Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

VM 2018
9v

Från hedersmedlem i moderklubben till värsta rivalen: ”De kastade stenar”

Våldsamt hatad av den rödvita sidan av Belgrad, älskad av den svartvita – den serbiske landslagsmålvakten Vladimir Stojkovic rör upp starka känslor i sitt hemland.

I samarbete med The Guardian och medier över hela världen presenterar Fotbollskanalen VM-länderna. Nu: Serbien
Författare: Milos Markovic, Sportske

Det hände för åtta år sedan, men Vladimir Stojkovic minns det som om det vore igår. Och självklart gör han det. Det var dagen då en grupp vansinniga Röda Stjärnan Belgrad-supportrar stormade det serbiska landslagets buss i ett försök att skada honom, vilket de nästan lyckades med.

- De kastade stenar mot bussen från båda sidorna. Mina lagkamrater sa åt mig att stå i mitten av bussen, men på något sätt lyckades supportrarna slå in dörren och ta sig på bussen. De tryckte sig igenom i ett moln av rök och letade efter mig med ficklampor i händerna. Jag räddades av mina lagkamrater. Dejan Stankovic ställde sig framför mig och Nikola Zigic följde honom. Saken är den, fansen har respekt för de två. De är legendarer i Röda Stjärnan. Det var så det slutade, men en av supportrarna var bara centimeter ifrån att få tag i mig, berättade han.

Händelsen inträffade innan Serbien skulle möta Italien i Genoa, i kvalspelet till EM 2012 i oktober 2010. Bakgrunden till supportrarnas ilska var den enkla anledningen att Stjokovic nyligen hade skrivit på för deras värsta rivaler, Partizan Belgrad.

Stojkovic inledde sin karriär i Röda Stjärnan och, efter en utlåning till den bosniska ligan, blev förstavalet i målet säsongen 2005/06. Strax innan säsongen var slut lämnade han klubben för franska Nantes.

I en TV-intervju som ungdomsspelare för Röda Stjärnan sa han:

- Jag skulle inte kunna spela för Partizan för alla pengar i världen. När du hatar något är det såenkelt. Mitt blod är rött och vitt.

Det uttalandet, tillsammans med det faktum att han var hedersmedlem i Röda Stjärnan och en älskad favorit av klubbens ultrasgrupp, Delije (Hjältarna), innebar att bytet till Partizan(även om det bara var ett lån från Sporting Lissabon) var svårt för supportrarna att smälta. Men om supportrarna som anföll lagbussen hoppades att det skulle avskräcka Stojkovic från landslagsspel hade de fel.

- De trodde att jag aldrig skulle spela igen. Men efter det var jag ännu mer beslutsam i att visaatt de har fel. Det var då jag kom på idén om t-shirten, sa Stojkovic.

Tröjan som han refererade till bar han under sin matchtröja efter ett Belgradderby, medtexten ”Snälla, förlåt mig för mitt fula förflutna”. Händelsen utspelade sig bara två veckor efter spelarbussattacken och lugnade knappast känslorna hos Röda Stjärnan-supportrarna.

Hans drömmar om en internationell karriär blev nästan en mardröm. Trots att han inledde starkt i Nantes bytte formkurvan riktning och han lånades tidigt ut till nederländska Vitesse Arnhem, där han inte lyckades ta en startplats. Efter ett år i Nantes bar flyttlasset av mot Portugal och Sporting Lissabon, där ett femårskontrakt låg dukat på bordet. Stojkovic var det tänkta förstavalet, men efter en tidig skada fick han se platsen mellan stolparna gå till den då unga talangen Rui Patricio. Väl tillbaka från skadan lyckades han inte ta tillbaka sin startplats och lånades först ut till Getafe och sedan till Wigan, men lyckades inte ta en plats i någon av lagen. Då dök Partizan Belgrad upp. Klubben tillhörde toppen av den serbiska ligan och hade dessutom kvalificerat sig för gruppspel i Champions League. Stojkovic hade å sin sida inte spelat ordinarie fotboll på över fem säsonger och behövde speltid för att behålla sin plats i landslaget. Med löfte om speltid i Partizan tvingades han svälja stoltheten och äta upp orden från sin ungdom, i ett sista försök att rädda sin karriär.

Tiden läker sår och allt som behövdes för att Stojkovic skulle accepteras som Serbiens bästa mellan stolparna på båda sidor om Belgrad var speltid i landslaget, följt av fyra år utomlands i Ergotelis, Maccabi Haifa och Nottingham Forest. Det var först när han återvände till Partizan år 2017 som Vladimir Stojkovic fick sitt största erkännande i karriären hittills. Den serbiska målvaktens självförtroende är skyhögt inför VM. Han vann priset som Serbiensbästa spelare år 2017, framför spelare som Nemanja Matic och Dusan Tadic och kommer att resa till Ryssland som den serbiska målvakten med flest landskamper i historien. Med 79 landskamper är han inte bara den målvakten med flest landskamper för Serbien. Hans rekord gör honom till den målvakt med flest landskamper sedan grundandet av det jugoslaviska landslaget, i början av 20-talet. Det borde vara tillräckligt med motivation för Partizans målvakt, som fortsätter att pika de som ogillar honom. För Vladimir Stojkovic står ensam och stark, utan intresse att skapa vänskapsband varken på eller av planen.

-Vi målvakter har ett 80% svårare jobb än de andra spelarna på planen. Det är vi målvaktermot de övriga tjugo utespelarna. Stolparna är din enda vän. Du förväntas kasta dighuvudstupa in i dueller där andra spelare inte vågar sätta in sin fot. Där finns det ingen somskyddar dig, ingen utom stolparna.

Översättning: Christian Sundqvist

Publicerad 2018-06-13 kl 09:44

Om guiden

I ett världsomspännande samarbete, med The Guardian som samordnare, kan Fotbollskanalen presentera en guide för alla länder i VM. France Football, Globo, El Pais och Blick är några av de medverkande medierna.

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER