Bayern saknar anfallskoncept i förlust mot Dortmund

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Bayern München hade förlorat och därmed för första gången på över ett år tappat förstaplatsen i Bundesliga och det till en nykomling. Rättare sagt var det 39 omgångar sedan (överskridande säsonger) som det inte stod “FC Bayern” högst i tabellistan när den summerades på lördagskvällen. Dessutom var det inga andra än de senaste årens ärkerivaler Borussia Dortmund som hade petat ned Bayern från tronen för stunden.

“När man kliver in i ringen mot Bayern, kan man inte förvänta sig att man kommer därifrån utan en blåtira”, förklarade Dortmunds tränare Thomas Tuchel med ett brett leende på läpparna efter matchen. Tuchel hade lämnat många av sina taktiska käpphästar hemma för att besegra Bayern den här aftonen på Westfalenstadion. Tuchel visade sig mer pragmatisk än tidigare och inte minst fanns där likheter till föregångaren Jürgen Klopp som vi inte sett på samma sätt.

Dortmund valde samma väg som FC Köln och Hoffenheim valt mot Bayern för att få med sig poäng. De svartgula lämnade över taktpinnen till Bayern, släppte tankarna på att styra tillställningen, centrerade sin startelva till vad som framstod som en 3-3-2-2 för att täppa till ytorna i mitten av banan och tillät Bayern att kliva upp längs med kanterna där de inte lyckades att orsaka någon större skada.

Aubameyang, Ramos, Götze (som stod för sin bästa match sen återkomsten) med flera sprang som om skjutna ur kanoner under de inledande 20-25 minuterna vilket tvingade Bayern till att börja söka svåra alternativ. Bayerns mittbackar fick varken tid eller chans att spela sig ur situationerna. När Dortmund i den 11:e minuten tog ledningen fick hemmalaget precis den grepp om matchen som de hade önskat sig och kunde sakta men säkert börja jobba utifrån en idé om att spela helt och hållet på kontringar.

Ju längre matchen led, desto större blev Bayerns dominans. I säsongens andra stora test (första mot Atlético de Madrid, förlust 0-1) fanns identiska problem som i det första testet. Trots bollinnehav fanns där ingen tydliga idéer i det offensiva spelet. Ett tydligt koncept för hur ett lag med sådan dominans spelar till sig farliga målchanser fanns inte. Mycket tycktes överlåtas åt den individuella skickligheten hos spelarna och slumpen.

Därför var det kanske inte förvånande att Bayerns hetaste kvitteringschans kom på ett distansskott på måfå från Xabi Alonso som ställde Roman Bürki i Dortmundmålet som den gången räddades av ribban. Den andra riktigt stora möjligheten kom på övertid då Robert Lewandowski nickade tätt utanför stolpen. Sett till det stora övertaget borde Bayern dock ha skapat flera bättre chanser än vad de lyckades med, att ha två kvalitativa chanser av arton är inget annat ett underbetyg.

Inte minst saknades “gubben i lådan”, det vill säga Thomas Müller vars höst hittills har varit en fullständig besvikelse. Förra hösten stod Müller gång på gång för viktiga insatser och inte minst mål, då under Pep Guardiola som många kritiserade för att han inte fick ut allt av Müller. Nu tycks Müller har sin hittills största formsvacka under karriären och att den korrelerar med Bayerns offensiva bekymmer är långt ifrån en tillfällighet. Carlo Ancelotti kommer framöver att behöva hitta ett offensivt koncept och få igång Müller för att bli framgångsrik nere i München.

Bayerns få heta chanser får också ses som ett stort plusbetyg till Thomas Tuchel taktik. Dortmund avfärdade Bayerns anfallsförsök gång på gång och den defensiva insatsen får ses som felfri. Bayern lyckades inte skapa några riktigt farliga chanser, det berodde inte bara Bayerns brist på offensiv potens utan också på Dortmunds väldigt starka defensiv som höll sig kompakt matchen igenom. Det ihärdiga jagandet från Dortmund gjorde det svårt för Bayern att få igång sitt anfallsspel. Dortmund åkte på sin blåtira, men kom därifrån med tre poäng och nyvunnen tro på sig själva.

För tabellen var Dortmunds seger en absolut frälsning. Det betyder att avståndet mellan de två klubbarna endast är tre poäng och att toppstriden på alla sätt och vis är vid liv. Vilket var precis vad alla önskade sig, eller hur herr Lahm?