Tidernas baksmälla lågt som en blåval över hela Brasilien. Brassarna var chockskadade efter en kväll och natt som slutat i idel ångest. Tidningarnas rubriker skrek ut skammen, ilskan och hatet efter Brasiliens haveri mot Tyskland.
Samtidigt satt brasilianska tyckare, tänkare och tv-profiler och vände ut och in på VM-semifinalen och de 500 sekunder som gjorde att hemmanationens dröm blev en mardröm. Ingen orkade ens tänka på en eventuell bronsmatch, och dessutom levde Argentinas hopp.
Undrar hur många brassar som ens orkade se VM-semifinalen Argentina-Holland? De som bänkade sig på läktarna i Sao Paulo, i tv-soffan eller på baren framför Globo-ägda SporTV var garanterat orangea ända in i själen. Givetvis ville man se Holland i en final framför Argentina.
Under 120 minuters ganska sömning och långsam fotboll mellan två lag som var Lars Lagerbäckska i inställning – minimal risk och maximal säkerhet – så kastades brassarna mellan hopp och förtvivlan. Det slutade återigen illa för dem.
Sergio Romero i Argentinas mål blev vad Tim Krul var mot Costa Rica. Den argentinske målvakten som knappt fått någon speltid i Monaco och varit ett gigantiskt frågetecken krönte sin fjärde nolla i VM med att parera Vlaars usla straff och även Sneijders försök.
Samtidigt var argentinarna säkra från straffpunkten och när Jasper Cillessen äntligen var på en svagare straff från Maxi Rodriguez så kunde målvakten bara styra upp den i ribban och in. Där och då blev den värsta brasilianska mardrömmen bara en match från fullbordan.
Louis van Gaal kunde inte slänga in Tim Krul som i kvartsfinalen mot Costa Rica då han gjort alla tre byten och dessutom fick han två återbud av spelare när det handlade om att slå den första straffen. Ron Vlaar axlade ansvaret och Holland hamnade direkt i brygga.
Självklart förstår jag alla neutrala som gnäller på att det var en trist, trött och tam VM-semifinal, men de spelar knappast för de neutrala. Minns hur en del amerikaner skällde på oss svenska fans under VM 1994 för att spelet knappast gladde, men de var inte i Sverige då och fattade inte.
Alejandro Sabella har brutit en 24 år lång medaljtorka med att ta landslaget till en VM-final. Spektakulärt? Underhållande? Flytande fotboll? Ja, svaret beror helt på vem du frågar och de argentinska fans som vi mötte på Copacabana i natt verkade vara mer än nöjda.
Argentina har egentligen levt på en myt skapad av framför allt Diego Maradona som i det närmaste på egen hand tog landet till VM-guld 1986 och ett VM-silver 1990. Därefter har man vunnit Copa America 1993 och sedan har man inte tagit medalj i någon av de stora turneringarna.
Lionel Messi var hoppet inför VM 2010 och då hade även legendaren Maradona tagit över som förbundskapten, men det slutade med en tysk kölhalning med 4-0 i kvartsfinalen och tårar från Maradonas arvtagare. Något flera av söndagens finalspelare givetvis har med sig.
Om Messi tar sitt landslag till en VM-titel så lär han ta ett kliv ytterligare mot odödligheten och i början av turneringen spelade han en avgörande roll. Därefter har han varit bortplockad alternativt underordnat sig systemet i ett landslag där man jagar resultat framför allt annat.
Istället var det klubbkamraten Javier Mascherano som tog ett oerhört ansvar och såg till att agera block när Robben, Sneijder o Co försökte åstadkomma några möjligheter. Visst hade lagen några chanser men det var långt ifrån en del av uppvisningarna vi fått uppleva i Brasilien.
Upplagt för repris av två VM-finaler, dels den episka från Mexiko 1986 där Argentina slog Västtyskland med 3-2, dels det som är modern tids sämsta final där Tyskland slog Argentina med 1-0 efter ett straffmål av Andreas Brehme. Skulle man tippa scenario ligger finalen från 1990 närmast.
Omöjligt att inte se Tyskland som stor favorit. Framför allt för att man har en helt annan offensiv kraft och samtidigt har Jogi Löw fått styrsel på backlinjen. Dessutom var flera av med och sänkte Argentina 2010 och man har bra form på flera av de tongivande spelarna.
Klart är att man även har Brasilien och publiken bakom sig, inte bara för den koppling som finns mellan länderna, utan för att ingen brasse eller brassa vill se Argentinas lagkapten Lionel Messi höja VM-pokalen i landets mytomspunna fotbollstempel på söndag.
Undrar hur Brasilien skulle hantera det? Om det ens går? Maracanazo från 1950 framstår som inget jämfört med om Argentina kom till Rio och snodde pokalen ackompanjerat av sången om att Diego är större än Pelé. Därför är det ytterligare 200 miljoner tyskar som håller på Löw o Co.