Emmanuel Banda är i år ny i Djurgården. Den 22-årige mittfältaren, som precis som lagkamraten Edward Chilufya kommer från Zambia, skrev tidigare i år på ett kontrakt över 2022 och gjorde A-lagsdebut med ett inhopp mot Mjällby AIF i svenska cupen. Men sedan dess har han inte fått spela särskilt många matcher till följd av coronavirusets utbrott.
Banda medger nu att det är ett lite speciellt läge - med en pågående kris som tynger ner samhälllet - att komma till en ny klubb och ett helt nytt land.
- Min första tid här har varit bra. Jag tycker att det är trevligt här och jag tror det hade varit ännu bättre utan coronautbrottet, men det har ändå så här långt varit bra, säger han till Fotbollskanalen.
Banda menar att det hade varit tuffare om han hade varit ensam. Nu har han ändå Chilufya, som han känner sedan flera år tillbaka, att umgås med.
- Vi har varit vänner sedan 2016, så det är en lång vänskap. Vi är från samma land och har spelat ihop i landslaget, så vi har en lång relation, säger Banda och fortsätter:
- Han hjälper mig mycket. Om jag hade varit ensam hade det varit svårt, men har nu har jag en vän här som kan hjälpa mig och som jag kan träffa. Han har hjälpt mig med allting och har varit viktig för mig för att jag ska anpassa mig snabbt.
Pratade du mycket med honom innan du skrev på för Djurgården också?
- Ja, vi pratade flera gånger. Jag frågade honom mycket om klubben och om hur livet är i Sverige. Han hjälpte mig att ta beslutet, då han pratade väldigt positivt om klubben, om människorna och om klubbens ambitioner. Då var det ett enkelt val för mig att komma hit.
Banda flyttade dock inte, till skillnad från Chilufya, direkt till Sverige från Zambia. 22-åringen har även en bakgrund med spel i Portugal, Belgien och Frankrike. Banda skrev först på för det portugisiska laget Esmoriz, som han tillhörde mellan 2016 och 2017 innan det blev flytt vidare till det belgiska högstaligalaget KV Oostende.
Banda fick under sin första säsong i Belgien relativt gott om speltid, medan det under andra säsongen blev knapp speltid och utlåning över våren 2019 till AS Béziers i franska andraligan. Förra hösten blev det också knapp speltid i Oostende och därefter lämnade han därmed alltså klubben efter två och ett halvt år.
- Mitt första år var okej. Vi hade kanske ett av Oostendes bästa lag någonsin och det var hård konkurrens. Andra året var tufft. Jag spelade inte lika mycket som året innan och gick sedan på lån. Jag kom tillbaka från lånet och spelade inte så mycket, så jag ville lämna klubben, då jag inte fick spela. Jag gick då till Djurgården som är ett väldigt ambitiöst lag. Jag kände att det var rätt klubb att gå till för att bli bättre, säger han.
Vad var huvudanledningen till att du ville att gå till Djurgården?
- Jag såg att det är en klubb som har ambitioner och jag såg hur de spelar, de tycker om att spela fotboll. Jag såg också en klubb som kan ge mig ett lyft i karriären, så att jag sedan kan gå vidare till en större klubb i en bättre liga.
22-åringen lever dock redan nu i en form av dröm, då han kan livnära sig på fotboll.
När Banda växte upp i Zambia ville först hans mamma inte att han skulle spela fotboll. Det är inte helt enkelt att lyckas som fotbollsspelare och hon tyckte i stället att han skulle fokusera på skolan för att lyckas inom ett annat yrke.
- Det var fantastiskt (att växa upp i Zambia), men också svårt. Min mamma ville egentligen inte att jag skulle spela fotboll. När man växer upp i ett land som Zambia är det bland det svåraste man kan göra att komma ut utomlands och spela fotboll, berättar han.
- Många föräldrar i Zambia, och troligen även i Afrika generellt sett, föredrar att deras barn går till skolan för att bli läkare, jurister eller ingenjörer eftersom att det är svårt med en fotbollskarriär, men nu tror jag att det sakta förändras och att folk anpassar sig till ett modernt liv. Det var svårt att växa upp där, fortsätter han.
Banda ville dock inte ge upp fotbollen och hoppade över lektioner för att göra det han älskar, spela fotboll.
- Jag gick till skolan, men skippade lektioner för att spela fotboll. Föräldrarna trodde att man var i skolan, men man spelade fotboll. Det var den enda gången jag kunde spela fotboll när jag var ung, jag fick skippa några lektioner och mina föräldrar visste inte om det, säger han.
Banda spelade ofta med sina vänner på gator, samtidigt som förusättningarna för träning och match inte alltid var optimala för många lag. Alla lag hade inte tillgång till gräsplaner, endast lag i högre divisioner i Zambia.
- Mestadels spelade jag på gatan med vänner. Vi har inte gräs överallt. Det är bara de bästa lagen som har det och lag i högstaligan, medan lägre divisioner och lokal fotboll spelas på sand. Man var alltid glad när man spelade träningsmatcher mot lag i förstadivisionen, då man då fick spela på gräs. Då fick man fråga vänner om fotbollsskor när man spelade där. Det var svårt, men vi såg det aldrig som svårt. Det var så livet var
Är din mamma glad över att du valde att skippa några lektioner i dag, tror du?
- Min mamma hade inte råd att skicka mig till college eller universitet, så fotbollen har hjälpt mig och det gör att jag kan se till att min familj har mat på bordet. Jag kan bidra till familjen nu, säger han och fortsätter:
- De är väldigt stolta. När jag kommer hem en vecka på ledigheten brukar alltid min mamma väcka mig på morgonen säga: "Ska du inte gå ut och springa eller träna?" Jag säger då: "Mamma, jag måste vila. Det är semester". Då säger hon: "Du får inte vila för mycket". Men nu vill hon att jag ska bli bättre för att jag ska uppnå stora saker.
Mestadels spelade jag på gatan med vänner. Vi har inte gräs överallt. Det är bara de bästa lagen som har det i högstaligan, medan lägre divisioner och lokal fotboll spelar på sand. Man var alltid glad när man spelade träningsmatcher mot lag i förstadivisionen, då man då fick spela på gräs. Då fick man fråga vänner om fotbollsskor när man spelade på gräs. Det var svårt, men vi såg det aldrig som vårt. Det var så livet var
Banda kan numera inte besöka Zambia lika ofta som han kanske hade velat, men har däremot nu möjlighet att få spela med landets A-landslag. Banda har totalt fyra A-landskamper på meritlistan och kom senast i fjol till spel i ett träningsmöte med Marocko.
- Det är bland det största jag har gjort. Jag har alltid velat spela för landslaget. Hela landet står bakom dig, ser upp till dig och hoppas på ett resultat. 18 miljoner människor sitter och tittar på tv och hoppas på en seger. Oavsett vilken dag eller tid matchen spelas, så sitter alla och tittar på tv på matchen. Du kanske ser någon gå runt på gatan, men nästan alla är i sina hus och tittar på tv, säger han.
Banda fortsätter:
- Nu under pandemin är städer i karantän och i exempelvis Italien och Spanien kan du inte se folk på gatorna. Så är det i Zambia när det är match. Du kan inte se någon på gatorna. När Zambia gör mål kan du höra vrålet från alla. Den känslan fick jag när jag var ung och jag ville då spela för landslaget och representera mitt land.
Du tittade förstås också på landslagsmatcherna när du var liten?
- Ja, vi såg på alla matcher. Ibland satt man på golvet och ibland i soffan. Alla satt och tittade på matcherna, säger han och fortsätter:
- Vi har så många supportrar som tittar på matcherna. Jag minns min senaste match med U23-landslaget i Zambia. Det var 23 000 på matchen och det är alltid helt fantastiskt. Det gör att man alltid har myckte adrenalin och kan känna stödet.
Nu ser han bara fram emot att spela fotboll igen. Planen är att allsvenskan ska dra igång den 14 juni, men ännu är det ett tag kvar till dess.
- Jag tycker att det ska bli fantastiskt. Vi förberedde oss för ligan och den har inte startat ännu. Förhoppningsvis kan vi göra det lika bra som laget gjorde i fjol. Jag vill bara spela och njuta av matcherna i allsvenskan.
22-åringen hoppas därmed på en bättre allsvensk debut än A-lagsdebuten mot Mjällby i svenska cupen, som slutade med uttåg i gruppspelet.
- Det var väldigt dåligt eftersom att vi förlorade matchen och åkte ur cupen. Det är en debut som blir svår att glömma, då det inte var vad vi planerade för, men vi fokuserar på säsongen och förhoppningsvis kan jag få en bättre debut i ligan.
Samtidigt kan han inte vänta på att få spela i Champions League-kvalet. Han menar att det inte är en omöjlighet för Djurgården att gå vidare till gruppspelet.
- Ingenting är omöjligt, allt är möjligt. Om vi vill det mer kan vi göra det. Vi såg vad Ajax gjorde i fjol, de vann och vann och gick till semifinal. Det är fotboll, allt går att uppnå och jag tror att alla spelare i laget vill spela i Champions League. Vi har samma mål och samma tankar om det, det är väldigt viktigt för oss som ett lag.
Bandas största dröm nu är därmed att ta Djurgården till Champions League. Därefter hoppas han på att kunna gå vidare med spel i någon av Europas största ligor i framtiden.
- Jag vill spela i toppligorna, som Tyskland och England, då de förmodligen har de fem, sex bästa topplagen. Min dröm är att spela där och det är det jag helst skulle vilja göra, samtidigt som jag gärna skulle vilja spela i Champions League. Nu blir det Champions League-kval med Djurgården och det ska bli en stor höjdpunkt för mig. Vi ska gå vidare från kvalet till gruppspelet, det är en dröm som jag har med Djurgården nu. Jag vill att vi gör det bra i kvalet och får spela i gruppspelet.