Xavi har spelat i FC Barcelona sedan han var elva år, Iker har varit i Real Madrid sedan han var nio. Det är 23 respektive 24 år som de har representerat sina lag och de har blivit symboler för klubbarna.
Det finns få fotbollsklubbar i världen som har en lika djup rivalitet som Madrid och Barcelona. Utöver fotboll handlar det om historia och om politik. Och det är få spelare som har representerat och identifierat sin klubb så mycket som Xavi har i Barcelona och Casillas har i Real Madrid.
“Jag trodde inte det fanns ett större Barça-fan än mig, sen träffade jag Xavi. Han är mer Barça än klubbemblemet” - Marc Bartra
“Hela världen vet att jag är Madridista i hjärtat, vit tills jag dör” - Iker Casillas
I en normal värld hade de här två herrarna varit bittra fiender, men i den här världen är de bästa vänner.
Det hela började för nästan 17 år sedan i Egypten. Det var den 6 september 1997 och Spanien vann med 3-2 över Mexiko i U17-VM. Det var första gången som Iker Casillas och Xavi Hernández spelade en tävlingsmatch tillsammans.
Spanien tog brons i den VM-turneringen, men två år senare skulle Iker och Xavi göra Spanien till världsmästare i fotboll för fösta gången i landets historia. Det var under U20-VM i Nigeria 1999 som Spaniens väg mot framgång föddes. För första gången lyckades landet vinna en stor titel och en vinnarmentalitet som inte fanns i seniorlandslaget skapades nu hos ungdomarna.
U20-VM-guldet bevisade för de ständigt misslyckande spanjorerna att de visst kunde vinna, men det var också mästerskapet där Xavi och Casillas vänskap blev orubblig.
När Xavi och Casillas några år senare tog sig upp i seniorlandslaget kom de till ett landslag som i åratal varit splittrat.
Troligen har ingen annan av världens stora fotbollsnationer varit så uppdelade som Spanien var vid den här tidpunkten. Det fanns politiska, regionala, sociala och kulturella klyftor i såväl landet som i landslagstruppen. I omklädningsrummet fanns en hierarki, där den grundläggande viljan att offra sig för en lagkamrat inte existerade. I stället för att vara en gemensam grupp var truppen splittrad mellan olika spanska regioner och klubblag.
Det spanska landslaget hade aldrig riktigt varit en enad trupp, sen kom Iker Casillas och Xavi Hernández. Det faktum att bägge var “die hard” och fanatiska anhängare av sina respektive klubbar, men också öppna, vänliga och respektfulla hjälpte att bryta ner de barriärer som fanns mellan Madrid-Barcelona och Spanien-Katalonien i landslaget. När barriären väl brutits följde även spelare från andra regioner efter. Det började handla om fotboll istället för spelarnas regionala identitet.
Förändringen hade börjat skönjas redan under VM 2006 och när det spanska landslaget gick in i EM 2008 så gjorde man det som den mest enade spanska landslagstrupp som ditintills funnits. Casillas och Xavis vänskap och föredöme hade gjort det som tidigare ansetts omöjligt möjligt, de hade förenat Spanien.
Spanien vann EM 2008 främst tack vare bollskicklighet och talang, men även tack vare gemenskap och harmoni. Det var inte elva individuella spelare på planen, det var ett lag och för första gången spelade man för varandra.
När VM 2010 kom hade truppen vuxit ännu tajtare. Xavi och Casillas, två av de mer erfarna i truppen hade vuxit till att bli lagets ledare. Elva år efter att de hade blivit världsmästare på U20- nivå skulle Xavi och Casillas Spanien nå landets största trumf någonsin.
- Jag trodde aldrig jag skulle vinna VM, i Spanien var det något otänkbart. Det var något som alltid varit så långt borta. Att se tidningarna med rubrikerna “Spanien världsmästare” var som att vara i en film, uttryckte Xavi efter triumfen.
Ett år efter att de två vännerna tillsammans nått den absoluta fotbollstoppen ryktades det att deras långa vänskap var nära att brytas.
Från den dagen då Mourinho tog över Real Madrid till det att EM 2012 började spelades elva ”Clásicon”. Under de här matcherna delades 82 gula och nio röda kort ut. Spänningen mellan de två lagens spelare steg till en helt ny nivå och det gick så långt att även Xavi och Casillas började bråka.
Efter säsongen 2010-11, som såg fyra El Clásicon inom loppet av 18 dagar, skulle det spanska landslaget åka på sommarturné till Nord- och Centralamerika. Då hade Xavi och Casillas inte pratat med varandra på månader och i spansk media började det ryktas om att vänskapen mellan de två var på väg att ta slut. Det var den spanska förbundskaptenen Del Bosques största mardröm.
Men Casillas skulle snabbt ta slut på ryktena.
- Jag har inte pratat med Xavi på två månader och det är klart att vi behöver prata när vi ses. Men även om vi båda svär lite, så kommer det inte vara mer än det. Jag skrattar när jag hör folk tvivla på min relation till Xavi. Jag har känt honom sedan jag var 15, hur skulle jag kunna vara ovän med honom?
Men nästa gång Real Madrid och FC Barcelona möttes, i den spanska supercupen 2011, var scenerna ännu värre än förut. Iker Casillas och Xavi syntes på nytt i en verbal fight på planen.
Casillas skulle senare ringa upp Xavi och Puyol för att be om ursäkt för ett uttalande han sagt efter matchen om att Fàbregas skulle ha filmat. Utöver det uttryckte Madridmålvakten även till Xavi att det hela hade gått för långt. Tillsammans pratade de igenom vad som behövdes göras för att rädda sammanhållningen i det åter splittrade landslaget.
Det var det samtalet som räddade Spanien och efter det har Xavi och Casillas vänskap blivit starkare än någonsin.
Men samtalet satte även Casillas i en jobbig situation med sin tränare i klubblaget, José Mourinho, som inte ville att hans spelare skulle prata med rivalen. Det hela slutade med att Casillas för första gången på tio år blev petad från startelvan i Real Madrid.
När det spanska landslaget åkte till Polen och Ukraina för EM 2012 så var den stora frågan, huruvida Madrid- och Barcelonaspelarna skulle kunna komma överens. Inför turneringen kallade Del Bosque därför till ett krismöte där Xavi och Casillas ännu en gång fick sina lagkamrater att inte bara komma överens utan att bilda en ännu starkare sammanhållning än tidigare.
Därefter vann Spanien även EM 2012 och skrev därmed historia som det första landet någonsin att vinna tre stora mästerskapstitlar i rad. I Spanien har man insett vikten av Xavi och Casillas vänskap och 2012 fick de två vännerna ta emot det prestigefyllda priset “Asturias prins sportpris” för det föredöme som de tillsammans visar.
“Casillas och Xavi är exemplariska eftersom de symboliserar värdena av vänskap och kamratskap utöver den intensiva rivalitet som finns mellan deras lag” löd en del av motiveringen från juryn.
- Vår vänskap kommer före allt annat, det är en vänskap som har förenat oss i flera år, uttryckte Xavi efter att ha tagit emot priset tillsammans med sin bästa vän.
Räknar man med U17-VM 1997 och U20-VM 1999 spelar Iker Casillas och Xavi Hernández under VM i Brasilien sitt sjätte världsmästerskap i fotboll tillsammans. Det är antagligen vännernas sista VM och de har ett enda mål, att vinna.