Colombias Juan Cuadrado har alltid haft ett tydligt mål i jakten på att bli professionell fotbollsspelare; han skulle göra det till minne av sin far och för att ge sin mor ett bättre och tryggare liv.
Att växa upp i Necoclí, en by i utkanten av det Pablo Escobar-befläckade Medellin-området, var inte lätt. Inte för någon. Hans föräldrar, Guillermo och Marcela, hade fått honom att förståvikten av att vara smart och att undvika problem. Och det var så livet såg ut i Medellin, som vid Juans födelse 1988 hade brottats med kriminalitet, korruption och droger i över 60 års tid.
Det var en relaterad händelse som fick honom att tänka om och reflektera. Guillermo mördades när Juan var fyra år - och det tvingade honom att ta mer ansvar och hjälpa Marcela, som så länge Cuadrado kan minnas hade gjort allt i hennes makt för att hålla honom utanför den kriminella verksamhet som såg ut att sluka allt i dess väg.
Lösningen stavades fotboll.
Guillermos bortgång, som är anledningen till varför Cuadrado höjer armarna och pekar mot himlen som målgest, komplicerade livet för Cuadrado-familjen. Marcela arbetade långa dagar på bananplantagen, och hade begränsat med tid att ta hand om sina söner. Juan fick bo hos några släktingar och hade svårt att förstå vad som hade hänt - varför hans mor "inte lät honom spela fotboll eller älskade honom" längre. Men även Marcela var påverkad och, inte minst, på att han dagligen kom hem från skolan med trasiga, smutsiga kläder efter att ha spelat fotboll.
- Jag straffade honom och slog honom för skicket han alltid kom hem i, sade Marcela.
Men sen hände något. Juan visade prov på extraordinär talang och Marcela bestämde sig föratt skriva in honom i den lokala fotbollsföreningen. Men på ett villkor: Så länge han tog skolan på allvar fick han spela fotboll, förklarade hon.
Han började spela för den regionala klubben Antioquia och, trots att han ådrog sig vad som mycket väl kunde ha varit en förödande skada på hälsenan, utvecklades i rask takt så att hansnart hade fått ett rykte om att vara något utöver det vanliga.
Som tolvåring gick han till Deportivo Cali. Juan såg sin mor alltmer sällan och fick snartdärpå lämna klubben. Liksom många andra sent utvecklade inom ungdomsfotbollen ansågshan vara för kort att lyckas - vid tolv års ålder var han inte längre än 1,34 meter - och trots flera provspel med flera större klubbar var det ingen som nappade. Det var runt den här tiden som Nelson Gallego, han som blev som en viktig fadersfigur för Cuadrado, kom in i bilden.
- Juan bodde hos mig i flera år och jag lärde honom att bli självständig, hur han skulle sköta sig själv, laga mat, plugga och allt sånt, sade Nelson Gallego, som tog Juan till klubben och var en nyckelperson i hans utveckling.
Gallego uppmärksammade Independiente Medellín om Cuadrados tillgänglighet och klubbens tränare Santiago Escobar - bror till Andrés Escobar som mördades i ett uppmärksammat fall i samband med VM 1994 - gav honom en chans.
- Han pratade inte mycket, men på planen imponerade han. Jag visste att han hade potential att spela för vilket lag som helst i världen, sade Escobar.
Han genomförde sin professionella debut 2008 för Medellin-klubben. Han imponerade så pass mycket att italienska Udinese bestämde sig för att köpa honom den efterföljande sommaren. När affären var slutförd berättade han för sin mamma om vad som hade hänt och bad henneatt följa med till Italien.
Estadio Atanasio Girardot blev Stadio Friuli, och snart därpå följde en lånesejour i Lecce och ett par succéartade säsonger i Fiorentina innan Chelsea betalade över 300 miljoner kronor för colombianens tjänster. Numera återfinns Cuadrado i det Scudetto-prenumererande Juventus, och vid sin sida har han Marcela - som om ingenting hade förändrats.
Han debuterade visserligen för landslaget redan 2010, men det dröjde ända till att José Pékerman utnämndes till förbundskapten innan han fick den nyckelroll han i dag har. Juan Cuadrado lyckades med det han länge strävade efter - han hyllade sin far så ofta han kunde och gav sin mor ett bättre och mer stabilt liv. I samma veva blev han en Scudetto-vinnande nyckelspelare för Colombia.
Översättning av Joel Åberg.