Förra året tog U21-landslaget EM-guld och efter det har flera av spelarna tagit sig in i A-landslaget. Nu har man återigen kvalificerat sig för mästerskapet som är nästa sommar efter att som obesegrad ha vunnit sin kvalgrupp. Samtidigt har yngre spelare som Joel Asoro debuterat i Premier League och Alexander Isak och Jesper Karlsson slagit igenom i allsvenskan. Dessutom startade A-landslaget VM-kvalet mot Frankrike med tre spelare födda 1994 i backlinjen.
Yngre spelare tar alltså för sig rejält och Claes Eriksson, som är talangutvecklare för Svenska Fotbollsförbundet och förbundskapten för P18-landslaget, är stolt över 90-talisternas utveckling samtidigt som han riktar kritik till allsvenska klubbar som inte vågar satsa på sina yngre spelare.
- Den här generationen som kommer nu är så duktiga så om du tillhör ett 18-årslandslag eller ett 19-årslandslag så kan du spela allsvensk fotboll. Alla kan inte spela 30 matcher från start men alla klarar av nivån, säger han till Fotbollskanalen.
- Vi har Calle Johansson och Svante Ingelsson som har spelat i Kalmar FF, Jesper Karlsson Falkenberg, Alexander Isak AIK, Mattias Svanberg Malmö FF. För att nämna några, men det finns många. Det är inte så att de håller för dålig nivå för att spela i allsvenskan, det har alla spelarna visat att de klarar av.
Om man tittar på landslagen för de spelare som är födda i slutet av 90-talet så kryllar det av talanger och några har redan slagit igenom i allsvenskan - vad är det som gör att det nu kommer så många duktiga på samma gång?
- Det är absolut ingen engångsföreteelse. Det kommer ett helt gäng och det är även spelare som är födda tidigare också. Du ser spelarna redan i A-landslaget i dag, du hade tre spelare (Victor Nilsson Lindelöf, Ludwig Augustinsson och Emil Krafth) som avslutade landskampen mot Bulgarien och som startade mot Frankrike i backlinjen som är födda 94. Det sker en process från sent 80-tal och därifrån har det skett en jättestor utveckling, säger Eriksson.
- Flera som var med och vann EM-guld med U21-landslaget är ju födda tidigt 90-tal. Anledningen till deras framgång är att kvaliteten på tränarna är bättre och det är även träningsmiljön. Sedan har de här spelarna fått möjlighet att träna mer volym tack vare konstgräs. Det är de här sakerna som har gett den här sista skjutsen. Sedan kommer det att komma en ny skjuts efter de här som är födda på 90-talet. Då kommer det att komma ett nytt gäng som är ännu bättre.
Hur lång tid tar det innan vi får se nästa gäng med spelare som kommer att vara ännu bättre, som du är inne på?
- Nu börjar vi ju se de här som är födda sent 90-tal så jag tror att vi får se det inom fem år. Det är ju ett gäng 94:or som redan är inne i landslaget. Ja, säg mellan fem och sju år så kommer vi att se ytterligare en stor generation.
Vilken typ av spelare får vi se då?
- Alla. Nu ser vi en stor mängd spelare som är vana att spela mittback som är födda sent 90-tal. Det finns massvis av duktiga mittbackar, till exempel Filip Dagerstål, Ali Suljic, Dennis Hadzikadunic, Mattias Andersson, Thomas Poppler Isherwood, Kristopher Da Graca, Joseph Colley, Anel Ahmedhodzic och Hugo Andersson. För att inte nämna den som hunnit längst av dem alla Linus Wahlqvist.
- Men som i all process kommer några av de här spelarna att spridas ut på planen. För att ta dig in i seniorspelet kanske tränaren erbjuder dig en plats på kanten och då visar det sig att du gör det väldigt bra där vilket kan bero på att du är en allmänt bra spelare. Då är det lätt att bli fast där och det är en liten fara att bli fast på en kant, för vad hade kunnat hända om man fortsatt att spela i mitten, hade det kanske kunnat lyfta ännu en nivå då?
Har du några exempel?
- Ta till exempel Adam Lundqvist i Elfsborg som är en fantastiskt bra innermittfältare. Han har spelat som innermittfältare högt upp i våra ungdomslandslag men har haft lite svårt när han ska ta sig in i Elfsborg med den tuffa konkurrensen som har varit med Anders Svensson, Marcus Rohdén och Henning Hauger. Då ser man att killen har en bra vänsterfot och tänker att man kanske ska testa honom som vänsterback. Sedan gör han det bra där så det är ingen kritik. Men jag leker med tanken om hur bra det kan bli om han får vara på sin riktiga position.
- Det är samma sak med Oliver Silverholt. Han kom fram i Halmstad som en jättebra innermittfältare och får spela vänsterback nu. Tränaren ville ha vänsterfötter på vänstersidan i HBK. Då fick han köra där, gjorde det bra, blev rekryterad till Hammarby som vänsterback va? Hur bra hade han varit om han hade fortsatt att spela som en central mittfältare?
Claes Eriksson anser att för många klubbar inte vågar släppa fram unga målvakter och att det är just den positionen som är det största problemet.
- Det finns en målvaktsproblematik. Om vi väljer av landets målvakter så kommer vi att hitta en som är bra, till exempel Robin Olsen som står i landslaget. De som ligger längst fram i sin utveckling och tillhör de största akademierna får en jättebra utbildning när man är 14-17 år, flyttas upp i A-laget tidigt som tredjemålvakt. Det innebär att matchutbildningen fortfarande kommer att bli 19-årslaget som man har haft de senaste två åren. Man får jättebra träningsmiljö men sämre matchmiljö i förhållande till sin kapacitet och utveckling.
- Sedan åker man ut någonstans för utlåning och sedan riskerar att bli bortglömd. Medan de som har tagit steg här nu har kommit in som andramålvakter. De kanske inte har varit längst fram vid 18-19-års ålder. Anton Cajtoft i Jönköping, Patrik Carlgren i AIK och Jesper Johansson i Gais, det är målvakter som har kommit in i systemet. Men de som vid 18-års ålder har legat längst fram kommer liksom aldrig riktigt in i systemet.
Har du några exempel?
- Sixten Mohlin som är utlånad från MFF till Kristianstad är en som vi känner som inte är så gammal ännu. Linus Müller i Trelleborg. Andreas Linde i Molde. De kommer liksom inte fram. Man ligger väldigt långt fram, får jättebra träning under hela perioden, men klubben vågar inte satsa som andramålvakt. De som blir andramålvakter innebär ju att om ettan blir skadad får du stå, det är mitt mellan två fönster och klubben kan inte göra något. Då måste ju tvåan stå.
- Om man vågar satsa på de här killarna som andramålvakter då kommer man ju få chansen att spela och det är det som det handlar om, man måste få chansen att spela i den här skarpa miljön. Vi har ju en i P18-landslaget, Marko Johansson. Han är trea i Malmö FF efter Johan Wiland och Fredrik Andersson. Vad har MFF mer då? Jo en jättebra målvakt som är ett år yngre och en fantastisk målvakt som är två år yngre. Det är ett problem. Men underlaget, konkurrenssituationen, vilken väg ska man gå? Är det bättre att spela i Division 1 eller superettan? Vi vågar inte satsa på målvakterna fullt ut.
Varför vågar inte klubbarna göra det?
- Gräset är grönare på andra sidan. Det är lättare att värva en fullblodssenior på Bosman än att satsa på en 18-åring. Kortsiktiga lösningar. Ekonomi ligger i det. Ta en klubb som Degerfors som inte har råd att hålla tre fullblodsseniorer på målvaktssidan utan man får ha en som man satsar på.
- Men det är klart att det finns klubbar som tänker på det här och som gör det bra. IFK Göteborg har en bra och ung målvakt i Pontus Dahlberg och där gör man det bra och satsar på honom. Han är ju andremålvakt. Deras plan för Pontus verkar bra. AIK vågade satsa på Carlgren, Örebro på Jacob Rinne och Oscar Jansson. Så där gör man ju det. Jag ska inte dra alla över en kant, men det är lätt att inte satsa på unga målvakter. Nu har ju AIK en spännande målvakt i Oscar Linnér. Hur hanterar man honom? Det blir spännande att se vilken matchmiljö han får nästa år.
Claes Eriksson tror att om ungefär fem år kommer vi att få se andra spelartyper och att det bland annat kan bero på ett relativt nystartat projekt som Svenska Fotbollförbundet har dragit igång för att ge fler spelare chansen att nå högsta nivån.
- Vi kommer att få se en annan spelartyp kroppsmässigt och därmed spelmässigt. En anledning till det är ett projekt som vi startade för tre år sedan som heter Future. Det riktar sig mot spelare mellan 15-17,5 år som är sena i sin utveckling och sin pubertet. De är uttagna i en grupp, på kriterier som teknik och speluppfattning. Det här kommer att påverka fotbollen i stort. Det här är skitspännande och hela konceptet är väl mottaget. Många inom fotbollen har lite problem med de här elitsatsningarna. Vi förstår att vi ska ha det och behöver det men att det inte alltid går rätt till. Det här är en väg, elitlägret är en annan väg. Det finns många vägar, säger Eriksson.
Du var inne och nuddade vid Elitlägret som varje år är i Halmstad för 15-åringar - anser du att det finns många missuppfattningar om lägret?
- Det är ingen tävling. Det är bara träningsmatcher där. Det finns inga vinnare där. Alla 24 distrikt samlas, det är en stor manifestation för svensk fotboll, det handlar väldigt mycket om utbildning och utveckling. Därför har förbundsstyrelsen beslutat att ändra namnet till ”Utvecklingslägret”. Där är det så att spelare och ledare får utbildning. Tyvärr är det missuppfattning om att det bara är scouting. Förbundskaptenen har en ganska klar bild av åldersgruppen innan lägret men får självklart de sista pusselbitarna på plats innan han ska ta ut sitt första läger.
Är många för negativa till lägret?
- Ja det tycker jag. De är inte tillräckligt insatta. Vi hade en gång i tiden en förbundskapten som sa att för att ha en åsikt måste man ha en insikt. Det ligger lite i det. Åsiktsfrihet är det klart att vi ska ha, det är jag absolut för, men om jag sedan ska uttrycka min åsikt utan att ha en insikt är däremot tveksamt.
Vilka åsikter har folk oftast om Elitlägret?
- Att det bara är ren scoutingverksamhet. Det är en förutfattad mening. Om du inte kommer med på det här lägret så kommer du inte att bli bra i fotboll, det är också en osanning. Det är väl de största sakerna.
Hur viktigt är det lägret då?
- Det är ett jätteviktigt läger för svensk fotboll. Inte för scoutingverksamheten men den är jätteviktig för svensk fotboll. Det är en sak att samlas runt, den enda sportsliga aktiviteten vi har där vi samlas och där alla är på plats. Stora och små distrikt. Klubbar. Alla är på plats. Runt den här aktiviteten så pågår en mängd olika utbildningsaktiviteter. Det är många föreningar och distrikt som samlas där, är i närheten, har en utbildning, tittar lite på spel och matcher och bedriver annan utbildning parallellt. Så det är en jätteviktig vecka för svensk fotboll.
Och nu följer ni alltså upp talanger med sen utveckling som kanske inte tar plats på Elitlägret?
- Exakt. Vi har ju faktiskt en futureverksamhet som är ett samarbete med Belgien, Danmark och Tjeckien. Där har vi ett koncept där vi stimulerar och utbildar spelare med senare fysisk utveckling. Vi ser att de här spelarna får stå tillbaka så det är spelare som är sena med puberteten. Du kan vara lång för det är inte så att vi tar ut korta spelare bara, utan om det är så att du inte är utvecklad muskulärt.
- På bara tre år som det här har funnits så ser vi utslag. Sedan vet vi ju inte vad som är hönan och ägget, om vi inte hade haft detta hade inte spelarna lyckats då, det vet vi inte. Men Jesper Karlsson i Falkenberg, Calle Johansson i Kalmar FF och IFK Norrköpings Marwan Bazi och Adin Bukva, samt Hammarbys Leo Bengtsson är spelare som startade i futureverksamheten för tre år sedan. Calle, Adin och Jesper spelar allsvensk fotboll redan nu. Det här började när killarna var 15 år och nu är alla 18.
Vem upptäcker att spelarna är sena och ska vara med i er grupp?
- I det nätverk SvFF har för spelarutbildare i distrikten och akademitränarna blir spelarna registrerade, anmälda och sedda.
Är det någon av de här spelarna som inte platsade på Elitlägret för att de var för sent utvecklade?
- Ja det är flera. En del har varit med på lägret men var inte speciellt framträdande där och då. Då finns det nu andra vägar att gå. Se på Calle Johansson i Kalmar FF som bara 2 år efter sitt första futureläger spelar allsvensk fotboll och har gjort flera toppinsatser i 18-årslandslaget.Vi har ungefär 30 spelare i varje åldersgrupp i de här futuregrupperna. I våras hade vi en turnering i Sverige med Danmark, Belgien och Tjeckien, som vi alltså samarbetar med kring det här. Du skulle sett de här spelarna, det lyser i ögonen. De fattar ingenting när de får kallelse om att åka på ett läger till Bosön. Spelarna tänker att det ju är fem som är bättre på samma position än en själv. Ja de är bättre nu men du har en senare utveckling så din tränare tror att du kan bli bra om du fortsätter att träna. Det är sån energi i den här gruppen.
- För Calle tog det ungefär ett och ett halvt år år från futureverksamhet till att han kom med i ett ungdomslandslag. Han spelade i Oskarshamn, blev uttagen till det här lägret. Det blev deras väg in i elitfotboll och landslagsfotboll.