de som räddade klubben ur den finansiella krisen har ingen varit så viktig som Klopp. Man skulle inte gå för långt när man säger att det är hans klubb nu. Så det kommer att vara något speciellt.

Sen ska man veta att det är just Liverpool. Han kommer inte med vilket lag som helst. Dortmund har en lång historia med Liverpool. Jag menar, du frågade mig om vad min första reaktion var efter lottningen, och den var att jag tänkte att vi skulle mötas först i finalen. För det är 50 år sedan Dortmund vann Cupvinnarcupen 1966, vilket var den första gången ett tyskt lag vann en europeisk cuptitel vilket fortfarande är väldigt viktigt i Dortmund. Och alla vet att 50 årsjubileet kommer. I matchprogrammen har de en serie som kallas ”Route 66” där de skriver en profil över en spelare eller en specifik match från den turneringen. Så många tänkte att det vore perfekt att, 50 år efter man mött Liverpool i Glasgow, så skulle man nu möta Liverpool i Schweiz med Klopp.

Vad förväntar du dig från matchen?

– Jag förväntar mig att Dortmund dominerar matchen och att Liverpool spelar Klopps fotboll. Vad vi ibland glömmer är det tog Klopp ett par år att bygga Dortmund. När han kom till Dortmund så träffade han många fans och vad ingen förstod var att han förberedde dem på förändringar han skulle genomföra. Under hans första år sålde han den näst bäste målskytten och under sitt andra år den bäste. Så införde han sin fotboll.

Alla som har sett Dortmund de senaste åren vet att Benteke inte är Klopps typ av spelare. Klopp arbetar med ett lag han inte har sammanställt så det kommer ta ytterligare ett år eller två innan Liverpool kommer att spela den fotboll han vill spela. Under delar av säsongen har man dock sett Liverpool spela den fotbollen, kontringar och hög press.

Troligen blir det jämnare i matcherna mot Tottenham. Tottenham har ett bättre lag än Liverpool, men bara för att det är Klopp. Tottenham var väldigt nonchalanta inför matcherna och vilade ett par spelare, vilket jag tror handlade om att man vilade inför ligamatcher och att man inte förväntade sig att Dortmund var så pass bra. Liverpool kommer garanterat ha mer fokus och vara mer bestämda.

Adam Nilsson

Intervju 2 inför BVB-LFC: "Klopp kommer bara bry sig om Liverpool"

Twitter: @atnilsson

I den andra intervjun inför Dortmund-Liverpool har jag pratat med Ruhr Nachrichtens Dortmundreporter Jürgen Koers (@Joergenkoers). Jürgen har jobbat på tidningen i sammanlagt tio år och följer Dortmund dagligen med sina rapporter till på tidningen.

Hur reagerade du på lottningen när du såg den?

– Redan innan lottningen fanns det en känsla av att Dortmund skulle få möta Klopps Liverpool. Men min första reaktion var att det var en dålig lottning, att det borde ske vid ett senare tillfälle i turneringen. Ser man på lagen som är kvar hade jag hellre sett den här matchen i en semifinal, eller en final.

Dortmunds sportchef Michael Zorc pratade om att man förväntat sig att få Liverpool förr eller senare i turneringen. Hade du samma känsla?

– Det var liksom tvunget att hända förr eller senare. Sett till vilka lag det funnits i turneringen så var Liverpool och Dortmund två lag jag förväntade mig skulle gå långt, därmed också ha ökade chanser att få möta varandra.

Hur reagerade Dortmund på lottningen?

– De är klart att de hade önskat andra lag före Liverpool. Ser man det fotbollsmässiga är det en tuff utmaning för Dortmund. Det fanns andra lag som på pappret såg lättare ut.

Hur hanterar spelarna i Dortmund att de ställs mot sin tidigare tränare?

– Haha, de påminns varje dag av journalister som ställer dem frågor kring det. Men de ser fram emot matchen. Det är Europa League, en kvartsfinal – det är en stor match som har det lilla extra av att det är mot Jürgen Klopp och just Liverpool. Spelet Borussia spelar under Thomas Tuchel är annorlunda än det mot Klopp, så spelarna vill visa vad de har lärt sig och hur de har utvecklats.

Hur har Thomas Tuchel hanterat situationen med att ställas mot en gammal ikon som Klopp?

– Tuchel hade stora skor att fylla, inga tvivel om det. Redan från början sa Tuchel att han ville bygga något nytt, med de inledande resultaten fick han spelarna på sin sida och sedan även alla människor runt omkring klubben. De började att tro på honom och på vad han gjorde. Mycket snabbare än vad många trodde anpassade sig klubben till Tuchel och lyssnade på hans åsikter i interna frågor som rörde utvecklingen av klubben. Och med alla jämförelser som gjordes med Klopp, arbetade Tuchel hårt på att skapa sin egen persona som tränare i Dortmund. Jag skulle inte säga att han är lika älskad som Klopp, men Tuchel är väldigt uppskattad och man respekterar vad han gör.

Vad tror du Klopp har för känslor inför den här matchen?

– Precis som alla andra tränare hatar Klopp att förlora och han hade sina anledningar till att han höll Dortmund som favorit bland motståndarna kvar i turneringen. Han skulle älska att få bevisa att han kan slå Dortmund med sitt Liverpool, men det är klart att han tvivlar för ser man till hur lagen har presterat i sina respektive ligor så borde Dortmund vinna den här matchen.

Tror du att vi kommer att få se Klopp fira om Liverpool gör mål?

– Ja! Alltså, han kan skaka allas händer och hälsa på de han känner från tiden i Dortmund, men när domaren blåser igång matchen handlar det för honom bara om hans klubb och han kommer inte att bry sig om något annat. Han kommer att jubla och kanske även springa in på planen om Liverpool gör mål. Jag menar, varför skulle han inte? Han är ansvarig för Liverpool och behöver inte bry sig om känslorna i Dortmund längre.

Hur kommer fansen och klubben ta emot Klopp? Förbereds det något speciellt?

– Innan eller efter kanske det kan vara något, men under matchen kommer det inte att finnas några sådana känslor. De skulle kanske förbereda något större om det inte var en turnering som de behöver ta på allvar. Dortmund vill vinna en titel den här säsongen och i ligan är de fem poäng bakom Bayern – som blir svåra att stoppa – så de har störst chanser i DFB-Pokal och Europa League. Så de kommer att lägga mer energi på att ta sig vidare i Europa League än att ta emot Jürgen Klopp, åtminstone under matchen.

Vad tror du om matchen?

– Det är lite komiskt för Klopp känner självklart till Dortmund bättre än vad Dortmund känner till Liverpool. Klopp känner till spelarna i Dortmund och vet hur man ska handskas med dem, så hans spelare kommer att vara förberedda på hur de ska agera. Samtidigt tror jag att Dortmund med deras bollinnehavsbaserade fotboll med mycket passningsspel – till skillnad från kontringsfotbollen under Klopp – är så annorlunda att det kanske inte spelar så stor roll att Klopp kan Dortmundspelarna bra. För mig är den fotboll Dortmund spelar bättre än den jag sett Liverpool spelat det senaste halvåret. Därför skulle jag sätta mina pengar på Dortmund på torsdag och i dubbelmötet som helhet.

Adam Nilsson

Intervju 1 inför BVB-LFC: "Dortmund är ett bättre lag i dag"

Twitter: @atnilsson

I den första intervjun inför matchen mellan Dortmund och Liverpool så har jag pratat med frilansjournalisten Tobias Escher (@TobiasEscher). Tobias har riktat in sig på de taktiska delarna inom fotbollen, grundade den tyska taktiksidan spielverlagerung.de och har sedan flera år tillbaka följt både Jürgen Klopp och Thomas Tuchel. Han skriver ofta för de stora tyska tidningarna kring taktik och syns även i tyska Skys fotbollssändningar. Och det är en taktikexpert som ser fram emot dubbelmötet mellan två ytterligheter inom fotbollen.

I Sverige har Jürgen Klopp varit synonymt med ”gegenpressing”, kontringsfotboll med hög hastighet. Skulle du säga att det är en bra beskrivning av honom som taktiker?

– Gegenpressing är termen som man tänker på omedelbart när man tänker på Klopp. Han myntade det uttrycket för flera år sedan och var en av de första som använde den fotbollsfilosofin. Men, försvarsspelet är Klopps stora styrka. Hans lag täcker ytor väldigt noggrant, lämnar inget utrymme för motståndarna att attackera. Hans spelare vet exakt hur de ska försvara, när och hur de ska stänga ned motståndarna.

Har du sett någon utveckling kring Klopps syn på fotboll jämfört med tidigare?

– Han testar alltid nya formationer. I Dortmund hade han fokus på 4-2-3-1. I Liverpool använder han nu ofta 4-3-3. Han försöker också med en mer bollinnehavsbaserad fotboll. Hans lag håller i bollen under längre perioder och har mer fokus på positionering.

Hur mycket har Klopp lyckats implementera av sina idéer i Liverpool? Finns det några tydliga tendenser?

– Jag var överraskad med hur snabbt hans lag anammade hans idéer. De är redan nu väldigt medvetna om när de ska pressa och hur de behåller laget kompakt. Du kan se Klopps filosofi i sättet Liverpool försvarar, speciellt när de spelar mot topplag som Manchester City eller Chelsea.

Vilka nyckelspelare ser du för Klopp i Liverpool?

– Emre Can är en flexibel spelare som garanterat har en viktig roll, även i uppbyggnadsfasen. Coutinho tycks vara nyckeln i anfallsspelet. Men i Klopps filosofi så är aldrig den enskilde spelaren lika viktig som laget. Kompakthet, press, rörelse – det är Klopps saker. Det är kanske hans problem i Liverpool. Laget har mer fokus på individuell snarare än kollektiv kvalitet. Det kommer att bli intressant att se vilka spelare som lämnar och anslutet till Liverpool i sommar.

Om vi byter ämne. Thomas Tuchel har beskrivits som en av de blivande storstjärnorna bland tränare, ofta jämförd med Pep Guardiola. Vad har de två för likheter?

– Thomas Tuchel är en av de första tyska tränarna att anamma Guardiolas fotbollsfilosofi. Guardiolas ”juego de posicion”, fokus på att skapa specifika mönster i bollinnehavet och att inta viktiga zoner på planen, kan vi också se i Tuchels lag. Men han [Tuchel] använder också kontringar oftare än vad Guardiola gör.

Vad har Tuchel bidragit med taktiskt i Dortmund den här säsongen?

De bollinnehavsbaserade matcherna var den stora svagheten i Klopps Dortmund. När motståndaren hade ledningen med 1-0 och stannade på sin planhalva, lyckades Dortmund sällan att hitta tillbaka in i matchen. Den här säsongen är de mycket med boll, spelar mer diagonalt och använder därmed bredden och djupet av planen bättre. Gündogan och Weigl är nyckelspelarna på mittfältet. Deras passningsspel är viktigt för att skapa dominans centralt på mittfältet. Mkhitaryan är den offensiva mittfältaren som gäller laget med rörelsen som för deras dominans till målchanser.

Skulle du säga att Dortmund är taktiskt bättre än tidigare?

– Tuchel var smart nog att använda deras styrkor från Klopps era, så som pressen, och krydda det med mer bollinnehav i deras spel. Så ja, de är ett bättre lag nu.

Vad kan vi förvänta oss av matchen på torsdag?

– Jag ser fram emot hur Klopp kommer att ta sig an matchen. Han har oftast en eller två riktigt bra idéer när hans lag möter dominerande motståndare. Dortmund kommer säkerligen att ha mer boll, men Liverpools kompakthet kan hota Dortmund.

En sista fråga. Vilket lag tror du går vidare?

Även om Klopp alltid kan överraska, så är Dortmund favoriter för mig. De borde kunna dominera de båda matcherna. Jag skulle säga att det är favör Dortmund, 70:30.

Adam Nilsson

Leverkusen allt närmare Europa efter seger mot Wolfsburg

Twitter: @atnilsson

  • Wolfsburg får svårt att nå Europa efter förlusten.
  • Leverkusen allt närmare Europa i och med segern.
  • Bundesligapodden avsnitt 10 ute!
  • Kommande vecka blir en specialare inför Dortmund-Liverpool

På förhand hade matchen målats ut som den mellan två av Bundesligas mest besvikna lag. Leverkusen och Wolfsburg – ”plastklubbarna” som många elakt kallar dem på grund av deras företagsägare – hade båda haft ett par tunga veckor bakom sig både resultatmässigt och vid sidan av planen.

I Leverkusen har diskussionerna kring Roger Schmidts vara eller icke-vara som tränare för klubben eskalerat under säsongen. Först var det resultaten som inte dög. Sedan hans utbrott i matchen mot Dortmund som var genant för hela klubben. Och sist men inte minst en kritiserad scoutingresa till Spanien när hans Leverkusen hade match i Bundesliga. Kritikerna har haft flera öppna lägen att slå in och har tagit chansen mot en klubb som under de senaste 10-15 åren har agerat rätt fläckfritt.

Men i veckan kom så klarhet kring Schmidt som så sent som i somras förlängde sitt kontrakt till 2019. Klubben gick ut och sa att man skulle fortsätta med Roger Schmidt som tränare, oavsett resultat i Bundesliga. Något som lugnade ner den hysteri som härskat kring klubben. Schmidt själv avfärdade också spekulationerna om att han skulle vara på väg till RB Leipzig och menade på att hans framtid fanns i Leverkusen.

I Wolfsburg har det stora diskussionsämnet varit Max Kruse. Anfallaren vars ena skandal har avlöst den andra har satt klubben i medial situation som de inte varit förberedda på. Kruse har varit en jagad man, men även klubben har fått ta tydlig ställning mot sin egen spelare som inför säsongen var en klubbens flaggvärvningar. Det har varit bråda dagar för mediaavdelningen i Wolfsburg under den senaste tiden.

Inte heller har det underlättats av att man sagt till Nicklas Bendtner att han inte längre behöver medverka på träningarna med klubben. Den danske anfallaren är på väg bort och det snabbt, även om inget officiellt ännu inte har kommit ut. En floppvärvning, något som många förutspådde redan början. Och nu har sportchefens Klaus Allofs vision och handlingsförmåga ifrågasatts. Allofs pratade om Lukaku, Morata och Embolo – han ordnade Bendtner. Borde inte Wolfsburg ha lyckats med mer?

Så inför kvällens match var det två klubbar som in kom med en liknande känsla i matchen. En oro. En känsla av att något inte riktigt stämmer. Och dessutom var det en match som båda var betydande på så sätt att de tre poängen skulle vara oerhört avgörande i jakten på platser ut i Europa. Wolfsburg på åttonde plats, fyra poäng bakom Leverkusen på sjätte och sista Europaplats.

Leverkusen gick segrande ur striden och avståndet mellan klubbarna är nu sju poäng. För Wolfsburgs del betyder det att fjolårstvåan är på väg att gå miste om Europaspel helt och hållet till nästa säsong. Mainz (tre poäng mer än Wolfsburg) och Mönchengladbach (fyra poäng mer) har båda en match till godo och skulle vid segrar utöka avståndet till Europa ytterligare.

Och då har Wolfsburg två kommande matcher mot Real Madrid i Champions League som väntar. Insprängd där mellan finns en Bundesligamatch mot – naturligtvis – huvudkonkurrenten Mainz. Risken är att inom de kommande två veckorna har åkt ur Champions League och samtidigt spelat bort chanserna i Bundesliga till Europaspel nästa säsong. Det vore en rejäl besvikelse för ett lag som förra säsongen såg ut att bli Bayerns nya huvudkonkurrenter och som vann DFB-Pokal i strålande stil.

För Leverkusen ser det ljusare ut. Bekräftelsen av att Roger Schmidt blir kvar var viktig, det stärkte hans ifrågasatta auktoritet och spelare i truppen som inte givit allt för honom har nu fått rätta sig i ledet igen. Det syntes i dagens insats som var en av Leverkusens bästa den här säsongen. Det såg energifyllt ut, precis som Schmidt vill spela fotboll.

Dessutom var Lars Bender tillbaka efter lång skada. Han har saknats på mittfältet i Leverkusen. Och nyförvärvet Charles Aranguiz – som missat hela säsongen på grund av skada – fick också några minuter. Därmed kommer Leverkusen vara bättre rustade för en strid om topplatserna. Just nu har man alla möjligheter på att nå en de två sista Champions League-platserna, och en Europa League-plats har man i sin egen hand. Troligen får vi se Leverkusen ute i Europa även nästa säsong, vilket skulle betyda att de varit ute i Europa i alla säsonger utom tre sedan år 2000.

***

Missa inte det tionde avsnittet av Bundesligapodden! Jag, Andreas Holm och Filip Wollin pratar om tysk fotboll den här veckan. Vi släpper ett avsnitt per vecka (onsdag eller torsdag) så vore kul om ni ville lyssna.

***

Nästa vecka kommer att bli en special inför mötet mellan Dortmund och Liverpool. Det kommer att bjudas på tre intervjuer (förutsatt att inget går åt skogen) med tre personer som på ett eller annat sätt har följt Dortmund nära de senaste åren som kommer att få prata lite om vad som väntar och vad de förväntar sig inför den matchen. Jag tror att det kommer att bli riktigt bra!

Adam Nilsson