”Det är helt uteslutet, att alla tre inte skulle spela för Borussia Dortmund nästa år”, sa Hans-Joachim Watzke bestämt framför tv-kamerorna, med lamporna riktade mot sig under våren när han besökte en tysk talkshow i april. Vad den Dortmundchefen då inte visst, när han gungade lätt på sin stol som om han visste mer än någon, lite drygt en månad senare skulle vara på väg att bli en sanning.
För när det under tisdagen kom fram att Henrikh Mkhitaryan tackat nej till sitt kontraktserbjudande, så kan det mycket väl bli så att det Watzke så avslappnat lovade inte skulle ske, faktiskt kommer att kunna ske. Mats Hummels har redan packat sina väskor och lämnat Dortmund. Ilkay Gündogan tycks stå med ett ben i Manchester, i väntan på att de ljusblå ska signalera att han ska ta det andra med sig.
Och den tredje musketören, Mkhitaryan, sätter nu klubben i en prekär situation där Watzke antingen får bryta sitt löfte, gå emot klubbens kontraktspolicys eller låta armeniern lämna gratis om ett år. Detta förutsatt att inte ”Miki” och hans obeveklige agent Mino Raiola gör en klassisk kovändning och bestämmer sig för att gå Dortmund till mötes. Vilket verkar långsökt då Raiola inte tycks ha det draget i sin bok kring förhandlingsteknik.
Raiola och Mkhitaryan tycks ha rätt lite för Dortmunds policy som säger att de inte tillåter några utköpsklausuler i sina spelares kontrakt. En policy som kom till efter att Mkhitaryans företrädare Mario Götze värvats av Bayern München i ett svagt tjuren Ferdinand-tillfälle (”Honom ska vi ha!”) rakt framför Dortmunds näsor. Det var droppen i en sedan länge överfylld bägare.
Nu vill Mkhitaryan dock bryta denna policy. Helst tvefalt om man får tro tidningen Kicker. En klausul skall finnas ifall att några av Europas toppklubbar skulle vilja värva honom. En annan skall göra det möjligt för honom att flytta ifall att tränaren Thomas Tuchel lämnar. Båda ska vara omöjliga att kunna genomföra.
Så nu sitter Dortmund i ett läge där Mkhitaryan har ett år kvar på kontraktet, men där spelaren själv inte vill förlänga och Dortmund inte vill bryta ett löfte. Och det finns ytterligare en liten detalj som gör det hela än mer…ja, svårt. Efter att Robert Lewandowski gått gratis till Bayern München när hans kontrakt löpte ut försäkrade klubben utomstående om att det skulle vara en engångsföreteelse. Klubben skulle inte låta sina spelare lämna gratis, utan sälja dem medan det gick att tjäna pengar på dem. Åtminstone var det förhoppningen.
Detta betyder att Dortmund nu sitter i en situation där det, åtminstone enligt vad jag kan tänka ut, inte finns en lösning som inte går emot något av deras tidigare uttalanden. För med tanke på att Mkhitaryan med största sannolikhet inte kommer att skriva på ett kontrakt utan någon sorts utköpsklausul, samtidigt som Hummels redan är förlorad och Gündogan snart är det, så ter det sig vara en omöjlighet att inte bryta sitt ord på något sätt.
Antingen säljer klubben Mkhitaryan, tar pengarna och får ångra ett uttalande som var betryggande för Dortmundsupportrarna och som kommer att reta upp många om det bryts. Eller så behåller klubben mittfältaren, som under Tuchel verkligen har blommat ut och blivit Götzes ersättare, och låter honom lämna gratis efter säsongen (kan man tänka sig att Bayern kommer sondera terrängen då?).
En sista – mindre trovärdig – lösning är annars att gå med på Mkhitaryans krav, att genom någon form av garanti för att han får lämna för en viss summa. En sådan som inte står i kontraktet men som alla vet finns där, en handskakslösning, och att den gäller från och med efter kommande säsong. Dortmund har inte ”brutit” sin policy, men han är fortfarande borta. Det är ingen optimal lösning, men det är en lösning som alla parter kan tänka sig acceptera.
I slutändan är hela Mkhitaryan-storyn ett tydligt exempel på att man som ansvarig måste tänka sig för kring sina uttalanden, det inte bara i Dortmund. Om man inte heter Uli Hoeneß naturligtvis, för i hans värld har han alltid rätt, oavsett om man har fel. För i slutändan kan det komma att bita en i arslet, något som ingen vill ska ske oavsett i vilken förening eller på vilken nivå man arbetar.