Västerås är en gåta. En gåta som saknar svar. Nu har jag sett de flesta av deras matcher i årets allsvenska och till övervägande del är det samma visa som upprepas. Ett hack i skivan. Igen och igen och igen. Tre mål gjorda på sju matcher duger inte i någon serie någonstans. Det finns liksom inga ursäkter längre. Oflyt kan man ha i korta perioder men att missa flertalet straffar, några öppna mål och många givna lägen är inget annat än oskicklighet. Jag blir själv nästan irriterad och frustrerad när jag ser spelarna missa gång på gång. Man kan då undra hur Kalle Karlsson känner? Hopplöshet? Han och spelarna har gjort ett kanonjobb för att växa in i den allsvenska kostymen. Spelmässigt är de faktiskt urstarka, men nu börjar jag undra om inte stressen och tvivlet börjar komma på riktigt. Vem ska kliva fram och göra målen?
Vilka blir topp fyra?
I min bok kan man nu efter sju omgångar se vilka lag som är topplag om de inte slås sönder i sommarfönstret. Malmö är ett givet topplag så klart. Likaså AIK och Djurgården enligt mig . Båda de två senare lagen har en grundstyrka som gör att de kan vinna matcher på olika sätt. Även om de inte har sin bästa dag så har de den individuella spetsen för att kunna vinna matcher ändå. Det såg vi Leach Holm, Fallenius och Widell Zetterström visa i Västerås senast. Den spetsen kan vi se i andra lag också givetvis men i de lagen är ofta fallet att de saknar grundspelet. Kika till exempel på Norrköping som har spets men som saknar stabiliteten fullt ut (de hade behövt en Marcus Danielson!).
Djurgården
Djurgårdens dynamiska anfallsspel har stagnerat till viss del. Gulliksen är absolut mer stillastående nu än när han kom. Bergvall tas hårdare eller ges inte något utrymme alls. Dahl och Johansson fortsätter flyga fram på kanterna men får lite mindre hjälp av spelarna framför sig. Den som fortsatt håller den höga nivån från cupspelet är Leach Holm! Hans passningsspel har jag nämnt många gånger då han är en av de få i hela serien som hela tiden utmanar motståndarnas linjer med sina passningar. Finns den yta att spela bollen framåt i så hittar Leach Holm den väldigt ofta och med bra precision. Djurgården är bra på riktigt även om de tappat lite fart. Det gäller för dem att återigen öka upp aktiviteten och intensiteten lite till för att hitta sin högsta nivå. Hur som helst är de topp fyra i min bok efter 30 omgångar.
AIK har ökat takten
AIK:s resa från förra året imponerar. Berntsen och Berg kom in och gjorde truppen och spelet till sitt. Truppen är stark och sett till bara den bör man absolut ligga i toppen. Berntsen skickade bort orosmoment som Durmaz och fick in spets i bland annat Pittas och Celina. Spelet har byggts upp under Bergs tid som tränare, från att vara lite stelt till att nu vara mer initiativrikt och modigt. När grunderna nu är på plats och de skickliga spelarnas självförtroende är tillbaka på topp så bör AIK kunna vara bland de fyra bästa lagen när serien summeras.
MFF vinner!
Malmö är den solklara seriefavoriten trots missräkningen i Borås sist. Elfsborgs spelstil verkar inte passa MFF särskilt bra. När Elfsborg bestämmer sig för att backa hem och fokusera på defensiven är de så starka i omställningarna med Hedlund, Baidoo och Zeneli att även seriens bästa lag får svårigheter. Enligt mig lovar det gott för boråsarna inför cupäventyret i Europa i sommar. Där kan man och bör man fokusera på en solid defensiv och låta motståndarna öppna upp sig för kontringar. Jag tror verkligen de kan göra bra ifrån sig internationellt med det sättet att spela på. Men de kommer inte att nå topp fyra i allsvenskan 2024.
Åter till Malmö. De har blivit ett monster som slukar mycket av det som kommer i dess väg. Otroligt hur bra de spelar! Till sin bollinnehavsorienterade fotboll har de adderat ett snabbare sätt att spela. I år är det inte alls lika mycket tråcklande i ytterzonerna (jo det tråcklar fortfarande en del) som förra året. När läge finns att slå in bollen i straffområdet syns ingen tvekan. Botheim och Kiese Thelin ska matas med bollar. Nanasi är hjärnan och finessen som kan så många olika saker. Till skillnad mot Taha Ali (som är grym på att dribbla) har Nanasi en större och mer färgrik palett. Små nätta passningar blandas med långa krossbollar och stenhårda instick. Långskott blandas med att stöta bollar mot mål från nära håll. Han är allsvenskans bäste spelare när han är på rätt humör. Med Dahlin, Cornelius och Jansson som ankare och stöttepelare bakåt och ett skickligt innermittfält finns det inget annat lag som kan hindra MFF från att vinna årets allsvenska.
Häckens kvaliteter gör dem till ett topplag
Mitt fjärde topplag är BK Häcken. Det kanske inte är en skräll att jag valt just dessa fyra då de redan nu tillhör toppskiktet, men det jag vill komma till är att över tid är det dessa lagen som kommer att ta flest poäng. Halmstad är i toppen nu men kommer absolut inte vara där om fem omgångar ens. De kommer snarare återfinnas i bottenskiktet. Häckens spel är fyndigt och vuxet. Starten på säsongen var bra offensivt men defensiven lämnade då en hel del att önska. Mycket av problematiken har rättats till och med Lode och Hovland har de hittat mer rätt än tidigare. Simon Gustafsson behövde även han lite tid för att anpassa sin defensiv så att den hjälper laget. Nu är han mer i rätt ytor i defensiven och släpper sällan motståndarna rättvända mot sin egen backlinje. Inoussa, Rygaard, Layouni, Lindberg med flera är alla oerhört vassa vapen framåt och jag ser inte hur Häcken skulle kunna hamna utanför topp fyra i november.
Värnamo och Kalmar tog viktiga segrar
Både Värnamo och Kalmar visade med sina prestationer i omgången som gick att de inte tänker tycka synd om sig själva. Värnamo gör en finfin insats i Stockholm och visst måste det ha varit så att de gärna ville visa Hellberg att han minsann inte har bytt upp sig. Värnamo gjorde sin bästa match för året och vann i mitt tycke rättvist. Nu väntar nog alla i Värnamo bara på att Engvall ska komma igång med målskyttet i år igen.
Jag har varit med om att möta tränare som jag har haft innan som har tagit “ett kliv uppåt” i karriären. Man är som spelare redo att göra det där lilla extra för att visa att tränaren har gjort ett fel val. Motfrågan blir det kanske; varför är man inte alltid redo att göra det där lilla extra? En bra fråga som inte går att svara på. Man tänker inför varje match att man ska ge allt man har och lämna sin själ och sitt hjärta ute på planen. Man lyckas inte alltid. Tro det eller ej, men jag är rätt säker på att det är en slentriankänsla som infinner sig i matchvardagen. Som spelare behöver man utmanas lite extra hela tiden eller utsättas för något särskilt för att varje match ska bli intressant. Det låter dumt när jag skriver det, men det ligger en viss sanning i att det är svårt att hitta den där extra gnistan i varje match. När man möter sin gamla tränare är det däremot inte svårt att käka taggtråd innan och löpa de där extra metrarna.
Kalmar mötte topplaget HBK och lyckades vinna med 5-2. Halmstad är absolut inget topplag och de ser sig själva inte ens som ett topplag. I mina ögon har de mycket att arbeta med för att till och med undvika den absoluta botten. Anfallsspelet bygger enbart på kontringar och fasta situationer. Det kan absolut funka, men det är lite för fragilt för att det ska hålla över tid. Kalmar kunde spela i många olika ytor i sitt anfallsspel som gav Halmstad problem. KFF var betydligt mer alerta än i tidigare matcher och trots en tappad ledning kunde de vända och vinna. Möjligen var det så att Kevin Jensens turliga 2-2 mål gav den där lilla boosten i tron på framgång som Kalmar så väl behövde. Brolin var petad efter flera misslyckade ingripanden och Kindberg gav en säkerhet till spelarna framför sig som behövs för att vinna matcher. Kalmar har absolut inte råd att släppa in så enkla mål som de har gjort i tidigare matcher och inte heller så enkla som de gjorde mot HBK. Där behöver tuffheten och försvarsattityden utvecklas i snabb takt. Men det förtar ju inte det viktiga i att ta tre poäng även när man släpper in två mål.
Derbyt då?
Äntligen fick Göteborg sitt gamla derby tillbaka. Två klassiska lag gjorde upp på Gamla Ullevi och det var mycket som var bra. Främst intensiteten och publikmatchen. Publiken var otrolig och på något vis unnar man GAIS-anhängarna att få njuta av en vinst i en otroligt viktig match. Matchen på planen var egentligen inte mycket att skriva hem om. Många frisparkar, lite ställningskrig och några hyfsade målchanser utöver målen efter det att 0-2 målet fallit. Blåvitt hade stora svårigheter att ta sig igenom GAIS defensiv. Är det något som GAIS har utvecklat snabbt så är det defensiven. Det finns inte många håligheter att hitta. Bra gjort av Holmberg och staben att sätta den delen av spelet efter att det var europavägar som ledde rakt in i eget straffområde i inledningen av allsvenskan.
Talande för derbyt i stort var 2-0 målet. Ahl Holmström (som gjorde ett kanoninhopp) sprintade med hjärtat utanpå tröjan för att sätta dit läget som gavs. Hann före Bishesari och lättade bollen mot mål. I mitten lunkar Carlén och är inte nära varken Ahl Holmström eller att hinna upp bollen som går mot målet. Han försöker inte ens! GAIS var hetare sett till hela matchen och vann rättvist och har skapat distans ner till de blåvita grannarna. Det måste svida för IFK att vara sämst i stan (i allsvenskan). Det är alltid lättare att vara underdog med absolut noll att förlora. GAIS visade storebror att passion, fart och mod slår lag som har aningen mer klass (eller har de verkligen mer klass än GAIS?).
Omgångens stjärnsmäll – Återigen fick Traustason på en kanonträff. På en touch slog han till ribba in och Nordfeldt kunde inte annat än att applådera. Wow!
Omgångens “vad hände?” – I hård konkurrens med Bajen tar ändå Sirius priset. Inget lyckades och det är sällan jag har sett Sirius så svaga som de var i matchen mot Häcken. Den negativa trenden måste brytas!
Omgångens gladaste – Axel Henriksson strålade ikapp med sina grönsvarta fans när han satte 1-0 i derbyt. Oerhört kul att se den glädjen och det var nästan så att man kunde ta på den.
Omgångens spelare – Han ser ut som en Björnbuse och ångar fram på högerkanten som ett ånglok. Med två assists och ett mål visade Tychosen sin förmåga när AIK krossade Norrköping.
Omgångstipset – omgång 8
Nästan hälften av matcherna med rätt tecken förra omgången. Nu satsar jag på minst fem rätt denna omgången.
AIK – Sirius 3-1
Halmstad – Mjällby 0-0
GAIS – Västerås 1-1
Norrköping – Hammarby 3-3
Häcken – Kalmar 4-2
Djurgården – Elfsborg 2-1
Värnamo – BP 1-2
IFK Göteborg – Malmö 2-2
Ha det fint
// Viktor