Viktigt att fotbollen spelas på Westfalenstadion

Följ mig på Twitter: @atnilsson

Det är ännu alldeles för tidigt att säga vilka som ligger bakom attentat mot spelarbussen. Precis som vi svenskar upplevde det förra veckan spekuleras det hejvilt om hur det gått till, varför det har skett och vilka som kan ligga bakom det. Klart är att en stor utredning har satts igång och att den säkerligen inte kommer att avslutas inom kort. Att det dessutom leder till extra bevakning kring kvällens Champions League-matcher är en av konsekvenserna till följd av gårdagens händelse.

För er som följt media idag så har ni läst att det finns tankar kring att det skulle vara kopplat till islamistisk terror. Anledningen till att tysk polis ser över kopplingar till det är för att det uppges i tysk media att en lapp hittats i samband med detta där dådet i Berlin nämnts och liknande referenser den typen av terror. Något som dock kan vara en sätt att vilseleda polisen från de riktiga attentatsmännen. Det är obekräftade uppgifter och endast en av flera teorier polisen utgår ifrån, vilket är viktigt att påpeka i sammanhanget.

Tidigt var flera representanter ute från Dortmund och uttalade sig om händelsen. Hans-Joachim Watzke och Michael Zorc var snabbt ute och tonande ned händelsen, försökte fokusera på att det ändå skulle spelas fotboll i slutändan. Att Dortmund skulle sluta samman än mer till följd av detta och stå där mer enade än tidigare när väl matchen rullar igång. Vilket naturligtvis var en väntad hållning och kanske det enda sätt man kunde förhålla sig till det hela så tätt inpå.

En uppenbart skakad Roman Bürki var den förste spelaren att uttala sig. Han satt nära Bartra men klarade sig utan fysiska bekymmer men berättade samtidigt att flera spelare kastat sig mot golvet när det smällt av i närheten av bussen. Ett trauma om något som alla på bussen upplevde och som följer med in i dagens match.

För ikväll kommer matchen att spelas och det kommer att ligga en underlig känsla över matchen. Att som spelare behöva processa gårdagens händelser, ladda om och gå ut på Westfalenstadion ikväll för en viktig kvartsfinal i Champions League är långt ifrån enkelt. Vi kan prata om att spelarna är proffs eller inte, men sådana här händelser är inget som människor i all enkelhet skakar av sig och går vidare från. Speciellt när det endast gått 24 timmar mellan händelserna.

Jag tänker själv hur jag skulle agera i en sådan situation. Dels att återigen behöva sätta sig på en buss på väg till arenan med tankarna på hur det gick dagen innan. Att sedan komma till en välbevakad arena, slå sig ned i omklädningsrummet och se att platsen där Marc Bartra skulle ha suttit är tom. Att gå ut på en arena som i all välvilja kommer att vilja manifestera mot vad som skedde igår, men också påminna om den händelsen. Varenda sekvens av kvällen fram till matchstart kommer att vara en återkoppling till gårdagen. Det är inte enkel uppgift för någon av de inblandade att hantera.

Viktigt är att kvällen blir av. Att fotbollen spelas. Att supportrarna sjunger. Att idrotten segrar. Det är inte första gången som idrotten utsätts för något sådant här. Det är inte den sista. Men idrotten ska alltid gå vidare, starkare än tidigare. Det låter kanske lite pretentiöst och jag saknar Simon Banks finess och känsla när det kommer till det skrivna ordet. Men jag hoppas verkligen att kvällens match blir den fest jag inför trodde att den skulle bli. Att den blir en 90 minuter lång manifestation mot våldet. Det är allt jag önskar mig just nu.