Mušović: Det är dags att vi börjar ryta ifrån - machokulturen ska bort

Flera händelser den senaste tiden har fått mig att reflektera och fundera, vrida och vända, bli upprörd men ändå försöka att förstå grunden till handlingarna. Varje tanke leder till samma svar: vi måste alla hjälpas åt att förändra machokulturen inom idrotten. Kulturen som stannar upp den viktiga samhällsutvecklingen som vi behöver fortsätta ta kliv i, som i en del fall även tar oss tillbaka i tiden.

Sporten är inom en del kulturer något som utövas av män för män. Fotbollen har länge varit en mansdominerande sport, både på och utanför plan. Det här även om klyftan blir markant mindre och antalet utövande kvinnor inom idrotten ständigt ökar. Det har präglats och präglas fortfarande på allt för många håll av en machokultur som byggts upp under lång tid och som tyvärr inom vissa områden inte tagit en utveckling som gått åt rätt håll. Josh Cavallos offentliggörande av sin sexuella läggning, som första aktiva proffsfotbollsspelare på herrsidan, är ett tecken på en osund kultur inom sporten. Tuffa män med få känslor, som ska leva enligt den gamla bruksanvisningen på hur en riktig man ska vara i samhället och i hemmet, som ska ta upp en förutbestämd roll som det omoderna samhället skapade för många år sedan. Det är verkligheten för de flesta killarna som lirar boll. Allt som oftast är det bara att rätta sig i ledet, oavsett om de håller med eller inte stackarna.

Nu senast läste jag en bra krönika av Jennifer Wegerup som ifrågasätter vad det är för fel på män i grupp. Wegerup berör problematiken inom ishockeyn och specifikt de invigningsriter som ofta väntar nytillkomna killar till ett lag. Hur en grupp män får för sig att tvinga och förnedra för att skapa "en riktig karl" av den nytillkomne. Har de en tydlig avsikt och är det en genomtänkt handling, eller är det autopilot av machokulturen som återigen talar? Är det något som fortlöper per automatik utan att någon sätter ner foten och ryter ifrån? För jag tycker att det är dags; det är dags att vi alla börjar ryta ifrån, kvinna såväl som man.

Oavsett nivå, plats eller ålder så behöver vi steppa upp. Jag anser att idrotten är en stor förebild för samhället och hur vi vill ha det, därför är det också av extra stor vikt att vi inom idrotten arbetar för att ta kliv i rätt riktning. Framförallt är fotbollen ett bra verktyg för att gå framåt i olika samhällsfrågor. Att machokulturen fortfarande lever kvar gör mig aningen orolig. Att vi däremot börjar uppmärksamma den och i flera fall ryta ifrån, det är däremot något som väcker optimismen inom mig.  

Fotbollsföräldrar som tänker till hur uppfostran där hemma ska se ut, lagledaren som är medveten om vilken förebild hen är för sina spelare eller lagkaptenens jargong i omklädningsrummet. Det är delar inom sporten som kan vara med och bidra till en viktig förändring, med grund och syfte i att machokulturen ska bort. För sätt er in i en idrott där den kända machokulturen inte längre finns, där ramarna för hur en ska bete sig inom sporten blir lite större och friare. Där rädslan kring att inte få leva ut sitt "fulla jag" försiktigt ersätts med fria tyglar till att få vara just precis "jag". Där vi inte känner ett behov över att trycka ned och förnedra för att visa på maktstatus, eller där vi faktiskt vågar älska den vi vill fastän det inte stod i den utgångne upplagan av hur en man ska vara, tycka och känna. Först då kommer vi att kunna nå en ny nivå inom fotbollen, en nivå som med all säkerhet kommer att smitta av sig på samhället.