Det var ett slag mellan VM-historiens mest konsekvent vinnande landslag och Nederländerna, som med undantag för det smått oväntade EM-guldet senast aldrig tidigare varit på den här nivån. På ena sidan stod ett smått provocerande självsäkert landslag uppradat - som under den senaste månaden initierat infekterat ordkrig med president Donald Trump men som även haft råd att bänka världsstjärnor och 2015 års stora hjälte Carli Lloyd. På andra sidan stod Nederländerna, ledda av en 22-åring som nyligen skjutit sig in i historieböckerna som landslagets mesta målgörare någonsin.
Till söndagskvällens VM-final på Stade de Lyon gjorde USA en förändring. Just Rapinoe, som tvingades stå över semifinalen med en muskelkänning, var tillbaka. Hon ersatte Sverige-bekanta NWSL-stjärnan Christen Press.
För Nederländerna låg fokus på att få ner tempot och inte släppa in ett tidigt mål. USA hade nämligen visat hur det kan gå när de tillåts ta kommandot, vilket deras målfacit inför finalen pekade på. USA hade visserligen stort spelövertag, men Nederländerna växte onekligen in i matchen och hade ett par försök i djupled.
Det var först i den första halvlekens slutskede som finalen gjorde inramningen rättvisa. Det var USA som ledde tempohöjningen, vilket resulterade i flera tunga avslut på mål och som tvingade Sverige-dödaren Sari van Veenendaal till en rad kvalificerade räddningar.
Att det var en VAR-granskning som skulle leda fram till ledningsmålet och bryta dödläget var talande för matchen. Detta efter att Stefanie var der Gragt gått bryskt in i en duell med Alex Morgan. Fram klev Rapinoe. Det innebar 1-0 och att hon gick upp i delad skytteligaledning med Morgan och Englands Ellen White.
När Rose Lavelle sedan bröt sig igenom och distanssköt USA upp i tvåmålsledning kändes det klart. Att det var USA:s 26:e turneringsmål, en rekordhög notering, stärkte bilden av att det här var Jill Ellis och Tony Gustavssons år. Igen.
Visst väckte ledningsmålet de amerikanska sektionerna på arenan, men frågan är om inte det största vrålet hördes i samband med att nummer 15 syntes på fjärdedomarens skylt och Rapinoe tog sig av planen till stående ovationer.
- Jag tror inte att jag kan beskriva känslan! Det är helt otroligt!, säger hon efter matchen. Alla i vår grupp lade in så mycket jobb. Vi har alla våra vänner och våra familjer här. Det är surrealistiskt, jag vet inte hur jag ska känna just nu, säger Rapinoe efter matchen.
Finalsegern var USA:s fjärde i historien. Det var även landslagets andra raka VM-titel.
- Det är en fantastisk grupp spelare men en än mer fantastisk grupp personer. De har fantastisk motståndskraft och kemi. De lägger ner sina hjärtan och själar i det och jag kan inte tacka dem tillräckligt mycket. De är fantastiska, säger förbundskaptenen Jill Ellis.
USA: Naeher - O'Hara (Krieger, 46), Dahlkemper, Sauerbrunn, Dunn - Mewis, Ertz, Lavelle - Heath (Lloyd, 87), Morgan, Rapinoe (Press, 79).
Nederländerna: Van Veenendaal - Van Lunteren, Dekker (Van de Sanden, 73), Van der Gragt, Bloodworth - Groenen, Van de Donk, Spitse - Beerensteyn, Miedema, Martens (Roord, 70).