AIK hade inte hemmabesegrat Örebro i allsvenskan sedan guldåret 1998. Tio år senare är båda lagen borta från medaljstriden och tillhör den stora mittengrupp på hela åtta lag som kan nå en femteplats som bäst.
Inför blott 7 420 i höstkylan presterade i alla fall AIK en halvlek som värmde hemmapubliken. Det dröjde in i andra halvlek innan AIK fick ut något av sitt övertag.
I Örebro saknades flera tongivande spelare centralt och utan succédansken Kim Olsen (brutet näsben) var laget mycket uddlöst. Ledningsmålet i 12:e minuten kom som en tidig chock för AIK, då Olsens stand-in Stefan Rodevåg förlängde en djupledsboll med pannan och fick bollen i en perfekt båge över AIK-målvakten Tomi Maanoja.
Förutom ledningsmålet höll det på att bli 2-0 på en trippelchans i första halvlekens slutskede, då Maanoja parerade två gånger innan Nils-Eric Johansson rensade på mållinjen.
-Ett mål där skulle ha betytt väldigt mycket för oss, sade Örebros tränare Sixten Boström.
-2-0 där hade varit väldigt orättvist, tyckte AIK-tränaren Rikard Norling med all rätt.
Tack vare bättre tempo och rörligare anfallsspel fick AIK till slut hål på Örebro.
Ivan Obolo nickade in kvitteringen på hörna i 49:e minuten - hans nionde mål i år - och argentinaren iscensatte också ledningsmålet några minuter senare, då högerbacken Markus Jonsson sedan kallt spelade in till Kevin Pavey, som bara hade att bredsida in bollen i öppet mål.
Pavey åkte på en varning en stund senare och är därmed avstängd i nästa match.
Mest hettade det till med tio minuter kvar, då Örebrospelaren Patrik Anttonens till synes klockrena självmål efter stor palaver dömdes bort för offside av domaren Stefan Johannesson.
Helt riktigt visste Norling att berätta efter matchen.
-Precis innan Anttonen var på bollen blåste domaren för offside. Jag hörde signalen, sade Norling, som hade förståelse för att hans spelare blev mycket upprörda över domslutet.
Tre mål hade AIK varit värt efter sin starka andra halvlek. Men det blev ju tre poäng ändå.
TT