Fredag eftermiddag ute på Karlberg.
AIK har precis avslutat ett träningspass efter torsdagens uttåg ur Europa League. 0-2 borta följdes upp av 1-4 hemma på Friends Arena. 1-6 totalt.
När Europadrömmarna gick i kras får Nabil Bahoui och AIK nu i stället lägga allt fokus på allsvenskan.
- Vi förlorade, fotboll går ut på att vinna. Men för att inte vara för nere så ser jag faktiskt massa positiva grejer med matchen i och med att vi justerade lite i vårt sätt att spela och vi gav dem problem, säger Bahoui och fortsätter:
- Det fanns positiva injektioner i spelet och det får vi ta med oss. Och det finns inget bättre sätt än att få kunna ge tillbaka till fansen, fansen var fantastiska. Jag tror aldrig jag har haft så bra stämning någonsin, vad jag har känt i alla fall – och då har jag ändå varit i AIK ganska länge.
Ge tillbaka som i att vinna derbyt på söndag?
- Exakt, det finns inget att hålla tillbaka på. Det är årets match kan man säga. Det är inte så svårt att ladda om, mycket kommer av sig själv. Det viktigaste för oss är att få tre poäng. Alla laddar på olika sätt och det är många som har varit med ett tag – det är inget nytt. Om du spelar i AIK är det ganska normalt med press. Man får försöka njuta men samtidigt finns det bara en utväg för oss och det är att försöka vinna matchen.
Hur laddar du själv om då, hur skiljer sig förberedelserna inför ett derby som detta och en mer ”vanlig” match?
- För egen del är det bara att försöka återhämta mig så mycket som möjligt. Det har varit lite tufft för mig med de här två, tre matcherna i veckan. Även om jag inte har spelat alla från start har det tagit på mig. Det har varit lite noll till hundra för mig sedan jag kom hit, men det har fungerat bra. Nu har vi fokus på allsvenskan och på något sätt kan det vara positivt i det allsvenska racet. Det är inget mer fokus på något annat.
- Vi är ute i Europa League, det är surt, men jag tror att det perfekta plåstret för det såret är att vinna nu på söndag.
Hur känner du själv i kroppen nu, är du redo för 90 minuter?
- Jag tror faktiskt det. Det känns bra, jag tror inte att jag har startat i allsvenskan än men ändå har jag gjort några poäng och det känns bra. Nu har jag två dagar jag kan sova ut, vila och återhämta mig.
Förra sommaren lämnade Bahoui AIK under sommaren och var inte med när laget tog SM-guld senare på hösten. Nu är rollerna ombytta. Nu är han tillbaka – och är med och fajtas om guldet.
- Det blir lite roligt för i AIK:s historia så har vi alltid haft tröga starter. Jag var med och bidrog lite till en bra start och så räckte det hela vägen förra året. Nu får man vara med på det andra hållet och försöka avsluta bra. Det viktigaste är att ge hundra på plan – man får göra det man är bra på och det är kul att vara tillbaka. Det viktigaste på söndag är att vi går in med rätt inställning för oss och för fansen.
Guldmedalj från i fjol, har du fått någon sådan?
- Jag har en medalj…någonstans. Men jag har inte fått den. Jag har tagit det med Henrik Jurelius (assisterande sportchef). Jag tror att man måste spela tio matcher och jag spelade elva - och då ska man ha en medalj.
- Samtidigt, det är bättre att vara med och fira i stället – förhoppningsvis blir det i år. Men vi tar en sak i taget, vi har tufft schema kvar. Vi utgår från en match i taget från och med nu.
En match i taget säger du – men vad skulle en förlust mot Djurgården nu på söndag innebära?
- Jag har svårt att tänka så. Jag ser det mer så här: Vi har inget att förlora, vi kommer gå ut och ge allt. Ingen har något att hålla tillbaka. Det är landslagsuppehåll efter och om det krävs att man går lite över ”limiten” så får man göra det.
- Sen vet alla som har spelat i AIK innan – att vinna ett derby – vad det betyder för våra fans och för den energi som vi behöver för resten av säsongen. Det är en viktig, viktig match. Och det vi kan ta med oss från Celtic-matchen är att från att på bortaplan knappt ha några målchanser till, vad jag anser, att kanske kunna göra tre, fyra mål på hemmaplan – så jag tror inte det ska vara några problem att skapa målchanser.
Sedan Bahoui återvände till AIK har Rikard Norling valt att spela honom både som anfallare och som mittfältare – under sejouren senast i Gnaget användes han mestadels som renodlad ytter.
Frågan är: var får Nabil Bahoui ut mest av Nabil Bahoui?
- Målen har trillat in när jag har varit anfallare. Jag tror jag har två inhopp som anfallare i allsvenskan och då har det varit mål i båda. Sen har det varit inhopp som mittfältare och då har det varit två assist.
- Jag ska vara ärlig, det spelar inte så stor roll. Men om jag själv hade fått välja så hade jag varit anfallare. Det är roligt att vara högt upp i plan. Sen om Rikard vill spela mig som wingback så får jag acceptera det och ta jobbet. Men personligen så säger jag anfallare.
Hur är det att vara hemma annars då?
- Det känns bra. Det är mycket som stämmer, man känner spelarna sen innan och så, man känner sig trygg och då brukar resultatet också komma.
Du är ju själv hemvändare och det finns många AIK:are som spelar ute i Europa. Om du får leka lite med tanken – vilken spelare som är ute i Europa just nu hade du helst sett komma tillbaka till AIK?
- Jag är nästan vän med allihopa. Det skulle inte vara fel att få hem till exempel Robin Quaison, även Alex Milosevic. De två dök upp direkt när du ställde frågan. De två skulle inte sitta fel om man säger så.
Det återstår att se om Quaison eller Milosevic återvänder till klubben. Nu på söndag är det Bahoui och dagens AIK som behöver besegra Djurgården för att inte halka efter serieledarna i jakten om SM-guldet.
Och Bahoui vet var han har sina känslor kring Djurgården – vad Djurgården betyder för honom.
- Det är en konkurrent. Det har alltid varit AIK och Djurgården – och sen Hammarby lite vid sidan. Det som är kul nu är att det är tre Stockholmslag i toppen, jag läste att det var 2001 senast. Bortsett från rivaliteten blir det folkfest. Vart du än går så är det någon Hammarbyare som säger ”ni är sämst” och någon AIK:are som säger ”kom igen” – det blir mycket sådant.
- Det jag gillar är, man ska fortfarande ha rivaliteten, men jag ser det mer som en folkfest. Man drar samman människor. I slutet av dagen, det är bara en sport, det är bara fotboll. Det betyder så mycket för många, men jag ser det mer som en positiv grej. Det är svårt att förklara, men Djurgården för mig har alltid varit en rival. Jag kan inte minnas ett derby senast som inte var en folkfest. Det gäller att, för de som inte har spelat och för de som har spelat, det gäller att njuta. Det är inte många som har fått uppleva ett Stockholmsderby. Det är speciellt nu när ettan möter tvåan.
Till sist då, det står 0-0 på söndag och du avgör på stopptid – hur reagerar du?
- Jag brukar inte vara så bra på att planera hur man ska reagera men jag har reagerat lite olika. Ibland är man ganska kylig, ibland har jag sprungit in i läktaren och hoppat upp till någon. För mig spelar det ingen roll om det är jag eller någon annan som avgör. Och vi har en, två veckor att vila efter matchen. Fansen förtjänar verkligen en seger på söndag. Vi spelare kommer göra allt – det kan jag garantera. Vi behöver samma stöd som vi fick senast (Celtic hemma), det var ett otroligt stöd – det bästa jag varit med om kanske. Jag tycker vi ska ta med oss det in till matchen mot Djurgården. Sen är det upp till oss på planen.