Det fanns viss oro kring inför mötet med Tjeckien i lördags. Oron grundade sig i uttåget ur sommarens EM och segern mot Norge med 3-0 hade inte skänkt den övertygelse som många trott. Två dagar efter segern mot Tjeckien (3-0) är oron bortblåst och nu måste de tyska medierna snarare tygla sig själva.
För hyllningskörerna har varit många. Superlativen likaså. Tysklands insats mot Tjeckien har rankats som en av de bästa under Jogi Löws tid och ingivit nytt hopp om att framtiden är ljus för det tyska landslaget. Insatsen innehöll allt och lite tid, både defensivt och offensivt var den mer eller mindre felfri.
Den erkänt kritiska tidningen Kicker hade som lägsta betyg satt en trea (Draxler och Kimmich). Då ska man veta att skalan går mellan 1-6, där 1 är det bästa och 6 det sämsta. Ingen spelare uppnådde en etta, Thomas Müller fick 1,5 men att ingen spelare ens var i närheten av ett betyg på de lägre skalorna visade någonstans på vilken insats det tyska landslaget gjort.
Och Thomas Müller var naturligtvis den stora befrielsen. Inga mål under EM i Frankrike, inte helt övertygande i klubblaget men iförd Lukas Podolski benskydd (övertygad av landslagets materialförvaltare) tycktes allting gå rätt. Löpvägarna stämde, målskyttet likaså och Müller visade upp precis den förmåga som alla vet att han besitter, men som inte setts till på en alldeles för lång period.
Trots att Mario Gomez var borta och Mario Götze fick spela spjutspets (vilken insats för övrigt), så fanns det ingen som helst avsaknad av en renodlad anfallare. Något som jag skulle påstå är första gången, för just bristen på den där givna målskytten med närvaron i boxen har saknats i de flesta fallen, men inte den här lördagen.
Tyskland var inte lika stabbiga som tidigare. Visst dominerade Jogi Löws manskap tillställningen, men det var inte alls den där lätt långtråkiga bolltrillande fotbollen som vi sett under de senaste åren. Istället var det en mer intensiv, rakare fotboll med högre hastighet som publiken i Hamburg bjöds på vilket jag tror att alla var tacksamma för.
Sami Khedira berättade efter matchen att landslaget ville släppa lite på det ”extrema bollinnehavet” och istället finna ”en god mix som i Dortmund”. Mission accomplished. Gut gemacht. Ni lyckades och det kändes som spelarna på planen och trivdes betydligt mer i den typen av fotbollen än den som tidigare spelats.
Tjeckien var en bra värdemätare, men ingen övertygande sådan. Något förbundskapten Löw naturligtvis är medveten om. Löw har undvikit att diskutera sin framtid i landslaget, hans kontrakt löper ut efter kommande VM, troligen för att se om han har den egna motivationen men också förmågan att föra landslaget vidare.
Sett till lördagens insats finns det egentligen ingen anledning till att betvivla det sistnämnda, frågan är om det förstnämnda däremot finns där för ytterligare ett par år på posten. För så spännande som Tyskland såg ut i lördags, så spännande har jag inte sett ett tyskt landslag på länge. Det kändes som något av en pånyttfödelse, ett startskott för något med en enormt stor potential. Och det bådar gott för framtiden.