Ett stenkast från Borås arena sitter Elfsborgs klubbledning i kansliet och smider planerna inför vad man hoppas ska kunna bli det tredje medaljåret i följd. Man vrider och vänder på varje sten för att kunna vara de där utmanarna som smyger i vassen år efter år - trots att man knappast sitter på störst ekonomiskt kapital.
Med i förberedelserna sitter i allra högsta grad klubbchef Stefan Andreasson. 53-åringen som varit IF Elfsborg trogen (undantaget en säsong i italienska Como Calcio 1997/98) under både sin spelar-, sportchefs- och klubbchefskarriär.
Han berättar om den långa resan och den eviga kampen mot storstadsklubbarna i svensk fotbolls mördande konkurrens.
- Vi har varit med i många år, och man vet att det går upp och ner. Vi har haft mycket upp. I och för sig har vi bara underpresterat en gång, om man pratar ekonomi och realistiska förväntningar, och det var 2018 när vi blev tolva. Vi har ju ekonomin för att vara åtta, säger Andreasson till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Sedan tror vi givetvis att vi kan överprestera och vara utmanarna. Det har vi väl visat sedan arenan byggdes (2005). Då åkte vi upp lite i ekonomiligan och utifrån det så överpresterar man genom att förhoppningsvis vara klokare, smartare och att jobba hårdare. Det har varit fantastiska år.
Och det är faktiskt inte bara under de senaste säsongerna som IF Elfsborg tagit steg och börjat hota om Europaplatser. Trots en ekonomi som säger åtta, säger facit något annat. Ett facit som Stefan Andreasson gärna pratar om.
- Under de 16 senaste åren har vi tagit elva medaljer, Malmö lika många och AIK 13. Det är vi tre klubbar som har gjort det över tid, och att Elfsborg är med i det … det är häftigt. Det kanske man inte trodde när man började med det här jobbet. Vi är också det enda laget som är kvar i allsvenskan sedan 1997, utan att ha behövt kvala. Blåvitt kvalade sig kvar ett år. Bara det är ju rätt fantastiskt.
"Utmana storstadsklubbarna. Det är ju vår roll"
Är det under 2020 och 2021 som allt tagit fart på riktigt?
- Det är ju under de två sista åren när vi slutade tvåa och fyra, och hela resan med Jimmy Thelin och company, som vi känner att vi är på rätt väg och vet vad vi håller på med. Just nu känns det spännande på alla sätt. Fortsätta utmana de största storstadsklubbarna, det är ju vår roll, att försöka göra det. Det blir svårare och svårare att göra det utifrån ekonomin, men vi tror och har visat att vi kan göra det.
Även i fjol underskattades Elfsborg, och i det mediala tabelltipset inför säsongen återfanns man som ett mittentippat lag. I stället slutade Boråslaget fyra, och drömmen om nytt Europaspel lever, beroende på vem som står som slutsegrare i årets upplaga av svenska cupen.
Trots en fin tabellplacering, hade den kunnat bli än bättre. Tre raka förluster mot Östersunds FK (1-3), Malmö FF (0-1) och Mjällby AIF (0-4) i ett avgörande skede av säsongen gjorde att Elfsborg tappade mark och aldrig riktigt var med hela vägen in i guldstridens avgörande.
Grämer man sig över de där tre förlusterna?
- Förhoppningsvis har du märkt det på våra spelare och ledare, att vi inte gnäller så mycket. Jag tycker att det är många andra som gör det. Det är ett bevis på att vi har fokus på rätt saker. Det går att gnälla på domare, planer, spelprogram och för många matcher. Där är inte vi. Tabellen visar fyra och det är vi stolta över. Det är en medalj till och möjligheten till Europa.
Klubbchefen fortsätter berätta om fjolårssäsongen. Elfsborg tog sig ända fram till nystartade Europa Conference Leagues sista kvalrunda - där nederländska Feyenoord väntade. Trots en blytung 5-0-förlust i första mötet på De Kuip, gjorde man i hemmareturen något som klubben aldrig tidigare gjort.
- Det fanns väl höjdpunkter förra säsongen. 3-0 mot Djurgården borta, det händer inte varje gång (skratt). Vi slog Feyenoord som är ett 1,3-miljarderslag. Det vet jag inte om något annat svenskt lag har gjort någon gång. Vi har i alla fall inte gjort det. Sedan brukar jag säga att jag följer lottningen mer än matcherna i Europa. Det handlar ju om lottningen.
- Vi kunde ha fått KuPS från Finland, men drog Feyenoord. Det är klart, att slå miljard-lag … Vi brukar säga att vi kan slå lag som omsätter två, tre, fyra gånger mer än vad vi gör, vilket vi gör i allsvenskan och som andra lag gör ute i Europa. Men när det blir tio eller 15 gånger mer pengar, då är det en nästintill för stor utmaning. Men 3-1 hemma mot Feyenoord, herregud … Vi skulle bara ha haft den matchen först …
"Då kan man börja prata identitet, strategi och värderingar"
Stefan Andreasson har legat bakom värvningar som Anders Svensson, Stefan Ishizaki och James Keene. Nu sitter Ishizaki i rummet bredvid, som sponsorförsäljare, och även Svensson och Keene finns på marknadsavdelningen.
Och det är så Andreasson och Elfsborg vill ha det. En synergistisk, långsiktig och familjär klubb.
- Jag kan ju bara prata om vad vi har byggt upp och vad vi tror på. När man har kontinuitet i personer, vilket börjar i valberedning och styrelse, då kan man förmedla förtroende till mig och andra. Det är ju först när man jobbat ihop ett antal år som man kan börja prata identitet, strategi och värderingar. Vi har ju styrelsemedlemmar som har varit med sedan 90-talet.
- Ska vi kunna konkurrera när vi inte har mest pengar, då gäller det att ha en fantastisk miljö och att man trivs som spelare och ledare. Det tror jag att vi har väldigt många exempel på. Om man blir positivt bemött eller trivs i stan Borås - då utvecklas man fantastiskt.
IF Elfsborg skiljer sig ur mängden på flera sätt. Medan andra lags spelare lämnar gratis, får Elfsborg sina spelare att stanna, utvecklas och tro på konceptet. Spelare som Tim Rönning, Leo Väisänen, Simon Olsson och Per Frick - som det knappast saknats utländskt intresse för - har alla förlängt sina respektive avtal.
- Vi har ju inte haft ett enda bosmanfall i den bemärkelsen att vi tappar spelare som vi vill behålla och kanske i framtiden kunna sälja för stora pengar. Men man ska inte vara rädd för det, för att agera schysst och på rätt sätt när utmaningen kommer. Vi kan bara referera till allt som har skett bakåt. Jag vet inte hur många spelare vi har haft, där vi tillsammans gjort en resa och de har gått till rätt klubb.
"Kör med Elfsborg och gå sedan när du verkligen är redo"
- Sedan kan vi ha diskussioner när det är rätt läge, exempelvis som med Leo (Väisänen) nu. Vi tror ju mycket på att ha en relation med spelaren och göra resan ihop med dem och deras representanter. Att vi delar samma målbild: Elfsborgs A-lag, ta startplats, helst vinna en medalj eller titel och sedan går man (utomlands). Man kan vara 19 eller 25 år, det beror lite på hur fort resan går eller när rätt alternativ kommer.
- Att vi har klarat det, det är väl för att vi har visat att "kör med Elfsborg och gå sedan när du verkligen är redo". Vi har väldigt många exempel på det, eller snarare få undantag. När man går i väg, då är man redo. Man går till en seriös klubb, där vi får pengar och de får löner. Det kanske finns en tränare som valt spelaren, du får en betydande roll, får din plats och du har din utlandskarriär.
Andreasson berättar om en klubbidentitet som över tid byggt upp en unik pålitlighet från spelare.
- Identitet, egna spelare, hemvändare, spetsspelare och de största talangerna i Sverige är vi alltid intresserade av. Någonstans så har vi hållit fast vid det. Man ska känna igen sig i vad Elfsborg gör. Det gör väl att man skaffar sig ett visst förtroende, för i den här världen är det kanske lite svårt att lita på folk. Fotbollen är lite halvgalen.
Är det de relationerna som gör att spelare stannar och inte sticker?
- Vi har kunnat ha en bra dialog. Om det sedan är Viktor Claesson eller Marcus Rohdén, när det första eller andra alternativet kommer så är det lätt att det blir att "jag måste ta det, för det kommer inget mer". Även om man inte kan garantera det så kan man säga att det kommer bättre alternativ.
- Att vinna förtroende och att som förening få det från spelarna, det pratar vi mycket om. Och det är lätt att tappa - fort. Man kan skratta åt mjuka värden, men det där tror jag många i dagens samhälle glömmer bort. Det är viktigt, det är hela vår grej. Vi är de första att gratulera när man lämnar på rätt sätt.
Hösten 2017 lämnade den dåvarande Elfsborgstränaren Magnus Haglund. In i hans ställe klev Jimmy Thelin, som anslöt från Jönköpings Södra. Med ett lugn, en kunnighet och en identitet och vision som rimmar med Elfsborgs, har 43-åringen moderniserat och etablerat klubben som ett topplag i allsvenskan.
För bara några veckor sedan förlängdes Thelins kontrakt med ytterligare tre säsonger - över 2025.
- Jag har hyllat Jimmy många gånger, det är ett tufft jobb. Jag hade inte klarat av att vara där i fem minuter. Jimmy ligger i framkant med spelet på plan, men även hur man ska spela, träna och allt det där. Vi kände direkt (vid rekryteringen) att det här är framtiden, berättar Andreasson.
- Även värderingar som person. Inget gnäll eller egoism. Han är väldigt bra på att hantera människor. Det är klart att Jimmy och hans team har haft en stor del i den här resan och vi ser en utveckling varje dag.
Klubbchefen berättar vidare om ett upplägg där Thelin sköter det mesta av den sportsliga biten, och har ett stort inflytande på nyrekryteringar av såväl spelare som tränare.
- Ja. Och det är så vi vill ha det. Men det beror ju på vilken resa man gör och vilken klubb man är. Det finns ju inget facit, vad som rätt eller fel. Men vi har ju trott på det, för vi tycker att det blir tydligt var ansvaret ligger. I det så är det Jimmy Thelin som bestämmer vilka spelare som ska in och ut, var vi ska åka på läger och vad vi äter.
- Det blir både bra för Elfsborg, men även för att anamma Jimmys sätt att jobba. Där har vi ett bra samarbete. Jimmy bedömer kompetens medan jag kanske bedömer personen, vi jobbar ihop.
"Fotbollskanalen ringer ju inte varje dag"
IF Elfsborg är knappast den klubb som har mest pengar eller får störst utrymme i media och tidningar. Ändå upprätthåller man en hög nivå på plan, och skickar år efter år ut spelare till större klubbar ute i Europa.
Skrivs och snackas det för lite om er?
- Jag har hållit på med det här i 23 år, så jag var väl förmodligen förbannad i början. Vi har en lokaltidning som följer oss varje dag, det vet jag inte om så många har. Sedan kan man väl tycka att det hade varit lite kul om någon spelare får något pris eller sådär, men det är ingenting som man tänker på.
Ni fokuserar inte så mycket på det, känns det som.
- Fullt fokus på att göra bra saker varje dag. Jag tror inte att vi springer runt och tänker på det. Det är klart att det kan vara supportrar som tycker att vi får för lite tid i riksmedia och sådär. Fotbollskanalen ringer ju inte varje dag, men alla har ju olika roller. Vi har nog att tänka på: att bli bättre och att fixa varje dag.
"Vi tror att vi kan vinna guld varje år. Det är därför man håller på"
IF Elfsborg omsätter i runda slängar 100 miljoner kronor om året. Samtidigt springer Malmö FF ifrån ekonomiskt med en omsättning på tre gånger så mycket. Kommer det ens gå att stoppa dem i framtiden? Kan någon klubb göra det och vinna SM-guld?
- Det har vi ju gjort. Vi har ju massa titlar! invänder Andreasson snabbt.
Kan ni göra det igen, med dagens förutsättningar?
- Det är ju därför man håller på. Det tror fasen det. Realistiska förväntningar utifrån, och då blir det det här med pengar, vilket fler och fler börjar prata om, jag har pratat om det i 20 år (skratt). Ligger man åtta (i ekonomi), då ska man kunna bli åtta. Det är ju grundkravet, kan man säga.
- Sedan tror ju vi på att överprestera. Vi tror stenhårt på det. Utåt, ja, då kan man säga att "vi ska vinna guld inom tre år". Men det går ju inte att säga. Hur vet man det? Ska man omsätta en miljard så man vinner med 20 poäng varje år, egentligen?
BK Häcken gick ju ut med ett liknande guldmål. Du tror inte på den typen av målsättningar?
- Nu har Häcken mer pengar än vad vi har. Men återigen, allt har sin tid på något sätt, när man sätter målsättningar. När vi blev förknippade med "utmanarna", det var ju i samband med att vi byggde arenan -05 och inför -06. Vi fick en ekonomi som dubblerades från 30 till 60 miljoner, om jag kommer ihåg rätt. Då kände vi att "nu är det dags, nu tror vi på det här". Då blev vi ju den största utmanaren till de största storstadsklubbarna. Det har ju blivit vår grej, och det har levt kvar.
Vad är er målsättning för framtiden?
- Utifrån ekonomi och internt så tror vi att vi kan vinna guld varje år. Det är därför man håller på som spelare och ledare. Vi tror att vi vinner varje match, så det är klart att vi drömmer om guld igen. Vi vill ju vara där. Och får du allt att stämma så är det klart att du kan vinna. Sedan blir det tuffare och tuffare, främst genom att Malmö på ett fantastiskt sätt skaffat sig mycket pengar, men det går. Det såg vi ju i år och sedan har du storstadsklubbar som kan växa. Men vi kan också växa.
- Om det inte skiljer för mycket … Malmö är ju den stora, stora utmaningen för samtliga. Men om du ser från tvåan till åttan, där är det ju inte brutala skillnader i pengar - just nu. Och då finns det en möjlighet.
Hade en åttondeplacering nästa säsong varit en besvikelse?
- Det blir ju löjligt att säga att det inte är godkänt när man har pengar för åtta. Det måste vara realistiskt. Tabellplaceringar är ju en grej som alla till slut mäter, men det finns också utveckling. Vi tog exempelvis fler poäng 2021 än 2020. Ibland kan det också vara att man är trea, men om man hade förlorat en match så hade man varit tia. Det är inte hysteriskt med någon tabellplacering, det håller vi inte på med. Sedan är ju mitt uppdrag att skaffa mer pengar. Det är ju det som är målsättningen på något sätt.
Hur ska ni göra det?
- Mer publik, sponsring och att sälja spelare så dyrt som det bara går, beroende på vem som köper, naturligtvis. Att få hit Premier League-klubbar hade ju varit det bästa, eller helst miljardklubbar, men de kommer ju inte hit direkt.
"Gäller att få hit de stora klubbarna och få dem att ta med sig plånboken"
Övergångssummor för olika typer av spelare från olika sorters lag är en stor diskussion i fotbolls-Sverige. Stefan Andreasson ger en helt annan syn på vad en bra försäljning faktiskt innebär, och säger att han inte tror på att storklubbarna får bättre betalt för sina spelare än vad Elfsborg får.
- Det där känner jag inte igen.
Är det inte så?
- Det vet jag inte. Sedan är summor också väldigt godtyckligt. Transferrekord eller inte, det beror på vilken klubb som köper. Det är en jävla skillnad mellan att sälja till Vejle och Manchester City. När vi mäter våra mest lyckade försäljningar, då mäter vi hur stor procent du får ut av deras (köpande klubb) omsättning, det är så man mäter en förhandling. Det är skillnad på att få 20 miljoner från en klubb kontra 20 från en annan. Det kan vara värdelöst att få 20 från en klubb, om den omsätter över miljarden.
- Jag tror att en av våra bästa affärer är en försäljning till Bröndby med Samuel Holmén. Man kan tycka att en spelare är värd 20, 50 eller 100. Ja, men det beror på vem köparen är. Hur mycket pengar har de?
Andreasson säger att allt handlar om att få hit de största klubbarna, och nämner ett färskt exempel i Patrik Wålemark, som nyligen lämnade Häcken för nederländska Feyenoord i en stor affär.
- Man blir ju glad när svenska klubbar säljer. Feyenoord nu, med 1,3 eller 1,4 miljarder (i omsättning), det är ju bra att de köper från Sverige, att det kommer större klubbar. För vi har ju hur många bra spelare som helst. Om du frågar mig så har vi bättre än vad Norge och Danmark har, men det gäller att få hit de stora klubbarna och få dem att ta med sig plånboken.
Är det vad allt handlar om, rätt lag och liga?
- Ja. Och där tror jag att alla har något slags gemensamt ansvar av att höja statusen på allsvenskan. Om det sedan är agenter eller förbundskaptener, det är ett gemensamt ansvar att försöka höja nivån. Det är inte bra för någon att spelare lämnar som kontraktslösa, eller att det kommer någon halvseriös klubb och tar en spelare, det regnar ju ner på oss också. När spelare väl lämnar Sverige så vill man ju att de ska gå till så bra klubbar som möjligt, så dyrt som möjligt. Det är ju en bild man har.
Vem i Elfsborg tror du kan ta klivet ut i Europa härnäst?
- Allihop! Nej, men vi har intresse för alla spelare. Vi har nog väldigt många i truppen i dag som kommer ha en karriär utanför Sverige och Skandinavien, så är det. Sedan får man se när det är rätt läge. Några har varit med, tagit startplats och plockat medalj, men de kanske ska vinna en titel innan de får gå. Det hade varit kul, även om det inte är ett krav.
"De spelare vi ville ha har vi fått - någon ytterligare revolution blir det inte"
Under vintern har Elfsborgs ledning suttit ganska så stilla i båten. Man har tagit in norske anfallaren Oscar Aga, 21, ghananske mittfältaren Michael Baidoo, 22, men även mittbacken Gustav Henriksson, 23, som återvänder till Boråsklubben efter en säsong i österrikiska Wolfsberger. Ett övergångsfönster som klubben känner sig nöjd med, men flaggar samtidigt för att det inte behöver vara slutvärvat.
- Vi har gjort det vi velat göra, hittills. De spelare vi ville ha har vi fått, och så har vi hittat lösningar för ett par spelare på ett bra sätt. Man kan alltid ha ambitioner att bli klar innan första träningen eller lägret, och det har man väl lärt sig att man inte kan säga i januari. Men vi är väldigt långt fram, och någon ytterligare revolution blir det inte.
I förra veckan berättade Fotbollskanalen om ett stort utländskt intresse för Per Frick, 29. Trotjänaren förlängde i somras sitt avtal över 2024, men Andreasson bekräftar att det finns intresse för 29-åringens tjänster.
- Per har väl alltid haft ett intresse runt sig. Han har alltid varit bra, men under de senaste åren har han haft en väldigt framträdande roll och han är även elfsborgare. Vi har så klart haft diskussioner, kommer det rätt utmaning för Per så kommer vi lyssna på det, men där är vi inte än. Sedan är det inte bara att hoppa på vad som helst. Bra diskussioner är välkomna, men än så länge har det inte varit att "ja, nu kör vi".
Vad för spelarförstärkningar letar ni efter i dagsläget?
- Ingenting. Vi har gjort det vi ska. Sedan kan det väl alltid hända grejer med försäljningar eller skador, men just nu är vi 29 spelare under kontrakt.
Är det för många?
- Det får du fråga Jimmy (skratt). Sedan finns det ju ingen exakt siffra som man måste ha, men vi kanske redan har skapat en trupp som är redo för utmaningarna 2022. Sedan kanske det händer något ytterligare beroende på antal spelare, speltid, andra möjligheter eller att det händer något, men det får vi se, avslutar Andreasson.