Jag kan föreställa mig att medarbetarna i VfL Wolfsburg inte kliver in med lätta steget på kontoret idag. Efter gårdagens förlust mot Werder Bremen (1-2) måste tankarna fara åt alla håll och kanter. För i den viktiga sexpoängsmatchen hemma på Volkswagenarena hade hemmalaget en ypperlig möjlighet att distansera sig från botten, nu går Wolfsburg istället en dramatisk vår till mötes.
Idag befinner sig Wolfsburg på 14:e plats i Bundesliga. Med sina 22 poäng på lika många matcher har klubben underpresterat rejält under säsongen. Förväntningarna inför säsongen var inte att fjolårets kvartsfinalist i Champions League skulle behöva sig se om för att undvika nedflyttning. Siktet var inställt på platserna ut i Europa.
Men den negativa trenden har hållit sig i. Dieter Hecking (numera tränare i Mönchengladbach) lyckades inte få rätvinkel på laget och fick lämna under hösten. Några månader senare var det sportchefen Klaus Allofs tur att få lämna. Vilket var slutet på en kortare era som präglats av häftiga investeringar och höga mål.
Klubben tänkte om och tog in U23-tränaren Valerien Ismael som tränare, vars meritlista inte vittnar om några större uppdrag än några olycksaliga månader som tränare för FC Nürnberg i 2. Bundesliga. Allofs oprövade assistent Olaf Rebbe fick kliva in som sportchef och han gjorde på pappret åtminstone ett bra transferfönster i januari, men är ännu för grön i sitt yrke för att kunna att ge ett ordentligt utlåtande om.
Men det är oerfarne Rebbe som nu har makten att trycka på “panikknappen”. Efter gårdagens förlust ville sportchefen inte uttala sig i någon riktning gällande huruvida Ismael skulle få fortsätta på jobbet eller inte. Under dagen kommer de involverade människorna att sätta sig ned och diskutera framtiden, samt välja om de trycker på panikknappen eller inte.
Klart är att Ismael inte har givit den effekt som många hade önskat sig. Fransosen har lyckats med att gruppen att fungera bättre, men resultatmässigt har det inte räckt till alls. Lite drygt 1 poäng per match snittar Ismaels Wolfsburg. På de senaste fem matcherna har Wolfsburg endast tagit tre poäng (1 seger, 4 förluster), endast Darmstadt visar upp ett sämre facit. Det är inte siffror som ger någon trygghet för ledningen.
Volkswagen må planera att minska sina investeringar i klubben, men ett uttåg ur Bundesliga skulle vara ett rejält slag då klubben är fotbollsspelande reklampelare för företaget. Intäkterna i 2. Bundesliga är inte i närheten av de i Bundesliga och en stor, stor del av spelarna skulle lämna klubben vid en eventuell nedflyttning.
Den stora oron i klubben just nu är att allt fler börjar tvivla på att Ismael är rätt man att leda laget, inte minst när det handlar om att rätta klubben undan de nedre placeringarna. Motståndarna i bottenstriden har börjat röra på sig, sluta sig samman för en tuff vår medan Wolfsburg hela tiden haft sina tankar uppåt i tabellen.
Hamburger SV har samlat sig bakom Markus Gisdol som gång på gång proklamerar att det handlar om överlevnad. FC Ingolstadt har med Maik Walpurgis börjat klättra i tabellen och ställt sig in på en nedflyttningsstrid. För Darmstadt har kampen mot nedflyttning varit konstant sedan starten av säsongen och igår blev det klart att även Bremen är där i tankarna, att varje minut på fotbollsplanen är en kamp.
Men Wolfsburg tycks inte vara där. Ismael må ha slutit samman gruppen, men fotbollen, den där sista skärpan och styrkeviljan som krävs ekar med sin frånvaro. Statistiskt sett vann Wolfsburg allt igår, förutom på resultattavlan och det om något är ett oroande tecken. För i slutstriden avgör inte bollinnehav, passningsprocent och antal lägen – utan endast antalet gjorda mål kontra antalet insläppta. Där har Wolfsburg i dagsläget problem.
36 poäng kvar finns det att spela om för Wolfsburg, där drygt 30-40% av poängen skulle räcka till säkrat kontrakt. Men om Ismael kommer lyckas med det tvivlar jag på. Oavsett så måste Wolfsburg ta ett beslut inom kort, för tiden för att genomföra ett tränarbyte med effekt börjar rinna ut. För sportchefen Rebbe väntar hans hittills tuffaste beslut i sin korta sportchefskarriär. Panikknapp eller inte, det är frågan.