Egentligen ogillar jag jämförelser över tiden oavsett om det är lag eller spelare, då fotbollen och världen skiftat oerhört under de senaste 100 åren. Dåtidens stjärnor kunde inte annat än att briljera eller vinna över motståndet men det är klart att konkurrensen är hårdare i dag.
När VM för första gången anordnades i Uruguay var det 13 lag som kom till spel och de flesta från Europa avstod som en följd av börskraschen 1929 och den långa och dyra resan. I dag är det 32 lag som deltar i Brasilien och de har vaskats fram av Fifa:s över 200 medlemmar.
Skadeglädjen är emellanåt den enda sanna glädjen och därför njuter många av att Spanien åkte ur VM efter först 1-5 mot Holland och sedan 0-2 mot Chile. Även om tidigare världsmästare åkt i gruppspelet, senast Italien 2010 men även Frankrike 2002, så har ingen varit ute redan efter blott två matcher.
I början gillade man Spanien och även FC Barcelona för den fantastiska fotbollen och för att spanjorerna var de ständiga förlorarna sett till att man aldrig lyckades i stora mästerskap. Så när det blev EM-guld 2008 var det något alla hyllade, och det med rätta.
I takt med att framgångarna fortsatte för både FC Barcelona – som stod för en stor del av Spaniens landslag – och även det spanska landslaget så växte frustrationen och många uppskattar inte att någon dominerar för mycket och är för bra.
Efter uppgång kommer alltid fall och det är något en hel uppskattar, och därför är det många som gottar sig åt Spaniens tidiga respass. Tycker att det är för billigt sett till att marginalerna är små och att man vunnit tre raka mästartitlar vilket saknar motstycke.
Inte ens Brasilien har vunnit tre raka titlar om man kollar på VM och Copa America, inte heller Västtyskland klarade det när man var som bäst. Frankrike tog två raka titlar 1998 och 2000 men åkte sedan i gruppspelet 2002 och inga epoker varar för evigt. Inte ens i fotboll.
Oavsett om det är klubblag som dominerar eller landslag så hinner omgivningen i kapp och det är svårt att förnya sig självt. Dessutom är tufft för tränare att byta ut spelare i den takt som krävs, oavsett om man har alternativ eller inte, och det blir mättnad, trötthet och slitage.
Kan inte heller klandra Vicente del Bosque för mycket sett till att landslaget efter förlusten mot Sverige 2006 (jag vet att Luis Aragonés var tränare över EM 2008) bara förlorat mot Schweiz i VM 2010 och i mästerskap endast släppt in sex mål totalt fram till mötet med Holland.
Självklart går det att peka på att den viktige Xavi tappat en hel del och att Barcelona-spelarna haft en tung säsong. Att Iker Casillas blivit lidande av för lite spel i Real Madrid spelar också roll och Xabi Alonso var sig inte lik hela säsongen.
Ändå var det ett nytt och relativt starkt kvalspel som tog Spanien till VM i Brasilien. Under för-VM i fjol fick man förvisso storstryk av Neymar o Co men man nådde trots allt finalen på bortaplan och det fanns egentligen inte som tydde på att det skulle gå så här snett.
Del Bosque hade även Real Madrid som vann Champions League mot Atlético Madrid och i truppen vann mer än hälften av spelarna titlar under den senaste säsongen i klubben. Ja, det kryllade av vinnare och man kan sakna Carles Puyol i försvaret men man vann EM utan honom och släppte bara in ett mål.
Även om tårarna flödade i Spanien och det säkert blir hårda ord och ifrågasättande så är inte framtiden helt mörk. U21-landslaget vann EM både 2011 och 2013 och man har spelare i både de stora spanska klubbarna och i stora klubbar i flera av de bästa ligorna i Europa.
Den som tar över efter Vicente del Bosque – för jag tror inte att han stannar trots kontrakt över nästa mästerskap – får ett fantastiskt spelarmaterial att jobba med och redan till EM 2016 lär man vara en av favoriterna att ta hem sin tredje raka EM-titel. Kanske med tiqui-taca 2.0?
Fram till dess får spanjorer och vi andra tacka för uppvisningen och utvecklingen av fotbollen. I långa stycken otroligt underhållande och dessutom framgångsrikt på ett sätt som saknar motstycke i historien i en tid där fotbollen är mer konkurrensutsatt än någon gång tidigare.
Så även om det slutade med ett par riktiga käftsmällar så är det bara att visa det spanska landslaget respekt när de lämnar VM 2014. För det man gjort mellan 2006-2012 tror jag det kommer att dröja innan vi ser igen, om ens någonsin.