För sex år sedan spelade två belgiska spelare i Premier League - Vincent Kompany hade precis värvats till Manchester City av Sven Göran Eriksson, den andra var Carl Hoefkens, en ytterback som hjälpt West Bromwich tillbaka till Premier League.
Idag kan vi näst intill fylla två hela startelvor med belgiska stjärnor från samtliga Premier Leagues toppklubbar. Vad har hänt. Tillfälligheter, bra timing och invandring är tre förklaringar. En fjärde stavas Michel Sablon.
- Jag hade en plan att ändra på allt vi gjorde. Vi behövde börja om. Det gjorde mig inte speciellt populär i början men då hade vi nästan glömts bort som fotbollsnation, säger Belgiens tidigare tekniska chef, Sablon, till BBC Sport.
Sablon såg 1980-talets belgiska framgångar med Enzo Scifo, Franky Vercauteren och Jan Ceulemans som ledde landslaget till semifinal i VM 1986 där de förlorade mot Argentina som sedermera vann hela turneringen.
2002 gick Belgien till åttondelsfinal men varken i VM 1998 eller hemma-EM 2000 lyckades man ta sig vidare från gruppen.
- Den belgiska befolkningen började ifrågasätta laget. Efter EM 2000 skämdes man och relationen med landslaget var inte alls bra.
Hur kommer det sig då att Belgiens landslag anno 2014 till och med ses som en outsider om VM-titeln? Michel Sablon började i september 2006 att skissa på en plan som skulle revolutionera belgisk fotboll i grunden. Otaliga resor till de bästa träningscentren i Frankrike, Holland och Tyskand fick alla ungdomslag i hela Belgien uppmaningen att spela 4-3-3. En broschyr gick ut till klubbar, skolor och ungdomstränare - så här skulle hela Belgien spela!
- Det var inte lätt att gå till folk och säga åt dem att sluta göra det de gjort i flera år.
Utöver det nya spelsättet försökte Sablon också att flytta fokus från resultaten. Genom att studera tusentals matcher hade han insett att för mycket kraft och energi låg på att nå resultat, inte att bli bättre och utveckla spelare. Sablon gick till och med så långt att han raderade ligaspel för spelare i 7-8 år ålder.
- Målen för ungdomslagen var inte längre att vinna matcher utan att utveckla spelare. Jag blev personligen attackerad av media och folk inom Belgiens fotbollsförbund.
Som tredje initiativ införde Sablon en regel som innebar att om en spelare gått från exempelvis U17 till U19 så skulle han aldrig behöva gå tillbaka - inte ens för de riktigt stora och viktiga matcherna. Sablon tillät inte det alls.
- Vincent Kompany spelade kanske två matcher för U19 och tre matcher för U21 innan han tog klivet upp i A-landslaget. Vi tog aldrig tillbaka honom för att spela de största matcherna. När de väl tog steget kände vi att de skulle utvecklas på den nivån, inte ta ett steg tillbaka.
Helt plötsligt började resultaten att komma under 2009 och de belgiska landslagen klättrade på rankingen, egentligen utan att ha resultaten i fokus. Det handlade helt enkelt om utvecklingsplanen, spelarna hade blivit bättre.
De allra mest talangfulla spelarna sattes ihop i fotbollsskolor som finansierades av staten - skolorna har bland annat fostrat spelare som Dries Martens, Axel Witsel, Mousa Dembélé och Simon Mignolet, spelare som idag är stjärnor både i landslaget och i sina respektive klubblag.
När Belgien kliver in i VM mot Algeriet imorgon gör man sitt första VM på 12 år. Marc WIlmots har gjort ett fantastiskt jobb med det material han fått och nu är det belgiska landslaget inte bara favoriter att vinna gruppen utan också en outsider till att ta hem VM-titeln.
Spelarna är fortfarande oerfarna i VM-sammanhang men man har definitivt givit det belgiska folket någonting att hoppas på, någonting att vara stolta över.
Belgiens gyllene Premier League-generation:
Thibaut Courtois, Chelsea
Thomas Vermaelen, Arsenal
Vincent Kompany, Manchester City
Jan Vertonghen, Tottenham Hotspur
Marouane Fellaini, Manchester United
Romelu Lukaku, Chelsea
Eden Hazard, Chelsea
Kevin Mirallas, Everton
Simon Mignolet, Liverpool
Mousa Dembele, Tottenham Hotspur
Adnan Januzaj, Manchester United
Nacer Chadli, Tottenham Hotspur