Inga isiga vindar. Ingen snötäckt mark. Och man kan lägga undan dunjacka, halsduk, boots och handskar. Den svenska vintern är långt borta när landslaget kliver av flyget i Chiang Mai en timmes flygresa norr om Bangkok.
En gassande sol, en mäktig grönska med berg runt omkring och en skön värme, åtminstone i skuggan, väntar manskapet under en dryg vecka på lyxhotellet Imperial Mae Ping Hotel. Lägg till att de blå poolerna ser både behagliga och inbjudande ut.
Chiang Mai betyder den nya staden, men det var ett tag sedan, och det märks. Den var ny år 1296 när den här delen av Thailand var ett eget rike och då hade en mäktig stadsmur för att hålla både burmeser och mongoler borta från handeln, men därefter har framgångarna växlat för det som i dag är landets näststörsta stad.
Numera är det en stor turiststad, allt från backpackers på jakt efter en tripp ut i bergen eller någon annanstans, till lyxlirare med golfklubbor och sololja finns i gyttret av gatustånd, tuk-tuks och tempel. Trafiken är därefter och tyvärr är det inte heller någon brist på det som är Thailands baksida: droger och sexhandel.
Men för ett svenskt landslag är det naturligtvis kanon med värme, sol, bra träningsplaner och ett minst sagt sjysst hotell. Ett par matcher och en rad träningar för att Erik Hamrén ska kunna se vilka som är redo att utmana om en plats i det riktiga landslaget. Finns det några fynd i truppen?
För förbundskapten Hamrén kan det vara sista vinterresan. Om Han inte tar Sverige till VM kan det gå undan i höst och när det är januari 2014 kan en ny ledare för Sveriges fotbollslandslag ha tagit sina mannar på en vinterresa, precis som Hamrén inledde post-Lagerbäck-epoken på allvar i Oman 2010.
Erik Hamrén har kontrakt med det Svenska fotbollsförbundet som med automatik blir förlängt om Sverige går till VM 2014, och då är det nog inte svårt att se hur parterna dessutom kommer överens om en förlängning. Bara att ta ett svenskt landslag till mästerskap räcker långt för de styrande.
Efter en stark start på VM-kvalet poängmässigt med sju utav nio möjliga och där 4-4 i Berlin finns kvar på näthinnan finns det fog för viss optimism. Samtidigt kan det hända mycket fram till i oktober då Sverige spelar de sista två av de sju återstående matcherna i kvalet.
Redan i mars inleder Sverige jakten på en plats i Brasilien sommaren 2014 mot Irland och sedan väntar tre vändor med två matcher i varje vända i juni, september och oktober. Möjligen blir det sedan play-off i november om Sverige blir tvåa i gruppen och dessutom tillhör de åtta bästa tvåorna i hela VM-kvalet.
Tyskland, Österrike och Irland är konkurrenterna och det går att vända på scenarier hit och dit på olika sätt, men det är klart att Sverige har möjligheterna i egna fötter men defensiven måste nog bli starkare om det ska bli allvar, för det går inte att räkna med offensiva explosioner hela tiden.
Erik Hamrén lär reflexmässigt svara på frågor om framtiden att han inte funderar på sitt kontrakt och inte lägger energi på det han inte kan påverka. Förstår givetvis svaret, men jag tror få människor är kapabla till sådan förträngning när man kan stå utan jobb redan i höst även om det fortsätter komma lön ett tag till efter VM-kvalet.
Och han vet också att han behöver fylla på sitt riktiga landslagsmanskap och då kan Thailand vara en väg. De tidigare vinterturnéerna under Hamrén har egentligen inte genererat några större fynd. Emir Bajrami gjorde gott intryck under den första 2010, precis som Mikael Lustig, men det kan lika gärna ha varit Bajramis flytt till Twente som tog honom in i EM-kvallaget på hösten.
Därefter har det varit få som riktigt klivit in även om Pär Hansson närmat sig, Alexander Gerndt fallit bort av andra anledningar och spelare som Oscar Hiljemark och Pontus Jansson gjort vissa avtryck. Under fjolåret såg vi dessutom hur John Guidetti, Alexander Kacaniklic och Tobias Sana visade att vägen till det riktiga A-landslaget inte alltid är den traditionella.
I årets trupp är just Pontus Jansson och Pär Hansson några av de hetaste alternativen att närma sig det riktiga landslaget. Även om Andreas Isaksson är ohotad etta i mål så lär de många insläppta målen göra att Hamrén är öppen för skiften i de defensiva linjerna om det inte blir bättre och då kanske Jansson är med.
Högerbackar har Hamrén ont om men att Martin Lorentzon eller Adam Johansson på allvar ska utmana Mikael Lustig är inte troligt, särskilt inte sett till att Celtic-backen ryckt upp sig rejält under hösten och fortsatt spela en viktig roll i Champions League-spelet med den skotska klubben.
Däremot är Erdin Demir och Alexander Milosevic attraktiva spelare även om de har en hel del framför sig i kön till att spela i Blågult så kan det gå snabbt. Och under en dryg vecka i Thailand kan de visa för Hamrén att de vet vad det handlar om och att de greppar vad han vill ha, och är redo.
När det handlar om bristen på yttrar i landslaget så borde Jiloan Hamad vara ett gångbart namn, men kanske är det så enkelt att allsvenskan och vinterturnén inte räcker för att få spela i landslaget? Utan att han måste flytta och visa i en annan klubb och i en annan liga att han ska få möjligheten.
I det perspektivet är det i så fall få som kan göra avtryck i VM-kvalet. I en tid där landslaget behöver alternativa anfallare och de flesta ute i Europa är ur slag eller ur lag så är det ett gyllene läge för Victor Claesson eller Erton Fejzullahu att skjuta sig närmare en möjlighet att få vara med i den riktiga truppen.
Anders Svensson säger sig köra vidare så länge han håller och är med i Thailand och i mitt riktiga landslag hade han startat. Men det finns intressanta namn som utmanar. Om Ivo Pekalski bara håller sig hel är han en för framtiden om än inte för VM-kvalet och Robin Quaison visade i AIK i fjol att han definitivt en man för landslaget framöver.
Att svensk fotboll har talanger råder det ingen tvekan om, sedan återstår det att se om de räcker för att övertyga Erik Hamrén om att de är mogna för landslaget – eller om han kör på sitt vanliga manskap? I potten för förbundskaptenen finns mer än ett VM, även ett jobb.