Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

VM 2014

OFFSIDEKLASSIKER: Hemma hos "Galningen" - Rene Higuita

Foto: AP

Rene Higuita, mitt i "skorpionen"

Ena matchen slog han in avgörande frisparkar, andra matchen förlorade han bollen halvvägs till mittcirkeln. Colombias legendariska 90-talsmålvakt är fortfarande en man med många ansikten.

I samarbete med Offside kan fotbollskanalen.se så här i VM-tider publicera klassiska reportage och intervjuer ur magasinets välfyllda arkiv.

Här ett samtal från 2007 med legendariske målvakten Rene Higuita. Varsågoda, mycket nöje!


»Viva el Loco! Viva el Locooo!« ropar mannen med mikrofonen ut i högtalarna på Atanasio Girardot-stadion. Inför 45 000 åskådare på de fullsatta läktarna har den 40-årige René
Higuita just rensat bort ett inlägg med »skorpionen«, tricket där han slänger sig framstupa och piskar iväg bollen med hälarna. Vi är i Colombias andra stad Medellín, där hemmalaget Atlético Nacional uppvisningsspelar mot ett stjärnlag med eviga favoriter som Valderrama, Asprilla och en speciellt influgen Maradona.

Störst jubel får ändå stans egen älsklingsson, René »El Loco« Higuita. Sydamerikanska fotbollsfans gillar att ge sina idoler smeknamn. Dribblern Garrincha kallades »Folkets
glädje«, den skoningslösa avslutaren Mario Kempes blev »Matadoren«. René Higuita har alltid varit »Galningen «. Ursprungligen döpt för sin okonventionella spelstil – sedan
också för sin vänskap med kokainkungen Pablo Escobar, för att ha gett en kritisk fotbollskommentator en blåtira under en flygresa, för att ha suttit fängslad efter att ha medlat vid
en kidnappning och för att ha testat positivt för kokain efter en match med sin senaste klubb, Aucas från Ecuador. Under den halvårslånga avstängning som följde på dopningsprovet
passade Higuita på att bli publikfavorit i Isla de los famosos, ett slags kändis-Robinson, och plastikdokusåpan Cambio Extremo, där han under en säsong gradvis gjorde om
sitt ansikte – läppar, näsa, rynkor, tänder – inför en mångmiljonpublik.

Några dagar innan vi anlände till Medellín såg vi nya rubriker i tidningarna
– René Higuita erbjöds en diplomatpost på Colombias ambassad i Sydafrika.
»Olé, olé, olééé – René, Renééé«, sjunger publiken, som nu inte behöver någon uppmaning från mikrofonmannen. Higuita har just glidtacklat ut ett farligt kontringsläge till inkast,
efter en markeringsmiss av försvaret.

Folkets kärlek har överlevt alla kontroverser. I Higuita ser de någon som trotsat de tuffa förutsättningar det innebär att växa upp i stadsdelen
Castilla. Att göra vad man kan med de chanser som man får, det kännetecknar en äkta paisa, en son av Medellín. Publikens hyllningssång upprepas med en kvart kvar av matchen, Higuita blir avbytt av sin 16-årige son Andrés, målvakt hos hemmalagets juniorer.

Följande dag ringer vi hem till Higuita:
– Hej René. Vi skulle vilja träffa dig för en intervju. Kanske hemma hos dig?
– Visst, det ska väl gå bra. Men då får ni ha med er en refresquito, en liten förfriskning.
– Jaha… jag är inte säker på vad du menar. Ska vi köpa med oss en flaska vin eller whisky?
– Det var inte det jag menade.

Efter en hastig överläggning beslutar vi oss för att för första gången i våra karriärer betala för en intervju.
– Hur låter 50 000 (150 kronor)?
– Alldeles lysande. Om vi pratar dollar. Men jag kan nöja mig med 5 000.
Vi erbjuds också ett gratisalternativ. Tio minuter på telefon, och det får bara handla om fotboll. En utdragen men glad förhandling senare går Higuita ändå med på ett kort, kostnadsfritt hembesök.
René Higuita bor ståndsmässigt med fru, barn och tjänstefolk på en herrgård i bergen, med klar luft och milsvid utsikt över de gröna dalgångarna.

Vi passerar stallet där René har sina hästar. En bit bort står ett fullstort fotbollsmål med tvätt på tork i nätmaskorna.
Ett hembiträde släpper in oss och visar in i vardagsrummet. Vi tittar på de tunga lädersofforna och på kristallkronorna i taket. På soffbordet ligger två volymer med Salvador Dalís samlade verk.
Vi hör René Higuitas basröst från ovanvåningen strax innan vi på nära håll får se hans nya ansikte och bländvita leende.
– Andresito! ropar René till sonen i rummet bredvid. Sänker du volymen på TV:n? Förresten, mina herrar, hur vill ni ha ert kaffe?

Higuita verkar inte ta så hårt på sin tiominutersgräns. Stärkta av det vänliga mottagandet bryter vi direkt, utan att tänka oss för, mot »bara fotboll«-förmaningen. Vi frågar om ambassadtjänsten i Sydafrika. Higuita tar inte illa upp.
– Det är en intressant förfrågan, medger han, tillbakalutad i en lädersoffa.
– Men i första hand siktar jag på att fortsätta spela. Jag har konkreta erbjudanden från tre olika klubbar.

Den klubb som värvar René Higuita kan räkna med en omedelbar publikrusning. Higuita har alltid varit ett stort namn i Colombia. För många år sedan spelade han in en reklamfilm för en läsk, där tittarna för första gången fick se »skorpionen«.
– Efter det var det många som ville se den i match. Jag fortsatte att öva efter träningarna tills den satt perfekt. Fem år senare dök det upp ett tillfälle att faktiskt använda den, säger René Higuita med ett mullrande skratt.
– I fem år hade jag väntat, tänk er. Sen kom det en perfekt boll mot England. På Wembley av alla ställen!

René Higuita gjorde också tre mål på sina 69 landskamper. Atlético Nacionals fans minns gärna hans fyra matchvinnande straffräddningar i Libertadores-finalen 1989 och hans frispark, ribba in, mot River Plate 1995, som gav ännu en sydamerikansk cupfinal.
– På ett sätt har René Higuita förändrat fotbollen för alltid, fortsätter vår värd. Vare sig Pelé eller Maradona har fått Fifa att ändra sina regler, men det har jag. De ändrade regeln för passningar till målvakten efter att ha sett mig, för de insåg att målvakten borde delta mer i spelet. Ändå ser man fortfarande vilka bekymmer målvakter har när deras försvarare spelar hemåt. Det blir ju ofta som en målgivande passning!

Då påminner vi honom om att han själv, i åttondelen i VM 1990, tappade bollen mitt på egen planhalva till Roger Milla.
– På ett sätt gjorde jag fel. Men det var förlängning, och vi låg redan under med 1-0. Nu gjorde Milla deras andra och, äh… fotboll handlar om misstag, och de begås över hela planen.
Skrockandet går över i ännu ett mullrande garv.
– Målvakten är alltid ensam mot resten av världen! Du kan göra en bra räddning, men till slut ser man alltid målvakten plocka bollen ur nätet.

När vi avskedskramar René Higuita blir det plötsligt uppenbart. Mannen kan säkert spela proffsfotboll ett par år till, precis som han planerar att göra.
– Helsike René! Du är ju i grym form – hård som sten! Hur gör du egentligen?
Mannen de kallar »Galningen« ser ut att bli lite förlägen för första gången den här eftermiddagen, även om det är svårt att tyda ansiktsuttrycken i hans plastikopererade ansikte.
– Jo, jag har hållit igång hela tiden, mumlar han. Jag har spelat regelbundet med kompisarna på en plan här borta, även under avstängningen. Han blir återigen den perfekte värden:
– Äh, va fan muchachos, ska ni inte ha en tequilita innan ni ger er iväg?

Publicerad 2014-07-04 kl 16:16

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER