Pawel Cibicki var i fokus inför mötet med Polen. Inte så konstigt med tanke på att han har polska föräldrar och har själv gjort ungdomslandskamper för deras land. På presskonferensen dagen innan match berättade anfallaren att han njöt av att vara i fokus. Men två dagar senare är det inte lika kul.
Efter 2-2-matchen vägrade Cibicki att stanna vid media och göra intervjuer, något han var ensam om från det svenska laget. Och på tisdagen går han hårt åt media.
- Jag är här för att spela fotboll, inte för att snacka med media. Ni har inte släppt mig under de här två dagarna så jag ville inte snacka med er helt enkelt. Jag är här för att spela fotboll och inte för att snacka med er i media, säger han.
Är det enklare att snacka i dag?
- Det är klart att det är enklare men det är ändå inget att snacka om för att jag är här för att spela fotboll och inte för att snacka med media. Det blev mycket och det har varit mycket.
Ångrar du att du inte stannade och pratade efter matchen?
- Absolut inte.
Varför stannade du inte?
- Varför ska jag? Jag måste inte ställa upp. Det är inget man måste göra. Jag hade inte lust helt enkelt och ville inte ställa upp. Det har varit mycket. Ni har fått svar på rätt mycket redan innan matchen så det var allt.
Blev det för mycket media för dig innan matchen?
- Ja, för jag vill spela fotboll. Jag vill inte stå i rampljuset. Jag vill bara spela fotboll. Jag vill inte vara i media så mycket som det var. Det har blivit för mycket men jag kommer att sätta stopp för det snart.
Vad betyder det?
- Jag kommer inte att ställa upp så mycket för det är inte kul. Det är kul att spela fotboll. Det är inte kul att snacka med media.
Men innan matchen, på presskonferensen inför Polen, sa du ju att du njöt av det?
- Det är klart att man njuter av det. Det är inget fel med att njuta, men det är det att ni ställer samma frågor varje gång. Det är inte något nytt utan det är samma frågor hela tiden, man maler och maler med samma saker. Det är inte kul. Det är klart att man njuter men det är inte kul. Man kan ha lite fantasi. Kolla utanför boxen. Ta andra frågor. Inte samma hela tiden.
Är det något speciellt du tänker på?
- Hur känns det, hur är det, hur kommer det att bli, vad säger den? Det är samma frågor hela tiden. Det har varit så i två-tre veckor och det börjar bli uttjatat.
Hur känns det?
- Det känns bra. Det gör det. Det ska jag inte säga något annat om. Vi har fortfarande chansen att gå vidare så det gäller bara att tänka positivt nu och hoppas att vi gör en bra match och sedan får vi hoppas på Polen så klart.
Hur mår pappa?
- Pappa mår bra. Han hade kanske velat att vi skulle vinna. Han tycker också att det är surt. Men vi gjorde ingen bra andra halvlek men det kändes ändå som att vi hade kontroll. Men sedan så fick Polen den där straffen så det är surt.
Vad har föräldrarna sagt efter matchen?
- Ingenting. Båda är glada och nöjda med matchen.
Går ni vidare?
- Klart att det är möjligt men egentligen ska vi stå här med sex poäng men nu står vi här med två. Nu måste vi hoppas på ett annat lag. Ser vi till att göra vårt så kan vi inte göra mer. Det är bara att hoppas på Polen och jag hoppas verkligen att Polen klarar av det.
I spelaren ser ni en tv-intervju med Cibicki.